bra-tack-hjälp
- har åkt runt till flera ställen idag
- körde iväg familjen när jag behövde vara ensam
- har varit engagerad
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag vågar mer
- tack för att jag vill mer
Hjälp:
Hmm...nu börjar morden i midsomer och jag är kissnödig. och törstig. hoppar över hjälp idag.
God kväll!
duktiga jag
När jag tänker på det hela så är det ganska typiskt för hur jag brukar vara.
1) Det var jag som föreslog att vi skulle träffas och grilla. Och det är ju inget fel i det. Men föreslår jag något så känner jag ett extra ansvar för att det sedan blir av. Vilket leder in på punkt 2.
2) Förra gången vi träffades alla var vi hos oss. Men ingen av de som var med på förra fikaträffen sa att de kunde ha det, så då sa jag att vi kunde vara hos oss. Vill ingen annan så tar jag ofta på mej uppgiften.
3) Någon frågade om vi skulle hjälpas åt att ringa runt till dem som inte var närvarande. Då sa jag att jag kunde ringa till alla själv. Ett hästjobb i semestertider. Också typiskt för mej. Jag är minsann duktig och kan klara av det utan hjälp!
4) Och sen sa jag att de skulle ta med sig kött och så fixar vi resten. Och dessutom grejja någon efterrätt.
Jag i ett nötskal. Att lägga till något extra, så att det hela blir ännu jobbigare.
Så här håller jag på mest hela tiden. Både socialt och på jobbet.
Vad är det jag försöker bevisa?
Från början är det nog mina egna krav på mej själv. Jag är duktig, fixar allt, ber inte om hjälp, vill vara snäll...
Men gör man det tillräckligt ofta i en grupp så förväntas det ju att man fortsätter. Till exempel när vi ska träffa mamma och mina syskon tillsammans. Det är ALLTID jag som ordnar med det.
Dags för förändring.
tillbaka från promenaden
Jag började känna mej lite sugen på att gå längre.
Så imorgon ska jag nog utöka rundan.
Om det känns så då också.
kaffepaus
Maxi vägrar att vara på leklandet, och då vill inte Midi det heller. Annars brukar hon tycka om att vara där. Problemet är att Maxi inte klarar en tur på Ikea utan att han spårar ur. Suck! När ska han lugna ner sej?
Vi tog bara en barnvagn för vi skulle ju bara köpa köksgrejjer till syrran. Ha! Ha! Ha! Kom ut med hur mycket som helst. Papperskorgar till barnen, diverse kartonger till förvaring...
Nu är mannen och barnen på väg till min bror för att lämna släpkärran där. Så jag får en lugn stund. Ska nog vila lite, för sen ska mannen till jobbet ett par timmar. Filmeftermiddag, kanske? Det regnar ute så det passar ju bra.
Min man är oftast väldigt förstående men ibland blir jag rätt sur. När jag sa att han skulle ta med sig alla barnen sa han att jag ju får vila upp mej i tre dagar snart. Han menade Malmöresan. De tre dagarna kommer jag säkert att få kämpa mot min ångest i stort sett hela tiden, så jag ser inte det som någon rekreationsresa direkt. Och därför vill jag ha lite tid för mej själv nu innan jag åker.
Ikea igen
Jag, mamma, brorsan och hans stora tjej ska åka till syrran i Malmö på söndag. Köra ner hennes grejjer som hon har i mammas förråd och hjälpa henne med flytten. Och effektiva som vi alla är i min familj kom vi fram till att det är smartast att handla hennes grejjer innan vi åker ner.
Malmö igen. Känns kul! Men jobbigt. Brorsan har väl lätt för att glömma bort mina problem. Jobbigt att behöva förklara sej hela tiden.
Mannen och Midi sover fortfarande. Maxi ligger i soffan och kollar på Mumin. Och Mini pusslar. Nu klarar hon ett 25-bitarspussel helt själv!
Igår fick jag värsta huvudvärken av koffeinbristen. Hoppas det blir bättre idag.
bra-tack-hjälp
Snart har vi ingenting kvar, känns det som. Funderar på min mans mormors gamla symaskin som jag fick. Vi har ingen plats för den nu. Men OM vi köper ett äldre hus så passar den nog finfint. Frågan är bara om vi ska ha den stående här bara för det där OM:et. Kan jag inte köpa en annan symaskin isåfall?
Jag är lite svag för möbler med historia. Ärvda ting. Men jag kan ju inte belamra hela huset med dem.
I eftermiddag tog jag med alla tre barnen plus Maxis kompis till bibblan. Stannade till utanför affären och pratade med Madde. Hon ska börja styrketräna igen i v.33, så då ska jag hänga på. Vill inte gå dit ensam första gången.
Det är så fånigt, men när jag gör sådana saker med barnen så känner jag mej så himla duktig. En bra mamma. Andra saker som får mej att känna så är att göra egen lera, baka med barnen och pyssla. Borde nog försöka sluta lägga så stor vikt vid saker jag gör. Det är ju inte det som är det viktigaste. Och det är väl en del av mitt problem. Att hela tiden prestera... ha krav på vad jag ska göra för att jag ska vara nöjd med min mammaroll.
Idag gick jag en promenad när ungarna hade somnat. Kändes bra. Men jag går bara min idiotsäkra runda, än så länge. Får väl börja utöka så småningom, när jag känner för det.
Bra:
- har varit glad
- har tagit mej tid att läsa
- är en bra mamma
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att hela familjen får vara lediga tillsammans
- tack för min underbara man
Hjälp:
- hjälp mej att våga lita på det jag känner
- hjälp mej att stå upp för mej själv
- hjälp mej att vara en bra mamma
höstens aktiviteter
Min stora prinsessa har virvlat runt här hemma hela dagen. Så nu har vi anmält henne till dans.
Hon är SÅÅÅ lycklig! Hoppas bara att hon får en plats!
Dessutom vill hon nog fortsätta med sången. Hon sjunger i barnkör i kyrkan och tycker att det är jätteroligt.
Maxi spelar fotboll nu när det är utesäsong. Till hösten pratade han om att börja med innebandy.
Fotboll på sommaren och innebandy på vintern är väl en ganska bra kombination.
Dessutom ska båda gå i skridskoskola för tredje året. Den börjar i oktober. Båda tycker att det är kul och det är skönt med en aktivitet som de har tillsammans. Dessutom har jag värvat flera av mina kompisars barn, så det blir en trevlig stund under tiden på läktaren.
Det känns som en ganska lagom nivå, för oss alla. Och det är bara till dansen och skridskorna som vi måste köra bil.
min lilla Mini
Hon somnade om i min famn.
Så underbart söt och go!
Jag låtsades att hon fortfarande är min lilla bebis.
Håret har precis börjat växa.
Och hon är ganska liten. Pyjamasen är i stl 74.
Så det är inte så svårt.
När hon sover, vill säga.
För hon springer och skuttar fram mer än hon går.
Hon klättrar och hoppar så fort tillfälle ges.
Hon pratar och busar dagarna i ända.
Precis som en snart 2,5-åring gör.
Iallafall den vilda sorten.
Min lilla bebis....
...så fort tiden går.
självhjälpsböcker
Häromdagen kom jag att tänka på att jag alltid hoppar över alla uppgifter som brukar finnas.
Vilka är dina innesta drömmar? och andra frågor - som väl är själva vitsen med boken.
När jag ska tänka på sådant blir det helt tomt i huvudet. Kanske är det för att jag inte mår bra?
Hur som helst så kommer jag väl få hjälp med detta i terapin så småningom.
Är lite nyfiken på hur det är för er.
Brukar ni göra de uppgifter som finns i en del böcker eller hoppar ni över dem?
jag är ansvarig för mitt eget liv
Det är ju så självklart att jag inte ens skulle behöva skriva det.
Men varför har jag inte levt så?
Ta det här med min rehabiliteringsplan. Det har känts fel, men jag har inte lyssnat till mej själv utan istället försökt göra det som jag tror förväntas av mej.
Jag har inte vågat säga det jag känner av rädsla för att de ska tro att jag är arbetsskygg.
Men att vilja ta det i min takt är ju inte detsamma som att inte vilja jobba. Tvärt om!
Jag vill ju ta det i den takt som känns bra så att jag ska kunna jobba. Och inte få återfall.
Jag hoppas att jag nu har styrkan och modet att stå upp för mej själv.
Ingen annan kan ju veta hur det känns. Bara jag vet vad jag orkar med.
Och det är jag som får ta konsekvenserna om det går åt pipan.
Det viktigaste jag gör nu i sommar är att jag tränar på att känna hur det känns. Lyssnar inåt.
Vad orkar jag? Vad vill jag?
Tränar på att säga nej. Tar bort saker som jag inte orkar med.
Det är svårt för en som aldrig har tänkt på sej själv.
Som alltid har tänkt på att inte göra andra besvikna.
Men jag försöker iallafall.
god morgon utan kaffe
Jag tror att kaffet skapar mer ångest (kissnödighet) än det lindrar (magen).
Sedan jag började med medicinen har jag ju dessutom inte fått några panikattacker.
Så nu blir det pulverkaffe i några dagar innan jag slutar helt.
Basta!
prinsesskväll
Tjejerna tittade på en Barbiefilm istället för Bolibompa. När filmen var slut virvlade vi alla fyra runt i dans.
Piruetter och diverse skutt tills vi hamnade i en stor skrattande hög.
Tandborstning och sagodax. Vad kunde passa bättre som avslutning på kvällen än en prinsessaga?
Det blev Skönheten och odjuret.
En härlig avslutning på en tråkig dag. Jag har varit trött (ska inte sitta uppe till mitt i natten!) och sur.
Sonen och kompisen ville plötsligt sova över här. Det ville inte jag. Kompisen har väldigt sena vanor.
De blev besvikna - jag blev sur. Alla blev arga. Usch, så tråkigt det känns efteråt. Men allt blev bra till slut.
De skulle beställa pizza hemma hos kompisen.
Idag har jag varit en sväng i affären igen. Mjölken var slut. Innan jag cyklade till affären var jag och hämtade Maxi på ett kalas. Trots det kändes det inte alls jobbigt i affären. Så skönt!!!
På eftermiddagen tog jag med mej tjejerna på min promenad. Mini i vagn och den stora på cykel. Drygt halvvägs var Mini kissnödig. Gick in en bit i skogen, men hon kunde inte kissa. Så vi fortsatte en liten bit. Mini gick själv. Helt plötsligt stannade hon och kissade på vägen. Stackarn! Fick sitta byxlös i vagnen hem. Jag undrar om hon kommer att kunna vara utan blöja på dagis om två veckor...
Kommande vecka har vi ingenting planerat. Ska vara hemma och grejja bara. Åka på utflykt om vi känner för det.
Göra klart det vi håller på med! Fy vad stökigt det blir när man röjer. Vi har prylar överallt som måste hitta nya hem.
Nu ska jag gå och lägga mej. Som vanligt blev det senare än jag tänkt. Jag är supertrött!
Bra:
- var ute och gick med döttrarna
- affärsbesöket kändes inte alls jobbigt
- jag har inte haft så mycket ångest
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag kan känna tacksamhet
- tack för att jag har ett hem
Hjälp:
- hjälp mej att komma igång med lekstugan
- hjälp mej att komma ihåg att ta min egentid
- hjälp mej att fortsätta med promenaderna
mitt kaffedrickande
Men jag har inte lyckats sluta. Skjuter hela tiden upp det. Inte idag....imorgon...på måndag...
Varför? Lite huvudvärk får man väl i ett par dagar, och lite kaffesug. Men värre än så är det ju inte.
Nu har jag rotat runt lite i mej själv och kommit fram till svaret:
Mitt kaffe på morgonen är ett säkerhetsbeteende.
När jag har haft mina starkaste panikattacker har jag fått diarré. Inte så kul.
Speciellt om man inte är i närheten av en toalett. Som när man kör bil. Eller är ute och går.
En kopp kaffe och en stund vid datorn på morgonen gör susen för magen.
Och jag slipper oroa mej för eventuella följder av en panikattack.
Så nu vet jag varför. Kanske blir det lättare att sluta nu. Kanske inte.
otäckt
Kom på en otäck sak som hände utanför Ikea.
Mini och jag gick och lämnade kundvagnen.
När jag satt in vagnen och fått tillbaka pengen så GICK JAG TILLBAKA TILL BILEN!
Nästan framme vid bilen hörde jag någon som ropade "mamma, vänta!"
Vänder mej om och får se Mini komma springande. Bakom en backande bil.
Hade helt glömt bort henne!
Så fruktansvärt det känns. Hur kunde jag göra det?
Och vilken tur vi hade.
Hon har ensam korsat en väg och gått över parkeringen.
Blir knäsvag av tanken.
Usch!
Men det gick ju bra!
Och jag har inte haft någon ångest över detta!
bättre å bättre...
Ska ge mej på att jämföra mina IKEA-besök det senaste året för att se hur jag har gått framåt.
Det känns nämligen som att jag står och stampar.
Förra hösten:
Jag vågade inte åka dit.
Första IKEA-besöket (januari?):
Gick på toa innan jag åkte dit, när jag kom fram, vid restaurangen och innan jag åkte hem.
Hade stark panikångest under hela besöket. Stressade mej igenom varuhuset.
I maj (innan jag "kraschade"):
Gick på toaletten innan jag åkte dit, och en gång på varuhuset.
