när det blir för mycket

Innan jag började med medicinen var jag helt förstörd av ångest om jag hade för mycket jobbigt som väntade. Nu har jag inte så mycket problem med förväntansångesten. Men däremot drabbas jag av ångest när det har varit för mycket ett tag.

Som nu. Först Astrid Lindgrens värld, tätt följt av tre jobbiga Malmödagar. Idag har ångesten tagit mej i besittning. Det har blivit för mycket. Helt enkelt. Och snart kommer familjen och hämtar mej för några dagar i stugan. Jag älskar att vara i stugan. Men att ta sej dit? och dessutom ska vi åka traktor till sjön och grilla ikväll. Underbart! Men jobbigt. Jag kan inte åka hem när jag vill. Det är för långt att gå. För mej i alla fall. Kanske kan jag ta med cykeln. För jag vill. Men jag vet inte om jag orkar.

Är det så att jag har blivit svagare? Jag körde ju faktiskt slut på mej i maj. Var helt tömd på energi.
Eller har jag bara blivit bättre på att lyssna?


Kommentarer
Postat av: Micke

Ja, det är svårt det där med att förstå sina egna gränser - innan det är för sent :(...
Min dotter är likadan, och jag har nog haft det i mig sen barnsben också tror jag: Går upp i varv en tid och sen ned som en pannkaka några dagar... Det svåra är att komma ihåg till nästa gång man vill gå upp i varv igen hur det var förra gången, och vad pannkakan berodde på...

2007-08-08 @ 22:31:47
URL: http://misjka.wordpress.com
Postat av: loppispoppis

Det kanske är både och? Både att du lyssnar mer och att du är lite svag... Kanske du vill lyssna tidigare nu och ha en större egen buffert, vilket ju bara är bra!

2007-08-09 @ 10:46:25
URL: http://loppispoppis.blogspot.com
Postat av: maria

Jag tror att du har blivit bättre på att lyssna på dig själv och alla signaler... Jättebra faktiskt!!!

Postat av: Anna

Superbra att du lyssnar på dig. Och du vet vad du kanske ska ändra på för att må bättre och slippa ångest. Det är framsteg som du kan berömma dig själv för. Sen tar det tid att "lära om", bara för att man vet så betyder det ju inte att man kan - på en gång. Ibland (när jag är snäll mot mig) så tänker jag att det är som att lära sig ett nytt språk. Man vet hur det ska låta, man hör det inne i huvudet men det tar tid innan man kan prata det flytande. Man hackar och stackar sig fram, man säger fel och bakvänt - men man vågar prova att använda det nya språket. Och det tycker jag är mod. För det är det inte alla som vågar.
Värme
a.

2007-08-09 @ 22:26:24
URL: http://http://bakomkulissen.blogspot.com/
Postat av: Isolde

Jag vet hur du känner det. Samtidigt som man hemskt gärna skulle vilja orka så gör man det inte. Ena stunden är man frustrerad över att man måste sätta gränser, andra lättad över att man börjar lära sig hur man fungerar. Det tog ett bra tag för mig att kunna säga ifrån utan att få dåligt samvete. Men nu har jag lärt mig det och jag får inte längre ångest över att jag behöver vila. Jag tillåter mig det nu. Och livet går ihop ändå!

2007-08-11 @ 09:44:45
URL: http://isoldes.blogg.se
Postat av: malve

Det krävs ju övning. Man kan ingenting på en gång. Men att inse det! Suck! Tack för alla kloka ord!

2007-08-12 @ 20:18:29
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0