skitdagar

De senaste dagarna har inte känts så bra.

Fick ett utbrott häromkvällen. Det kändes som att det bara var FÖR mycket. Och att jag höll på att tappa trådarna.

Funderade på varför. Och kom fram till följande:
För det första är jag trött. Jag har blivit väckt / vaknat på nätterna  den senaste veckan och haft svårt att somna om. Jag har märkt tidigare att jag mått sämre när det varit strul med nattsömnen.

Och så har mannen det stressigt på jobbet just nu och jobbar mycket övertid. Vilket gör att han inte tar tag i lika mycket här hemma. Och att jag inte får lika mycket utrymme för mej själv.

Det känns skönt att jag kommit på en möjlig orsak. Men samtidigt lite otäckt. Hur ska jag klara av att börja jobba med allt vad det innebär, när jag inte pallar med ens en liten upptrappning här hemma?


Kommentarer
Postat av: Jessica

Åh, vad jag känner igen mig i följande tankegång: "Hur ska jag klara av att börja jobba med allt vad det innebär, när jag inte pallar med ens en liten upptrappning här hemma?" Mååååååånga likadana tankar för mig, det är då säkert!
Jag vet inte om det hjälper dig, men faktum är att om man ser en liten del i taget, så klarar man det ... jag menar inte att låta överambitiös eller jättepretantiös, men när det väl blir dags att börja jobba får du ta en dag, en stund, en timme, eller en minut i taget ... och jag kan lova att du fixar det!!! Det är nästan överväldigande att klara av konceptet "att jobba" som sådant, men det kan brytas mer i mindre delar, som man faktiskt KAN hantera! (Jag gick visserligen tillbaka till studier, men detsamma gäller nog jobb.) Det var många gånger jag inte kunde föreställa mig att jag skulle klara av att börja plugga igen, just för att saker som kändes bagatellartade hemma blev så stora ... men när det var dags blev det en dag i taget, eller en föreläsning i taget, eller en timme i taget ... och nu pluggar jag 100& och det fungerar utan större svårigheter!
Ursäkta mitt enorma babbel - jag tenderar att bli överabmitiös när jag väl kommer igång och det handlar om saker jag är engagerad i ...
Jag beundrar dig för all din kampglöd och kämparvilja ... med den i bagaget kommer du säkert att uppnå dina mål!! Kram, Jessica

2007-10-03 @ 23:56:41
URL: http://levamedsocialfobi.blogspot.com
Postat av: Miranda

Det är min stora rädsla också. Att jag inte ska palla när jag börjar jobba. Förra året hade jag ju ett riktigt jobb och det gick ganska bra. Jag förstår mig själv bättre nu än tidigare, så jag hamnade inte i de där hemska stressituationerna som jag inte klarade av tidigare. Märkte att det är noga med saker som hur jag äter och sover. Det är nåt jag
ska tänka på nu inför nytt jobb, sen tänker jag att jag får ta det när (om!) det kommer.
Tänker att det kanske finns tid innan du börjar jobba igen. Tid för fler insikter och erfarenheter? Och det blir kanske inte heltid med en gång heller? Kram till dig!

2007-10-04 @ 00:02:13
URL: http://mirandasmellanrum.blogspot.com/
Postat av: malve

Nej, jag ska ju börja med att bara köra till jobbet. och sedan arbetsträna 25%. så det blir ju en försiktig väg tillbaka. och de flesta dagarna är ju inte så här som de varit nu. och förhoppningsvis är jag ju bättre på att hantera "mej" när det är dags. Man ska nog inte gå och oroa sej utan ta det när det kommer, en bit i taget.
Jessica, roligt att höra att det går bra för dej! Jag har studier som alternativ utväg om jobbet inte funkar.
kram till er:)

2007-10-04 @ 07:55:30
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0