bra-tack-hjälp
Bra
- jag är modig
- jag är en bra faster
- jag är en underbar hustru
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag har människor att älska
- tack för att jag kan bli berörd
Hjälp
- hjälp mej att inte lägga mej i kalasplaneringen
- hjälp mej att inte stressa
- hjälp mej att fokusera på att umgås
- jag är modig
- jag är en bra faster
- jag är en underbar hustru
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag har människor att älska
- tack för att jag kan bli berörd
Hjälp
- hjälp mej att inte lägga mej i kalasplaneringen
- hjälp mej att inte stressa
- hjälp mej att fokusera på att umgås
framsteg i körningen
När jag körde till terapin idag var mannen hemma med barnen. Så han kunde ju faktiskt inte komma till undsättning om jag hade behövt det. Och mamma kan inte gå ifrån på jobbet på förmiddagarna (om det inte är superakut, förståss). Så jag körde ju utan back-up.
Jag körde till min bror ikväll. Tänkte köra landsvägen, men missade avtagsvägen. Så då tänkte jag att det väl var lika bra att ge mej ut på motorvägen. Och det gick bra! Så jag körde hem också. Mannen undrade om han fick dricka ett glas vin...men där gick gränsen. Ville inte sitta och oroa mej hela kvällen för hemfärden.
Barnen lekte som vanligt jättebra. Jag gosade en massa med lilltjejen, så goa de är när de är två månader (...och mätta och glada). Vi ses imorgon också, för då är det kalas för familjens grabbar.
Tänk att jag vågade köra på motorvägen igen. Härligt!
Jag körde till min bror ikväll. Tänkte köra landsvägen, men missade avtagsvägen. Så då tänkte jag att det väl var lika bra att ge mej ut på motorvägen. Och det gick bra! Så jag körde hem också. Mannen undrade om han fick dricka ett glas vin...men där gick gränsen. Ville inte sitta och oroa mej hela kvällen för hemfärden.
Barnen lekte som vanligt jättebra. Jag gosade en massa med lilltjejen, så goa de är när de är två månader (...och mätta och glada). Vi ses imorgon också, för då är det kalas för familjens grabbar.
Tänk att jag vågade köra på motorvägen igen. Härligt!
hysteriskt anfall
Sitter här med en gråtande snorunge ;)
Den fula bruna soffan som har stått i källaren och nu åkt all världens väg var tydligen högt älskad av en familjemedlem, sonen.
Han är så ledsen, så ledsen, och arg, och ledsen igen och...
Stackarn.
(Nej, jag är ingen dålig mamma som sitter här vid datorn. Han vill inte kramas - han vill bara ha tillbaka soffan!)
Måste nog försöka få honom att skratta....
Den fula bruna soffan som har stått i källaren och nu åkt all världens väg var tydligen högt älskad av en familjemedlem, sonen.
Han är så ledsen, så ledsen, och arg, och ledsen igen och...
Stackarn.
(Nej, jag är ingen dålig mamma som sitter här vid datorn. Han vill inte kramas - han vill bara ha tillbaka soffan!)
Måste nog försöka få honom att skratta....
grabben kan läsa
Nu när vi har sjukstuga här hemma så har jag plockat fram Bamses ABC-skola, ett ex. var till de två största.
Sonen satt och bläddrade lite och ljudade några bokstäver, som han satte ihop till ett ord. Sedan höll jag för bilderna (så att han inte skulle gissa vad det stod) och han klarade av att läsa alla ord, långa som korta.
Vi har inte tragglat med honom utan han har knäckt koden helt själv. Eller är skolan supereffektiv nuförtiden - ungarna kan läsa efter en vecka...
Dottern hajjar förresten också det där med ljudande och ord. Hon kunde tyda ut ord med tre bokstäver.
Så man kan väl säga att hon kan läsa lite grann hon också.
klippning
Skulle precis skriva att jag ska sätta upp ett delmål - att köra till frisören.
Men så kom jag på att jag ju kan köra dit nu.
Jag klarar ett rödljus galant, så då borde väl två också gå bra.
Det får väl bli om två veckor då, eftersom mannen är borta nästa vecka.
Vet inte varför, men när han är bortrest så vill jag inte köra. Vad är jag rädd för?
Kanske är jag rädd för att jag ska få en panikattack så att jag inte orkar hämta barnen på dagis.
Eller att jag får ett bakslag så att jag inte vågar gå ut.
Inte särskilt sannolikt, men det känns inte som att det är dags att bråka med den föreställningen än.
Det blir fler jobbresor i höst :( (Fast jag är ändå glad, han har inte varit i väg det senaste året på grund av min situation.)
fredag idag
Sonen fick precis ett telefonsamtal från Thailand. Hans älskade moster är på semester och ringde för att gratulera på födelsedagen.
Mannen har vabbat idag. (Jag hade ju terapi och träning inplanerat, så han fick stanna hemma.) Sonen hade en gigantisk blåsa i kinden och kunde inte äta + att alla barnen är så där gnälliga som man är när förkylningen kommer. Nu är det höst, som sagt.
Jag känner mej också lite förkyldhängig. Det var inte så farligt på förmiddagen, så efter terapin var jag iväg och tränade. Idag gick det bra utan någon panikattack. Skönt! Tog mej tid till avslappning när jag kom hem ,trots att familjen var hemma.
Ikväll ska vi till brorsan. Jag ringde innan och berättade att vi är förkylda, men det var de också så vi får komma ändå (de har ju en liten bebis). Men det blir nog inte så sent.
Mannen och lilltjejen är iväg med det sista (?) lasset grejjer, som ska skänkas bort. Nu ska vi bara få i ordning annonserna också. Allt är ju fotat och klart, så det borde ju inte vara så svårt... Och sen har vi en fin källare!!! Och ytterligare 150 kvadrat att städa...
Mannen har vabbat idag. (Jag hade ju terapi och träning inplanerat, så han fick stanna hemma.) Sonen hade en gigantisk blåsa i kinden och kunde inte äta + att alla barnen är så där gnälliga som man är när förkylningen kommer. Nu är det höst, som sagt.
Jag känner mej också lite förkyldhängig. Det var inte så farligt på förmiddagen, så efter terapin var jag iväg och tränade. Idag gick det bra utan någon panikattack. Skönt! Tog mej tid till avslappning när jag kom hem ,trots att familjen var hemma.
Ikväll ska vi till brorsan. Jag ringde innan och berättade att vi är förkylda, men det var de också så vi får komma ändå (de har ju en liten bebis). Men det blir nog inte så sent.
Mannen och lilltjejen är iväg med det sista (?) lasset grejjer, som ska skänkas bort. Nu ska vi bara få i ordning annonserna också. Allt är ju fotat och klart, så det borde ju inte vara så svårt... Och sen har vi en fin källare!!! Och ytterligare 150 kvadrat att städa...
gummistövlar
Hoppade i mina gröna gummistövlar när jag skulle gå ut ett ärende på tomten. Vad jag saknar mina gröna stövlar! Här i förorten känns det lite fånigt med stövlar, de behövs ju knappast.
Kom på mej själv med att längta efter ett mer lantligt boende.
Där mina gröna gummistövlar verkligen kommer till nytta!
Kom på mej själv med att längta efter ett mer lantligt boende.
Där mina gröna gummistövlar verkligen kommer till nytta!
terapi 070831
Idag pratade vi om de förslag jag fick förra veckan. Terapeuten insåg att han överhuvudtaget inte pratat med mej om stress eller avslappning. Han har bara fokuserat på min panikångest, men det är ju så mycket annat som inte stämmer.
Jag ska göra avslappning i samband med träningen och vi ska gå igenom på terapin hur det funkar, och om hur kroppen reagerar på stress. När jag gör avslappning fokuserar jag på min mest spända kroppsdel (nacke och käkar) och för varje andetag slappnar jag av mer och mer. Till sist gör det nästan ont i de spända musklerna. Det här sättet har jag kommit på själv. Vet inte om det är "rätt".
För tio år sedan hade jag ett väldigt stressigt jobb och var ständigt spänd. Då började jag med denna övning varje dag efter jobbet. Efteråt var musklerna ömma och varma. Helt otroligt! Och till sist var jag fri från mina spänningar.
Jag vill gärna börja med Medveten närvaro (Mindfulness) och det ska vi göra. Det är ganska tufft med mycket övningar, men jag tycker att det känns rätt. (Bland annat är det en form av meditation, något som jag funderat på att börja med, men eftersom jag inte vet exakt hur man gör så har det inte blivit av... ). Man gör både övningar varje dag (2x30 min) och applicerar det i sin vardag (t.ex. när man bostar tänderna eller duschar).
Vi var också eniga om att jag måste jobba med de krav och förväntningar jag har på mej själv. Men att jag får göra det på egen hand (i bloggen) till en början eftersom Medveten närvaro tar mycket tid. Vi kom fram till att jag ska få uppgifter att tänka runt, men att vi inte ska gå igenom det på terapin förrän senare. Jag tror att det kan vara bra att tänka på det flera gånger eftersom jag har så svårt att få fram "sanningen". Jag tycker ju att det är ganska roligt och intressant att rota runt i mej själv, så det känns inte så betungande.
Vi diskuterade det här med eventuell ökning av medicindosen. Jag undrade om man kan medicinera bort känslan för när det blir för mycket. Han sa att det finns en risk men han trodde inte att det skulle påverka så mycket. Jag ska till läkaren på måndag, så hon får bestämma.
Jag berättade om mitt besök på jobbet och den planering för återgången till jobbet som jag tänkt ut. Han tyckte det lät bra att bara fokusera på bilkörningen och att min "kissnödighetsrädlsa" kanske försvinner av sej själv, eftersom bilkörningen till jobbet är högre upp i ångesthierarkin. Och annars jobbar vi med det senare.
