förväntansångest
För det första:
Bilkörning dit på motorvägen. Gillar inte att ha en tid att passa. Och det spelar ingen roll om jag är ute i god tid, det är själva grejjen att jag MÅSTE vara där som är jobbig (ifall jag skulle kissa på mej...).
För det andra:
Jag har tid klockan nio men väntetiden kan vara upp till en halvtimme. Jag har inte längre några problem med att sitta i ett väntrum innan utsatt tid. Men efter....då kan man ju inte gå därifrån för man kan ju ropas upp när som helst.
För det tredje:
Själva cellprovet. Bara att lämna ett cancerprov gör att jag tror att jag har cancer. Min gamla ångest kommer smygande...
En liten positiv detalj i allt elände:
Mannen lämnar barnen på morgonen så jag får en lugn morgon.
Och efter provet ska jag nog åka direkt till Coop så har jag det avklarat också.
Sen blir det hem och vila för vid fyra börjar dotterns dans, motorvägskörning igen. Och den här gången ska alla barnen med för mannen är på kurs och kommer hem sent.
Imorgon kväll är det en föreläsning om barns läsutveckling som jag gärna skulle vilja gå på, men det blir nog FÖR mycket så den hoppar jag nog över. Kanske vill mannen gå i stället.
Hejs..nu ska jag vara lite tuff..läste ovan det som du skrev, och fastnade i en rad..du skriver..
"en liten positiv detalj i allt elände"..då funderade jag såhär..
Är det verkligen sant att det är ett elände det som du skrev om? Hur skulle det kännas för dig om du vände på just det, att du fokuserade på att det inte var ett elände..Om du välkomnade tankarna som kom, och tänkte såhär..När jag kommer till X så ska jag gå och kissa...och sen ska det bli skönt att sitta där och iakta omgivningen tills dom ropar upp mig? Hur tror du det skulle kännas för dig? Skulle du kunna prova? Och känna hur det blev? Jag tror nämligen att ditt besök idag gick utmärkt..och man får ändå ha "lite" oro över cellprovet..jag hade också det..men tänkte annorlunda, tänkte vad skönt att jag får ta provet, och kolla så det blir i tid iallafall, OM det skulle vara något.
Sen funderar jag lite på varför du avstår från det du finner intressant? ville du gå eller inte? Varför skulle något som kunnat ge dig energi vara jobbigt?
Hoppas du förstår att jag inte skriver det här för att vara dum på något vis...det var bara tankar som dök upp. Kram och hoppas som sagt att din dag blev bra!
Tack för dina tankar :)
Jag fastnade nog lite i ångestkänslan. Idag känns det lite bättre, lite mer pirrigt utmanande istället.
Jag är sådan att om jag bestämt mej för något (som föreläsningen) så SKA jag gå, oavsett hur det känns. Men nu tillät jag mej själv att kanske inte gå om jag känner att det inte blir bra. Och sen kanske jag gör det iallafall.
kram:)
Styrkekramar inför dagen, och bra att du ser situationen annorlunda :) Och det finns mer där ute att våga kliva in i med nya syn..vinklar :)
Kram!