Hade panikångest, men inte så stark och den minskade successivt. Tog det ganska lugnt men ändå lite forcerat.
Körde dit och hem.
I dag:
Gick på toaletten innan jag åkte dit.
Hade lätt ångest i början, men den gav med sej. Gick lugnt och tittade på lite allt möjligt. Stannade och pratade med en bekant utan att det bekom mej.
Köpte lördagsgodis i butiken utanför.
Gick och lämnade tillbaka vagnarna i två omgångar.
Körde dit och hem.
Vad ska man säga? Det är ju kanonbra!
Idag var jag inte på toaletten någon gång och ändå hade jag nästan ingen ångest.
Dessutom var det ju så att i våras åkte jag ju till olika köpcenter regelbundet för att träna.
Nu blir det ju bara vid behov. Vilket gör varje gång jobbigare.
Och jag körde hem nästan två timmar efter senaste toabesöket utan att få någon ångest! Helt otroligt!
Så visst funkar medicinen. Visst har jag blivit bättre.
Nu känner jag mej lättad. Och glad.
(En titt i backspegeln var inte så dumt iallafall.)
huspyssel
Mycket är småsaker som aldrig blivit av att vi har köpt / gjort iordning.
Och en del saker fattar jag egentligen inte varför vi inte har fixat.
Idag har jag, efter att vi har bott här i snart fyra år, köpt:
- dörrmattor
- ytterkrukor till två stora växter
- ramar till de fotografkort som kommit till när vi bott här
- skoställ
- nya blommor att ersätta två halvvissna med
Till en ringa kostnad har jag nu eliminerat några stora irritationsmoment i min vardag.
Så märklig man är. Inte undra på att jag inte trivs riktigt...
Imorgon ska jag nog hänga om tavlorna över soffan. Vi möblerade om för tre år sedan men tavlorna hänger fortfarande kvar som det passade då. Det ser jättekonstigt ut nu.
bra-tack-hjälp
Tänk vad det kan svänga, måendet. Igår var det mesta pest och idag har det varit en riktigt bra dag. Fick mens i går kväll så det är väl därför jag haft mycket ångest de senaste dagarna. Kanske vore smart att kolla i almanackan nästa gång det inte känns bra. Har man en förklaring så blir allt mycket lättare. Nu har jag gått och oroat mej för att medicinen kanske inte funkar ändå, trots att det verkat så innan.
Vi kom iväg till IKEA idag, som jag hoppats. Och köpte en massa förvaring. Precis som om vårt ordningsproblem skulle vara brist på förvaringsmöjligheter. Det är väl snarare för mycket prylar som är boven i dramat. Och vår oförmåga att lägga tillbaka grejjerna där de ska vara. Men jag tycker om att ordna. Jag lägger mer energi på att ha fint inuti garderoberna än utanför. Inga ögontjänarfasoner här inte. Likaså börjar jag alltid rensa ogräset på baksidan. För där ser jag det från altanen. Min mamma är precis tvärtom. Gör alltid fint där andra kan se först. Men jag bryr mej faktiskt inte om vad grannarna tycker om min ogräsprydda rabatt. Jag tycker inte att det säger någonting om hur jag är som människa (mer än en sån som har en vanskött trädgård. Men hurdana är dom då?)
Regnet kom idag också, så jag fick röja vidare trots allt. Så bra! Barnen har lekt och lekt och lekt med olika kompisar. Till och med Mini. För första gången var hon hos en kompis och lekte utan någon förälder. Jag och mamman åkte och handlade under tiden. Oh, så stolt Mini var när vi gick hem. Stora tjejen!
Ikväll har jag varit ute och gått en promenad. Samma runda som igår. Och sovit en stund har jag också gjort. Skulle bara vila medan mannen lagade middag, men jag råkade visst somna. Hoppsan! Men jag kan nog somna ikväll ändå.
Bra:
- full av energi
- glad
- social
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag lever ett tryggt liv
- tack för att jag har människor att älska
Hjälp:
- hjälp mej att se positivt på tillvaron
- hjälp mej att inte ta på mej för mycket
- hjälp mej att inse vad jag vill
hej solen
Mannen ska nog ta med sej alla barnen och hälsa på sina föräldrar idag, om de är hemma. Ser fram emot ett par timmar för mej själv.
Och så skulle jag vilja åka till IKEA. Men släpkärran är full med skräp (vårt gamla altantak med mera).
Härligt när lusten kommer tillbaka!
vilket röj
Jag har passat på att röja idag. Det är den bästa medicinen när jag har oro i kroppen. Mycket blev slängt som legat i kanske-, väntar på att laga-, det här kan jag göra något av- och undrar vad vi ska ha den till-högar.
Jag hoppas på dåligt väder i morgon också så att jag kan fortsätta. (Förlåt alla ni som vill ha sol.) Jag har en passion för ljusstakar och fotoramar har jag märkt. Dags att rensa.
Använd! Annars bort! Är mitt rensarmotto.
Sorterade lite bland barnkläderna. Mycket storbarnskläder ger jag vidare. Men bebiskläderna kan jag bara inte göra mej av med. Än.
Jag har slarvat med min positiv-träning på senaste tiden. Tar nya tag nu!
Bra:
- jag har lyssnat på mej själv och inte planerat något för helgen
- jag har varit ute och gått
- jag rensar
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för denna höstdag som jag behövde
- tack för min familj
Hjälp:
- hjälp mej att fortsätta lyssna på mej själv
- hjälp mej att hitta viljan
- hjälp mej att inse att jag duger
i väntan på att kunna skriva
har jag börjat läsa min blogg från början. Och började gråta! Känslan av hur allt var kom över mig igen. Hur kunde det få gå så långt utan att jag märkte det? Tänk att det bara är två månader sedan. Tycker att jag kommit ganska långt på den korta tiden.
Och med tanke på att det är två månader sedan jag var ute och gick reglebundet så gick det ganska bra idag. Hade lite ångest men inte så farligt. För att markera att jag bara är ute och går för min egen skull ska jag lyssna på musik. När jag KBT-tränar har jag ingen musik eftersom det distraherar och gör promenaden mindre jobbig. Men nu KBT-tränar jag inte. Jag ska gå ut och gå för att jag behöver det. Och då kan jag ha musik i öronen om jag känner för det.
vill eller måste?
Tänker att det jag vill ofta blir ett måste.
För att det jag egentligen vill
vill jag inte nu.
Eftersom det är så jobbigt.
Då blir det ett måste.
Tills jag besegrat ångesten.
Först då vill jag det jag vill.
För andra saker som jag vill
har jag satt upp regler.
Kallar det för sommarplan.
Jag vill rita.
Jag ska rita två gånger i veckan.
Vill blir till måste.
Nu vill jag inte längre!
Orkar inte med en massa måsten.
Behöver lära mej ett annat sätt att tänka.
Kanske byta ut måste mot behöver?
Jag behöver gå ut och gå.
För att må bra.
Jag vill.
Jag måste inte.
Men jag behöver.
För min egen skull.
Jag måste inte rita.
Men jag behöver intressen.
För min egen skull.
Kanske rita? Det är ju roligt!
vad blir smultronet när det blir stort?
- vad gör du?
- plockar smultron
- du ska plocka dom röda (mannen visar ett moget)
-nä, jordgubbe!
Smultronet växer upp och blir en jordgubbe.
härliga regn
Vi har ingenting inplanerat i helgen. Tänkte bjuda över några kompisar imorgon, men jag vill nog bara vara hemma. Och ta det lugnt.
Lite skrämmande att jag knappt orkar med semestern. Hur ska jag klara av att börja jobba?
För ett tag sedan kändes allt toppen. Jag mådde jättebra, tyckte jag. Nu mår jag sämre igen. Känns frustrerande! Men det har varit mycket nu. Och, och det är kanske den största orsaken, jag har börjat se slutet på den här ändlösa sommaren utan krav. Två veckor kvar på mannens ledighet. Och sedan är det en till två veckor kvar tills jag börjar i terapin igen. Hjälp!
Eller. Skönt att börja i terapin. Den behöver jag. Saknar stödet, samtalet och responsen. Behöver hjälp för att gå den här vägen mot mej själv.
Men. Hjälp! Tankarna börjar snurra. Klarar jag det här? Orkar jag? Köra ända till jobbet helt ensam. Och sedan hem igen. Tänk om....
Fast. Så roligt att träffa kollegorna igen. Jag längtar efter att kunna ta bilen ensam in till stan. Eller bussen. Inte vara beroende.
Rädd. För att jag inte ska lyssna på mej själv. En gång till. Hamna på avvägar. Igen. Gå på tills jag inte orkar.
Måste. Tänka positivt. Fokusera på möjligheterna. Om jag inte vågar så kommer jag ingenstans. Måste våga ta det lugnt. Känna efter. Ta det i min takt.
jag gjorde det!
Men Eldkvarn kunde jag lika gärna missat. Har inte lyssnat så mycket på dem så jag kunde inte texterna. Och det är helt omöjligt att höra vad Plura sjunger.
Det var en bit att gå från bilen. Usch, vilken ångest jag hade. Och mannen började prata gamla rödvinsminnen. Jag snäste av honom med någon sur kommentar. Jag orkar inte med en massa prat när jag har sådan ångest, måste fokusera för att ta mej vidare och tvinga mej att genomföra det jag fruktar.
Vi satte oss strategiskt ganska långt bak och långt ut. Ångesten gjorde sej påmind lite då och då. (Varför? Toaletter fanns och jag satt "fritt". Antar att det är de fåniga reglerna jag sätter upp för mej själv. Som idag: det är ok att gå på toaletten en gång, inte mer. Alltså satt jag och funderade på vilken tidpunkt som var bäst. Inte för sent - ville inte få ångest i kön, och inte för tidigt så att det blev för lång tid kvar tills konserten var slut.)
Vi gick när de började med första extranumret. Kändes skönt att komma därifrån innan rusningen ut. Och för min del var jag inte så intresserad av att höra fler låtar.
Största behållningen: en varm hand i min.
dagens utmaningar
Innan vi gick in på Coop tog vi en runda i köpcentrets affärer. Fyndade bl.a. några tröjor till Midi.
Efter någon timme gick vi så in på Coop. Väntade på värsta ångestattacken men den kom aldrig. Så skönt!
Var och hämtade mina tre hundralappar också. Kändes som att få pengar.
Har nu mellanlandat en stund i soffan. Snart kommer mamma hit och ska vara barnvakt.
Mannen och jag ska på konsert ikväll.
Usch! Känns superjobbigt! Ångrar mej! Vill inte! Måste jag? Kan inte någon annan ta min biljett?
- Vi åker hem igen om du tycker det är för jobbigt, säger mannen.
Känns det bättre nu då? Nääääää! Inte det minsta!
Ett extra orosmoment är att konserten är flyttad. Det bli alltså itne den mysiga upplevelse som jag sett fram emot. Frågan är exakt var den ska vara nu. (Fast det är väl skyltat). Är det långt att gå från bilen? Finns det toalett där (så klart det gör)? och så vidare.... börjar jag oroa mej så kan jag inte sluta....
Men det blir säkert bra bara jag kommer dit. Går jag inte så kommer jag att ångra mej, det vet jag ju.
Tjohooo (??????)
att samla kraft
Fick sova till klockan nio idag. Oj, vilken sovmorgon.
Men jag var väl trött.
Sommarstugan med så många människor var jobbigt.
Trots att det är människor jag tycker om.
Det finns ingenstans att gå undan när det regnar.
Utflykter varje dag tär på krafterna.
Jag blir trött av ångesten och oron.
Behöver lite tid för mej själv.
För att komma i fas.
Har fått en morgon för mej själv.
Precis vad jag behövde!
Det är så lätt att planera och boka in.
Så lätt att glömma att jag har dåliga dagar
de dagar jag mår bra.
Tänkter inte på
att det oftast hänger ihop.
De dåliga dagarna kommer
när orken tryter efter några aktiva dagar.
Planerar ett besök i stugan om ett par veckor.
Då är mamma i Göteborg.
Så vi får vara där ensamma.
Längtar redan!!!
ett stort ansvar
Insikten
om att jag är MAMMA.
Att jag har ansvar för tre små liv.
Det är stort.
Fyller mej med lycka.
Att jag har tre små fantastiska barn.
Vilket mirakel!
Men då och då
klampar ångesten in och tar över.
Har jag gjort något fel?
Varför sa jag så?
Tänk om...
nästan under regnbågen
En spännande hemfärd idag. En halv regnbåge visade vägen hem.
Ett tag såg det ut som att vi skulle åka under den, men inte.
Sedan hoppades vi på guld, eftersom den dök ner på vägen framför oss.
Vi kom hem tomhänta. Men med en vacker upplevelse, som det ju alltid är.
Idag tillbringade vi förmiddagen inomhus i långbyxor och kofta. Ute regnade det.
Efter lunch fick vi överanskande besök. Av solen. Och molnen drog äntligen vidare till andra trakter.
Eftermiddagen spenderades på stranden. Med fikakorg. Barnen och jag plockade små, fina stenar till ett arrangemang jag ska göra i morgon. Vi hade roligt och det hindrade dessutom barnen från att plocka mängder med stora stenar till deras stensamlingar. Det finns massor av sten på stranden och vi är där rätt ofta, så de har tonvis med sten.
Mina glömda pengar får jag tillbaka. Det fanns 300 för mycket i en av kassorna på Coop. Vilken tur. Kanske ska ta en tur dit imorgon.
det bidde bad i allafall
Klockan åtta var det sol och blå himmel. Idag blir det stranden, tänkte vi .
