gående meditation
Långsamt.
Lyfter benet.
För det framåt.
Tyngden flyttas över.
Långsamt.
Medveten om lårmuskeln.
Dess styrka.
När benet lyfts,
smalbenet förs framåt.
och benet sakta, sakta når marken.
Kraftfullt tar den emot min tyngd.
Ett fönster stängs.
Eller öppnas.
Stuggrannen kom idag.
Jag ökar på stegen.
Hejdar mej!
Tvingar mej att gå ännu långsammare.
Låt dem glo!
Foten.
Hänger helt obrukad.
Möter marken
hälen, trampdynorna, tårna.
Tar emot kroppens tyngd.
Läser av underlaget.
Ojämnheter, mjuka lövhögar, högt gräs.
Genom foten vet jag.
Kroppen förflyttas.
Ett steg i taget.
Otålig.
Rastlös.
Vill inte.
Observerar känslorna.
Så här känner jag.
Men jag ska gå runt huset.
Ända fram till dörren.
Minskar tempot.
Otåligheten rinner av mej.
Känner lugn.
Rundar sista hörnet.
Farten ökar.
Stressen bubblar.
Blir ett med benet.
Rör mej åter långsammare.
(Är det möjligt?)
Steg för steg.
Plötsligt är jag framme.
Din blogg är utmärkt för mig att läsa... jag påminns hela tiden om meningen med att ta det lugnare och vara här och nu. Perfekt! Tack för det!
Ska kolla upp dina bokinlägg också och leta på bibbla om jag kan hitta böckerna. För än är jag inte i hamn och helt bra från min tokiga utbrändhet. Men jag är på god väg. Bara jag inte har så rastlöst bråttom.
Ha en bra dag!
Stor kram, vännen! Orkar inte så mycket mer just nu....
Nina: ja, det är tur att man har lusten och viljan, men ibland sätter den nästan krokben för en när man vill för mycket på en gång.
Maria: förstår det...kram.
