malve

Jag har funderat vidare på det här med belöningar...om..när..hur...varför.

Varför bara vara nöjd med sig själv när man presterat något, som Fru Fundersam var inne på. Det är ju precis sån jag är. Jag måste prestera för att vara nöjd med mej själv. Har kravlistor som jag ska uppfylla för att få luta mej tillbaka och känna att jag gjort någonting bra.

Jag måste lära mej att tycka om mej själv i alla lägen. Orkar jag inte...fine. Jag är bra ändå. Vill jag inte...så vill jag inte...jag måste inte göra för att få vara bra.

Di skriver om blå glasstenar som belöning. Och för ett specifikt mål som att gå ner i vikt är det ju jättebra. Det visualiserar alla kilon som har försvunnit. Men för min bilträning tror jag inte att det fungerar.

Terapeuten sa att jag ska belöna mej även om jag inte är helt nöjd med min insats. Men det är dock en insats som ska till för att jag ska vara värd en belöning.

Samtidigt så kan jag ju se vitsen med morötter. Att ha någonting roligt i sikte, som gör att man ger sig i kast med det jobbiga. Men jag behöver inga morötter. Jag driver på mej själv så bra ändå.

Det jag behöver belöna är ju när jag bara är och när jag vågar stå för den jag är. 

Jag ska inte belöna mej när jag gjort något duktigt, som att köra bil si och så långt.
Istället ska jag ska införa Jag är bra-presenter. Den här tröjan ska jag köpa till mej själv för att jag tycker om mej. Ikväll ska jag unna mej ett fotbad bara för att jag är värd att pysslas om.

För det är ju så. Bara det att jag är den jag är är ju värt en belöning.
Och genom att tänka så så kanske jag kan lära mej att tro på det också.