Klockan tio var solen försvunnen och molnen hopade sej. Suck! Inget bad i dag heller!
Det känns värre när solen behagat att skina på oss en stund. Det var ju så nära?
Det blev järnåldersbyn på eftermiddagen, bara vår familj. Man fick knata ett stycke tills man kom dit. Och medan vi gick fick jag mer och mer ångest. Försökte strunta i det och engagera mej i barnen istället. Och i de aktiviteter som pågick. Barnen gjorde egna ringar och sköt pilbåge.
Det är ju skönt att jag inte får någon panikattack längre, men den där ångesten är så tråkig! Jag blir sur och irriterad, vill helst gå därifrån. På tillbakavägen stannade vi vid en hinderbana och barnen klättrade runt där en bra stund. Jag tvingade mej själv att stå kvar! Och när vi väl var tillbaka vid huvudbyggnaden kunde jag i godan ro gå runt på museet. Innan jag gick på toaletten.
Och sedan blev det bad i alla fall. Det var ganska kallt i vattnet, men det var ännu kyligare i luften, så när jag väl doppat mej så var vattnet ganska skönt. Och ungarna störs ju inte av lite kyla. De kan bada hur länge som helst. Nästan.
Och som vanligt har jag kört bilen hela dagen. Och det kändes bra.
Ikväll blir det lugnt med bara vi och mamma här. Ska försöka få barnen i säng så att vi kan se Morden i Midsomer. Det har blivit lite sena kvällar nu, eftersom vi har haft besök på kvällarna. Och igår somnade både Mini och brorsans äldsta i bilen, så de var hur pigga som helst när det var tänkt att de skulle sova. Men de sover ju längre på morgonen, så något gott för det ju med sej.
Brrr, jag fryser fortfarande lite efter badet. Det räckte inte med en varm dusch för att bli upptinad.
Idag hade min pappa fyllt 66 år om han fått leva. Känns bra att vara i stugan på hans födelsedag. Det var hans favoritplats, det var här han trivdes bäst. Och stugan har han byggt nästan helt på egen hand. Eller stuga och stuga. Egentligen är det väl ett hus. Vinterbonat så vi kan vara här året runt.
Han ritade huset själv, fällde träd som sågades till reglar och plank, och byggde allt utom elen och en del VVS för egen hand. Det tog all ledig tid i flera år. När han nästan var klar och skulle börja njuta av sitt verk, så dog han. Min pappa. Jag saknar honom så mycket. Man kunde alltid fråga honom om råd. Vi skrattade åt varandras knasiga skämt, gav varandra problem och gåtor att lösa. Diskuterade rått men hjärtligt. Han visste att han skulle bli morfar, men han hann inte träffa sitt barnbarn.
Jag saknar honom mest när jag träffar min svärfar. Min pappa var allt som han inte är. Vänlig, omtänksam, trevlig, barnkär? min man kände sig närmare honom än vad han någonsin varit sin egen pappa. Svärfar har aldrig gjort någonting för oss. Varför skulle just min pappa dö?
utflyktsdag
Idag har det varit riktigt tråkväder. Grå himmel och spridda skurar. Vi hade en utflyktsdag tillsammans med mamma och brorsans familj. En prövning för min panikångest. Dagsturer till shoppingställen utan toalett är ju alltid jobbigt. Och tillsammans med min svägerska är det en riktig prövning. Ingen kan shoppa som hon. Men nu har hon ju bebisen att tänka på, så hon taggade ner lite. Vi åt lunch på Sjöstugan i Byxelkrok. Och sedan åkte vi till keramik- och konstställen på hemvägen. Det gick ganska bra. Det kändes lite jobbigt i början av turen och när vi var längst in i någon affär, men jag klarade mej med bara obehagskänslor och oro.
Jag körde hela dagen och det kändes bra. Men det finns ju inga trafikljus på norra Öland. Däremot var det ganska mycket trafik på vägarna, men det var inget jag funderade över när jag körde.
Tänkte på hur medicinen verkar. Jag har ingen förväntansångest men under dagen har jag känt mej orolig. Har dock inte haft någon panikattack. Om det är panikattackerna som man är mest rädd för så kan man ju lita till hundra procent på medicinen, men jag är ju mest rädd för att bli kissnödig och det hjälper ju inte medicinen mot. Däremot dämpar den ångesten. Men hittills har den inte tagit bort den helt. Förmodar att det är det som är meningen när den verkar helt: att jag inte ska känna någon ångest när jag tänker på att det inte finns någon toa i närheten och därför få lättare att ändra tankarna.
De senaste nätterna har jag vaknat efter någon timmes sömn av att jag drömt något otäckt. I natt hade jag satt mej upp och skrikit något, berättade mannen roat på morgonen. Usch!
Antingen beror det på alla sommardeckare jag sett, eller också är det medicinen. Eller kanske en kombination.
I kväll har jag haft tålamodsträning på hög nivå. Spelade Finns i sjön tillsammans med en 2- åring, en 3-åring och en 4,5-åring. Och vi spelade till slutet och alla blev nöjda och glada. Inte illa!
Hoppas att det blir soligt imorgon. Då blir det stranden. Om vädret bara är hyfsat ska vi till en järnåldersby här i närheten. Vi säger varje år att vi ska åka dit men det blir aldrig av. Vi tänker alltid att vi ska vänta till slutet av sommaren när det inte är så mycket turister, men när slutet av sommaren kommer har vi glömt bort att vi planerat ett besök eller så åker vi inte upp till stugan den där sista gången.
söndag eftermiddag
Dagen har varit solig men blåsten gjorde det kallt och ingen hade lust att åka och bada. Barnen har badat i sin lilla pool och vi har pysslat lite på tomten.
Ikväll ska lillebror ha sitt 32-årskalas här. Det blir ganska mycket folk och det brukar vara trevligt.
söndag morgon
Mindre än ett dygn i stugan med min mamma och stressen har redan flyttat in. Jag har inte lagt märke till att den varit försvunnen, min inre stress, men det har den varit. Och nu är den tillbaka.
Min mamma. Ordning och reda. På hennes sätt.
Man ska vara duktig och göra nytta. Och sen får man ta sig tid till nöjen. Om det finns någon tid kvar, vill säga. Det är så jag har levt. Och tid för mej själv har det aldrig blivit. Det finns ju alltid att göra. I alla fall inte tid för mej sjäv
Eller rättare sagt, tid för mej själv med gott samvete har det aldrig blivit. Bara stulen tid.
Jag har ett stort behov av att få vara för mej själv. Just nu. Det känns nästan lite skamligt att säga. Men så är det. Och det är ju inte så konstigt. Egentligen. Tid att läsa, bara vara eller pyssla med något i min egen takt. Tid att hitta mej själv. Och jag känner ju att det är viktigt. Det är där nyckeln finns. I tiden. Att trycka undan min längtan att umgås med mej själv vore att stänga dörren och fortsätta det liv jag levde. Där alla andra är viktigare.
Igår när vi kom hit åkte resten av familjen och mamma iväg en stund och träffade min bror. Jag stannade i stugan. Kände att jag behövde vara i fred en stund. Började plocka lite med packningen men tänkte att det var bättre att lämna det till sedan, och satte mej med en bok istället. Det andra skulle ju hinnas med sedan. När mamma kom tillbaka blev hon sur. Bok läser man när man gjort allt det andra. Basta!
Idag har hon gått omkring och plockat med suckande och sur blick. Jag satt med en bok medan jag drack kaffe. Det tålde inte hon. Jag vill ha en lugn morgon innan jag börjar med dagens plock. Hon springer runt i morgonrock och ordnar.
Hon har så många idéer om vad man ska göra, min mamma. Vad man ska klara av. Vad man ska orka.
Det är nog därifrån jag fått alla krav på mej själv. Har tyckt att jag inte varit som hon eftersom jag inte är lika ordningsam, men det är jag nog. Måste tänka lite mer på det här. Det är nog viktigt.
Måste försöka strunta i hennes måsten och göra det jag känner är rätt för mej.
Uppkopplad via mobilen
Det funkar! Sitter i sommarstugan och surfar. Men mannen är osäker på om det är gratis eller inte, så jag har skrivit det jag skulle i Word och klistrar in. Kopplar upp mej via mannens jobbmobil, så han vill hålla kostnaden nere.
europe
Just nu Europe.
Nostalgi hela dagarna.
Nu har vi en deal.
Maxi ska hjälpa Midi med att städa hennes rum.
Och sen får de spela TV-spel tills vi åker.
Maxi såg inget konstigt med att han först städat sitt rum själv och sedan hjälper syrran.
Och jag får lugn och ro när jag packar.
plåstertröst
Bråk med storebror. Igen.
Plåster, gnäller hon. Måste ha plåster!
Oj, har du slagit dej, frågar jag.
Näää, jag e lessen.
Vissa tröstäter eller har tröstnapp.
Mini tröstar sej tydligen med plåster.
Hoppsan, så det kan bli!
klantigt
Shit, får väl åka dit idag. Det borde ju varit 300 kronor extra i en kassa igår.
Sånt får jag superångest av.
Att jag gör någonting fel.
Vad spelar det för roll, egentligen.
Lite pengar är ju en världslig sak. Kan leva gott även utan de där slantarna.
Det är inget att förstöra en hel dag för.
Så det så!
hur det blev som det blev
En röd stuga med brutet tak , veranda, kakelugn och öppen spis.
Men med bara kallvatten i köket och i behov av en totalrenovering.
Vi satte glatt igång med renoveringen.
TIllsammans!
När Maxi föddes tappade jag intresset, ville ägna mej åt bebisen.
Mannen fortsatte med renoverandet.
Allt var det bråttom med. Måste fixa fönstrena innan vintern...måste måla klart innan hösten...
Mannen blev mer och mer händig. Övning ger ju färdighet.
Så det var ju bättre att han byggde, och att jag skötte hushållet.
Och på den vägen är det....
Nu är det inte lika bråttom.
Men mannen lever fortfarande i föreställningen att allt måste bli klart så fort som möjligt.
Ägnar hela dagarna åt byggandet.
Klart det måste bli klart!
Men det finns annat också. Som är viktigt.
semester
Den här gången ska mamma också vara där. Och brorsan med familj.
Fast de hänger väl mest hos tjejens mamma, som vanligt. Lite trist. Vi vill ju också träffa bebisen.
Vintertid använder de mamma till max men på sommaren ägnar de henne knappt någon tid alls. Fast det är ju egentligen inte mitt problem.
Jag ska ta med mej:
böcker
ritgrejjer
datorn (det kanske går att koppla upp sej via mobilen, fast täckningen är inte den bästa där)
cykel med barnsadel
Hoppas på några sköna dagar med mycket sol och bad.
en dag på stan
Och det gick bra. Kände av en del ångest, men ingen panik.
Var lite orolig innan, faktiskt. Men hade ingen ångest.
Shoppade loss på halva reapriset. Mannen och barnen tröttnade och gick vidare. Så jag provade kläder och stod i en kö med fem före alldeles ensam. Tankarna om panik kom smygande men jag distraherade mej genom att räkna ut hur mycket jag skulle betala. Och sedan var dom försvunna.
Gick och hämtade familjen på BR, avverkade ett par affärer till och sedan körde jag till Coop. Halva reapriset på skor och Midi behövde nya sandaler. Hittade ett par i rätt storlek. Och gympadojjor till Maxi för 40 spänn (!!!). Köpte två par. De slits fort.
I dag gick telefonen sönder så vi var tvugna att köpa en ny. Vad kommer härnäst? Micron kanske, den surar lite då och då. Konstigt det där att det alltid går sönder flera saker ungefär samtidigt.
Bra:
- jag har tagit mej egentid och suttit med mina foton
- jag har utmanat min ångest
- jag har varit glad
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för allt jag får uppleva
- tack för den här dagen
Hjälp:
- hjälp mej att ta mej tid till mej själv
- hjälp mej att behålla humöret i stugan
- hjälp mej att se det vackra i tillvaron
äkta skönhet
Jag sa att hon ser bättre ut nu än när hon var femton.
Hon tackade men trodde inte på mej.
Jag insisterade
Hon skrattade och räknade upp alla sina brister:
Magen, låren, (inbillade) rynkor...
Men hon strålar!
Av självförtroende, livslust och glädje!
Det vackraste som finns är ju en människa som tycker om sej själv!
Kompis T är vacker.
Hon sprider glädje.
Man mår bra av att vara med henne.
(Till sist kom hon fram till att det kanske är avsaknaden av tonårsfinnar. Och att hon har bättre självförtroende nu.)
vad gör mej glad?
Fast det var väl rätt länge sedan jag egentligen mådde bra.
Lång tid har jag bara trott att allt är toppen. Inte vågat känna efter.
Har kommit på några saker iallafall:
- hänga tvätt ute
- baka bröd
- mysa med barnen
- kramas med den jag älskar
- fika med vänner
Får klura mer och fylla på efter hand.
dubbel tur...och lite otur
Pratade med mamma idag och hon påminde om att vi ska till stugan på lördag. Va, redan i övermorgon, tänkte jag och rusade till almanackan. Jopp, det stämde (mammor brukar ju inte ha fel). Och vi ska stanna till på onsdag.
Vilken tur att jag har tvättat i dagarna två. Fyra maskiner i går och tre idag. Allt är rent och fint. Bara att börja packa.
