stress
Har tänkt på en sak. Jag är så himla uppskruvad och stressig i huvudet. Är aldrig helt närvarande. Även om jag sitter ute i trädgården så har jag tankarna någon annanstans - har ångest/oro för sånt som ska hända, har ångest för saker som hänt/inte hänt eller stress för saker som ska göras.
För mitt liv i sig är verkligen inte stressigt!
Läser just nu Pilrimsresan av Paulo Coelho. (Och Lycka av Dalai Lama, men den räknar jag in i facklitteratur. SKönlitteratur är veckans "läxa") Blir man verkligen lugn av. Handlar om en man som söker sig själv och sanningen om livet.
Nu ska jag cykla och handla. Maxi är hos en kompis och vill ha sina kulor så jag ska lämna dom först. Kul att barnen spelar kula!
För mitt liv i sig är verkligen inte stressigt!
Läser just nu Pilrimsresan av Paulo Coelho. (Och Lycka av Dalai Lama, men den räknar jag in i facklitteratur. SKönlitteratur är veckans "läxa") Blir man verkligen lugn av. Handlar om en man som söker sig själv och sanningen om livet.
Nu ska jag cykla och handla. Maxi är hos en kompis och vill ha sina kulor så jag ska lämna dom först. Kul att barnen spelar kula!
Kommentarer
Postat av: Tee_200
>hur allt hänger ihop
Det här låter intressant, förklara hur menar att din "låga självkänsla "skapar ett"enormt kontrollbehov"
Tee_200
Ps även jag har läst Pilgrimsresan av P C helt nyligen
ds
Postat av: T2
Vad tror du skall hända om du inte klarar av påfrestningen,- (i det lilla)?? och varför är just det så otäckt??
T2
Trackback
