malve

Nog är det väl roligt med snön trots allt.
Snart har jag vant mej vid promenerande och bilkörning och kan njuta av vintern.

Idag gick jag och hämtade tjejerna, som jag tänkt. Det gick bra men med en hel del ångest. Fast inte så konstigt egentligen, för jag har ju knappt vågat mej ut på en promenad ensam. Med två eftermiddagströtta barn kan ju utgången bli oviss. Det gick dock bra och vagnen användes bara till att frakta saker i.
Tjejerna var som barn i nysnö är. Sprang runt och busade och skrattade. Lillasyster upptäckte plöstligt fotspår. Spännande att gå baklänges och se spåren växa fram.

Väl hemma stannade vi vid pulkabacken och jag hastade hem efter kameran. (Turligt nog för min panikångest har vi en liten pulkabacke på höravstånd från huset. Tack vare den slapp jag känna mej som en totalt värdelös mamma förra vintern...)

När vi skulle gå in satte de i gång med att göra snöhundar. Så jag passade på att göra en snölykta som vi tände senare på kvällen.


En snöhund under tillverkning.

Sonen kom hem och var helt genomblöt. Han hade varit ute hela eftermiddagen utan termobyxor. Nu ligger han nerbäddad under ett extra täcke. Vi får väl se om han är pigg imorgon. Han var lite hes och hostig redan imorse.

(Funderar på om jag helt kallt ska räkna med att han är sjuk och inte ställa klockan. De har utedag i skolan imorgon och skulle gå till skogen. Inte så bra om man är förkyld kanske. Ha.Ha. Det där var min panikångest som talade...jag drar mej nog lite för att gå iväg med alla till dagis...fast å andra sidan ska jag träffa T imorgon så det vore ju bra om jag inte har några sjuklingar hemma. Vi får väl se. Kan ju smyga upp och känna på pannan.)