malve

Isprinsessan skriver om hur man gör för att sätta sprätt på sina pengar. Inlägget fick mej att börja fundera på hur det gick till när jag blev en superspara. För jag har varit en slösa (fast jag har alltid satt undan pengar direkt när lönen kommit).

Den första sparkicken fick jag nog när vi bestämt oss för att leta hus till våren och tills dess skulle spara så mycket som möjligt. Vi sa upp alla tidningsprenumerationer och slutade med onödiga inköp. Och oj, så mycket pengar vi fick ihop på ganska kort tid. Att under en begränsad tid spara så mycket som möjligt till ett bestämt mål är ju inget fel, utan ganska smart.

Problemet började nog när sonen föddes. Vi bestämde oss för att spara så många föräldradagar som möjligt för att kunna vara hemma länge. Helt plötsligt undvek jag varje onödigt inköp. När äldsta dottern var några månader bestämde vi oss för att så småningom flytta, vilket skulle innnebära en betydligt högre boendekostnad. Vi kände oss alltså manade att spara ännu fler dagar för att kunna leva gott efter flytten. Det var väl då jag slutade köpa saker till mej själv, mer än det nödvändigaste på rea. Att unna sej något kändes helt otänkbart.

När vi sedan flyttade till det hus vi bor i nu fick vi betydligt större fasta utgifter. Så med tredje barnet fick jag verkligen ligga i för att inte behöva ta ut fler dagar än vad som var absolut nödvändigt. Det var väl då jag på allvar började minimera matkostnaderna också.

Jag har nog alltid haft ett stort trygghetsbehov och velat ha pengar på banken, men nu har det helt tagit överhanden. Min nya budget känns faktiskt väldigt skrämmande, trots att vi redan har en bra grundbuffert och inte behöver fylla på den mer egentligen.