Och så hann vi med att prata om belöningar. Vi kom in på det naturligt eftersom han sa att jag verkar väldigt prestationsinriktad. Då sa jag att jag bestämt mej för att inte belöna mina prestationer, utan unna mej saker för att jag är bra som jag är. Han tyckte att det lät bra, bara jag kom ihåg att unna mej saker.
Nästa gång ska vi prata om min förra chef och om det som hände på motorvägen. Jag har ju jobbat med det i sommar, men jag känner att det kan vara bra att säga det, inte bara skriva om det.
Jag fick en bok om medveten närvaro att läsa till nästa gång.
Jag ska göra avslappning i samband med träningen och vi ska gå igenom på terapin hur det funkar, och om hur kroppen reagerar på stress. När jag gör avslappning fokuserar jag på min mest spända kroppsdel (nacke och käkar) och för varje andetag slappnar jag av mer och mer. Till sist gör det nästan ont i de spända musklerna. Det här sättet har jag kommit på själv. Vet inte om det är "rätt".
För tio år sedan hade jag ett väldigt stressigt jobb och var ständigt spänd. Då började jag med denna övning varje dag efter jobbet. Efteråt var musklerna ömma och varma. Helt otroligt! Och till sist var jag fri från mina spänningar.
Jag vill gärna börja med Medveten närvaro (Mindfulness) och det ska vi göra. Det är ganska tufft med mycket övningar, men jag tycker att det känns rätt. (Bland annat är det en form av meditation, något som jag funderat på att börja med, men eftersom jag inte vet exakt hur man gör så har det inte blivit av... ). Man gör både övningar varje dag (2x30 min) och applicerar det i sin vardag (t.ex. när man bostar tänderna eller duschar).
Vi var också eniga om att jag måste jobba med de krav och förväntningar jag har på mej själv. Men att jag får göra det på egen hand (i bloggen) till en början eftersom Medveten närvaro tar mycket tid. Vi kom fram till att jag ska få uppgifter att tänka runt, men att vi inte ska gå igenom det på terapin förrän senare. Jag tror att det kan vara bra att tänka på det flera gånger eftersom jag har så svårt att få fram "sanningen". Jag tycker ju att det är ganska roligt och intressant att rota runt i mej själv, så det känns inte så betungande.
Vi diskuterade det här med eventuell ökning av medicindosen. Jag undrade om man kan medicinera bort känslan för när det blir för mycket. Han sa att det finns en risk men han trodde inte att det skulle påverka så mycket. Jag ska till läkaren på måndag, så hon får bestämma.
Jag berättade om mitt besök på jobbet och den planering för återgången till jobbet som jag tänkt ut. Han tyckte det lät bra att bara fokusera på bilkörningen och att min "kissnödighetsrädlsa" kanske försvinner av sej själv, eftersom bilkörningen till jobbet är högre upp i ångesthierarkin. Och annars jobbar vi med det senare.
Och så hann vi med att prata om belöningar. Vi kom in på det naturligt eftersom han sa att jag verkar väldigt prestationsinriktad. Då sa jag att jag bestämt mej för att inte belöna mina prestationer, utan unna mej saker för att jag är bra som jag är. Han tyckte att det lät bra, bara jag kom ihåg att unna mej saker.
Nästa gång ska vi prata om min förra chef och om det som hände på motorvägen. Jag har ju jobbat med det i sommar, men jag känner att det kan vara bra att säga det, inte bara skriva om det.
Jag fick en bok om medveten närvaro att läsa till nästa gång.
bra-tack-hjälp
Tjugo över nio och jag är jättetrött. Och jag som sov så länge idag. Orkar inte lägga in på Tradera nu, får ta det någon annan kväll. Jag vann iallafall budgivningen på klänningen. Och behövde inte ens gå upp i mitt maxbud.
Bra
- jag är en BRA mamma
- jag har varit lugn och harmonisk
- jag är kärleksfull
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag kan älska
- tack för att jag vågar
Hjälp
- hjälp mej att vara fokuserad på terapin
- hjälp mej att klara av träningen. Det är NORMALA reaktioner. Ingenting farligt!!!
Bra
- jag är en BRA mamma
- jag har varit lugn och harmonisk
- jag är kärleksfull
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag kan älska
- tack för att jag vågar
Hjälp
- hjälp mej att vara fokuserad på terapin
- hjälp mej att klara av träningen. Det är NORMALA reaktioner. Ingenting farligt!!!
ikea och coop
Körde in och hämtade mamma och sen var vi på Ikea (jag köpte ingenting) och på Coop (jag köpte massor). Sedan lämnade jag av mamma och körde hem själv. Jag hade planerat att gå på toa hos mamma, men det skippade jag. Så efter två timmars shopping körde jag direkt hem. Superbra.
Och på hemvägen började jag fundera över om mobilen verkligen var laddad...tittade inte efter...och fick ingen ångest. Hurra!!!
Skönt att det gick bra idag! Imorgon ska jag köra ensam till terapeuten. Känner mej faktiskt inte ett dugg nervös.
Och på hemvägen började jag fundera över om mobilen verkligen var laddad...tittade inte efter...och fick ingen ångest. Hurra!!!
Skönt att det gick bra idag! Imorgon ska jag köra ensam till terapeuten. Känner mej faktiskt inte ett dugg nervös.
att ge till mej själv
Har jag berättat om när jag fick i uppdrag av min terapeut att köpa någonting till mej själv? Hur som helst, denna tragiska historia tål att upprepas...
Detta utspelade sig i slutet av förra året:
Jag hade ett problem. Jag köpte ALDRIG någonting till mej själv. Om jag åkte till stan blev det grejjer till mannen och till barnen, men aldrig till mej själv. Såvida jag inte var i akut behov av någonting.
Så terapeuten gav mej i läxa att köpa någonting bara till mej. Jag funderade och funderade (se professor Baltazar framför er...) men kom inte på någonting. Frågade mina kompisar vad de brukade köpa till sej själva. En dyr kräm, kläder.... bara onödiga saker, tyckte jag. Dagen före terapin gick jag länge och väl på stan. (Det måste ha varit i år, förresten, eftersom jag gick ensam på stan. Blev nog inskjutsad.) Till sist gick jag in i bokhandeln och köpte mej ett block med Marimekkoblommor på. Och en röd penna.
Lite tragiskt. Jag fick knappt godkänt av terapeuten.
Men under det senaste halvåret har jag faktiskt börjat köpa saker till mej själv. För visst behövde jag kläder, trots att det inte var akut. Visst har också jag ett behov av att omge mej med fina saker. Och det har nog att göra med att jag trots allt tycker att jag också är värdefull. Det är inte onödigt att göra sej själv glad. Och nu köper jag det jag vill ha. Om pengar finns. Därför tycker jag det här med grejjer som belöning är lite krystat.
Att unna mej....det gjorde jag aldrig innan. Men nu går det lite lättare.
Nästa steg är att köpa till ordinarie pris - inte bara på rea, erbjudanden eller när jag har rabattkuponger.
Detta utspelade sig i slutet av förra året:
Jag hade ett problem. Jag köpte ALDRIG någonting till mej själv. Om jag åkte till stan blev det grejjer till mannen och till barnen, men aldrig till mej själv. Såvida jag inte var i akut behov av någonting.
Så terapeuten gav mej i läxa att köpa någonting bara till mej. Jag funderade och funderade (se professor Baltazar framför er...) men kom inte på någonting. Frågade mina kompisar vad de brukade köpa till sej själva. En dyr kräm, kläder.... bara onödiga saker, tyckte jag. Dagen före terapin gick jag länge och väl på stan. (Det måste ha varit i år, förresten, eftersom jag gick ensam på stan. Blev nog inskjutsad.) Till sist gick jag in i bokhandeln och köpte mej ett block med Marimekkoblommor på. Och en röd penna.
Lite tragiskt. Jag fick knappt godkänt av terapeuten.
Men under det senaste halvåret har jag faktiskt börjat köpa saker till mej själv. För visst behövde jag kläder, trots att det inte var akut. Visst har också jag ett behov av att omge mej med fina saker. Och det har nog att göra med att jag trots allt tycker att jag också är värdefull. Det är inte onödigt att göra sej själv glad. Och nu köper jag det jag vill ha. Om pengar finns. Därför tycker jag det här med grejjer som belöning är lite krystat.
Att unna mej....det gjorde jag aldrig innan. Men nu går det lite lättare.
Nästa steg är att köpa till ordinarie pris - inte bara på rea, erbjudanden eller när jag har rabattkuponger.
mer om belöningar
Jag såg inte skogen för alla träden...
Hälsade på hos Maria. Och insåg att den största belöningen för mej är ju själva målet.
Tänk när jag vågar gå på bio med mina barn. Vad härligt!
Minns när jag för första gången på länge vågade cykla till affären och handla ensam...fick känna att jag gjorde något för familjen. Vilken känsla!
Eller innan sommaren, när jag tog bilen och körde till frisören och klippte mej. Helt fantastiskt.
Det är ju egentligen de tankarna som jag har haft nu efter sommaren, fast jag inte har tänkt på det som belöningar.
I våras körde jag ju bara runt för att komma upp i den halvtimme som man ska köra i KBT:n.
Men nu bestämde jag mej ju för att köra mot mål. Och då har jag ju min belöning där. Det är ju målet som är belöningen.
Vad härligt det var att ensam åka och hälsa på min mamma. Få en pratstund med henne utan alla barnen runt omkring. Ikväll ska jag hämta min mamma och åka till Ikea. Fantastiskt att jag kan hämta henne...det senaste året har hon ständigt skjutsat mej hit och dit. ..och nu kan jag återgälda det.
