skidresan
En kopp te och en allt längre packlista. Om en vecka åker vi. Hjälp!!!
Jag har pratat allvar med mannen om att jag nog behöver en hel hög ensamstunder om vi ska tillbringa hela veckan med så många människor. En helg här hemma med familjen kan vara ganska påfrestande, så jag fasar...
Jag vet ju hur jag brukar vara. Går och plockar så att ingen ska tycka att jag gör mindre än någon annan, är supersocial och sitter uppe tills den siste lägger sej. Det beteendet får jag se upp med, för det kommer inte att hålla en hel vecka!
Min plan för veckan är:
- meditation varje dag
- vila/läsa bok när inte jag har matansvar
- åka längdskidor / ta en promenad om jag känner för det
- inte känna något "utetvång". Man behöver faktiskt inte vara ute hela dagarna...
- vara mycket med barnen
- ha roligt
- umgås med mina vänner
Jag har märkt att om jag går på känslan och tar en stund för mej själv först när jag verkligen känner behovet kan det ofta vara "för sent". Då får jag plötsligt ett enormt ensambehov. Om jag istället tar en stund då och då så uppkommer inte det där jättebehovet.
Och det behöver ju inte vara att jag ligger och "degar". Med mindfulness kan jag jag vila i aktivitet (om jag inte är för stressad) till exempel när jag diskar.
För övriga deltagare blir den här veckan en semester, men för mej blir det ju faktiskt mer ansträngande än min vardagssituation. Funderar på om jag kanske ska prata med vännerna om det här innan vi åker, eller om jag ska ta det som det kommer. För de träffar ju oftast mej några timmar åt gången och då är det kanske svårt att se hur jag mår egentligen, eftersom jag dessa timmar oftast mår jättebra.
Jag har pratat allvar med mannen om att jag nog behöver en hel hög ensamstunder om vi ska tillbringa hela veckan med så många människor. En helg här hemma med familjen kan vara ganska påfrestande, så jag fasar...
Jag vet ju hur jag brukar vara. Går och plockar så att ingen ska tycka att jag gör mindre än någon annan, är supersocial och sitter uppe tills den siste lägger sej. Det beteendet får jag se upp med, för det kommer inte att hålla en hel vecka!
Min plan för veckan är:
- meditation varje dag
- vila/läsa bok när inte jag har matansvar
- åka längdskidor / ta en promenad om jag känner för det
- inte känna något "utetvång". Man behöver faktiskt inte vara ute hela dagarna...
- vara mycket med barnen
- ha roligt
- umgås med mina vänner
Jag har märkt att om jag går på känslan och tar en stund för mej själv först när jag verkligen känner behovet kan det ofta vara "för sent". Då får jag plötsligt ett enormt ensambehov. Om jag istället tar en stund då och då så uppkommer inte det där jättebehovet.
Och det behöver ju inte vara att jag ligger och "degar". Med mindfulness kan jag jag vila i aktivitet (om jag inte är för stressad) till exempel när jag diskar.
För övriga deltagare blir den här veckan en semester, men för mej blir det ju faktiskt mer ansträngande än min vardagssituation. Funderar på om jag kanske ska prata med vännerna om det här innan vi åker, eller om jag ska ta det som det kommer. För de träffar ju oftast mej några timmar åt gången och då är det kanske svårt att se hur jag mår egentligen, eftersom jag dessa timmar oftast mår jättebra.
Kommentarer
Postat av: Lissen
Det låter som du vet hur du vill ha det och det låter helt RÄTT.Rådgör och ta hjälp av din och/eller dina vänner.
Må så bra, fjällen brukar vara avkopplande.
Lissen
Postat av: Maria
Om det är vänner du verkligen kan prata med och som förstår dig så berätta hur du mår. Då slipper du låtsa att allt är bra och vara en person som egentligen inte är du. KRAM
Postat av: malve
Jag kan prata med dem, men jag vet inte om de förstår. Men jag tänker inte försöka vara någon jag inte är, det har jag bestämt.
Trackback
