svart kaffe

Efter elva idag hade jag den där molande ångesten som jag ofta dragits med på förmiddagarna (från klockan nio, ungefär. Bäst att precisera tiden...). Kom på att den här veckan har jag sluppit den. Tills nu då.

Sen slog det mej att det naturligtvis hänger ihop med kaffet. Inget kaffe - ingen ångest (inte den ångesten iallafall).
Kaffe ger ångest. Ännu en anledning till att jag ska sluta. Har slutat menar jag.

Ja, jag vet att det står i alla böcker att man ska slopa kaffe, choklad och annat gott. Men jag har liksom inte tyckt att det var något problem. Förrän nu när jag varit fri några dagar. När det kom tillbaka märker jag hur skönt det har varit.

Varför är det så. En negativ förändring märker jag genast, medan den positiva förändringen ofta passerar obemärkt.

Åh, kommer osökt att tänka på Svart Kaffe, en av mina Hylander-favoriter. Det kanske är dax för den där vinylaftonen som jag pratat om så länge. Vi kan ju starta på barntid med gamla barnskivor.
Mutar jag ungarna med lite snacks så sitter de nog snällt och lyssnar på mammas skivor från barndomen.


Kommentarer
Postat av: Em

Kaffet var tufft att ge upp. Men när jag väl satte fingret på allt jobbigt kaffet gjorde med mig kan jag knappast tänka på att dricka en kopp - det liksom äcklar mig. Liksom alkohol.

2007-08-15 @ 11:27:21
URL: http://brinner.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0