Ja, så är det ju. Så enkelt, när jag väl kom på det.
Och så överöser jag mej själv med presenter bara för att jag är den jag är. Det blir ju jättebra! :)
Hälsade på hos Maria. Och insåg att den största belöningen för mej är ju själva målet.
Tänk när jag vågar gå på bio med mina barn. Vad härligt!
Minns när jag för första gången på länge vågade cykla till affären och handla ensam...fick känna att jag gjorde något för familjen. Vilken känsla!
Eller innan sommaren, när jag tog bilen och körde till frisören och klippte mej. Helt fantastiskt.
Det är ju egentligen de tankarna som jag har haft nu efter sommaren, fast jag inte har tänkt på det som belöningar.
I våras körde jag ju bara runt för att komma upp i den halvtimme som man ska köra i KBT:n.
Men nu bestämde jag mej ju för att köra mot mål. Och då har jag ju min belöning där. Det är ju målet som är belöningen.
Vad härligt det var att ensam åka och hälsa på min mamma. Få en pratstund med henne utan alla barnen runt omkring. Ikväll ska jag hämta min mamma och åka till Ikea. Fantastiskt att jag kan hämta henne...det senaste året har hon ständigt skjutsat mej hit och dit. ..och nu kan jag återgälda det.
Ja, så är det ju. Så enkelt, när jag väl kom på det.
Och så överöser jag mej själv med presenter bara för att jag är den jag är. Det blir ju jättebra! :)
inför terapin
Jag har funderat lite runt de "erbjudanden" jag fick från terapeuten i fredags.:
-medveten närvaro
- avslappning
- "tankeanalys"
- "livsområden"
Vad vill jag jobba vidare med? Allt känns ju spännande.. Men en sak i taget är väl bäst, så att det inte blir för mycket.
Fast...det beror ju på hur man tänker, kom jag på.
Avslappning - har jag ju börjat göra efter styrketräningen. Jag är väldigt bra på att slappna av, så det är ingenting jag behöver träna på, utan bara se till att det blir av. Och kopplar jag det till träningen så blir det ju ingen egen sak att komma ihåg, mer som en skön avslutning på träningspasset. (Rentav en belöning kanske... hihi...)
"Livsområden" alltså vilka krav jag ställer på mej själv, känns väldigt aktuellt och det är ju någonting som jag har försökt jobba med lite på bloggen. Och för att komma vidare med mej själv så tror jag att detta är en viktig del. Jag måste bli medveten om alla krav jag har, så att jag aktivt kan motarbeta dem och ändra på mej.
Jag tänker att jag kan ha dessa uppgifter som Veckans tema på bloggen, så blir det ju inte heller något jobbigt måste. Jag skriver ju ändå här alltsom oftast. Och jag tror att tankeanalysen blir svår att genomföra om jag inte har kraven tydliga för mej.
Detta lämnar ju fältet öppet för Medveten närvaro, som jag tycker verkar jättespännande. Har tyvärr inte läst någonting om det, men jag vet ungefär vad det går ut på. Detta ska man avsätta en viss tid för varje dag. Och blir sålunda ett måste. Men ett måste klarar jag nog ut. Jag vill ju komma vidare med livet.
Det här känns som ett bra upplägg som både ser till vad jag vill och vad jag orkar med. Och funkar det inte så är det ju bara att ta en paus med något av det. Att ta reda på kraven till exempel. Om jag inte orkar med det en vecka så är det ju bara att fortsätta med samma sak veckan efter.
Dessutom ska jag prata om eventuell ökning av medicinen (vad anser han?) och mina tankar om återgången till arbetet. Blir det tid över så vore det ju intressant att diskutera det här med belöningar också!
-medveten närvaro
- avslappning
- "tankeanalys"
- "livsområden"
Vad vill jag jobba vidare med? Allt känns ju spännande.. Men en sak i taget är väl bäst, så att det inte blir för mycket.
Fast...det beror ju på hur man tänker, kom jag på.
Avslappning - har jag ju börjat göra efter styrketräningen. Jag är väldigt bra på att slappna av, så det är ingenting jag behöver träna på, utan bara se till att det blir av. Och kopplar jag det till träningen så blir det ju ingen egen sak att komma ihåg, mer som en skön avslutning på träningspasset. (Rentav en belöning kanske... hihi...)
"Livsområden" alltså vilka krav jag ställer på mej själv, känns väldigt aktuellt och det är ju någonting som jag har försökt jobba med lite på bloggen. Och för att komma vidare med mej själv så tror jag att detta är en viktig del. Jag måste bli medveten om alla krav jag har, så att jag aktivt kan motarbeta dem och ändra på mej.
Jag tänker att jag kan ha dessa uppgifter som Veckans tema på bloggen, så blir det ju inte heller något jobbigt måste. Jag skriver ju ändå här alltsom oftast. Och jag tror att tankeanalysen blir svår att genomföra om jag inte har kraven tydliga för mej.
Detta lämnar ju fältet öppet för Medveten närvaro, som jag tycker verkar jättespännande. Har tyvärr inte läst någonting om det, men jag vet ungefär vad det går ut på. Detta ska man avsätta en viss tid för varje dag. Och blir sålunda ett måste. Men ett måste klarar jag nog ut. Jag vill ju komma vidare med livet.
Det här känns som ett bra upplägg som både ser till vad jag vill och vad jag orkar med. Och funkar det inte så är det ju bara att ta en paus med något av det. Att ta reda på kraven till exempel. Om jag inte orkar med det en vecka så är det ju bara att fortsätta med samma sak veckan efter.
Dessutom ska jag prata om eventuell ökning av medicinen (vad anser han?) och mina tankar om återgången till arbetet. Blir det tid över så vore det ju intressant att diskutera det här med belöningar också!
att tycka om sej själv
Jag har funderat vidare på det här med belöningar...om..när..hur...varför.
Varför bara vara nöjd med sig själv när man presterat något, som Fru Fundersam var inne på. Det är ju precis sån jag är. Jag måste prestera för att vara nöjd med mej själv. Har kravlistor som jag ska uppfylla för att få luta mej tillbaka och känna att jag gjort någonting bra.
Jag måste lära mej att tycka om mej själv i alla lägen. Orkar jag inte...fine. Jag är bra ändå. Vill jag inte...så vill jag inte...jag måste inte göra för att få vara bra.
Di skriver om blå glasstenar som belöning. Och för ett specifikt mål som att gå ner i vikt är det ju jättebra. Det visualiserar alla kilon som har försvunnit. Men för min bilträning tror jag inte att det fungerar.
Terapeuten sa att jag ska belöna mej även om jag inte är helt nöjd med min insats. Men det är dock en insats som ska till för att jag ska vara värd en belöning.
Samtidigt så kan jag ju se vitsen med morötter. Att ha någonting roligt i sikte, som gör att man ger sig i kast med det jobbiga. Men jag behöver inga morötter. Jag driver på mej själv så bra ändå.
Det jag behöver belöna är ju när jag bara är och när jag vågar stå för den jag är.
Jag ska inte belöna mej när jag gjort något duktigt, som att köra bil si och så långt.
Istället ska jag ska införa Jag är bra-presenter. Den här tröjan ska jag köpa till mej själv för att jag tycker om mej. Ikväll ska jag unna mej ett fotbad bara för att jag är värd att pysslas om.
För det är ju så. Bara det att jag är den jag är är ju värt en belöning.
Och genom att tänka så så kanske jag kan lära mej att tro på det också.
Varför bara vara nöjd med sig själv när man presterat något, som Fru Fundersam var inne på. Det är ju precis sån jag är. Jag måste prestera för att vara nöjd med mej själv. Har kravlistor som jag ska uppfylla för att få luta mej tillbaka och känna att jag gjort någonting bra.
Jag måste lära mej att tycka om mej själv i alla lägen. Orkar jag inte...fine. Jag är bra ändå. Vill jag inte...så vill jag inte...jag måste inte göra för att få vara bra.
Di skriver om blå glasstenar som belöning. Och för ett specifikt mål som att gå ner i vikt är det ju jättebra. Det visualiserar alla kilon som har försvunnit. Men för min bilträning tror jag inte att det fungerar.
Terapeuten sa att jag ska belöna mej även om jag inte är helt nöjd med min insats. Men det är dock en insats som ska till för att jag ska vara värd en belöning.
Samtidigt så kan jag ju se vitsen med morötter. Att ha någonting roligt i sikte, som gör att man ger sig i kast med det jobbiga. Men jag behöver inga morötter. Jag driver på mej själv så bra ändå.
Det jag behöver belöna är ju när jag bara är och när jag vågar stå för den jag är.
Jag ska inte belöna mej när jag gjort något duktigt, som att köra bil si och så långt.
Istället ska jag ska införa Jag är bra-presenter. Den här tröjan ska jag köpa till mej själv för att jag tycker om mej. Ikväll ska jag unna mej ett fotbad bara för att jag är värd att pysslas om.
För det är ju så. Bara det att jag är den jag är är ju värt en belöning.
Och genom att tänka så så kanske jag kan lära mej att tro på det också.
nu är jag pigg
Sov bort förmiddagen. Får väl acceptera att jag är trött just nu och faktiskt gå och lägga mej igen när jag kommer hem från dagis. Annars slumrar jag ju ändå till på eftermiddagen.
Har strukit och fotat kläder på löpande band. Ska lägga ut dem på tradera i kväll. Har för mej att jag har en kasse någonstans som väntar på rätt säsong. Som är nu. Men var kan den vara???
Nu har jag gjort mej av med alla mammakläder (snart). Utom ett par nostalgigrejjer. Bravo!