Härligt att komma iväg några dagar. Jag är ganska trött på att gå här hemma som nån oavlönad hushållerska medan mannen snickrar. Fast idag har vi med gemensamma ansträngningar fått altantaket på plats. Och om jag vill får jag måla det sista. Men jag är så himla slabbig av mej, så jag vet inte. När taket är färdigt ska jag dock ge mej i kast med lekstugan. Då är det banne mej jag som ska göra det viktigaste!!!!
I går kväll levererades vår nya TV och senare på kvällen gick TV:n i källaren sönder. Tur - iallafall för resten av familjen för där nere spelas det mest TV-spel. (Fast otur för syrran som skulle tagit över tjockteven.) Precis nu har vi värsta diskussionen om på vilken höjd den ska hänga. Och sedan måste vi klura ut vart min härliga tavla ska flyttas. Nu ser jag den från soffan, men det finns ingenstans vi kan hänga den så att vi kommer att se den mer än när vi passerar. Lite synd för jag tycker så mycket om den.
Och oturen, då. Jo, i eftermiddagsblåsten knäcktes min kära torkvinda. Klarade tydligen inte tyngden av våra lakan. Vilket skräp! Nästan ny, ju.
för- och eftermiddag
Förmiddag kallas den del av dygnet som förflyter mellan morgon och middagstid. Oftast i tid mellan 09:00 - 12:00
Med middag avses den tidpunkt då ett halvt dygn har fortlöpt, det vill säga klockan 12.00. Timmarna närmast före middag kallas förmiddag och timmarna närmast efter kallas eftermiddag.
Middag kallas numera i allmänhet den måltid som äts på sen eftermiddag eller tidig kväll, normalt ca. kl. 16-20.
Ursprungligen syftade uttrycket på dagens största måltid, den som då åts vid middag, mitt på dagen. När kvällsmålet i samband med industrialiseringen och det därav följande åtskiljandet mellan hem och arbetsplats gjorde att man i stället kom att äta den största måltiden när man kom hem på kvällen, kom ordet middag att förflyttas till att gälla den tidiga kvällsmåltiden.
Från Wikipedia
glädjebok
Fru Fundersam skrev om en bok där man skriver ner sina glada minnen och sådant som man mår bra av.
Tänkte på det när jag hängde tvätt.
När jag inte har mått bra har jag glömt bort vad som får mej att må bättre och bli glad. Att samla det i en bok att ha när tiderna är sämre är ju en jättebra idé. Det är ju ofta små saker som får en att må bättre, som att hänga tvätt. Saker som ger mer energi än de tar.
Vad kan pigga upp mer än ens egna härliga minnen? Tänk att JAG har varit så lycklig, gjort så mycket roligt.
Det är svårt att se ljusglimtarna när allting känns svart. Då är ju en sådan bok guld värd. En bok att kunna bläddra i och för en stund tänka på något annat.
Nu ska jag börja skriva en sådan bok.
Även om jag inte tycker om "ska bara" så ska jag ändå bara först ta en tur till stan och köpa en riktigt fin anteckningsbok och nya pennor.
humör eller humor
Mindre gnat och tjat, som ju ändå inte funkar så bra utan bara gör alla inblandade på dåligt humör.
Mer skoj och påhitt för att det ska bli som jag vill.
Istället för att tjata om att nu måste vi gå och borsta tänderna, smyger jag in i badrummet och säger sedan "jag har gömt din tandborste - kan du hitta den?".
Istället för gnat om att alla ska hjälpa till med städningen, kör vi bort sakerna med Byggare Bobs maskinpark, leker grävskopa eller något annat skoj. Vi har roligt och det blir städat på kuppen.
Istället för att otåligt och ilsket försöka reda ut syskonbråk, bryter jag och hittar på något annat eller gör något kul så att alla börjar skratta.
Istället för att bemöta trötta ben med förmaningar, leker vi Blixten McQueen och kör rally.
Och det blir en god spiral. Bråk föder bråk. Skratt föder skratt. När jag tjatar mindre, blir det mindre att tjata om.
Egentligen vet jag ju det när jag mår dåligt också. Men ändå tar jag oftast till den snabbaste lösningen i hopp om att det ska funka den här gången. Men det gör det ju aldrig.
klockan tre
Så nu blir det en tur till affären.
Som tur är behöver jag inte städa. Inte för att det är jättefint, utan för att hon är en sådan som det inte är så noga med. Skönt!
Är inne på tvättmaskin nummer fyra. En omgång på vindan är redan torr.
Känns härligt när allt är rent.
Ser dock inte fram emot strykberget som väntar imorgon.
förmiddag?
Undrar vad förmiddag är för henne! Klockan är nu tjugo över tolv.
För mej slutar förmiddagen vid 12.
Hur man tolkar sådana tidsangivelser kan ju varier lite över generationerna.
När vi sa till min farmor att vi skulle hälsa på på eftermiddagen menade vi att vi skulle komma vid tvåtiden, senast tre. För henne innebar eftermiddag klockan ett.
För min sex år yngre syster är det eftermiddag fram till fem-sex.
Men kompis T och jag är lika gamla.
tvättdag
Märkligt. Vad kan det bero på?
Kommer på att jag på något konstigt sätt lyckats förtränga det här med att tvätta.
Det var nog en vecka sedan senaste maskinen dånade.
Den här dagen förvandlades plötsligt till Stora Tvättdagen.
Men det gör inte så mycket.
Jag tycker om att hänga tvätt.
Särskilt ute. Och idag är det bra torkväder.
Tack för min torkvinda!
Och tack till min 7-kilos tvättmaskin!
Japp, MIN tvättmaskin.
Mannen får inte sätta sin fot i tvättstugan.
Dels för att han inte tycker det är så noga med att ta bort fläckar.
Men främst för att jag tycker om att vara där.
Lugnt och skönt.
snusmumriken och lilla my
Kom att tänka på en sak när jag borstade tänderna.
Mina två absoluta favoriter bland tecknade figurer är Snusmumriken och Lilla My.
Snusmumriken tar dagen som den kommer, planerar ingenting, följer sitt inre.
Lilla My gör precis som hon vill och säger det hon vill, utan att tänka på hur man ska göra,
eller vad andra ska tycka.
Precis tvärtemot den person jag varit.
Tycker jag om dem för att det är sådan jag innerst inne vill vara?
änglamoln
Ahhhh, sommar!
Vi är nu inne på tredje veckan av mannens semester. Och det har blivit....precis som vanligt. Han snickrar och målar och grejjar och GÖR saker. VIKTIGA saker. Jag lagar mat, städar och passar barnen. Någon tid för mej själv? Näää. Kan ju inte skylla på mannen. Det är jag själv som ramlat tillbaka i gamla hjulspår.
(Vän av ordning kan ju påpeka att jag ju minsann skriver i bloggen väldigt ofta. Och jo, nån minut här och där stjäl jag till mej. Men oftast med ett öga på barnen.)
Nu får det bli ordning och reda:
- promenader varje dag (hittills gått en gång)
- stund för målande antingen på torsdag eller fredag.
Och dessutom kom jag att tänka på att jag kör bil väldigt sällan.
Mannen är ofta iväg och handlar byggrejjer och sånt. Men då stannar jag hemma. Inte för att slippa köra, utan för att få vara en stund ifred.
För min egen skull borde jag köra lite oftare. För nu känns tanken på rödljusvägen in till stan ganska så jobbig igen. Dags för KBT-träning där, kanske. Det skulle jag ju sätta in om jag började gå bakåt.
Bilkörning tre gånger i veckan, alltså. Helst rödljus.
mej lurar ni inte!
Mitt favoritmineralvatten är Vichy Nouveau. Köpte en back häromveckan. Såg att det stod Ramlösa på.
Tänkte att det är nog bara uppköpt.
Smakade. Neeej, det smakar inte som det brukar.
Läser på baksidan:
"har samma goda smak som VIchy Nouveau alltid haft men vattnet kommer nu från Ramlösa hälsobrunn".
Vilket ljug!
Vad ska jag nu dricka?
Vad jobbigt!
(Jo, jag dricker för det mesta vanligt kranvatten men ibland unnar jag mej en flaska bubbel.)
en ny gunga
Bebisgungan är nu utbytt mot en vanlig gunga, fast den sitter lägre.
Så Mini enkelt kan sätta sej på den och gunga.
En lycklig Mini!!!
Och katten om hon inte tar fart också.
Vilken unge!
(Som den klättermus hon är tog hon sej naturligtvis upp på den höga gungan oxå, men det såg lite småfarligt ut)
mmmm...minnen
Utan någon som helst ordning. Precis som det ska vara...
Mina barns födelse
behöver nog inte kommenteras.
Min pappas sista dag i livet
hans sista önskan var att få återse sitt sommarhus. det fick han. och sen dog han.
Min förlovning.
en vacker höstdag vid raukarna. plockade björnbär som jag gjorde likör på.
En cykeltur i den öländska natten.
på den slingrande vägen. under stjärnorna. i evigheten. med min älskade.
Min första Guiness
sommar, sol, skvalpet från båtarna i hamnen, doften av tjära.
En ljummen sommarkväll i Hästhagen
vi två, vin, van Morrison
En fest i rapsblomningens tid.
helt galet. helt underbart.
Ett sommarbad i augustinatten.
kärleken, vänner. stjärnklart. musik spelades på avstånd.
En semesterresa med min pappa.
jag var 14 år. vi åkte omkring i Dalarna. lyssnade på sommarpratarna. följde järnets väg. pratade om inget och allt.
Ett samtal på alvaret.
på allvar. vi bestämde oss för barn.
Älskog i blåsippebacken
Min barndoms fisketurer.
En utomhusteater.
en midsommarnattsdröm. vin i keramikkrus.
Min första kopp riktigt te.
mjölk. mycket socker. våt av sommarregn. en kväll med te hemma hos...ja vad hette han?
När barnen fick träffa sitt nya syskon.
en diamant i hjärtat.
Grillfest i skogen.
gitarr och sång, korv, folköl... och en yxmördare. (eller var det kompisens fantasi?)
Min första kväll med körkort
i mammas Fiesta. jag och T.
(Lämnar mina minnen med barnen därhänä. Lite tidigt att kunna skilja ut russinen.)
konsertupplevelser
Mannen har fixat barnvakt och biljetter till Eldkvarn. Är inte så bundis med dom gubbarna men konserten ska hållas i en sekelskiftesträdgård (inte det senaste sekelskiftet) så det kan nog bli en upplevelse iallafall.
Började fundera på konserter jag minns och som blivit en sån där häftig totalupplevelse, eller en stillsam stund för eftertanke. Kort sagt, konserter som man bär med sig länge. Som man blir varm i hjärtat av.
1) Bruce Springsteen. Stadion. 1999 (rätt kväll). Oao!!!! Oförglömligt!
2) Rikard Wolff. Kyrkan i byn. 2003. Grusvägen till kyrkan. Intimt med känsla!
3, 4) Ulf Lundell. Slottsruinen, Borgholm. Ett par år har varit oförglömliga. Musiken, svalorna...
5) Eric Clapton. Globen. 1998. Stort men ändå nära.
6) Bob Dylan. Slottsruinen, Borgholm. Dylan - i ruinen! Fick fråga mannen om det verkligen hänt.
7) Rikard Wolff. 90-talet. Rösten, texterna, känslan...
8) Bo Kaspers Orkester. 2001. Så bra! Ett litet liv i magen...(som tyvärr inte fick se världen)
9 ) Monica Zetterlund. Slutet på 90-talet. Hon leddes in och satt på en stol. Intensivt. Innerligt.
10) Louise Hoffsten. Slottsruinen, Borgholm. 2003. Gravid. MS-sjuk. Men sjunga, det kunde hon!
Av andra anledningar minns jag särskilt: Wilmer-X (första konserten med kompis), Lill-Babs (hon hälsade på min lillayster), Stefan Sundström (spelade på bondgården i byn), Badrock (såg flera av artisterna på stan)
cancer av brännässlor?
När det var dags för dusch sa han att kompisen hade bränt sej på brännässlor idag och om han bränner sej några gånger till kommer han att få cancer.
Maxi var lite nedstämd när han berättade. Han har en klasskompis som drabbades av cancer i julas, så han vet lite vad det innebär.
Kompisen var ganska röd om näsan och hade tillbringat dagen på stranden. Han hade nog fått allt om bakfoten.
Men varför säger man så till sitt barn? Ska en åttaåring behöva gå och oroa sig för cancer? Den här pojken är dessutom ett barn som går och tänker mycket. Hur kommer han att må om han bränner sig fler gånger?
Det finns saker som man absolut inte säger till sina barn, tycker jag. Att man blir tjock om man äter för mycket är en sådan sak. Att man kan få en dödlig sjukdom är en annan.
Dessutom är det ju föräldrarnas ansvar att se till att barnen inte bränner sig i solen. Det ansvaret kan man inte lägga på barnen!
Jag har sagt till Maxi att han ska vara försiktig med solen för man kan bränna sig och då gör det ONT.
molnsaga
Jag och barnen la oss på en filt i skuggan och skulle hitta på en molnsaga. Men det fanns inga moln.
Så det fick bli en saga om tre små moln som rymde. Den blev jättespännande! Det är härligt att hitta på sagor tillsammans. Man vet aldrig hur det slutar! Sensmoralen blev att man ska låta den minsta vinna ibland och att man inte ska äta för mycket choklad. Och att det alltid är bra att ha med sig ett gäng laktritsnallar.
