yoga och panik

Fick ett infall vid halvfem och anmälde mej till ett yogapass senare på kvällen.

Strax efteråt kom jag på att jag ju inte alls vågar gå på sådana pass där man "måste" vara kvar i en timme.
Hjälp!!!

Bara att bita i det sura äpplet. Tog min cykel och trampade dit. Med ångest och ont i magen.
Efter jobbig väntan utanför gick jag in och placerade min matta så nära dörren som möjligt.
Det kändes tryggare. Inte så instängt.

Och det gick bra. Visserligen med en binda. Men ändå.
 Bara man gör saker så får man använda hur många säkerhetsbeteenden som helst. Till en början.

Fattar inte varifrån jag fått den där idiotiska idén. Jag har ju aldrig haft inkontinensbesvär. Men ändå oroar jag mej för det så fort jag ska träna.
Och jag har aldrig kissat på mej. Ändå har låtit rädslan för att det ska inträffa styra hela mitt liv.

Suck!

Jag är så trött på dom här tankarna så jag börjar nästan gråta. Jag har kämpat aktivt med dem i ett år nu. Och ändå har jag dem kvar. Så starka att jag inte vågar gå ut och gå. Och medicinen biter ju inte på de tankarna. Dämpar ångesten, men jag är ju ändå rädd. Rädslan för att svimma har ju nästan försvunnit. Medicinen tar bort panikattackerna så jag behöver inte vara rädd för dem. Det hjälper ju lite med kissnödigheten också. Är jag kissnödig och får panik så blir det väldigt akut. Det slipper jag ju oroa mej för nu. Men i övrigt är det samma tankar, samma oro som alltid. Blääää....

Kommentarer
Postat av: Luna

Önskar att jag kunde säga något klokt och vägledande, vilket jag inte kan, men jag hoppas att det går över. Det sitter kanske så djupt rotat i dig att du får jobba hårdare och längre med det. Men just att göra sådant där som du är rädd för och märka att det gick bra utan att du kissade på dig, kanske till slut övertygar det där rädda inom dig. Varje sak du lyckas genomföra trots att du är rädd, är ju en stor seger!

2007-09-25 @ 07:29:52
URL: http://lunanimbus.blogg.se/
Postat av: malve

Tänk vilken makt tankarna har!!!
Ett steg i taget, så är det ju. Men det känns så hårt att jag ju kommit mycket längre (utan medicin) och sen släppte greppet. Och vips så var alla tankar tillbaka igen...

2007-09-25 @ 07:47:01
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0