Flera av er skriver om städning. Och här är det städdag idag. Stort behov och kalas i helgen. Lovade barnen att vi ska till Bibblan efter dagis idag. Men sen blir det raka vägen hem och plocka fram dammsugaren.
Har strukit och fotat kläder på löpande band. Ska lägga ut dem på tradera i kväll. Har för mej att jag har en kasse någonstans som väntar på rätt säsong. Som är nu. Men var kan den vara???
Nu har jag gjort mej av med alla mammakläder (snart). Utom ett par nostalgigrejjer. Bravo!
Flera av er skriver om städning. Och här är det städdag idag. Stort behov och kalas i helgen. Lovade barnen att vi ska till Bibblan efter dagis idag. Men sen blir det raka vägen hem och plocka fram dammsugaren.
träningsvärk och tradera
Musklerna ömmar. Lite lagom. Sådär så att man känner sej duktig, men ändå kan röra sej utan alltför stort obehag. Och jag hade visst magmuskler. Trodde nästan att dom hade gett upp och stuckit.
Idag ska jag plocka fram lite urväxta kläder som jag ska sälja på Tradera. Har bjudit på en klänning till mej själv, så jag måste ju få in cash till den.
Tradera är verkligen bra träning för att jag ska lita på mej själv. Jag har nämligen blivit fruktansvärt osäker. Litar inte på mej själv längre utan dubbelkollar och trippelkollar och...
Jag har satt upp några regler för mej själv:
Först kollar jag att plaggen är okej, lägger ut dem (...och går sedan och har ångest för att jag har missat något). Jag får absolut inte gå och kolla på plaggen i efterhand. Min första bedömning är så klart okej!
När jag sedan ska väga och skriva adressen får jag bara titta på vågen /adressen en gång. Inte dubbelkolla. För det blir ju rätt från början.
Hemskt jobbigt, men jag vill verkligen inte vara en osäker person.
(Om jag ska vara helt ärlig tycker jag att sådana människor är ganska jobbiga.)
Idag ska jag plocka fram lite urväxta kläder som jag ska sälja på Tradera. Har bjudit på en klänning till mej själv, så jag måste ju få in cash till den.
Tradera är verkligen bra träning för att jag ska lita på mej själv. Jag har nämligen blivit fruktansvärt osäker. Litar inte på mej själv längre utan dubbelkollar och trippelkollar och...
Jag har satt upp några regler för mej själv:
Först kollar jag att plaggen är okej, lägger ut dem (...och går sedan och har ångest för att jag har missat något). Jag får absolut inte gå och kolla på plaggen i efterhand. Min första bedömning är så klart okej!
När jag sedan ska väga och skriva adressen får jag bara titta på vågen /adressen en gång. Inte dubbelkolla. För det blir ju rätt från början.
Hemskt jobbigt, men jag vill verkligen inte vara en osäker person.
(Om jag ska vara helt ärlig tycker jag att sådana människor är ganska jobbiga.)
bra-tack-hjälp
Trött. Trött. Trött. Känner mej helt tom inuti. Har svårt att hålla ögonen öppna.
I flera dagar har jag varit så här trött. Jag har sovit på dagarna och ändå kryper jag i säng tidigt. Och somnar på en gång. Är det för mycket runt omkring mej nu? Behöver jag ta det lugnt ett tag?
Jag vet inte.
Ska bara vara hemma imorgon och på kvällen ska jag köra till mamma och sedan ska vi åka till Ikea och Coop.
Tyvärr blir helgen jobbig med kalas både på lördag och söndag. Fast jag ska ju inte hålla i lördagskalaset. Det ligger på mannens ansvar. Tyvärr säger jag, för jag är ensam med barnen hela nästa vecka. Min man ska åka till Finland i jobbet. Tur att de är på dagis på dagarna.
Bra
- jag är envis
- jag är modig
- jag är en bra mamma
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för mina härliga barn
- tack för att jag har min mamma
Hjälp
-
I flera dagar har jag varit så här trött. Jag har sovit på dagarna och ändå kryper jag i säng tidigt. Och somnar på en gång. Är det för mycket runt omkring mej nu? Behöver jag ta det lugnt ett tag?
Jag vet inte.
Ska bara vara hemma imorgon och på kvällen ska jag köra till mamma och sedan ska vi åka till Ikea och Coop.
Tyvärr blir helgen jobbig med kalas både på lördag och söndag. Fast jag ska ju inte hålla i lördagskalaset. Det ligger på mannens ansvar. Tyvärr säger jag, för jag är ensam med barnen hela nästa vecka. Min man ska åka till Finland i jobbet. Tur att de är på dagis på dagarna.
Bra
- jag är envis
- jag är modig
- jag är en bra mamma
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för mina härliga barn
- tack för att jag har min mamma
Hjälp
-
belöningar
Idag fick jag ett paket från Bokus. Med fyra pocketböcker. Roligt!
Det fick mej att fundera över det här med att belöna sig själv. Det tycker jag ju är jättesvårt. Vaddå belöna sej när man gjort något bra? Med vad?
Men när jag fick bokpaketet slog det mej. Jag köper ju det jag vill ha och behöver om jag har pengar. Beställer böcker när jag är sugen på det...köper en fin tröja när jag hittar en i affären...köper ny ansiktskräm när den gamla är slut. Inget mer med det. Jag köper inte en tröja för att jag ska köpa mej en tröja (om jag inte behöver en tröja då förståss). jag beställer ju ingen bok bara för att ska belöna mej, om jag har böcker hemma och inte är sugen på någon ny.
Jag kan ju förståss tänka att den här bokleveransen var en belöning för att jag har börjat träna. Kanske. När jag behöver en ny ansiktskräm kan jag ju tänka att jag unnar mej den för att jag har kört dit jag planerat. Trots att det egentligen är för att den gamla är slut.
Fast jag tycker nog att det känns lite krystat.
Hur tänker ni runt det här med belöningar?
Det fick mej att fundera över det här med att belöna sig själv. Det tycker jag ju är jättesvårt. Vaddå belöna sej när man gjort något bra? Med vad?
Men när jag fick bokpaketet slog det mej. Jag köper ju det jag vill ha och behöver om jag har pengar. Beställer böcker när jag är sugen på det...köper en fin tröja när jag hittar en i affären...köper ny ansiktskräm när den gamla är slut. Inget mer med det. Jag köper inte en tröja för att jag ska köpa mej en tröja (om jag inte behöver en tröja då förståss). jag beställer ju ingen bok bara för att ska belöna mej, om jag har böcker hemma och inte är sugen på någon ny.
Jag kan ju förståss tänka att den här bokleveransen var en belöning för att jag har börjat träna. Kanske. När jag behöver en ny ansiktskräm kan jag ju tänka att jag unnar mej den för att jag har kört dit jag planerat. Trots att det egentligen är för att den gamla är slut.
Fast jag tycker nog att det känns lite krystat.
Hur tänker ni runt det här med belöningar?
träning och panik
Nu har jag genomfört mitt första styrketräningspass. Någonsin.
Tekniskt gick det felfritt. Jag kom ihåg vad och hur jag skulle göra.
Fysiskt gick det väl både bättre och sämre än väntat. Jag är starkare i armarna än vad jag trodde. Men mina magmuskler är i uselt skick, liksom axlar (vad det nu kan heta) och benen. Hur kan jag ha så kassa lårmuskler? Jag cyklar ju varje dag på min supersega cykel...
Psykiskt var det pest. Jag fick panikkänning. Trodde att jag skulle svimma. Antagligen var det bara en reaktion på de normala kroppsliga symptomen på ansträngning. Hjärtat slår lite hårdare, man blir lite yr när man tar i o.s.v.
Kroppen spann vidare på detta och paniken var ett faktum.
Inte bland de värsta attackerna jag haft, men väl en panikattack. Dessutom var jag ett tag helt ensam i lokalen, vilket ytterligare spädde på oron för att svimma.
Men jag hängde i. På löparbandet fick jag fokusera rakt fram, så fort jag lyfte blicken snurrade det till. Efter de riktigt jobbiga momenten trodde jag att det var kört...nu svimmar jag. Men det gjorde jag ju inte...och på slutet kändes det riktigt bra.
Jag är stolt över mej själv! Att jag fullföljde trots obehaget! Nu ska jag dit på fredag. Samma tid. Jag ska inte låta mej skrämmas av tomma lokaler. Jag kommer inte att svimma. Och gör jag det så vaknar jag ju förr eller senare. Och kan ta mej hem.
Jag kände att jag är väldigt spänd i axlar och käkpartiet. Det blev jättetydligt under träningen. Så när jag kom hem körde jag en stunds avslappning där jag fokuserade på just axlarna. Tänker ha det som rutin framöver. Somnade en stund också.
Och ja, det fanns vatten, så jag kunde duscha. Men det var väldigt varierande i tryck så jag tvättade inte håret.
Tekniskt gick det felfritt. Jag kom ihåg vad och hur jag skulle göra.
Fysiskt gick det väl både bättre och sämre än väntat. Jag är starkare i armarna än vad jag trodde. Men mina magmuskler är i uselt skick, liksom axlar (vad det nu kan heta) och benen. Hur kan jag ha så kassa lårmuskler? Jag cyklar ju varje dag på min supersega cykel...
Psykiskt var det pest. Jag fick panikkänning. Trodde att jag skulle svimma. Antagligen var det bara en reaktion på de normala kroppsliga symptomen på ansträngning. Hjärtat slår lite hårdare, man blir lite yr när man tar i o.s.v.
Kroppen spann vidare på detta och paniken var ett faktum.
Inte bland de värsta attackerna jag haft, men väl en panikattack. Dessutom var jag ett tag helt ensam i lokalen, vilket ytterligare spädde på oron för att svimma.
