hemfärden

Motorvägen i mörkret.
Ingen därhemma som väntar oss.
Trött.

Tankarna smyger sej på.
Tänk om...jag somnar...eller svimmar...eller om bilen går sönder...
Är jag inte lite yr?
Instinktivt vill jag stanna bilen.

Tvingar mej att köra vidare.
Fokuserar på andningen.
In. Ut. In. Ut.
Snart hemma.
Det är bara tankar.
Ingenting kommer att hända.

Kör. Och andas.
Tvingar mej att hålla hastigheten.
Lugn. Inte gasa på.

Puh!
Änligen hemma!
Jag klarade det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0