den där utmaningen...
Ångest!
Varför ska jag ta på mej ansvaret för andras känslor? Reagerar någon så så är det väl inte mitt problem.
Jag är sådan i verkligheten också. Kan jag fråga om vi ska ta en fika? Ska jag verkligen bjuda henne på mitt klädparty. Tänk om hon inte vill.
Är det för att jag blottar en del av mej själv, som det känns så jobbigt? Om jag bjuder hem någon så visar jag ju att jag gillar den personen och det blir fritt fram att såra mej. Men ingen kan såra mej utan mitt medgivande.
Mina negativa känslor överför jag utan eftertanke på andra. Jag har svårt att säga nej för att det kan såra.
Varför kan jag inte på samma sätt anta att andra känner samma positiva känslor som jag själv? Jag blev glad när jag fick en utmaning. Jag blir glad när jag blir hembjuden till någon. Kul att lära känna nya människor, brukar jag tänka (ja, inte just för tillfället då, men annars). Varför skulle inte andra känna likadant?
Gosh! Måste sluta bry mej om vad jag tror att andra ska känna. Vill jag göra en sak, så ska jag göra det. Om det inte är otrevligt eller skadligt förståss. Men det brukar det ju inte vara att fråga någon.
En timme kvar tills jag ska gå upp. Bäst att sova en stund kanske...
Jag blev jätteglad för att jag fick utmaningen av dig. På riktigt.
Känner alltför väl igen mig i det du skriver. Jag skickade inte ens vidare, dels för att jag inte kom på så många, men också för att jag inte vågade.
Ofta går jag runt med ett lätt obehag för att jag ändå vågar och tar initiativ. Och ibland snurrar det till ordentligt. Om jag mår bra så brukar jag inte bry mig så mycket om det, men när jag inte gör det så kan jag ofta dra mig undan och då blir det ibland värre, liksom en bekräftelse på det jag är rädd för. Fastän det är mitt eget val.
Men sen vet jag, det brukar gå över. Om en blir sur eller stött så blir flera andra glada. Kanske det också är en naturlig känsla, att bli lite rädd eller känslig när man blottar sig själv. När man säger att man vill.
Hoppas att du fick sova lite mer.
Ja blev också glad över utmaningen :) det betyder att du tänker på mig, det tycker jag om! Jag hade svårt att skicka iväg mina utmaningar jag också, och tog faktiskt tom någon jag inte kände till, men som jag läst blogg hos...usch..var lite shaky..men tänkte dom är vuxna, dom som inte vill, det respekterar jag och ja..upp till dem..Svårt att blotta sig :) men du ger så mycket!!
Kram Di
igen...tänkte på att du svarade Stefan från 5an jättebra! Bra jobbat. Du skrev så bra, så att ingen kunde bli arg, eller annat, utan klart nej tack! :)
Ja, det är nu när jag mår dåligt som det är så här extremt. Skönt att höra att det är fler som känner ungefär likadant!
Jag lyckades somna om en stund, faktiskt.
