promenad

Benen känns tunga och trötta.
En klump i magen.
Ångest i bröstet.
Tänk om...

Trycket på fotsulorna när fötterna förflyttar sej.
Vinden som rufsar mitt hår,
kryper innanför jackan så att huden knottrar sej.
Rysningar ner för ryggen.

Lyssnar på vinden som blåser genom skogen.
Hör.
Suset av vajande träd.
Ser.
Grenarna som böjer sej i vinden.
Betraktar höstens framfart i skogen.
Löven som börjat skifta färg.
Nyponen som lyser röda.

Tankar kommer och går.
Vissa dröjer sej kvar.
 
Riktar uppmärksamheten på andetagen.
Luften kyler näsborrarna,
men värms upp på vägen ner till lungorna.
Armarna rör sej fram och tillbaka.
Musklerna känns lite trötta.

Tittar på löven som dansar över vägen.
Känner mej orolig. 
Fokuserar på benen.
De har piggnat till under min vandring.
Känner håret som kittlar mitt ansikte.
Vinden som kyler mina kinder.

En tanke kommer.
Jag betraktar den.
Och låter den försvinna.

Fingrarna känns stela.
Kylan blir smärtsamt tydlig,
när jag närmar mej hemmet.

Lättnad.
Det är över.
Glädje.
Jag klarade det.

Kommentarer
Postat av: Ananasens

BRA!
Nästa gång går det lite lättare.
Kram

2007-09-28 @ 22:41:25
URL: http://dagenstankar.wordpress.com/
Postat av: malve

Ja, första gången är alltid värst. Känns skönt att ha den avklarad. kram:)

2007-09-29 @ 08:12:14
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0