malve

Den här visan brukade min farmor sjunga för mej.
Jag tyckte den var så hemskt sorglig och vacker när jag var liten. Och det tycker jag fortfarande.

Har gått och nynnat på den men kom inte ihåg texten. Tack  Fru Fundersam för hjälpen!

I en sal på lasarettet

där de vita sängar står

låg en liten bröstsjuk flicka

blek och tärd med lockigt hår.

Allas hjärtan vann den lilla

där hon låg så mild och god.

Bar sin smärta utan klagan

med ett barnsligt tålamod.

Så en dag hon frågar läkarn,

som vid hennes sida stod:

Får jag komma hem till påsken

till min egen lilla mor?

Läkarn svarar då den lilla:

Nej mitt barn, det får du ej,

men till pingsten kan det hända

du får komma hem till mor.

Pingsten kom med gröna björkar

blomsterklädd står mark och äng,

men den lilla sjuka flickan

låg där ständigt i sin säng.

Så på nytt hon frågar läkarn

som vid hennes sida står:

Får jag komma hem till hösten

till min egen lilla mor?

Läkarn svarar ej den lilla,

men strök sakta hennes hår,

och med tårar i sitt öga

vänder han sig om och går.

Nu hon slumrar uti mullen

slumrar sött i snövit skrud.

Från sin tåligt burna längtan

har hon farit upp till Gud.