Badutflykten gick till närmaste badplatsen, dryga halvmilen bort. Men den var inte så mysig i år.
Jämfört med Ölands stränder har den väl aldrig varit något drömbad, men helt okej. Fullt med sjögräs. På bottnen och flytande i vattnet. Grumligt och ofräscht. Ett offer för besparingarna, förmodar jag.
Jag passade på att simma några hundra meter också, medan mannen och barnen plaskade i strandkanten.
Mini hajjade att det är kul att bada! Hon har varit lite skeptisk innan.
Vi hade tagit med oss middagen men någon glömde ta med bestick så vi åkte hem och åt. (Kycklingsallad känns inte så kul att äta med händerna...).
Jag körde förresten både dit och hem.
Nästa gång får det bli Öland, trots att det är lite längre att köra.
beskrivning av en sjö
Det är vatten som man kan gå runt.
Som en swiming pool. Fast större.
Sonen undrade vad en sjö var och mannen försökte förklara.
dagens arbetsfördelning
Under tiden har mannen passat alla barnen och monterat ner altantaket.
Trevlig arbetsfördelning!
Om en stund ska vi åka och bada.
ogräs och igelkott
Det bor en igelkott under vår altan. Så mördarsniglarna har något positivt med sej i allafall.
De är igelkottarnas favoritkäk.
Har tillbringat förmiddagen med att rensa ogräs. Kom på att det är ju ett jättebra sätt att få vara ifred och låta tankarna komma och gå som de vill.
Ogräs har vi i mängder, så det är ingen risk att det tar slut heller.
Och ogräset kan man ju lita på, det kommer alltid tillbaka.
Bra mot ångesten är det också.
fullbokad sommar
Allt låter ju jättekul, och visst har vi tid. Vi har ju semester.
Men hoppsan! Nu har vi nästan planerat hela sommaren.
Känns inte bra! Stressande, faktiskt.
Även om allt är rolig, och sådant som jag vill göra. Så blir det lite för mycket.
Vi får väl se.
Får ta en vecka i taget.
Och hoppa över det som känns jobbigt.
Hur var det nu?
Det är jag som är viktigast! För mej!
det där med att skratta
Och några skrattattacker får jag definitivt inte.
Så det var ju ett bra tecken.
Att jag garvade hela kvällen igår.
Jag mår bättre!
skrattanfall
Vi får hysteriska skrattanfall. Som kan vara i åtminstone en kvart. Ibland upp till en halvtimma.
Kan vara åt vad som helst. Ett ord som använts fel. En rolig kommentar. Eller bara något som jag tänker.
Irriterande för omgivningen. Som oftast fattar noll.
Men jag har ju roligt.
Och får säkert ett långt liv.
Har skrattat hela kvällen. Åt tennis.
bra-tack-hjälp
Hade ångest i kroppen på förmiddagen men det försvann under dagen. När jag tänker efter så har det varit så sen jag ökade medicinen. Så det är bara att härda ut ett par timmar.
Kände stressen komma smygande vid ettiden, trots att det mesta var i fas. Men jag stressade inte upp mej på långa vägar så mycket som jag kan göra. Och inte så långt iförväg heller. Så det var klart godkänt. Det måste ju få ta tid innan jag lärt mej reagera precis som jag vill.
Nu gnäggade hästen igen! ??????
Bjöd på kycklingsallad, nybakat bröd och mammas dressing. Chokladtårta med jordgubbar till kaffet.
Min svärfar åt ingen sallad. Han tycker inte om tomater. Och om tomater kan man ju få tycka vad man vill. Men han tycker inte om tomater så mycket att han inte äter sallad som innehåller tomater. Det duger alltså inte att peta bort dem. Så larvigt! Jag tvärvägrar att göra specialsallad till honom. Så då äter han inget. Och det kan ju kvitta. Det är ju bara han själv som får lida för det beslutet.
Brorsan med familj stannade och åt kvällsmat oxå. Lilla bebisen var så go. Mini följde efter vart man gick med den lilla. Sött!
Första riktiga sommarkvällen ikväll. Härligt!
Bra:
- var ganska lugnt
- var trevlig mot svärföräldrarna
- gjorde god tårta
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för alla år som jag levt
- tack för den här sommardagen
Hjälp:
- hjälp mej att bara vara
- hjälp mej att ta dagen som den kommer
- hjälp mej att prioritera egentid
mysko
I ett villaområde.
Hmm...märkligt...
att bara vara
Nu är jag där igen. Den här gången fyller jag varje ledig stund med blogggande.
Vad flyr jag ifrån?
Varför är det så farligt att låta tankarna vandra som dom vill?
Förra gången var det litteratur om ångest och hur man hittar sig själv.
Innan det har jag flytt genom KBT:n.
Och ännu längre tillbaka har jag sysselsatt mej med planerande och kontrollerande. Matlistor, budgetar, semesterplanering, arbetstider, föräldradagar...vad som helst. Bara jag slapp tänka. Slapp tänka på vad?
Det vet jag inte.
Kanske måste jag boka en tid varje dag. När jag ska göra ingenting.
Bara lukta på blommorna. Känna. Tänka
Och hitta mej själv.
jag och orden
Om jag inte är tvärsäker på dem. Och det är jag ju egentligen.
Blir så trött på mej själv!
Gjorde Illustrerad Vetenskaps IQ-test (hittade det hos Rosenblom) och fick alla rätt på ordförståelsen.
(Och ett resultat på 137.)
Jag vet ju att jag vet!
Hur blev det så här?
I flera år skrev jag i stort sett bara på jobbet. Dokument som skulle kunna förstås av alla. Alltså blev det enkel meningsbyggnad och bara vanliga ord. Det är ju i och för sig oxå en konst, att kunna skriva lättbegripligt. Och svårare än det verkar.
Men att gå så långt att jag i andra sammanhang väljer bort ord känns inte riktigt bra.
Och stavningen kollar jag jätteofta. Trots att jag vet hur ordet stavas.
Det är väl den låga självkänslan jag skaffat mej som spökar även här.
vikttävling
Om vem som först går ner 10 kg.
Fast dom är fortfarande inte i mål med förra sommarens duell.
Då gällde det 5 kg.
Och igår åt dom lunch på McDonalds.
Lycka till!
(Dit blir vi nog inte bjudna på fika på länge...)
(Men vi ska nog bjuda över dem på något riktigt smarrigt. He! He!)
så olikt mej
Jag har fortfarande inte tänkt ut vad vi ska bjuda på idag och släkten kommer klockan tre.
Grilla, kanske. Det är sol idag.
Eller kycklingsallad?
Och vilken tårta ska jag göra?
Enklast möjliga får det bli: kladdkaketårta med jordgubbar och grädde.
Ganska skönt ändå, att inte planera så mycket.
bra-tack-hjälp
- har fått en hel del gjort
- är snäll
- är omtänksam
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för min familj
- tack för att jag är älskad
Hjälp:
- hjälp mej att inte stressa imorgon
dagens arbetsfördelning
(M=mannen)
Jag: fick sovmorgon
M: vet av förklarliga skäl inte vad han gjorde
Jag: åt frukost, satt vid datorn med kaffe
M: gjorde i ordning barnen
Jag: och tjejerna städade Midis rum och lagade lunch
M: kaklade toaletten
Jag: rensade ogräs
M: plockade i köket
Jag: satt vid datorn, tog mej an strykhögen, städade (hallå där, jag skulle ju vila...)
M: tog barnen med sig och hämtade släpkärran
Jag: städade
M: var och handlade med Mini, lagade middag
Jag: var i tvättstugan
M: plockade undan, plockade ur diskmaskinen
Jag: diskade
M: badade barnen
Jag: kollade på Bolibompa med barnen (hrmm, satt vid datorn...)
M: plockade iordning ute, bar skräp från källaren
Jag: nattade de stora barnen, vek tvätt, läste bok
M: la Mini
Och nu är det slut på duktigheterna för idag.
Rättvis fördelning, eller?
mitt hus-del 2
Kom på en sak till som jag gillar med huset.
Vi bor ganska billigt. Om det kniper skulle vi överleva på en lön.
Känns skönt!
Och, om jag ska plugga så är det nog bra om vi bor kvar här. Annars måste jag ta studielån.
mitt hus
Knappt köpt en pryl.
Varför?
Har klurat på det ett tag och kommit på hur det kan komma sej.
Jag trivs inte riktigt här! Jag vill egentligen bo någon annanstans.
Jag trivs med:
Spröjsade fönster, fönster över diskbänken
Öppen spis i vardagsrummet och i källaren
Öppen planlösning
Tvättstuga
Stor altan
Många fruktträd
Gångavstånd till affär, barnens kompisar runt omkring
Jag trivs inte med:
Tegelfasaden
70-talshus
Källaren
Grannar tätt inpå
Jag vill bo i ett gammalt hus. Med en härlig tomt. Gärna grannar, men inte precis inpå.
Det är därför vi inte har gjort så mycket. För i tanken och känslan har jag aldrig riktigt flyttat in.
Men med massor att göra, överfull källare och risig tomt kommer vi nog aldrig vidare.
Dyker drömhuset upp så hindras vi nog av allt som måste göras här först.
Därför har vi bestämt oss för att fixa till detta som vi vill ha det. För att sedan spana vidare.
Kanske kan huset kännas som vårt, om vi lägger tid på det.
Om inte får vi iallafall bo fint så länge.
Mannen och barnen är och hämtar släpkärran.
Nu ska här röjas!
Platt-TV är beställd. Bort med den fula TV-bänken!
Har handlat nya krukor till fönstren.
Målarfärg i mängder.
Äntligen!
mitt planerarjag, var är du?
Dagen ska ägnas åt städ och tvätt. Kanske lite röjning. Om tiden räcker.
Och ogräsrensning?Trädgården lockar.
,Även om solen lyser med sin frånvaro.
Just nu iallafall. Den kanske också har sovmorgon.
Måste tänka ut vad vi ska bjuda på imorgon. Då stundar kalas. För lilla mej.
Har mitt planerarjag kapitulerat?
Eller bara dragit sej tillbaka för att hämta kraft? För att återvända när jag minst anar.
För att med förnyad styrka styra och ställa och hindra mej från att leva i nuet.
Att inte ha menyn klar dagen före.
Att inte ha handlat. Inte förberett det som kan förberedas.
Att inte redan känna stressen.
En ny erfarenhet.
En angenäm sådan. Dessutom.
en glad dag
Ångesten släppte under förmiddagen. Man kan kanske inte ha ångest när man har roligt? (Fast det är ju svårt att ha roligt när man har ångest...)
Min vän T är verkligen en av mina bästa vänner. Jag blir alltid på gott humör när jag träffat henne. Fast vi är egentligen hemskt olika. Nyckeln är nog att vi har roligt ihop och att vi kan prata om allt. Och skratta åt våra problem och tillkortakommanden. Även det hemskaste hemska kan jag skratta åt när jag är med henne. Skönt!
Hon tjatade på mej igen om att jag ska hänga med ut på krogen. Njäää....känner mej nog inte redo för det. Kan väl sträcka mej till att ta en öl (eller en cola, då) en vardagkväll. Så det ska vi göra. Snart.
Tänkte på det här med mitt mående. Och hur jag kunde tycka att jag mådde så bra. Det var ju så att jag inte ville göra någonting. Ville helst vara hemma. Och då kände jag ju inte att jag missade någonting. Tyckte att jag hade ett liv som jag trivdes med. Men det var ju inte jag som bestämde. Det var min ångest.
Nu känner jag att jag vill göra saker. Vill gå ut och dansa. Men vågar inte riktigt...
Känner glädje och lust att leva.
Hade glömt bort hur det kändes!
Visste inte vad jag gick miste om!
Tyckte inte att jag saknade något!
Bra:
- är lycklig
- är positiv
- vill LEVA!
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag känner livsglädje igen!
- tack för mina vänner
Hjälp:
- hjälp mej att hålla fast vid den här känslan
- hjälp mej att våga vara jag
- hjälp mej att vara en bra vän
grillning i kväll
Kom hem för en liten stund sedan. Jag och flickorna har varit hos T hela dagen. Först var vi i blomsteraffären och köpte en inflyttningsblomma. När vi kom fick vi frukost. - vid halv elva. :)
En trevlig dag med mycket skratt och prat. Tjejerna leker jättebra ihop och Mini får vara med, så de skötte sej själva. Gott om tid för skvaller alltså :)
Är supertrött, och tänkte bara ta det lugnt. Men vi ska tydligen till kompisar och grilla ikväll. Och det är ju i och för sig kul, men en hemmakväll hade inte varit helt fel efter natten som varit. Maxi ska tydligen sova över där - så imorgon hoppas vi på lååång sovmorgon. Han vaknar alltid först.
Hade en del ångest imorse och tvekade på om vi skulle åka till blomsteraffären. Men jag gjorde det. Bra!
Nu ringde det en försäljare av Kalle Anka-tidningen. Och det lät som om det var Kalle himself som ringde. Vilken ära! Fast jag tackade nej ändå.
en ny dag
vi låg och mös en stund
och sen gick vi upp
en stund är allt hans spralliga kropp klarar
en tallrik gröt med äppelmos
gott
riktigt kaffe idag också
för att få upp ögonen
cykelutflykt med tjejerna idag
till kompis med dotter
mannen ska kakla toaletten
sonen ska nog leka - som vanligt
solen lyser med sin frånvaro
men det blir nog en bra dag ändå
tankekraft
Kom fram till fem områden som jag skulle jobba med. Jag var kanske 21 år ,eller så.
