läkarbesök 070903
Läkaren ville höja dosen. Jag sa att jag var rädd för att mitt styrmedel för att ta det lugnt (ångesten) då försvinner och att jag bara ska köra på. Och att glappet mellan vad jag vill och vad jag orkar är för stort.
Hennes teori är att jag har alltid varit sådan att jag bokat upp en massa saker och kört på (sant). Och det gick ju bra till i våras. Tills allting brakade ihop. Först då insåg jag att jag inte mådde bra, och började att lyssna. Och därför känner jag nu att jag inte orkar. Hjärnan är tillbaka i de gamla spåren med hjälp av medicinen, men inte resten av mej.
Hon hade aldrig tänkt på att ångesten kan vara ett styrmedel för att se vad man orkar. När vi pratade om det så insåg jag att tidigare kände jag ju förväntansångest i förväg om det var för mycket inplanerat. Nu känner jag istället stress (om jag lyssnar...). Kroppen sänder ändå signaler, men av en snällare sort. Därför tyckte hon att vi skulle höja dosen för att få bort ångesten och istället få mej att lägga märke till vilka andra signaler som kroppen sänder.
Det resonemanget köper jag, så jag bestämde mej för att höja dosen. Hon betonade flera gånger att hon inte avser att medicinera mej i toppform så att jag kan köra på som om ingenting har hänt, utan att det är för att jag ska må bättre, och komma tillbaka i min egen takt. Vilket ju känns bra.
Och genom att acceptera hennes förslag så slipper jag kravet (som jag lägger på mej själv) att ständigt bli bättre för att bevisa att jag inte behöver en högre dos. Något som drev mej alldeles för långt i våras.
Jag får väl helt enkelt vara uppmärksam på hur jag reagerar och hittar jag inga andra styrmedel så var vi överens om att sänka dosen.
Ett positivt möte, tycker jag.
Vad intressant. Det är ju skälet till att jag inte ville äta medicin, just att jag var rädd för att inte känna mina signaler. Förstår jag rätt om medicinen lugnar hjärnan och tankarna, men att kroppens signaler finns kvar?
Synd på din sjukdag. Du kanske kan vara sjuk i morgon istället? Har själv känt mig krasslig idag. Får kanske också ha en sjukdag.
Fint att det blev ett bra möte! Kram
Som jag fattar det så dämpar medicinen ångest och panikkänslor. Men de normala kroppsliga reaktionerna som "friska" har finns kvar. Trötthet kanske. Stress och ont i magen har jag fått mer av nu, sedan förväntansångesten försvann.
Tankarna tror jag inte påverkas, mer än mot depressionen. Mina katastroftankar har jag kvar men reagerar inte på dem lika kraftigt, vilket gör att tankarna mister sin kraft.
Så tycker jag iallafall. Det kanske är olika för olika personer.
Hoppas du inte blir sjuk. Jag har laddat med c-vitamin nu :) Kram!
Tror jag förstår. Det blir lättare att ha distans till tankarna kanske? Det låter som att det hade kunnat vara något för mig tidigare. Om någon hade kunnat ta min tvekan på allvar och förklara på ett vettigt sätt. Tur du har att din läkare verkar kunna det.
Tror min krasslighet kan vara en reaktion på allt känslomässigt och alla tankar som varit senaste tiden. Det kan sätta sig i kroppen för min del, så en sjukdag är kanske inte så dumt. C-vitamin ska jag skaffa, apelsinjuice! :) Kram
Vad bra att det gick bra. Hoppas det känns bättre med den dosen du kommer börja med.
Hon är superbra, min läkare. Lyhörd och engagerad. Kunnig. Och ändå bestämd. Det behöver jag...
