medveten närvaro
Som jag förstår det så är det detta som Medveten närvaro innebär (rätta mej gärna om jag har fel):
- Att vara i nuet. Inte oroa sej för framtiden eller älta dåtiden.
Något som jag gör mycket. Hur många procent av tiden är jag här och nu?
- Fokusera på att integrera Vara med Göra. Att vara i det man gör. När man steker pannkakor så steker man pannkakor. Man är närvarande och låter inte tankarna vandra iväg.
Jag är nästan alltid någon annanstans...
- Lära sej att acceptera och släppa tankar som kommer.
- Ha rätt tidsfönster. Alltså hur långt fram ska jag ta hänsyn till det jag gör. Jag målar ju ofta upp skräckscenarion om vad som kan komma att hända, är inte i nuet.
- Lära sig att inte ha värderande tankar. Varken om sej själv eller andra.
- Lära känna kroppen och känna igen kroppens signaler. Det här är ju det jag pratade med läkaren om i måndags. Att jag måste lära mej att lyssna på min kropp så att jag vet när det börjar bli för mycket.
Att jobba med medveten närvaro borde hjälpa mej att minska stressen, hantera min panikångest, bli en bättre mamma (mer närvarande, inte bara fysiskt...), bekämpa mina tvångs- och katastroftankar, få en bättre självkänsla och lära mej att lyssna på min kropp.
Verkar ju toppen.
Det krävs ju mycket tid och engagemang. Men jag känner att jag har allt att vinna på det här. Och mycket av träningen gör man i vardagen.
Provade när jag hängde tvätt att bara vara närvarande i det jag gjorde. Det var jättesvårt. Men det är ingenting man blir trött av.
Så jag har bestämt mej för att satsa på det här. Min terapeut har ett träningsprogram på åtta veckor som vi ska följa. Åtta ganska intensiva veckor med två träningspass om dagen. Men det får gå. Det måste gå.
Den boken har jag ju läst. Har den till och med. Har inte kopplat ihop det med mindfulness, men det var ett tag sen jag läste den. Ska nog göra det igen.
Det ju låter väldigt bra.
Hoppas du får sova ordentligt i natt! Kram
Verkar bra det där, om än ganska allmängiltigt (vem klarar av att leva hela tiden här och nu - ingen jag känner i varje fall)... Men, som ett ideal kan det säkert funka kanon :)!
---
En början kanske då är att fundera kring "bli en bättre mamma"... Jag menar när en av poängerna med de här tankar är att inte vara värderande, vare sig gentemot andra eller en själv ;)!
Micke: jag tror att meningen är att man ska göra ett aktivt val. Man låter tankarna flöda fritt när man väljer att göra det. Det tar säkert lång tid innan det sker naturligt. Om det ens går...
...
Om jag vore mot mej själv som jag är mot mina barn så vore nog allt toppen. Jag har verkligen från början jobbat med att inte vara värderande mot dem (men man tänker ju värderande om dem ibland), aldrig säga att de är si eller så, försöka att inte dömma på förhand. Naturligtvis går det sämre när jag inte mår bra...men det största problemet med barnen är att jag glider iväg i tankarna och är någon annanstans när vi leker m.m. Känns inte bra.
Miranda: Jag hade den också i bokhyllan. Oläst...
Jag tycker att Pollaks Att välja glädje också hänger ihop med de här tankarna. Att man själv väljer hur man reagerar på olika saker, att inte dömma andra o.s.v.
Apropå Mickes kommentar också. Det var nog det som var min invändning när jag läste boken första gången. Att det kändes allmängiltigt. Som en ansträngning att man skulle vara här och nu. Lite som att välja bort spontaniteten.
Jag började läsa om den igår kväll, och då hade jag
det här med min svårighet och mitt ointresse för att äta i tankarna. Det blev en helt annan sak när jag inte såg det som allmängiltigt utan kunde koppla det till något som jag själv gör. Tror att jag kan ha mycket hjälp av det.
Ja... Pollak är på väg. Endera dagen... Kommer nog att kunna läsa den på liknande sätt nu. :)
Har fått mina första övningar. Då fick man välja en vardagsaktivitet som man ska träna på.
För mej är det så att jag ofta ältar, eller stressar upp mej med tankar på vad som måste göras. Tror att jag kan minska stressen om jag kan vila i det jag gör just nu.
Spännande är det iallafall! :)
