tankar inför terapin

Jag känner mej jättestressad inför imorgon. Sista terapin på över två månader.
Jag tror det är bra att jag har börjat med den här bloggen, så att jag har något att samla tankarna kring i sommar och en ventil där jag kan få ur mej saker. Det är ju egentligen så terapin funkar för mej- plus att jag får stöd och vägledning förstås.

Drivkrafter
Jag har tänkt lite mer på varför det gick som det gick. Det som drev mej framåt så hårt var verkligen kraven jag kände från alla andra, och "hotet" om medicin. Måste hitta det inom mej istället. Men det känns lite "fult" för när man är sjukskriven känns det som att man ska sträva efter att till varje pris komma tillbaka till jobbet så fort som möjligt.

"Livslust"
Detta att jag inte hittat någonting förrutom att jag behövs för barnen att leva för, har jag haft på min "pratlista" till terapin jättelänge - fast ganska långt ner eftersom jag inte tyckte det var det viktigaste att prata om. Det är ju inte så att jag inte vill leva. Och prio ett var tillbaka till jobbet!
Men ju mer jag tänker på det desto säkrare blir jag på att detta är jätteviktigt (ju).
Första steget mot att hitta livslusten är väl Positivt och Tack - punkterna som jag skriver varje kväll.

Stress
Att jag är så stressad är ju ett problem. T.ex. när vi äter så äter jag jättesnabbt och sen har jag jättesvårt att sitta och vänta på att barnen ska bli klara.
Och att jag stressar upp mej så i tankarna. Nu är jag ju till exempel jättestressad inför terapin imorgon.

Dålig självkänsla
Jag är jättekänslig för hur andra bemöter mej. Om den andre ler mot mej blir jag lättad och ler tillbaka. Men om någon är på dåligt humör tolkar jag ofta det som att de är sura på mej.

Krav
Det här med min kontrollpolis som gör att jag ljuger för mej själv för att hålla fast vid nån idealbild av som jag har av mej själv. Borde kanske ta reda på hur den här bilden ser ut. Det är väl därifrån alla krav på mej själv kommer (?)

Det som känns jättejobbigt och stressigt är vilka förväntningar terapeuten har på mej för sommaren, hur långt "ska" jag ha kommit när vi ses igen? Jaaaa....det är nog detta som jag vill prata om imorgon, som är det viktigaste inför sommaren.  Mina drivkrafter och mål, hur jag ska göra för att inte hamna i samma fälla igen.

Positivt
- jag sitter ute och skriver i den ljumma kvällen
- jag har inte gnällt på värmen
- mina uteblommor lever och frodas
- jag har badat 2 ggr (i pool)

Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag har en toppenmamma
- tack för att det är sommar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0