utflyktsdag

Idag har det varit riktigt tråkväder. Grå himmel och spridda skurar. Vi hade en utflyktsdag tillsammans med mamma och brorsans familj. En prövning för min panikångest. Dagsturer till shoppingställen utan toalett är ju alltid jobbigt. Och tillsammans med min svägerska är det en riktig prövning. Ingen kan shoppa som hon. Men nu har hon ju bebisen att tänka på, så hon taggade ner lite. Vi åt lunch på Sjöstugan i Byxelkrok. Och sedan åkte vi till keramik- och konstställen på hemvägen.  Det gick ganska bra. Det kändes lite jobbigt i början av turen och när vi var längst in i någon affär, men jag klarade mej med bara obehagskänslor och oro.

Jag körde hela dagen och det kändes bra. Men det finns ju inga trafikljus på norra Öland. Däremot var det ganska mycket trafik på vägarna, men det var inget jag funderade över när jag körde.

Tänkte på hur medicinen verkar. Jag har ingen förväntansångest men under dagen har jag känt mej orolig. Har dock inte haft någon panikattack. Om det är panikattackerna som man är mest rädd för så kan man ju lita till hundra procent på medicinen, men jag är ju mest rädd för att bli kissnödig och det hjälper ju inte medicinen mot. Däremot dämpar den ångesten. Men hittills har den inte tagit bort den helt. Förmodar att det är det som är meningen när den verkar helt: att jag inte ska känna någon ångest när jag tänker på att det inte finns någon toa i närheten och därför få lättare att ändra tankarna.


De senaste nätterna har jag vaknat efter någon timmes sömn av att jag drömt något otäckt. I natt hade jag satt mej upp och skrikit något, berättade mannen roat på morgonen. Usch!
Antingen beror det på alla sommardeckare jag sett, eller också är det medicinen. Eller kanske en kombination.

 I kväll har jag haft tålamodsträning på hög nivå. Spelade Finns i sjön tillsammans med en 2- åring, en 3-åring och en 4,5-åring. Och vi spelade till slutet och alla blev nöjda och glada. Inte illa!

Hoppas att det blir soligt imorgon. Då blir det stranden. Om vädret bara är hyfsat ska vi till en järnåldersby här i närheten. Vi säger varje år att vi ska åka dit men det blir aldrig av. Vi tänker alltid att vi ska vänta till slutet av sommaren när det inte är så mycket turister, men när slutet av sommaren kommer har vi glömt bort att vi planerat ett besök eller så åker vi inte upp till stugan den där sista gången.


Kommentarer
Postat av: maria

Oj, oj, oj finns i sjön med tre i den åldern, det är en bedrift...
Hoppas att du får sol!!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0