Tänker på det för att peppa mig själv. Vill man så kan man! Vill jag så kan jag! Jag ville och jag kunde!
Problem: jag rodnade och tyckte det var jobbigt
Lösning: klippa håret kort och försöka strunta i det. (jag "gömde mej" bakom håret)
Resultat: bra. rodnar säkert fortfarande ibland. fast det vet jag inte säkert. och jag bryr mej inte heller
Problem: jättejobbigt att hålla föredrag
Lösning: blev erbjuden att hålla kurser för hela företaget när jag var nyanställd. Hade jag inte haft dessa punkter hade jag tackat nej. Nu såg jag det som en utmaning.
Resultat: bra. såklart var det alldeles hemskt de första gångerna, men på slutet tyckte jag det var kul. nu har jag inga större problem med att prata inför folk, lite grann när det går lång tid mellan gångerna, men det är ingenting jag går och oroar mej för.
Problem: superkittlig
Lösning: intalade mej att man kan ändra det med tankarna. tränade på att stå emot
Resultat: bra. det var en inställningsfråga!
Problem: rädd för smärta
Lösning: tatuering
Resultat: det här har jag inte gjort. bestämde mej för en tatuering över ankeln, men har inte repat tillräckligt med mod. Och efter att ha fött tre barn utan smärtlndring kan jag nog anse den här punkten som avslutad.
Fast å andra sidan har jag velat ha den där tatueringen sen jag var 21, så det kanske är dags att ta tag i saken. Jag lär väl inte ångra mej när jag har tänkt på det så länge.
Kan inte komma på vad den femte grejjen kan ha varit. Någonting med träning kanske?
nattuggla
en banan
ett glas mjölk
ett huvud fullt med surriga tankar
hoppas att det hjälper
är trött
men kan inte sova
who killed Laura Palmer?
Har fortfarande en del ångest. Ussa! Det positiva är väl att jag haft en jämn nivå hela dagen. Annars brukar jag ha mer ångest vid jobbiga situationer, men hela stadsbesöket kändes likadant.
HIttade fina saker på rean som jag ska få av mamma. Hon bad att få det inslaget och så ska jag få det på söndag. Rätt barnsligt. Men det är ju kul med presenter! Hinner nog glömma bort vad det var...
Läggdax. Första avsnittet var två timmar långt så det blev lite sent.
Hoppas att barnen sover till iallafall halvåtta imorgon. De verkar ha kommit in i semestervanor nu.
+8 kg
Och ändå är jag mycket mer nöjd med mig själv nu.
Då - tyckte jag att jag var tjock.
Nu - tycker jag att jag är helt OK. Skulle aldrig kunna tänka mig att gå ner 8 kg. Kanske ett par.
Dessutom var jag otroligt mycket mer vältränad då.
Så tråkigt att jag gick omkring och tyckte att jag var tjock. När det inte var så.
Så skönt att jag inte tycker det nu :)
Fast jag tycker inte att jag är smal heller. Men lagom.
Är det för att jag har tre ursäkter för att det är som det är?
Eller för att jag nu kan jämföra med hur man såg ut efter man fött barn?
Eller är det helt enkelt så att jag blivit äldre och förståndigare?
"En kvinna utan mage är som en säng utan huvudkudde".
Eller hur var det nu?
grrrr
Gick till Lindex med en kupongdär det stod att jag fått 50 kronor att använda när jag handlar (antar att jag köpt mycket där...). Plockade till mej två par strumpor för 49.50 och gick för att "betala".
- Jaha, men det är meningen att man ska köpa för mer, sa den sura expediten.
- Jasså, sa jag. Det stod väl ingenting om det på kupongen?
- Nä, men det är meningen. Egentligen. Ja ja, men du får )inte tillbaka någon 50-öring.
-????????? (fattar jag väl)
Hon är alltid så himla SUR. Men jag fick iallafall två par strumpor gratis.
steker pannkakor
Och försöker desperat skingra tankarna, men den här ångesten rår jag inte på. Den har väl uppkommit på kemisk väg nu när jag ökat medicinen, eftersom jag inte känt så här på jättelänge.
Trettifyra. Känns ganska lagom. Fortfarande inte lastgammalt....men inte jätteung heller.
När blir man egentligen medelålders? Vid 40? 35?
Har ingen aning. Det har låtit jättelångt bort, men nu är jag kanske nästan där.
Pannkakor med hälften grahamsmjöl, känns lite nyttigare. Brukar ha vetemjöl special, men det var tydligen slut.
Shit vilken hjärtklappnin jag har. Tryck över bröstet, och halsen känns helt ihopsnörd, som att jag precis får luft. Darrig och matt i hela kroppen. Det liksom kryper i armarna och benen. Och ont i magen.
Bläää....
Hittade Mini med munnen full av en olikfärgad gegga. Kritor, trodde jag. Men det visade sig att hon hade gått in på Midis rum och ätit på flera av hennes suddigum. Gissa vem som blev ledsen????
Tur att jag inte ska ha kalas idag iallafall. Känner inte för att ha nåt folk här idag när det känns så här.
Nu har jag fått stekhjälp oxå. Av Mini. Inte idag, tack...
ångest
Har jättemycket ångest i kroppen. och jag som ska till stan.
Jag hoppar nog över bilkörningen idag.
en bild
Frågan är om det syns att det är jag för att man vet att det är jag. Så är det nog.
Funderade lite på det där med anonymitet.
Det känns ju skönt att ha det för att jag då kan skriva precis vad jag vill. Behöver inte ta nån hänsyn eller så.
Och det vore ju inte så bra om t.ex. någon på jobbet skulle läsa bloggen. Och kanske inte framtida arbetsgivare heller. Nuförtiden verkar de ju googla folk innan anställningen.
Och så känns det lite tryggare.
min morgon
Tyckte det räckte med sovmorgon till åtta, jag kunde ändå inte somna om.
Låg och låtsades sova när familjen kom in och sjöng.
Fick massor av paket! :)
- En hel låda full med pyssel
- Pennor och skissblock
- Akvarellfärger och papper
Så nu måste jag börja med min egenuppgift...
Dukat frukostbord och sedan en stund vid datorn med riktigt kaffe i min nya mugg.
Eftersom jag ska sluta med kaffe har jag gått över till pulverdito.
I eftermiddag ska jag gå på stan med mamma. Och köpa en present.
När man fyller år får man välja vad vi ska ha till middag.
Min födelsedagsmiddag blir lax med klyftpotatis och avocadosås.
Jordgubbar och glass till efterrätt.
Jag är en älva
Tur att jag bara blev 20% vampyr. Annars hade jag kanske blivit rädd för mej själv ;)
| Which mythological creature is most like you? | ||||||||||||||||||||
| You scored as a faerie | ||||||||||||||||||||
| You are a faerie! You love the woods and flying around with your friends. You often wish you could fly around for hours on glittery faerie wings. | ||||||||||||||||||||
|
Which mythological creature is most like you?
created with QuizFarm.com
Hittade detta roliga test hos Nina.
bra-tack-hjälp
Jag var ensam hemma med barnen ikväll, och inte förrän de sov kom jag att tänka på att jag inte hade tänkt på det. Ingen ångest alltså.
Måste nog Feng Shuia lite på bloggen oxå. Kategorierna är högst godtyckliga och går in i varandra och mycket hamnar under Allmänt. Ska bara klura lite på det först. Tänka efter före... Och så har jag en massa halvfärdiga blogginlägg oxå. Undrar om jag kommer ihåg vad jag ville med dem? Bäst att göra färdigt eller slänga.
Var och handlade med Maxi och Mini och det gick jättebra. Det var längesen jag handlade med barnen nu. Köpte jordgubbar till frukosten imorgon.
Bra:
- ångestfri dag
- glad
- flitig
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för den här soliga dagen
- tack för att jag har ogräs att rensa
Hjälp:
orkar inte tänka ut några hjälp.
hemlisar
Jag får inte gå dit.
Spännande!
Håller dom på med något fint tills imorgon, måntro?
Så "tyvärr" är jag hänvisad till datorn...
Nu kom Maxi och sa att jag får sovmorgon till nio imorgon. Låter toppen!
äta djur
Här är listan:
kyckling, höns
ko med familj
gris
lamm
struts
kalkon
anka
rådjur
älg
hjort
krokodil
bläckfisk
mussla
krabba
hummer
räkor
kräftor
diverse fiskar (lax, torsk, sej, aborre, gädda, spätta, flundra, strömming)
ål
myror
mygg, knott och sånt som man får i munnen när man cyklar.
vad har ni ätit?
det där grenröret
Jag längtar faktiskt
efter att få använda min kunskap
efter raster
efter social samvaro
efter att finnas i ett sammanhang
efter att få ha en uppgift
Ska bara ta mej dit först...
Känns skönt att jag längtar.
Min chef dödade all arbetslust i vintras. Vi skulle ha ett möte hemma hos mej (städa,städa,städa...). Chefen, personaltjejen och företagshälsan. Bara prata lite om läget och så. Dagen innan ringde de och frågade om det gick bra utan tanten från hälsan. Det gjorde det tyckte jag, vi skulle ju inte prata om så allvarliga saker.
Efter lite dösnack frågade de om jag verkligen trodde att jag skulle klara av att komma tillbaka. Det är väldigt stressigt, utlandsresor flera gånger i månaden, bla, bla, bla. Jag sa att jag ville komma tillbaka.
Chefen sa att jag måste bestämma mej hur jag ska göra. Och han som sköter ditt jobb har ju sitt eget jobb oxå och han håller på att köra slut på sej. Tack så mycket för den! Skulle jag gå och ha dåligt samvete nu oxå?!
När jag blivit lite lagom uppskrämd frågade chefen om jag ville ta del av ett sökajobbprogram som de just då erbjöd alla uppsagda. Jag sa att min terapeut sagt att det bästa är om jag kommer tillbaka till jobbet igen. Då säger chefen att jag kan få göra min arbetsträning på företaget. Han försökte alltså att få mej att säga upp mej. Vilken jä--la skitstövel!!!
Ringde till FK och pratade med min handläggare. Han sa att jag inte alls behöver bestämma någonting. Ringde till företagshälsan. Hon blev helt paff, de hade överhuvudtaget inte diskuterat det med henne.
Jag kan lugnt påstå att denna händelse förstört mycket i min rehabilitering. Innan ville jag verkligen tillbaka till jobbet. Men när man känner att de vill bli av med en så känns det ju inte lika kul längre.
Men när jag såg grenröret så kände jag att jag verkligen vill tillbaka igen.
Sen får vi väl se hur länge jag stannar där.
dosökning
Bäst att skriva upp det. Jag tänker nämligen inte tänka på det mer.
Hoppas att jag då slipper ångesten jag haft när jag trappat upp tidigare.
dina ögon
såg jag in i ett par ögon
djupa som brunnar
närvarande ögon
utan då
och utan sen
fria ögon
utan tolkande filter
Tiden stod stilla
rösterna runt mej bleknade
Allt som fanns
var du
och jag
I förra veckan
sögs jag in
i ett par ögon
djupa som brunnar
Höll jag på att drunkna?
Rycktes tillbaka till verkligheten
av en röst som sa mitt namn
om och om igen
Räddad!
Eller kanske inte...
I förra veckan
höll jag för första gången
V i i min famn
två dagar gammal
solen skiner
Idag ska jag och barnen cykla till kompisen med jättepool.
Vi tar med badkläder.
äntligen min säng
Skönt!
Men på något märkligt sätt så tycker jag att jag mådde bättre borta.
Trots alla ångestframkallande situationer.
Konstigt.
Eller kändes det bättre för att jag slapp allt som påminner mej om hur det varit och hur det brukar vara.
Kunde leva och vara i nuet.
Hemresan gick bra. Förutom superångest när vi kört fel. Allt som inte går som jag har tänkt blir jättejobbigt!
Stannade några timmar på Kreativum. Fullproppat med naturvetenskapliga experiment.
Toppen! Jag bara älskar experiment och finurliga tankenötter.
En bra påminnelse.
Tänker ju att jag valt helt fel i livet.
Men jag gillar ju tekniska grejjer.
Också.
Fast kanske inte lika mycket nu som då.
Eller så var det bara så att det var en säkrare väg att gå.
Kände verkligen av min press på mej själv att vara tillräckligt bra.
Bara MÅSTE lyckas med det jag tog mej för.
Suck!
varför
när jag vet att jag inte kan sova.
Och dessutom en hel
Det var gott.
Men kanske inte värt nästan en hel natts sömn.
abstinens?
Grenrör i fönstret.
Vilka fina bockar.
Hur är svetsfogarna?
Hmm...måste nog börja jobba snart!
present till mej
Min riktiga födelsedag är på torsdag. Måste tänka ut några grejjer att önska mej. Alltid svårt!
Har förtjänat en stund framför datorn. Diskat, lagat mat och lagt Mini. Så nu sitter jag här en stund medan de andra barnen läggs.
Det är tänkt att vi ska laga maten tillsammans. Men medan syrran irrar omkring och letar efter stekspaden (det är ju inte mitt kök, jag hittar ingenting!) så hinner jag laga hela middagen. Man blir effektiv av att vara trebarnsmamma. (Mannen tilldelas den mindre roliga uppgiften att underhålla tre trötta småttingar.)
