släng, släng, släng

Nu har jag slängt färdigbroderade tomtar, halvklara dukar och massor av mönster. Tre generationers samlade mönsterskatt (jag hade tidningsurklipp på mönster som min mormor måste ha sparat) men jag vill inte vara något museum.

Upptäckte att jag fyllt mitt nästan klara pysselrum med massor av gamla braåha-saker till pyssel, sömnad m.m. Där finns nästan ingen plats för någonting nytt och fräscht. Så det blir mer röja av. Nu när jag har slängt alla mönster så kan jag ju slänga en del av alla de broderityger som jag har (från mormor). 

Alla lakan med fina spetsar och monogram på, är det något jag kommer att göra någonting av? Jag hittade en hel del tyger som jag glömt att jag hade, och då kände jag mej sugen på att komma igång med ett lapptäcke till minstingen. 5-åringen har redan fått ett där jag använde gamla lakan till bakstycket. Sonen har inte heller fått något. Fast han kanske inte vill ha det längre. Börjar med dotterns iallafall. Jag ska utgå från ett Pippityg som jag har sedan länge.

Kul att jag börjar känna mej lite sugen på att göra saker igen. Ska bara försöka ta det i sakta mak så att jag inte tröttnar.

Kommentarer
Postat av: Helena-pysseljag

Vet du, jag gjorde exakt samma som du.I bland ger gamla saker bara konstiga känslor medan annat ärvt gör en glad.I bland måste det rensas.
Men om du vill bli av med gamla restgarn är jag intresserad.Antingen byter vi eller så kan jag betala en liten peng.

2008-01-09 @ 11:11:25
URL: http://pysseljag.bloggagratis.se
Postat av: Malin

Hejsan!
Nu har jag tillbringat en stund här på din sida och tagit del av ditt liv. För det första måste jag säga att du är otroligt modig som vågar berätta så öppet om dina tankar och känslor kring din situation. För det andra så känner jag igen mig i så otroligt mycket av det du skriver. Jag har varit sjukskriven sedan 2001 på grund av Social fobi, Agora fobi samt ångestsyndrom och det känns som om kampen för att komma tillbaka aldrig tar slut. (Komma tillbaka till vad?)

Jag har precis som du en oerhörd prestationsångest som ibland känns överväldigande. Det här är första gången som jag kommit i kontakt med någon som lyckas sätta ord på det jag känner, dag ut och dag in....

Tack!!!!

Kramar // Malin

2008-01-09 @ 14:48:37
URL: http://mammlina.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0