störd sömn
Han skulle inte vara hemma före tio. Han kom hem vid halv fyra.
Och jag låg och halvslumrade hela natten. Varje gång jag tittade på klockan kom katastroftankarna inklampande. Trots att jag visste att det kunde bli sent så kunde jag inte värja mej. Det var blixthalka ute och han hade flera mil att köra hem. Så i tankarna förberedde jag mej på ett liv som änka. Men det var planeraren i mej som satte igång, och inte oron och ångesten. Jag kom fram till att jag nog skulle klara av det ändå. Kom fram till att vi nog får flytta till en trea så att tjejerna får ett rum, sonen ett och jag får bo i vardagsrummet. Så knasig man kan vara...
Mannen gav sig i väg strax före åtta igen. Han var tvungen att vara på jobbet på förmiddagen ifall det strulade. Så jag och barnen liftade med honom till dagis och sedan gick jag hem. Och sov ett par timmar till så nu är jag ganska pigg.
