lite för mycket...

...eller ett nej för lite.

Först körde jag motorvägen till mamma och lämnade av lillan. Sedan gick vi på stan i en timme innan vi satte oss tillrätta i biostolarna. Shrek 3 stod på programmet. Bion kändes väl hyfsad. Viss ångest men jag satt kvar hela filmen. Som var sådär. Största behållningen var de coola prinsessorna och shreks bebisar.

Hem körde jag rödljuskörning. Gick bra.

Vi var väl hemma i en dryg timme sen bestämde vi oss för att åka till McD, för vi hade helt glömt bort att vi inte hade någon frukost allt hemma. Körde motorvägen både dit och hem. Gick på Coop efter McD och en juice. Kändes ganska bra, och sedan körde jag hem utan att gå på toa innan. Utan ångest. Kanon!!!
För en gångs skull kunde vi ta med sonens kompis. Annars har vi ju alltid full bil. När vi kom hem blev vi inbjudna på fika till dennes familj.

Det var här jag borde ha tackat nej. Men sa ja. Tycker att det är svårt att säga nej utan någon anledning. Även om orsaken är att jag inte orkar och det är ju egentligen anledning nog, så tycker jag inte att man kan tacka nej på grund av det. En sak att jobba med.

Nu ska jag dirket i säng. Är supertrött. Imorgon ska vi röja i trädgården och så ska jag åka ensam och hämta lillan.
God natt!

Kommentarer
Postat av: Di

jag gillade också bebisarna..sen fick jag en illusion om shrek..att han faktiskt var lik min pojkvän :) eller tvärt om..vet egentligen inte vart likheten sitter..men kanske är det bara en känsla av godheten..:) eller att jag är som Fiona? haha..nåväl..tycker det var bra att du kände att du borde tackat nej, läser att du faktiskt hittar många situationer där du ser, och nu återstår handling, vilket också kommer. Som min föreläsare sa, man måste räkna in att det kommer bakslag..men så sa någon annan, det är som att dansa foxtrot...ett steg fram, två tillbaks, eller var det tvärt om kanske? :) Förmodligen 2 steg fram och ett tillbaks, men man kommer ändå hela tiden framåt..:) ha en underbar dag, nu ska jag köra 20 mil hemåt snart..Kram :)

2007-09-16 @ 10:55:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0