malve

Jag går på en spång över ångestens hav.
Jag har tappat fotfästet
Störtat. Ner. Ner.
Ångestens vågor har slagit över mej
försökt dra ner mej i djupet

Jag börjar min vandring igen.
Samma väg.
Men på allt ostadigare ben.
Varje fall tär på krafterna.
Varje fall äter av mitt hopp 

Jag balanserar över ångestens hav
på en tunn tråd
Sakta sakta
Får inte titta ner
Måste glömma vågorna
som slickar mina fötter

Jag går över ångestens hav
med trygga steg
Jag har en livlina
Jag kan ramla
men linan fångar mej
så att fallet inte blir så långt.

Jag vandrar över ångestens hav
tråden blir till en spång
spången blir en bro
och där framme
ser jag land