dan före dan före dan före dopparedan

Sista terapin för i år. Och sedan ska jag åka och köpa julblommor. En gnutta sömn får det nog också bli så att jag är pigg ikväll. Min syster kommer hem idag och min man har planerat tacokväll med min mamma, syster och bror med familj. Nu när jag inte är så fixig längre har han trätt fram och ordnar och bjuder hem folk.

För min del känns det som att jag redan tagit jul. Går omkring och myser bara och allt skulle kunna vara toppen om det inte vore för att jag börjar gråta då och då.

Jag fick tårar i ögonen när jag lämnade barnen och såg alla andra mammor och pappor som svichade förbi på väg till jobbet. Jag vill också må bra och jobba!!! Det blev så definitivt nu att jag på riktigt inte mår så pass bra att jag kan börja jobba än. Trots att jag ju känt det länge så har jag nog inte tagit in det på riktigt.

Och så är jag ledsen för att ett helt år har gått medan jag satt livet på paus. Och att jag så länge har prioriterat så konstigt. Att jag inte har hållt kvar människor som berör mej.

Och så är jag glad för allt jag ändå har. Över alla fina människor runt omkring mej. Och så gråter jag för det med.

Kommentarer
Postat av: pc

Jag har själv gått i KBT och för mig var det bra. Förra gången helt utan medicin även om jag i efterhand insett att jag verkligen behövde det.
Nu börjar jag med medicin och ska börja med terapi efter nyår.

/pc

2007-12-21 @ 09:14:19
URL: http://enbart.blogg.se
Postat av: rosenblom

Tacokväll...? Mmmmums va gott med köttfärs nuförtiden... ;-)

2007-12-21 @ 11:07:06
URL: http://rosenblom.blogg.se
Postat av: malve

rosenblom: från Coop, såklart ;)

pc: för mej tog det också lång tid innan jag insåg att jag behövde mecdicin. Ska kika in på din blogg:)

2007-12-21 @ 11:15:03
URL: http://malves.blogg.se
Postat av: Di

Du har kommit en lång bit på väg under ditt år, det är klart att du kan vara sorgsen över att du prioriterat fel, men nu lär du dig sakta att prioritera rätt, och vad underbart att din man tar mer plats i ert gemensamma liv genom att aktivt bjuda in människor till er. Jag tycker du gör rätt i att släppa ut tårarna, det är tillåtet att vara ledsen, fast du är glad och tacksam, du känner något, det är fint. Jag är så glad för din skull, att du ändå får din tid, och jag ska "nyfiket" följa ditt år, så får jag får se hur 2008 års julinlägg blir. Spännande resa, varje dag, en dag i taget, varje timma, var minut, var sekund, så finns tid för dig att bli redo för resten av ditt liv. STOR kram!

2007-12-21 @ 11:24:20
URL: http://diqueen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0