malve

Kvällen slutade i värsta bråket med sonen. Var ensam inne med alla tre i badkaret. Sonen vägrade gå upp. Jag var trött. Han var trött. Han fick värsta utbrottet. Inte så lyckat med småsystrarna i vattnet. Jag blev arg. Han flippade ur totalt.  Kände väl av att jag inget kunde göra när han var där han var. Löste situationen och duschade småsystrarna först. Då ställde han om värmen så syrran fick jättevarmt vatten i ansiktet. Han visste nog inte riktigt vad han gjorde. Men ovanpå allt annat...  Han får inte bada förrän i oktober.

Det är så tråkigt när det blir så här. Precis som att han känner på sej när jag är lite ur balans.Och då kan han inte låta bli att provocera. Eller så är det min ilska som triggar honom. Och så blir det en ond spiral. Bra dagar blir jag oftast inte så arg och då kan det stanna vid någon enstaka sak.

Efter bolibompa låg vi två i soffan under en filt och pratade jättelänge. Det kändes lite bättre för mitt dåliga samvete. Varför blir jag så arg???!!!!

Han är väl lite ur balans. Har precis börjat ettan och så har mannen varit borta mycket. Det är vi ju inte vana vid. Klart att han reagerar på det.

Bra
- jag sa förlåt
- jag har varit social
- jag är engagerad

Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag kan inse att jag kan ha fel
- tack för hösten

Hjälp
- hjälp mej så att det blir en bra familjedag imorgon
- hjälp mej att inte vara så arg