malve

Veckans läxa i terapin är att fundera över hur jag kan bli snällare emot mej själv och sänka kraven på att jag alltid ska komma i tid. Har funderat lite och kom på att jag faktiskt har skrivit om det innan. Här.

Att komma i tid innebär för mej att komma exakt på utsatt klockslag.

Varför kommer jag i tid?
Jag kommer i tid av respekt - för den andre.
Jag kommer i tid för att jag tycker att jag ska vara en sån som kommer i tid.
Jag kommer i tid för att jag inte vill att någon ska vara irriterad på mej.

Hur känner jag mej när jag är på väg att bli försenad?
Stressad, arg, irriterad. Inte alls någon trevlig person. Varken mot mej själv eller min omgivning.

Hur känns det om jag mot förmodan kommer försent?
Fruktansvärt pinsamt. Jag får skuldkänslor och blir besviken på mej själv. Och dessutom är jag ganska uppe i varv eftersom jag stressat något fruktansvärt för att ändå vara där så snabbt som möjligt.

När är det okej att inte komma i tid?
När någonting helt oväntat inträffar som man inte kunnat planera för. Att bebisen bajsar precis när man ska åka är ingen anledning för att inte komma i tid, det måste man ta med i beräkningen. Inte heller att telefonen ringer (varför ska den som ringer vara viktigare än den jag bestämt tid med?).

Vad innebär det för mej att jag alltid ska vara i tid?
Jag tvingas lägga ner mycket energi på planering och att hålla koll på tiden. Jag lägger in hållpunkter under dagen så att jag ska vara klar i tid. När jag blir försenad vid en hållpunkt blir jag stressad, även att det oftast är mycket luft i schemat. Så även om jag inte är försenad när jag går hemifrån kan jag redan vara uppstressad.

Hur är det för mej när andra kommer försent?
Jag blir faktiskt ganska irriterad om det inte finns någon bra förklaring, iallafall om jag ska träffa någon på stan. Om jag har bjudit hem någon så är det inte så viktigt. En kvarts försening är väl ganska okej då.

I vilka situationer skulle jag kunna tillåta mej att komma försent?
- Dagislämningen. frukosten börjar vid åtta, men några minuter sent någon gång skulle väl inte göra någonting
- Dagishämtningen.
- När vi är hembjudna till någon.

Hur ska jag tänka?
Det största problemet för mej är egentligen de där hållpunkterna som jag planerar in. På morgonen t.ex. är jag stressad från 7.05 när sonen ska vara färdig med gröten men inte är det, fram tills vi är framme vid dagis. Och detta även om vi faktiskt är i tid, för man vet ju aldrig vad som kan hända... Morgonrutinen vore nog bra att börja träna på eftersom det sker varje dag och för att jag mår dåligt av den.

Att medvetet komma försent känns lite krystat, men att försöka fokusera på nuet när de där hållpunkterna och stressen pockar på känns viktigt. Att ta en försening när den kommer och inte lägga in så stora marginaler jämt.
Och att acceptera en försening. Är jag försenad när jag startar bilen så hjälper det inte att jag stressar upp mej.



Att komma försent ibland är att respektera mej själv.

För så är det ju. Min hälsa och mitt mående är ju viktigare än att alltid vara exakt i tid.
Den tid jag lägger på att komma i tid kan jag använda bättre.