på tal om att trycka i sej en banan
Idag erbjöd kylen pannkakor till lunch. Istället för en syltburk fanns där en refilltub. Jobbigt, tyckte jag, och tog fram äppelmoset istället. Jag hejdade mej när jag skruvat av locket, äppelmos på pannkakor är ju inte gott. Inte som hallonsylt.
Varför tycker jag inte att jag själv är viktig? Varför nöjer jag mej hela tiden med good enough-lösningar, när jag med endast en liten ansträngning kan få precis det jag vill ha? Varför är det inte självklart att lägga energi på mej själv?
Jag är värd det bästa!
Och jo, jag åt pannkakor med hallonsylt. Mums! Utan någonting annat som distraherade mej. Bara jag och pannkakorna. Så mycket godare det blir då!
Jag har ett liknande problem, att jag inte unnar mig själv att göra roliga saker. Om du kommer på vad det kan bero på får du jättegärna berätta det för mig också.
De senaste dagarna har jag övat mig på att sitta och läsa romaner bara för nöjes skull. Det är lite stressande, men jag vet att jag har varit bra på det tidigare så jag ska kunna lära mig det igen.
Intressant filosoferat! Härligt att du tillslut la energi på dig själv och njöt av pannkakorna OCH hallonsylten! :)
Jag tänker på ett liknande sätt, tycker det är onödigt att jag ska äta den goda maten på dagen när bara jag är hemma. Då räcker det med lite kräm eller annat... Sen när vi båda är hemma däremot så blir det god mat. Knasigt så det förslår! Bra att du unnade dig hallonsylten:) KRAM