Men jag hängde i. På löparbandet fick jag fokusera rakt fram, så fort jag lyfte blicken snurrade det till. Efter de riktigt jobbiga momenten trodde jag att det var kört...nu svimmar jag. Men det gjorde jag ju inte...och på slutet kändes det riktigt bra.
Jag är stolt över mej själv! Att jag fullföljde trots obehaget! Nu ska jag dit på fredag. Samma tid. Jag ska inte låta mej skrämmas av tomma lokaler. Jag kommer inte att svimma. Och gör jag det så vaknar jag ju förr eller senare. Och kan ta mej hem.
Jag kände att jag är väldigt spänd i axlar och käkpartiet. Det blev jättetydligt under träningen. Så när jag kom hem körde jag en stunds avslappning där jag fokuserade på just axlarna. Tänker ha det som rutin framöver. Somnade en stund också.
Och ja, det fanns vatten, så jag kunde duscha. Men det var väldigt varierande i tryck så jag tvättade inte håret.
självkänsla...på riktigt
Jag har nog tyckt att jag har ganska bra självkänsla vad gäller mitt utseende.
Men nu har jag tänkt lite närmare på det.
Jag tycker att min kropp är helt okej. Men...jag har inte kunnat säga det till någon. För tänk om den personen då skulle tänka att hur kan hon tänka så, den lillla tjockisen.
Självkänsla är väl att tycka om sej själv. OCH att våga stå för det.
Nu tror jag ärligt att jag skulle kunna säga det. Utan att bry mej om att någon kanske tycker att jag har för tjocka lår för att få tycka det. Eller vad det nu kan vara.
Samma sak med utseendet. Jag tycker väl att jag ser lagom bra ut. Varken supersnygg eller ful. Men om någon skulle fråga mej hur jag tycker att jag själv ser ut så skulle jag nog inte säga det. För tänk om det inte stämmer. Jag kanske är jätteful. Knasigt, men så är det.
På frågan vad jag tycker bäst om hos mej själv skulle jag nog svara håret. Eller anklarna. De är fina. Jag borde nog fundera lite mer på det. Visst måste det väl finnas mycket mer fint hos mej.
Fast å andra sidan. På frågan vad jag tycker sämst hos så blir nog svaret fötterna (är jättejobbiga att sköta), naglarna på två fingrar där nagelbanden är olika "långa", armbågarna och naveln. För jag tycker inte om armbågar och navlar över huvud taget.
Vad gäller inre egenskaper så är det nog inte mycket som jag skulle våga stå för inför andra. Jag har förresten inte så mycket som jag själv tycker är bra heller. Jag tycker att det är jättesvårt att hitta bra egenskaper till Bra varje kväll. Och det jag skriver känns lite krystat. Det här borde jag nog också fundera vidare på. Kanske spåna fram massor av bra egenskaper som jag har, och som jag sedan kan välja bland. För visst måste det finnas en massa bra saker med mej!!!
Kom på en sak: jag vågar ju inte ens skriva här att jag tycker att jag är rätt snygg. Eller söt iallafall. "Jag ser lagom bra ut" - så fegt!
Men nu har jag tänkt lite närmare på det.
Jag tycker att min kropp är helt okej. Men...jag har inte kunnat säga det till någon. För tänk om den personen då skulle tänka att hur kan hon tänka så, den lillla tjockisen.
Självkänsla är väl att tycka om sej själv. OCH att våga stå för det.
Nu tror jag ärligt att jag skulle kunna säga det. Utan att bry mej om att någon kanske tycker att jag har för tjocka lår för att få tycka det. Eller vad det nu kan vara.
Samma sak med utseendet. Jag tycker väl att jag ser lagom bra ut. Varken supersnygg eller ful. Men om någon skulle fråga mej hur jag tycker att jag själv ser ut så skulle jag nog inte säga det. För tänk om det inte stämmer. Jag kanske är jätteful. Knasigt, men så är det.
På frågan vad jag tycker bäst om hos mej själv skulle jag nog svara håret. Eller anklarna. De är fina. Jag borde nog fundera lite mer på det. Visst måste det väl finnas mycket mer fint hos mej.
Fast å andra sidan. På frågan vad jag tycker sämst hos så blir nog svaret fötterna (är jättejobbiga att sköta), naglarna på två fingrar där nagelbanden är olika "långa", armbågarna och naveln. För jag tycker inte om armbågar och navlar över huvud taget.
Vad gäller inre egenskaper så är det nog inte mycket som jag skulle våga stå för inför andra. Jag har förresten inte så mycket som jag själv tycker är bra heller. Jag tycker att det är jättesvårt att hitta bra egenskaper till Bra varje kväll. Och det jag skriver känns lite krystat. Det här borde jag nog också fundera vidare på. Kanske spåna fram massor av bra egenskaper som jag har, och som jag sedan kan välja bland. För visst måste det finnas en massa bra saker med mej!!!
Kom på en sak: jag vågar ju inte ens skriva här att jag tycker att jag är rätt snygg. Eller söt iallafall. "Jag ser lagom bra ut" - så fegt!
kortare stunder...
Hur lång är en kort stund?
Anledningen till min fundering är Vatten- och renhållningsverket. Eller vad det heter nu för tiden.
Säkert har de bytt till något flashigare namn.
Gatorna i mitt område håller på att förvandlas till guppande grusvägar.
Stora hål grävs och vattenledningarna byts ut.
Bra.
Men.
Vattnet kan komma att stängas av kortare stunder.
Nu har det varit tomt i kranarna i en och en halv timme.
En ganska lång stund. Tycker ju jag.
Frågan är om den korta stunden är så lång att jag inte kan duscha när jag har tränat.
Och om jag kanske bör ta med duschgrejjer till träningslokalen.
Inte särskilt lockande.
Jag ska nog leva farligt idag. Jag duschar hemma!
Anledningen till min fundering är Vatten- och renhållningsverket. Eller vad det heter nu för tiden.
Säkert har de bytt till något flashigare namn.
Gatorna i mitt område håller på att förvandlas till guppande grusvägar.
Stora hål grävs och vattenledningarna byts ut.
Bra.
Men.
Vattnet kan komma att stängas av kortare stunder.
Nu har det varit tomt i kranarna i en och en halv timme.
En ganska lång stund. Tycker ju jag.
Frågan är om den korta stunden är så lång att jag inte kan duscha när jag har tränat.
Och om jag kanske bör ta med duschgrejjer till träningslokalen.
Inte särskilt lockande.
Jag ska nog leva farligt idag. Jag duschar hemma!
jobb och hus
Hittade ett jobb för mej. Bara en knapp mil härifrån. Jag uppfyller önskemålen med råge.
Bara två aber:
- jag kan inte resa just nu
- vem vill ha en långtidssjukskriven trebarnsmamma?
Ett hus till salu (har jag skrivit det???) ett äldre hus, där vi vill bo, med kakelugn och stor tomt.
Just nu mår jag inte tillräckligt bra.
Men det kommer väl fler chanser.
När jag är redo för en förändring.
födelsedagsfirandet avklarat
Sådär ja. Nu är han sju år, min lille plutt. Går i skolan och allt. Så fort det har gått. Nyss var han ju en liten bebis. Nu är han stora killen och vill ha långt hår. Vi firade honom i dag på morgonen. Han vaknade redan vid halv sex, men låtsades sova när vi kom in och sjöng för honom.
Bästa presenten var nog ett gäng GoGo´s. Eller Bioniclen som han fick av syrrorna.
Förrutom det fick han en bilbana med bilar, en pyjamas, en bok, ett Alfapet och draculatänder.
Han lyckades faktiskt slita sej från presenterna utan en massa tjat, så vi kom till skolan i tid.
Jag hade tänkt träna direkt på morgonen, men så kom jag på att jag mår dåligt av det. Vet inte varför men när jag anstränger mej för tidigt på dagen får jag hjärtklappning, kallsvettas, blir yr och mår illa. Obehagligt.
På gymnasiet hade vi gympa första lektionen och då brukade vi ofta jogga en runda. Jag fick släpa mej runt, och jag fick aldrig läraren att fatta att jag med lätthet sprang 7,5 km på hyfsad tid på kvällen.Haha! Blir fortfarande lite upprörd över det...
Mannen ligger hemma med migrän. Jag hade tänkt ta bilen till affären i eftermiddag, men nu vill väl han ha den när han ska ta sej till jobbet.
Bästa presenten var nog ett gäng GoGo´s. Eller Bioniclen som han fick av syrrorna.
Förrutom det fick han en bilbana med bilar, en pyjamas, en bok, ett Alfapet och draculatänder.
Han lyckades faktiskt slita sej från presenterna utan en massa tjat, så vi kom till skolan i tid.
Jag hade tänkt träna direkt på morgonen, men så kom jag på att jag mår dåligt av det. Vet inte varför men när jag anstränger mej för tidigt på dagen får jag hjärtklappning, kallsvettas, blir yr och mår illa. Obehagligt.
På gymnasiet hade vi gympa första lektionen och då brukade vi ofta jogga en runda. Jag fick släpa mej runt, och jag fick aldrig läraren att fatta att jag med lätthet sprang 7,5 km på hyfsad tid på kvällen.Haha! Blir fortfarande lite upprörd över det...
Mannen ligger hemma med migrän. Jag hade tänkt ta bilen till affären i eftermiddag, men nu vill väl han ha den när han ska ta sej till jobbet.
första träningspasset
blir imorgon. För i dag var jag bara på genomgång (numro två). Tur att jag följde med på den, för jag kom faktiskt inte ihåg ett dugg från sist. Så nu ska jag få lite större muskler och träna bort spänningar och stress.
Det sistnämnda är det viktigaste. Siktar in mej på två gånger i veckan.
