syskonkärlek
Varför blir man ofta det barn man en gång var inför sina syskon och föräldrar?
Är det för att de känner till ens svagaste punkter, som man själv kanske har glömt för länge sedan?
Eller för att man inför dem kan vara sig själv, och inte riskera att bli bortstött?
För inte bråkar man med någon annan som man gör med sina syskon?
En kärlek som är som ett gummiband.
Det kan töjas till bristningsgränsen för att sedan bli litet igen.
Tack för att jag har min bror och min syster nära mej.
Hjälp mej att inte ta dem för givna utan vårda vår relation med ömhet.
Är det för att de känner till ens svagaste punkter, som man själv kanske har glömt för länge sedan?
Eller för att man inför dem kan vara sig själv, och inte riskera att bli bortstött?
För inte bråkar man med någon annan som man gör med sina syskon?
En kärlek som är som ett gummiband.
Det kan töjas till bristningsgränsen för att sedan bli litet igen.
Tack för att jag har min bror och min syster nära mej.
Hjälp mej att inte ta dem för givna utan vårda vår relation med ömhet.
Kommentarer
Trackback
