malve

Jag kommer ALDRIG försent. Om det inte inträffar något väldigt oförutsett. Och knappt ens då.

Med en 5-åring, en 2,5 åring och en liten bebis kom jag alltid i tid. Så mycket tid jag fick lägga på att komma i tid. Med bebisar vet man ju aldrig riktigt...så det gällde att planera och vara ute i god tid.

Och tänk så mycket jag stressar, för att passa den där tiden.
Vad gör det, om man kommer några minuter för sent ibland?
Vad gör det, om den andre får vänta nån gång ibland.

Jag kommer i tid av respekt - för den andre. Hennes tid är lika mycket värd som min. Finns det något mer irriterande än att stå och vänta, när man själv har skyndat sig för att komma i tid.

Jag kommer i tid för att jag tycker att jag ska vara en sån som kommer i tid. Jag blir missnöjd med mej själv om jag kommer försent.

Jag kommer i tid för att jag inte vill att någon ska vara irriterad på mej.

Först stressar jag för att passa tiden och sen står jag och är irriterad när den andre inte dyker upp. Så mycket negativ energi...

Ibland borde jag kanske komma för sent av respekt - för mej själv.