Sista avsnittet av Morden i Midsomer börjar snart. Ska se det om jag orkar. Är väldigt trött. Trots att jag somnade ute i solen en stund innan jag skulle hämta på dagis. Var helt röd i ansiktet när jag vaknade. Skönt var det i allafall.
Bra
- jag tog tag i träningen
- social
- bra mamma
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för den här soliga höstdagen
- tack för att jag är fysiskt frisk
Hjälp
- hjälp mej att komma iväg till träningen imorgon
Det sistnämnda är det viktigaste. Siktar in mej på två gånger i veckan.
Sista avsnittet av Morden i Midsomer börjar snart. Ska se det om jag orkar. Är väldigt trött. Trots att jag somnade ute i solen en stund innan jag skulle hämta på dagis. Var helt röd i ansiktet när jag vaknade. Skönt var det i allafall.
Bra
- jag tog tag i träningen
- social
- bra mamma
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för den här soliga höstdagen
- tack för att jag är fysiskt frisk
Hjälp
- hjälp mej att komma iväg till träningen imorgon
träning
Hade totalt glömt bort att jag och H ska gå och träna ikväll. Hua! Men det går nog bra.
Så nu blir det lite tajt med middagen. Kanske att jag får äta något annat. Gröt, till exempel, är ju alltid gott.
Så nu blir det lite tajt med middagen. Kanske att jag får äta något annat. Gröt, till exempel, är ju alltid gott.
rörmokaren
Det är rörmokaren som har vänt upp och ner på min värld.
Tror jag iallafall.
En sak är säker. Jag kommer inte att överleva särskilt länge i verkligheten om jag ska vara så här känslig!
Vi ringde rörmokaren innan sommaren. De skulle komma när de hade tid (som vanligt....). Vi väntade. Och väntade. För ett par veckor sedan ringde han! Och ville komma samma dag. Det gick ju inte. Jag visste inte exakt hur det skulle vara. Jag ringde honom dagen efter. Men det var hans sista jobbdag innan semestern. Fick ett nummer till någon annan. Och jag har glömt bort det hela.
Igår ringde rörisens chef. Irriterad. Och undrade varför jag inte hade hört av mej. De hade minsann köpt hem grejjerna redan i juli och ville ha jobbet avslutat. Då sa jag faktiskt emot. Hör och häpna!
På eftermiddagen ringde Röris kollega och pratade med mej som om jag vore ett barn. Blääää!!!!! Och skyllde återigen på mej.
En sån här sak räcker för att jag ska må pest!
Förmodligen är det väl så att de ville lägga skulden på att de inte hört av sej på mej, så att det inte var deras fel. Det var jag som var strulpellen. Och det var det ju faktiskt. Men som dom gick på... usch!
Tror jag iallafall.
En sak är säker. Jag kommer inte att överleva särskilt länge i verkligheten om jag ska vara så här känslig!
Vi ringde rörmokaren innan sommaren. De skulle komma när de hade tid (som vanligt....). Vi väntade. Och väntade. För ett par veckor sedan ringde han! Och ville komma samma dag. Det gick ju inte. Jag visste inte exakt hur det skulle vara. Jag ringde honom dagen efter. Men det var hans sista jobbdag innan semestern. Fick ett nummer till någon annan. Och jag har glömt bort det hela.
Igår ringde rörisens chef. Irriterad. Och undrade varför jag inte hade hört av mej. De hade minsann köpt hem grejjerna redan i juli och ville ha jobbet avslutat. Då sa jag faktiskt emot. Hör och häpna!
På eftermiddagen ringde Röris kollega och pratade med mej som om jag vore ett barn. Blääää!!!!! Och skyllde återigen på mej.
En sån här sak räcker för att jag ska må pest!
Förmodligen är det väl så att de ville lägga skulden på att de inte hört av sej på mej, så att det inte var deras fel. Det var jag som var strulpellen. Och det var det ju faktiskt. Men som dom gick på... usch!
eftermiddag
Nu har jag varit hos E och pratat bort ett par timmar. Äntligen förstår jag allt det hon pratat om sedan jag blev sjukskriven. Om att ta en sak i taget, om energi och så vidare. Hon är verkligen en förebild för hur man kan ordna sin tillvaro utifrån sej själv efter att ha mått dåligt. Ett samtal med henne fyller mej verkligen med energi!
Och så har jag sett ut mej en t-shirt och en tunika också. Det blir inte så mycket till barnen från me&I den här gången. För mamma ska ha istället. :) Vi fick påfyllning i kassan - mannen var föräldraledig i sommar. De pengarna hade vi glömt bort. Trevligt!
Oj, vad jag är trött. Men det är ingen idé att sova. Bättre att jag lägger mej tidigt ikväll istället. Funderar på att ta bilen och åka och handla på ica när mannen kommer hem. Har 10%-rabatt på ett köp så då kan jag ju passa på att fylla upp skafferiet.
Nu ska jag ut i trädgården en stund.
Och så har jag sett ut mej en t-shirt och en tunika också. Det blir inte så mycket till barnen från me&I den här gången. För mamma ska ha istället. :) Vi fick påfyllning i kassan - mannen var föräldraledig i sommar. De pengarna hade vi glömt bort. Trevligt!
Oj, vad jag är trött. Men det är ingen idé att sova. Bättre att jag lägger mej tidigt ikväll istället. Funderar på att ta bilen och åka och handla på ica när mannen kommer hem. Har 10%-rabatt på ett köp så då kan jag ju passa på att fylla upp skafferiet.
Nu ska jag ut i trädgården en stund.
öronsus
Det här har jag inte erkänt ens för mej själv. Det har ju varit en realitet, men jag har vägrat tänka på det.
Resonerat som ett barn. Det jag inte tänker finns inte.
Det susar i mina öron. Ibland mer, ibland mindre. Men alltid.
Hur länge har det gjort det? Jag vet inte.
Rädd för att det är en skada. Konserter med högt ljud, fabriksbesök utan hörselskydd. Det förstnämnda skedde i ungdomligt oförstånd. Det sistnämnda är oförlåtligt slarv. Och lathet. Men det blir lätt så när man flera gånger om dagen måste passera genom fabriken på väg till något kontor. Inte tar man på sej hörselskydden då. Eller rättare sagt, det gjorde jag inte.
Men kanske hänger det ihop med mitt mående? Jag har ju läst att flera av er har drabbats. Och det varierar ju i styrka. Jag tror att det är starkare när jag mår sämre.
Jag kan ju iallafall hoppas på det sistnämnda. För det innebär ju att jag kan bli fri.
Resonerat som ett barn. Det jag inte tänker finns inte.
Det susar i mina öron. Ibland mer, ibland mindre. Men alltid.
Hur länge har det gjort det? Jag vet inte.
Rädd för att det är en skada. Konserter med högt ljud, fabriksbesök utan hörselskydd. Det förstnämnda skedde i ungdomligt oförstånd. Det sistnämnda är oförlåtligt slarv. Och lathet. Men det blir lätt så när man flera gånger om dagen måste passera genom fabriken på väg till något kontor. Inte tar man på sej hörselskydden då. Eller rättare sagt, det gjorde jag inte.
Men kanske hänger det ihop med mitt mående? Jag har ju läst att flera av er har drabbats. Och det varierar ju i styrka. Jag tror att det är starkare när jag mår sämre.
Jag kan ju iallafall hoppas på det sistnämnda. För det innebär ju att jag kan bli fri.
höst
Nu är det höst!
Barnen ville ha vantar idag när vi cyklade till dagis.
Det ser ut att bli en fin dag. Som gjord för att beskära plommonträden.
Ska träffa E på förmiddagen. Kanske sova en stund.
Jag är fortfarande ledsen. Men jag vet inte riktigt varför.
Kanske för att det är som det är.
För att jag inte klarar det jag vill.
Vet inte!
Barnen ville ha vantar idag när vi cyklade till dagis.
Det ser ut att bli en fin dag. Som gjord för att beskära plommonträden.
Ska träffa E på förmiddagen. Kanske sova en stund.
Jag är fortfarande ledsen. Men jag vet inte riktigt varför.
Kanske för att det är som det är.
För att jag inte klarar det jag vill.
Vet inte!
den där utmaningen...
blev nog för mycket. Jag pallar inte sånt. Just nu. Vilka ska jag välja? Tänk om de inte vill. Tänk om de blir sura.
Ångest!
Varför ska jag ta på mej ansvaret för andras känslor? Reagerar någon så så är det väl inte mitt problem.
Jag är sådan i verkligheten också. Kan jag fråga om vi ska ta en fika? Ska jag verkligen bjuda henne på mitt klädparty. Tänk om hon inte vill.
Är det för att jag blottar en del av mej själv, som det känns så jobbigt? Om jag bjuder hem någon så visar jag ju att jag gillar den personen och det blir fritt fram att såra mej. Men ingen kan såra mej utan mitt medgivande.
Mina negativa känslor överför jag utan eftertanke på andra. Jag har svårt att säga nej för att det kan såra.
Varför kan jag inte på samma sätt anta att andra känner samma positiva känslor som jag själv? Jag blev glad när jag fick en utmaning. Jag blir glad när jag blir hembjuden till någon. Kul att lära känna nya människor, brukar jag tänka (ja, inte just för tillfället då, men annars). Varför skulle inte andra känna likadant?
Gosh! Måste sluta bry mej om vad jag tror att andra ska känna. Vill jag göra en sak, så ska jag göra det. Om det inte är otrevligt eller skadligt förståss. Men det brukar det ju inte vara att fråga någon.
En timme kvar tills jag ska gå upp. Bäst att sova en stund kanske...
Ångest!
Varför ska jag ta på mej ansvaret för andras känslor? Reagerar någon så så är det väl inte mitt problem.
