malve

Idag blev det ett samtal om varför jag ställer så höga krav på mej själv. Och när vi pratade om krav i vardagen kom vi in på barnen och min mammaroll.

Min känsla är att jag vill vara perfekt för att inte behöva stå för den jag är. Om man inte gör något fel så blir man inte ifrågasatt eller kritiserad.

Och att säga till mej själv att jag inte hinner är lättare än att säga att jag inte vill. Att inte vilja måste förklaras. Inför andra och inför mej sjäv. Och kanske för att jag inte vet vad jag vill. Då är det lätt att gå in i alla krav och slippa tänka, slippa känna efter.

Dagens samtal mynnade ut i att jag under veckan ska vara uppmärksam på alla små tillfällen där perfektionen och rädslan för att inte duga dominerar. Det kan vara allt från att jag packar i en extra tröja i dotterns dagisväska (för tänk om hon måste låna kläder där...) till att jag stressar för att hinna i tid.

Men samtidigt undrar jag om inte problemet också ska angripas från andra hållet. Det är ju min dåliga självkänsla som gör att jag inte vågar. Min känsla av att inte duga som driver mej mot perfektion. Jag måste verkligen tro på att jag är bra för att jag är jag. Innerst inne.