malve

Sent igår kväll (sådär klockan halv tio) låg jag i sängen och smidde planer för morgondagen. Nu när de små liven äntligen börjat sova så länge att man får väcka dem om morgnarna var det dags att införa tradition lusseväckning.

Vem vill inte vakna av att ens vackra mamma skrider in med ljus i håret sjungandes luciasången?

Inte mina barn iallafall. 7-åringen och 2,5-åringen vaknade före mej idag, så där var det kört.
Bara 5-åringen kvar då.
Jag hoppade över särken (jag hade ju ändå nattlinne på mej), placerade yngsta dotterns luciakrona på huvudet och satte händerna i luciaposition.

"Ute är mörkt och kallt, i alla husen..."

Luciakronan spred ett trollskt skimmer i rummet och nu...nu skulle min dotter vakna med en överaskad och glad min.

Ha! Hon reagerade som om hennes mamma VAR lucia själv.
För att hon överhuvudtaget skulle dra ner täcket och få syn på min vackra krona fick jag peta till henne och säga åt henne på skarpen att titta på mej.
Med en suck gjorde hon som mej till viljes. Varpå hon vände ryggen till och låtsades somna om.

Ridå!