malve

Mammor, mammor, mammor. Några syskon. Och en pappa.
Så ser det ut i väntrummet på dotterns dans.
Samma varje gång. Ingen jag känner.

Bakom mej hör jag pappan prata.
Den rösten känner jag igen.
Sneglar över axeln.

Den rösten och det utseendet.
Med två barn bredvid sej och ett inne i studion.

Det måste vara....det är ju....
Min vikarie på jobbet!

Skit också!

Hela hösten har vi gått på samma dans.
Och jag har inte hälsat.
Tror han att jag inte vill låtsas om honom?
Går ryktet på jobbet nu...jobba kan hon inte men köra in till stan med alla ungarna går minsann bra...?

Och nästa vecka, hur gör jag då.
Nu när jag vet kan jag ju inte låtsas som ingenting.

Äh, jag får väl säga hej om våra blickar möts.

Och han kanske inte känner igen mej.
Jag menar, jag kände ju inte igen honom.