Diska hos andra tycker jag är jättetrevligt. Vet inte varför. Hamnar ofta framför diskbaljan. Har man tur får man dessutom trevligt torksällskap. Min egen disk är inte lika tilldragande. Tyvärr...
Idag har vi gått och gått och gått. Och det har gått bra. Har haft ångest nästan hela tiden. Men ingen panikattack. (Fast jag fuskade lite...). Dagen har varit full av mina värsta ångestsituationer. Kryddat med en stad där jag har noll koll, och därför inte har kunnat planera någonting. Så det känns jätteskönt att jag klarat av det!
Barnen höll sig lugna på stan, så vi fick lite shoppat. Travade genom halva Malmö för att äta den mest prisvärda Falafeln. Som var jättegod. Barnen fick en tur på BR. Mutan gick på totalt 120 kronor. Ganska prisvärt.
Sedan roade vi oss på Folkets park. Barnen red på ponny, åkte karusell (jag var lite sugen, men karuseller vågar jag inte sätta mej i, inte ens den minsta barnvarianten. Jag som älskar att åka allt.), lekte på en jättekul lekplats och åt glass.
Jag är supertrött. Känner bara för att åka hem imorgon, men någon har kommit på att vi ska stanna till vid ett ställe typ Tom Tits på hemvägen. Och dessutom berättat det för barnen.
Va? Var det jag? Kan jag väl aldrig tänka mej...
Snart är det dags för 3-manna igen.
Jag slutade förresten med flaggan i topp i gårkväll.
dagen som är
Mmmm, det kanske är det, ja.
Hur mycket är det värt att få gå i affärer i lugn och ro ett tag? En hundring?
Mutar, kallt beräknande och samvetslöst...
I eftermiddag blir det folkets park om vädret håller i sej. Med karusellåkning. Blir nog kul!
söndagkväll
Det känns som lördag.
Semester!
Vin i glasen.
Men vatten i mitt.
Spelar 3-mannawist.
Förlorar stort.
Kan det vara vattnet?
lekdag
Jag har klarat mej ganska bra idag ångestmässigt.
På förmiddagen var vi på Andys lekland. Gick dit (jobbigt för vi gick fel, fast sen hade vi visst inte gjort det!) och hem.
Leklandet var toppen för barnen som lekte järnet i fyra timmar, med bara lite drickapauser och en bit mat.
På eftermiddagen gick syrran, jag och Mini till ICA och handlade middagsmat. Slank in på lagerhaus på hemvägen. Det klarade jag oxå ganska bra.
Nu sitter barnen framför bolibompa och sen blir det nog tidig läggning. De är helt slut!
Och vi oxå. och trötta på att tjata. Innan vi gick imorse hade vi nog sagt till Maxi 20 gånger att han skulle ta det lugnt. Han blir så fruktansvärt uppspelt och bråkig när vi ska göra något utöver det vanliga. (Syrran är just nu mittemellan två lägenheter och bor hos en kompis, så det finns en del prylar att vara väldigt rädd om.) Suck! Och när han blir trött är han om möjligt ännu värre! Nu kom han och undrade om vi ska spela Yatzy, det är ju skoj!
Syrran smet nyss ut och rökte. Hon vill inte visa för barnen att hon röker så när hon är med oss blir hon alltid sur o gnällig. Fattar inte varför hon börjat överhuvudtaget!
Vi har inte bestämt vad vi ska göra imorgon, får se lite vad det är för väder och vad vi känner för.
är i Malmö :)
Varför ska jag alltid hålla på att oroa mej så????!!!!!!!!!!!!!
De första fem milen var vägen till jobbet, men det kändes ok att åka där.
De andra sitter och spelar UNO, så jag passar på att blogga (nej jag har inte vunnit - jag la Mini så jag fick inte vara med). Vi har ätit tacos (moster är lika med tacokväll för barnen) och lördagsgodis.
Syrran och Midi är kvar i spelet, men syrran kan inte ge sej så det ser inte ut som att vi får nåt vuxensnack ikväll.
Ska surfa runt lite och kolla vad vi ska hitta på imorgon (jag har inte planerat någonting inför den här resan - helt otroligt olikt mej. och ganska skönt!)
Bra:
- vi åkte!!!
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för min goa lillasyrra
- tack för att vi kom iväg!
Hjälp:
- hjälp mej att leva i nuet
- hjälp mej att slåss mot min ångest
- hjälp mej att våga göra det jag vill
nu åker vi
hjärtat i halsgropen
ont i magen
springer runt som en yr höna och packar det sista
men nu åker vi
det går nog bra
Ta det bara lugnt!
fem veckor med medicin
Fyra veckor med 20 mg. Tänkte att jag skulle skriva ner nuläget, innan jag ökar dosen.
Det är så lätt att glömma bort annars.
Om ångesten kommer, så har jag något positivt att fokusera på.
Fast det ska inte vara lika jobbigt att öka denna gången, sa doktorn.
Bra:
- mindre irriterad
- mindre sur
- lite bättre tålamod
- gladare
- mindre förväntansångest
- ingen allmän oro
- "kapade" panikattacker
- mer kär
- mer sexlust (kan ju hänga ihop m. föregående punkt)
och det går oftast bättre nu.
- gått ner 2 kg
Mindre bra:
- mer lättväckt på natten
- svårare att somna om
Så medicinen har bara varit positiv! En dosökning borde väl ge bättre effekt på ångesten men förhoppningsvis inte mer biverkningar. Ska öka på onsdag.
kommer vi iväg?
Vattenkaos!
Varningstrianglar överallt.
Ringer kundtjänst.
Vägen är avstängd på ett ställe, man leds förbi.
Men man ska kunna ta sej in i Malmö.
Man ska kunna ta sej in - känns inte så betryggande.
Jag klarar det inte!
Jag kan inte åka när det är överhängande risk att fastna i nån kö.
Jag vill!
Men det går inte!
Resan var jobbig nog redan innan.
Men nu blir det outhärdligt!
Får försöka repa mod!
Tänk om jag gör det
Jag kommer ju att klara det
det är ju inget farligt
egentligen....
om jag bara vågar...
I eftermiddag kanske.
bra-tack-hjälp
Blir svårt att komma på något direkt bra för jag har knappt gjort någonting, packade fram till lunch och sen gick dagen...har lekt med de barn som velat, spelat spel och plockat lite sniglar.
Kanske beror denna mentala tomhet på att jag gått och laddat för malmöresan och sen blev den inte av.
Luften gick liksom ur, och efter en stunds lättnad (det är ju skönt att slippa göra det man fasar för) så fick jag ju börja ladda om.
Bra:
- ångestfri
- glad
- kär
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag är förälskad
- tack för att jag är älskad
Hjälp:
- hjälp mej att klara av resan imorgon
- hjälp mej att ta reda på vad jag vill med mitt liv
- hjälp mej att våga leva som jag vill
panikkänsla
Så här känner jag mej när paniken kommer.
Inte det att folk tittar, utan att jag inte kan ta mej nån vart.
Fruktansvärt!!!!!!!!!!
vinylafton?
Vi kanske ska spisa plattor i kväll, nu när vi har fått en fredag till skänks.
(Mannen har tydligen sin skivspelare undanstoppad i källaren.)
Sitter här och gör ingenting. Barnen leker och mannen kaklar badrummet.
Borde kanske göra något nyttigt.
Får se...
ölandsresan
Dagarna i sommarstugan var härliga och kravlösa. Vi tog dagen som den kom, och gjorde det vi kände för.
I måndags var vi på Lådbilslandet. Vi passade på nu innan turistinvasionen börjar. Det var precis lagom med folk, så vi behövde inte stå i kö någon gång. Alla tre barnen tyckte det var jättekul.
Barnen började med att köra lådbilstraktor på ett inhägnat område och sen var det dags för körskola. Man kör i ett minisamhälle med vägar, rondeller och broar. Vi var lite osäkra på om Mini skulle klara av det, men det gick galant.
Jag fick lite panikträning också. Toaletterna var avstängda i någon timme. Klarade mej med bara ångest. Lyckades ganska bra med att tänka mej lugn.
På kvällen tog vi med oss middagen och åkte till kalkstenshällarna vid kusten. Satt där och hade det jättemysigt i sommarkvällen. Badade (men det var iskallt) och barnen gick och plaskade.
Tyvärr är ju barnen lite för små för att vi skulle få se solnedgången, men det var vackert ändå.
Den förbenade ångesten kom smygande framåt kvällen och förstörde lite, men det är som det är?
Blå Jungfrun.
Vacker även före soldnedgången.
Det blev ingen cykeltur på Alvaret, men en promenad hann vi med iallafall innan regnet kom. Lite gråmulet men uppfriskande. Barnen cyklade så vi kunde gå i rask takt.
vi stannar hemma
Tråkigt, men jag känner mej ändå lättad.
Barnen är jätteledsna, så klart. Särskilt Maxi.
Nu ska vi äta glass för att muntra upp oss lite.
vilken tjej
Intensivt koncentrerad.
Jag tittar till.
Hon har klarat hela pusslet.
15 bitar.
Helt själv!
2 år och 3 månader.
Oaoo!!
Och jag som haft dåligt samvete för att jag inte pusslat lika mycket med henne som med storasyskonen.
Behöver nog inte ha det längre.
bra-tack-hjälp
Tre vuxna och tre barn i en etta i tre nätter. Kan det gå bra??? Hoppas det! Bara vi får ungarna att somna så ska det nog lösa sej.
Bra:
- jag har varit full av energi idag
- jag har inte oroat mej inför resan
- nybakade bullar :-)
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag och ingen annan
- tack för den här härligt regniga dagen!
- tack för sagostunden med barnen
Hjälp
- hjälp mej att klara av Malmöresan!
- hjälp mej att hantera eventuell ångest utan att bli irriterad och arg
mitt trygghetsbehov
Ibland är livet vi lever för smått för oss. Vi har anpassat oss på olika sätt under en längre tid, och vi får betala ett högt pris för alla kompromisser vi gör. Ibland ljuger vi för oss själva eller andra, vilket också kostar på i längden. Vi betalar priset genom att leva ett liv som vi inte är ägnade att leva i utbyte mot trygghet, pengar, accepterande och så vidare...
Jag låter nog mitt trygghetsbehov styra mej för mycket. Tänker alltid ut det värsta som kan hända och agerar sedan utifrån det. Har kommit bort från mej själv i min jakt på tryggheten.
Funderade på det här med att jag kanske vill börja plugga igen. Vad händer egentligen om det värsta inträffar?
Min katastroftanke:
jag tar tjänstledigt och börjar plugga. Blir uppsagd och får inget jobb efter min examen. Vi skiljer oss. (eller hua att jag blir änka). Jag står utan inkomst, med tre barn.
Vad skulle hända?
Vi säljer huset och då får jag så mycket pengar att jag klarar mej minst ett, kanske två år. Under den tiden vore det väl märkligt om jag inte skulle kunna skaffa mej ett jobb.
Dessutom får jag väl lite A-kassa iallafall, jag ska ju vara tillbaka på jobbet i höst.
Och om jag börjar plugga får vi väl höja mannens livförsäkring så att jag klarar mej om utifall att han skulle gå och dö.
Fast det värsta fallet: huspriserna har sjunkit så vi får inget över (tror inte att vi skulle gå back). Då får jag väl vända mej till socialen när sparpengarna är slut, om jag inte fått något jobb.
Detta är ju inget man strävar efter men det känns ju ganska osannolikt att det skulle inträffa.
Ska jag våga kasta mej ut utan livlina?
Eller ska jag fega och kanske ångra mej för resten av livet?
(Jag har ju gott om tid på mej att fundera, vet inte ens riktigt vad jag isåfall ska läsa.)
snigeljakt
Regndagar är energidagar för mej.
Idag har jag börjat rensa i bokhyllan. Fick ihop en hög som jag tänkte att kompisarna får slåss om.
Så allt åker inte ner i källaren. Där har vi förresten börjat röja idag, jag och mannen. Han har hävdat att det mest är mitt skräp där nere, så klart att det inte var. Jag har möbler där. Han har fullt med kassar med sladdar och muttrar och datorgrejjer och skivor och.... Nu är det rätt fint iallafall.
Måste väl skiljas från mina framtida renoveringsobjekt. Snyft! De passar ändå inte i mitt nuvarande hus. Om vi flyttar till nåt trevligare får jag väl hitta nya gamla möbler.
Fortsatte med bakningen också. Bakade rågbullar, bröd och kanelbullar. Lika bra när man ändå är igång. Det tråkigaste är ju att städa efteråt. Fick god hjälp av Mini med att måla (pensla ägg) och strö pärlsocker på.
Hann med hela två rundor på bibblan. Fick inte med mig alla böcker första gången. Hade visst ett spel hemma också, som var försenat. Slapp avgift för det var lånat på Maxis kort. Vilken tur!
scones
Fick ställa mej och panikbaka scones imorse. Vi hade inget bröd någonstans.
Just det ja, jag skulle ju handla bröd igår. Men när jag gick förbi brödet i affären kom jag på att jag skulle baka rågbullar när jag kom hem.
Eh, glömde visst bort det.
Men scones är ju gott.
Åh, sa Maxi. Det känns som julafton! Så här mysigt frukost brukar vi ha då.
Och det är ju sconesväder ute.