Jag är sådan i verkligheten också. Kan jag fråga om vi ska ta en fika? Ska jag verkligen bjuda henne på mitt klädparty. Tänk om hon inte vill.
Är det för att jag blottar en del av mej själv, som det känns så jobbigt? Om jag bjuder hem någon så visar jag ju att jag gillar den personen och det blir fritt fram att såra mej. Men ingen kan såra mej utan mitt medgivande.
Mina negativa känslor överför jag utan eftertanke på andra. Jag har svårt att säga nej för att det kan såra.
Varför kan jag inte på samma sätt anta att andra känner samma positiva känslor som jag själv? Jag blev glad när jag fick en utmaning. Jag blir glad när jag blir hembjuden till någon. Kul att lära känna nya människor, brukar jag tänka (ja, inte just för tillfället då, men annars). Varför skulle inte andra känna likadant?
Gosh! Måste sluta bry mej om vad jag tror att andra ska känna. Vill jag göra en sak, så ska jag göra det. Om det inte är otrevligt eller skadligt förståss. Men det brukar det ju inte vara att fråga någon.
En timme kvar tills jag ska gå upp. Bäst att sova en stund kanske...
tårar
Jag skulle verkligen vilja gråta.
Men jag kan inte.
Varför kan jag inte det?
Bröstet är fullt med tårar som vill ut.
Men jag kan inte.
Det går bara inte.
Inte ens en sorglig film
kan locka fram mina tårar.
Jag som brukar gråta floder.
Vad har hänt?
Vågar jag inte?
Vågar jag inte släppa kontrollen?
Vad är jag rädd för?
Bara tanken på att jag inte kan gråta
gör mej gråtfärdig.
När grät jag senast?
Det minns jag inte...
(Vet att jag har skrivit att tårarna har runnit, men det var ett önsketänkande. Fast jag var väldigt ledsen. Tänkte att om jag skriver att jag gråter så kanske tårarna kommer. Men det gjorde dom inte.)
hjärnan drar iväg med mej
Det känns som att mitt huvud drar iväg och att jag haltar efter.
Alltså, jag klarar inte ens av KBT-träning tre gånger i veckan. Hur ska jag då kunna klara av arbetet? Då är det ju mycket mer krav på mej. Från andra. I KBT:n är det ju egentligen bara jag själv som ställer kraven.
Och ändå reagerar jag med ångest, ont i magen och stress bara av tanken på en "riktig" träning.
Läkaren trodde att medicindosen kanske skulle behöva höjas en gång till.
Jag vet inte. Blir inte glappet mellan vad jag vill och vad jag orkar ännu större då?
Mitt största problem är väl egentligen inte min vilja. Utan att jag måste lära mej att anpassa viljan efter kroppen.
Jag vill ju mer än jag orkar. Och orken kommer väl inte med medicinen?
Eller tar medicinen i stora doser bort ångesten när det blir för mycket? Är det isåfall bra? Måste jag inte ha någon guide till vad jag orkar? Hur ska jag då kunna lära mej att lyssna på mina signaler?
Nu äter jag 30 mg. Rekommenderad dos för panikångest. Jag har inga biverkningar. Jag vill saker, och jag kan känna mej glad och tacksam. Jag har inte haft någon panikattack, trots tuffa utmaningar.
Jag vet verkligen inte. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta.
Alltså, jag klarar inte ens av KBT-träning tre gånger i veckan. Hur ska jag då kunna klara av arbetet? Då är det ju mycket mer krav på mej. Från andra. I KBT:n är det ju egentligen bara jag själv som ställer kraven.
Och ändå reagerar jag med ångest, ont i magen och stress bara av tanken på en "riktig" träning.
Läkaren trodde att medicindosen kanske skulle behöva höjas en gång till.
Jag vet inte. Blir inte glappet mellan vad jag vill och vad jag orkar ännu större då?
Mitt största problem är väl egentligen inte min vilja. Utan att jag måste lära mej att anpassa viljan efter kroppen.
Jag vill ju mer än jag orkar. Och orken kommer väl inte med medicinen?
Eller tar medicinen i stora doser bort ångesten när det blir för mycket? Är det isåfall bra? Måste jag inte ha någon guide till vad jag orkar? Hur ska jag då kunna lära mej att lyssna på mina signaler?
Nu äter jag 30 mg. Rekommenderad dos för panikångest. Jag har inga biverkningar. Jag vill saker, och jag kan känna mej glad och tacksam. Jag har inte haft någon panikattack, trots tuffa utmaningar.
Jag vet verkligen inte. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av detta.
bra-tack-hjälp
I eftermiddag har jag varit hos min mamma. Bara jag. Och bilen.
Jag körde ända till mamma!
Oro och ångest i bröstet, men ingen panik.
Det mesta verkar sitta i huvudet nu. Medicinen dämpar kroppens panikreaktion. Men jag vill fortsätta med varje steg tills det känns helt okej i huvudet. Inte rusa vidare bara för att kroppen inte reagerar. Ångesten finns där fortfarande. Men för varje gång kommer den att mattas av. När jag känner lust att gå vidare, då är det dags.
Jag behöver inte oroa mej för att jag tar det för sakta. Det är nog större risk att jag går på för fort. När terapeuten sa att han visste att jag skulle klara det själv var han säker på sin sak. Och jag behöver ingen som pushar på, för det gör jag så bra själv. Jag behöver någon som bromsar mej.
Vad duktig du är, sa mamma när jag kom. Du klarade av att fickparkera utan att backa om!
Jaa....jag har ju inte glömt bort hur man kör bil.
Första gången hon åkte med mej nu sa hon lite förvånat "men du kör ju bra".
Precis som om jag skulle ha fått min panikångest för att jag kör så himla dåligt att jag blivit rädd för att åka med när jag kör.
Bra
jag älskar
jag skrattar
jag känner
Tack
tack för att jag finns
tack för att jag är den jag är
tack för att jag är älskad
tack för att jag vågar
Hjälp
hjälp mej att hitta tårarna
hjälp mej att ta små steg
hjälp mej att bara vara
Jag körde ända till mamma!
Oro och ångest i bröstet, men ingen panik.
Det mesta verkar sitta i huvudet nu. Medicinen dämpar kroppens panikreaktion. Men jag vill fortsätta med varje steg tills det känns helt okej i huvudet. Inte rusa vidare bara för att kroppen inte reagerar. Ångesten finns där fortfarande. Men för varje gång kommer den att mattas av. När jag känner lust att gå vidare, då är det dags.
Jag behöver inte oroa mej för att jag tar det för sakta. Det är nog större risk att jag går på för fort. När terapeuten sa att han visste att jag skulle klara det själv var han säker på sin sak. Och jag behöver ingen som pushar på, för det gör jag så bra själv. Jag behöver någon som bromsar mej.
Vad duktig du är, sa mamma när jag kom. Du klarade av att fickparkera utan att backa om!
Jaa....jag har ju inte glömt bort hur man kör bil.
Första gången hon åkte med mej nu sa hon lite förvånat "men du kör ju bra".
Precis som om jag skulle ha fått min panikångest för att jag kör så himla dåligt att jag blivit rädd för att åka med när jag kör.
Bra
jag älskar
jag skrattar
jag känner
Tack
tack för att jag finns
tack för att jag är den jag är
tack för att jag är älskad
tack för att jag vågar
Hjälp
hjälp mej att hitta tårarna
hjälp mej att ta små steg
hjälp mej att bara vara
mitt stöd i livet
Känner att det har blivit ganska mycket gnällande på mannen i mitt liv på sistone. Fick en fråga om hur han har tagit det här med min panikångest och började skriva ett kommentarssvar. Men insåg att han är värd ett eget inlägg.
För knappt ett år sedan var jag som sämst. Då klarade jag av att cykla till kompisar i närheten, och vara passagerare i bilen, med stor vånda om vi skulle över ölandsbron eller någon längre sträcka.
(Men i övrigt mådde jag bra, tyckte jag, och min terapeut sa att med KBT så skulle jag snart vara på benen igen, även utan medicin, som jag ju inte ville ta eftersom jag mådde finfint.)
Jag klarade alltså ingenting i vardagen utanför hemmet. Så min man fick sköta allt. Hämta och lämna på dagis, handla, skjutsa barnen till diverse aktiviteter. Och dessutom ta ledigt för att skjutsa mej till terapi, läkare, FK och annat nödvändigt. Och hemma gjorde jag inte särskilt mycket heller. Orkade inte ta tag i så mycket. Så han skötte hemmet också.
Lägg dessutom till mitt otrevliga humör. Min frustration över situationen gick nog tyvärr allt för ofta ut över honom. Ett ord som jag tolkade negativt kunde sluta i en vredesattack. När vi skulle åka iväg någonstans var jag alltid stressigt uppstirrad och arg, arg, arg. Det var paniken som rev i mig, och måste ut.
Han har följt med mej i affärer och i bilen när jag tränat för att bli bra. Han har mobilen på när jag är ute och tränar själv så att han kan rycka ut om det skulle behövas. Han har helhjärtat stöttat mej, både med tid och engagemang, i min träning. Han har avstått från jobbresor och utbildningar som han velat gå, för att jag inte klarat av att vara ensam med barnen. (En eloge också till hans fantastiske chef som varit väldigt förstående.)
Nästan aldrig bemötte han min ilska med att bli arg tillbaka. Nästan aldrig sa han emot när jag kom med ogrundade anklagelser, som i stunden gjorde att allt kändes lite lättare inom mej.
Ständigt lyssnade han på mitt ältande av olika händelser. Många gånger har han fått avstå från att umgås med sina kompisar, för att jag inte velat vara ensam. Och han har gjort det med en självklarhet som inte fått mej att känna dåligt samvete.