Blir en mysdag idag.
min första dröm
Tror inte att jag var särskilt gammal första gången.
Jag står i mitt rum.
Plötsligt brakar jag genom golvet.
Kommer till ett nytt rum.
Golvet ger med sig här också.
Ramlar genom rum efter rum.
I bland finns det otäcka saker i rummet.
Krokodiler till exempel.
Jag får inte ramla i vattnet
i gapet på krokodilerna.
Hoppar på stockar och svingar mej i lianer.
Då är det skönt att ramla vidare.
Längst ner står jultomten
med en säck
- Titta! Tomten!
Blir glad och förväntansfull!
Men han är inte snäll.
Han skrattar elakt
och väntar på att få fånga mej
i säcken.
Jag vaknar alltid precis innan tomten får tag på mej!
vilken natt
Mini vaknade och ville inte sova.
Klockan var halv tre.
Välling brukar hjälpa.
Inte den här gången.
Hon pratade och sjöng.
Tände lampan.
Släckte lampan.
Pratade ännu mer.
Tror att jag somnade före henne.
Vaknade till av att någon kom in i rummet.
Mannen gick upp och kom tillbaka.
En liten tjej tvärs över kudden.
Stel i kroppen.
Ont i huvudet.
Ont i halsen.
Fortfarande regn.
Bäst att gå upp.
Gäsp.
bra-tack-hjälp
Tidigare på dagen cyklade jag till apoteket och sen direkt till affären och då hade jag ingen ångest alls. Köpte jordgubbar men dom var inte så fina. Undrar om det finns jordgubbar när jag fyller år om en vecka.
Annars har dagen mest innehållit tvätt och städ. Barnen har haft kompisar att leka med. Och Mini, tja hon hängde väl på dem, lekte själv eller hjälpte oss.
Bra:
- har varit ute och gått min runda för första gången!
- har varit lugn
- har haft tålamod
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att medicinen fungerar
- tack för att det är sommar
Hjälp
- hjälp mej att samla lugn inför resan på fredag
- hjälp mej att lita på medicinen
- hjälp mej att våga se den jag är innerst inne
prylar, prylar, prylar
Förra sommaren lånade jag en bok om Feng Shui av min mamma. Jag blev jätteinspirerad och rensade ur en hel del. Men ändå tycker jag att vi har saker överallt. Det hjälper inte att gå och plocka, på något konstigt sätt så smyger det sej fram grejjer ändå. Lägger sej i soffan eller på golvet och hånflinar åt mej när jag går förbi.
Dags att göra en ny utrensning kanske.
I vardagsrummet är största problemområdet bokhyllan. Trots att jag röjde rejält förra året är den knökfull med böcker, DVD-filmer och CD-skivor. Böcker som inte får plats ligger ovanpå andra böcker eller lite vingligt framför. Dessutom ligger det här och där på hyllorna diverse småfarliga saker som något av barnet fått fatt i och som jag snabbt varit tvungen att få bort ur deras åsyn. Lägg därefter till alla låneböcker som vi glatt släpar hem, men som brukar dröja sej kvar genom omlån efter omlån. Eftersom bokhyllan är full ligger det högar med böcker på borden vid sofforna. En röra!
Mannen fick ett gäng Billybokhyllor från jobbet som vi ska sätta i källaren. Dit kan jag ju flytta ner en del böcker (samt sätta in böckerna som jag rensade ur förra gången, de kom inte längre än till källaren...). En tillfällig lösning av problemet men inte enligt Feng Shui direkt. Men jag har fasligt svårt för att göra mej av med böcker....
Tycker om att stå och titta på dem och minnas vad de handlade om.
I köket är det största problemet barnens pyssel. Halvfärdiga pärlbrickor, halvfärdiga pysselprojekt, färdigt pyssel, teckningar...you name it. Midi producerar pyssel i raketfart. Var gör man av allt? Kan man slänga?
I lekrummet (vinkeln på vardagsrummet, bredvid köket) ser jag inte längre röran. Det är ju ett lekrum. Plockar lite grann så att man inte snubblar och röjer allt en gång i veckan då vi dammsuger där. Leksaker skulle man ju kunna plocka bort en del. Vi har mängder! Men dom leker ju med allt....
Hallen känns också som totalkaos. Kanske skulle ha en "jag vet inte riktigt var jag ska lägga det här"-låda för allt som ligger PÅ byrån. Och skaffa en plats för dynorna till utemöblerna, som blir kojor näsan varje dag.
Och barnen har jättemycket fina koftor och tröjor som jag köpt eller ärvt eller finns sen jag var liten. Det är ju bara det att de inte används....tar bara plats.
Kanske ska leta fram den där boken igen och bli lite inspirerad. Har för mej att det stod att en rörig källare motsvarar ett rörigt undermedvetet. Isåfall är det ju där jag ska börja.
gröna fingrar
Min bild av mej själv: Jag är en sån som har en mysig trädgård med lagom mycket lättskötta och fina rabatter. Gärna med stenpartier och små mysiga vrår där man kan sitta och läsa.
Verkligheten: Jag har ingen aning om hur man gör! Vilka växter som passar var o.s.v.
Och när jag inte vet exakt så gör jag ? ingenting. Därför ser vår enda rabatt ut som den gör.
Jag har stora planer för hela framsidan. Det är bara det där med hur man ska börja?
Dessutom så är det väl det där med att vi bor i ett 70-talshus. När vi bodde på landet pysslade jag lite mer med trädgården.
Ha!Ha!Ha! Det är det här jag menar med att jag ljuger för mej själv. Går här och tänker att jag var så pysslig i trädgården innan vi flyttade hit. Det är ju absolut inte sant. Jag hade stora planer där med, men så var det då det där med hur man gör?
(Rabatten är helt tom sedan förra våren. Maxi kom glatt och sa att han hade vårstädat på framsidan. Bara det att han plockat bort de få perenner som fanns där. Nu är det bara vårlökar i rabatten. Och efter det är det tomt (eller en massa ogräs) för andra sommaren.
nu har läkaren ringt
Vi bestämde att jag ska öka medicinen till 30 mg. Ska dock vänta tills på tisdag, för på fredag ska vi åka till Malmö och hälsa på min syster. Ska bli skoj men det känns också jättejobbigt!
Läkaren tyckte absolut att jag ska gå ut och gå varje dag i minst 30 minuter.
Vad bra att jag redan har det i min må bra-plan.
väntar...
Jag har stängt in mej i sovrummet för att få prata i fred.
Nu har det gått 40 minuter.
Börjar bli sugen på frukost.
Tur att jag tog datorn med mej!
packningen
Mannen hade ju packat till barnen.
Måste erkänna att jag inte lyckades hålla tassarna borta!
Och det var nog tur. Hu så hemska färgkombinationer det blivit annars! Han hade bara plockat fram shorts och tröjor men inte tänkt på att man ska ha det på sej tillsammans. Jag är inte jättepetig men knallröda shorts och orangea tröjor tycker jag är FÖR hemskt tillsammans. Så jag bytte ut ? nästan allt!
Fast han har inte kommenterat det ? vet inte om han ens har märkt att det inte är det han packade som är med.
Dessutom hade han glömt:
- välling och flaska (vi har bara haft välling med oss på alla utflykter de senaste 7 åren eller så?.)
- badkläder till tjejerna
Vi tänker nog helt olika när vi packar. Jag lägger supermycket tid och energi på att få med allt som vi behöver/jag har tänkt. Stressar runt för att få med allt och går igenom packlistan i huvudet gång på gång. Tycker det är katastrof om vi glömt något.
Mannen tänker att det är inte hela världen om vi glömt något, gör en lagom insats vid packningen och räknar med att allt går att lösa om det behövs.
En sundare inställning egentligen.
Och det finns ju ingen anledning att brusa upp för saker som man ändå inte kan göra något åt. Det löser ju ingenting, gör bara stämningen tråkig.
Här passar dessa ord från Christer bra, igen:
Så skönt det är att bara vara, utan att vara bara för det som skulle ha varit, och istället vara för det som bara blev... även om planen blev lite skev...
min bild av mej själv
Jag har tänkt ut lite punkter som jag ska utgå ifrån när jag ska försöka hitta tillbaka till mej själv.
Och en sak har redan slagit mej.
Min bild av hur jag tänker att jag vill vara, eller hur jag tror att jag är, stämmer ofta inte för fem öre med den jag är idag.
Varifrån har jag fått dessa bilder?
Är det den jag verkligen vill vara om jag plockar bort alla krav?
Eller är det någon som jag en gång ville bli?
Inte konstigt att jag inte mår bra om jag hela tiden jämför mej med någon som jag inte är,
och ibland aldrig har varit.
Inte konstigt om min självkänsla är lite skev om jag har en bild av mej själv som jag knappt är medveten om men som aldrig stämmer med det jag gör.
Antingen måste jag ändra på verkligheten eller ändra på bilden av mej själv.
kaffe eller te
Jag börjar Jakten på mej sjäv lite lätt med att analysera mitt fikabeteende.
Min bild av mej själv: Jag är en temänniska som dricker lösviktste i keramikmugg.
Verkligheten: Jag dricker kaffe eller te beroende på vem jag fikar med. Undrar varför? är det för att jag inte vill vara besvärlig eller är det för att det inte spelar någon roll?
Hmmm?på kvällen dricker jag aldrig kaffe för då kan jag inte somna. Så träffar jag en kaffemänniska på kvällen så väljer jag te eller något kallt. Annars är det nog en blandning. I några fall vet jag att de aldrig dricker kaffe och får plocka fram bryggaren ur garderoben. Då väljer jag te för att inte vara till besvär.
Och med andra tedrickare väljer jag nog te ? för att inte vara till besvär ? även om jag är sugen på kaffe.
När jag har tedrickare på besök dricker jag te ibland och kaffe ibland beroende på vad jag är sugen på.
Och just nu dricker jag förresten varken eller på grund av ångesten.
Mer än en kopp kaffe med mjölk på morgonen om jag inte har något inplanerat de närmaste tre timmarna. Har tänkt sluta sen i januari, men har inte lyckats än (tur att jag inte har något tyngre beroende?).
Fast jag dricker i alla fall kaffet i en vacker keramikmugg.
När gick jag över till kaffe? Förr drack jag oftast te. Antagligen när barnen var små. För att överleva ett par timmar till...
hemma igen
Och i vardagsrummet ligger en stor hög med tvätt som jag inte "hann" vika in innan vi åkte, eftersom jag bloggade för länge.
Struntar i Morden i Midsomer ikväll. Sitter dock vid TV:n så vi är iallafall fysiskt tillsammans, mannen och jag.
Blev tipsad om att "Håkan Bråkan och bebismysteriet" skulle vara en bra bok för att informera barnen om hur barn blir till. Äh, det var precis det jag redan berättat (snoppen i snippan), och dessutom blev den vuxne gravida i boken generad när Håkan frågade om hon också hade gjort det. Mina barn högg genast på det och frågade varför hon var så röd i ansiktet. Ja, varför? Det är väl inget man ska förmedla till barnen, att det är något pinsamt?
Fick några böcker till mej också. (Hm, fick och fick....). Ska börja med någon av dem imorgon.
Bra:
Har varit ute på promenad!
Har varit glad
Har umgåtts med familjen utan att känna mej stressad
Tack:
Tack för att jag finns
Tack för att jag är jag
Tack för att vi kan bada i havet
Tack för att jag har kunnat slappna av ett par dagar.
Hjälp
Orkar inte tänka ut några hjälp idag.
dags att packa
Tar med cyklarna.
Inte mycket slår en cykeltur över alvaret.
Mannen har packat till barnen.
Ska stanna på vägen hos mannens farfar.
Han som blev ensam.
Vi kommer hem på tisdag kväll.
På onsdag ringer min läkare.
Ska stämma av medicinen.
mitt första minne
en betongtrappa med järnräcke
en stark lampa
Jag hade precis fyllt två år och var med min moster och morbror på semester.
Jag skulle vilken dag som helst bli storasyster.
När jag skulle gå upp för trappan snubblade jag och slog upp knät.
Fick åka till doktorn och sy flera stygn.
När vi kom hem hade lillebror inte kommit än.
Någon dag senare var det dags och jag blev lämnad till moster igen.
Otröstlig!
att vara nöjd med den man är
Hittade det här hos Christer.
"det är lättare att nå det du vill, när du är nöjd med den du är, innan du når den du vill vara..."
Funderade lite på det här när jag skulle somna igår (gick inte så bra, mannen snarkade...).
Att vara nöjd med den du är. Det låter självklart.
Men när man som jag är full av måsten och borden och egna krav på hur jag ska vara.
Måste jag inte ändra mej för att kunna bli nöjd med mej själv?
Min kontrollperson som sitter och dikterar, som lägger ut dimridåer så att jag inte ser den jag egentligen är utan bara den som jag bör vara. Som gör att jag inte känner att jag duger som jag är, utan ger mej dåligt samvete om jag inte gör som hon säger.
Jag kan inte bli nöjd med mig själv så länge jag har denna kontrollant och alla dessa kravlistor i huvudet på hur jag ska vara och vad jag ska göra.
När jag inte längre accepterar min kontrollperson, har jag då inte redan ändrat på mej?
När jag tränar mej på att se det positiva i tillvaron och med mej själv, har jag då inte redan påbörjat resan mot den jag vill vara?
För den jag vill vara, är ju en som är nöjd med den hon är.