Och samtidigt brottades han med sin egen oro och rädsla.
Jag är så glad över att jag har en så underbar man.
Jag är så tacksam för att han har stått ut med mej.
Jag är så lycklig över att jag älskar honom och att han älskar mej.
Och det känns otroligt skönt att jag mår bättre så att han i mycket har fått tillbaka sin gamla fru. Eller om det är en ny ännu bättre upplaga. Det tror jag faktiskt att det är.
För knappt ett år sedan var jag som sämst. Då klarade jag av att cykla till kompisar i närheten, och vara passagerare i bilen, med stor vånda om vi skulle över ölandsbron eller någon längre sträcka.
(Men i övrigt mådde jag bra, tyckte jag, och min terapeut sa att med KBT så skulle jag snart vara på benen igen, även utan medicin, som jag ju inte ville ta eftersom jag mådde finfint.)
Jag klarade alltså ingenting i vardagen utanför hemmet. Så min man fick sköta allt. Hämta och lämna på dagis, handla, skjutsa barnen till diverse aktiviteter. Och dessutom ta ledigt för att skjutsa mej till terapi, läkare, FK och annat nödvändigt. Och hemma gjorde jag inte särskilt mycket heller. Orkade inte ta tag i så mycket. Så han skötte hemmet också.
Lägg dessutom till mitt otrevliga humör. Min frustration över situationen gick nog tyvärr allt för ofta ut över honom. Ett ord som jag tolkade negativt kunde sluta i en vredesattack. När vi skulle åka iväg någonstans var jag alltid stressigt uppstirrad och arg, arg, arg. Det var paniken som rev i mig, och måste ut.
Han har följt med mej i affärer och i bilen när jag tränat för att bli bra. Han har mobilen på när jag är ute och tränar själv så att han kan rycka ut om det skulle behövas. Han har helhjärtat stöttat mej, både med tid och engagemang, i min träning. Han har avstått från jobbresor och utbildningar som han velat gå, för att jag inte klarat av att vara ensam med barnen. (En eloge också till hans fantastiske chef som varit väldigt förstående.)
Nästan aldrig bemötte han min ilska med att bli arg tillbaka. Nästan aldrig sa han emot när jag kom med ogrundade anklagelser, som i stunden gjorde att allt kändes lite lättare inom mej.
Ständigt lyssnade han på mitt ältande av olika händelser. Många gånger har han fått avstå från att umgås med sina kompisar, för att jag inte velat vara ensam. Och han har gjort det med en självklarhet som inte fått mej att känna dåligt samvete.
Och samtidigt brottades han med sin egen oro och rädsla.
Jag är så glad över att jag har en så underbar man.
Jag är så tacksam för att han har stått ut med mej.
Jag är så lycklig över att jag älskar honom och att han älskar mej.
Och det känns otroligt skönt att jag mår bättre så att han i mycket har fått tillbaka sin gamla fru. Eller om det är en ny ännu bättre upplaga. Det tror jag faktiskt att det är.
familjemöte
Jag berättade för Mamman och buspojkarna om vänner som varje söndag samlar familjen och går igenom veckan som kommer. Planerar mat, vem som ska hämta barnen, vad som händer i skolan o.s.v.
Sedan kom jag på att det är ju en superbra lösning på mitt problem. Det har ju på något sätt blivit så att det är jag som håller koll på allting här hemma, från när vi ska byta lakan till att läxorna görs. Som jag skrev tidigare så är det jättejobbigt. Och dessutom har jag svårt att släppa kontrollen.
Om vi sätter oss ner tillsammans varje söndag och går igenom veckan som kommer så kan vi ju dela upp ansvaret. Kanske ska vi till och med skriva ner alltihop och hänga på anslagstavlan. Då borde jag ju kunna släppa kontrollen. Vi kan ju klämma in lakansbyten och annat iblandgöra som jag alltid får påminna om.
Det är ju värt ett försök. Som det är nu är det ohållbart känner jag. En del av min inre stress beror helt säkert på det här. Och att jag dessutom har svårt att komma ihåg saker spär ju bara på stressen.
Förresten, jag undrar vem som kommer att få se till att familjemötena blir av...
snart sju och kan inte somna
Sonen är uppe igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Och det är inte ens imorgon han fyller år.
Utan först på onsdag. Minns hur det var. Hur tankarna ständigt återkom till det spännande som skulle komma. Hur glädje och förväntan fick kroppen av spritta och göra det helt omöjligt att ligga stilla så att man kunde somna.
I morgon ska jag slå in paketen. Minns knappt vad jag har köpt. Spännande :)
Utan först på onsdag. Minns hur det var. Hur tankarna ständigt återkom till det spännande som skulle komma. Hur glädje och förväntan fick kroppen av spritta och göra det helt omöjligt att ligga stilla så att man kunde somna.
I morgon ska jag slå in paketen. Minns knappt vad jag har köpt. Spännande :)
jobbfunderingar
Funderar lite på det här med att komma tillbaka. Tidigare har vi (jag och min terapeut) resonerat som så att jag ska klara av allt jag inte kan innan jag börjar rikta in mej på jobbet, eftersom det är den jobbigaste punkten.
Men nu har jag börjat fundera lite. Ölandsbron till exempel, skulle jag ju kunna vänta med, och mitt toalettberoende lika så. Även om det spelar in i min PÅ för motorvägen. Nu kändes det ju ganska bra när jag var på jobbet (även om det inte var "på rikitgt"). Och jag känner mej lite stressad nu när sjukskrivningen börjar närma sig året (det är svårt att inte känna så...). Dessutom börjar jag känna mej lite rastlös här hemma (det är väl ett bra tecken?!).
Och när jag går hemma hela dagarna är jag ju väldigt fixerad vid mina kroppsliga reaktioner. Kanske det skulle släppa om jag börjar jobba.
Därför funderar jag på att lägga upp det så här:
steg 1
Klara av att hantera vardagen. ta bilen ensam och uträtta ärenden till stan (handla, skjutsa barn, besöka vänner). I våras fokuserade vi bara på bilkörningen, men jag kände att jag inte hängde med. Det är ju inte bara själva körandet som är jobbigt, utan att överhuvudtaget befinna mej ensam utanför hemmet.
steg 2
Köra till jobbet. I etapper. Läkaren vill att jag ska köra tre gånger i veckan i fyra veckor innan jag går vidare till nästa steg. Och det känns ju vettigt att bilkörningen först ska kännas helt okej innan jag börjar tänka på jobbet.
steg 3
Arbetsträna 3 dagar i veckan
steg 4
Jobba 25% tre dagar i veckan
steg 5
När jag klarar av jobbet och har energi över börjar jag träna på de resterande punkterna, som väl mest har med rädslan för att bli kissnödig att göra.
steg 6
Öka arbetstiden när det känns ok.
Viktigt är väl att jag känner mej för så det inte går för snabbt. Och jag vill absolut klara av att LEVA innan jag börjar tänka på att jobba. (Får man tycka så, nu får jag nästan dåligt samvete...)
Kom gärna med synpunkter, ni som har lite erfarenhet av sådant här.
Men nu har jag börjat fundera lite. Ölandsbron till exempel, skulle jag ju kunna vänta med, och mitt toalettberoende lika så. Även om det spelar in i min PÅ för motorvägen. Nu kändes det ju ganska bra när jag var på jobbet (även om det inte var "på rikitgt"). Och jag känner mej lite stressad nu när sjukskrivningen börjar närma sig året (det är svårt att inte känna så...). Dessutom börjar jag känna mej lite rastlös här hemma (det är väl ett bra tecken?!).
Och när jag går hemma hela dagarna är jag ju väldigt fixerad vid mina kroppsliga reaktioner. Kanske det skulle släppa om jag börjar jobba.
Därför funderar jag på att lägga upp det så här:
steg 1
Klara av att hantera vardagen. ta bilen ensam och uträtta ärenden till stan (handla, skjutsa barn, besöka vänner). I våras fokuserade vi bara på bilkörningen, men jag kände att jag inte hängde med. Det är ju inte bara själva körandet som är jobbigt, utan att överhuvudtaget befinna mej ensam utanför hemmet.
steg 2
Köra till jobbet. I etapper. Läkaren vill att jag ska köra tre gånger i veckan i fyra veckor innan jag går vidare till nästa steg. Och det känns ju vettigt att bilkörningen först ska kännas helt okej innan jag börjar tänka på jobbet.
steg 3
Arbetsträna 3 dagar i veckan
steg 4
Jobba 25% tre dagar i veckan
steg 5
När jag klarar av jobbet och har energi över börjar jag träna på de resterande punkterna, som väl mest har med rädslan för att bli kissnödig att göra.
steg 6
Öka arbetstiden när det känns ok.
Viktigt är väl att jag känner mej för så det inte går för snabbt. Och jag vill absolut klara av att LEVA innan jag börjar tänka på att jobba. (Får man tycka så, nu får jag nästan dåligt samvete...)
Kom gärna med synpunkter, ni som har lite erfarenhet av sådant här.
fortsätter med mina erövringar
Det här är ingen stor sak för er andra, men för mej är det gigantiskt.
Fru W ringde och bjöd på fika. Jag gick dit (två kvarter bort) utan att först gå på toa. Bara det var en utmaning!
Drack en kopp te och satt och babblade i knappt två timmar. Och sedan gick jag hem. Utan att gå på toa. Trots att jag var kissnödig. Dessutom stannade jag och pratade en stund med grannen innan jag gick in.
Sist jag gick en kort sträcka kissnödig fick jag världens panikattack. Men nu hade jag bara lite ångest och orostankar.
Trallallalla, vad jag är glad! Nu ska jag gå och öppna min present till mej själv. Glömde bort det igår.
Fru W ringde och bjöd på fika. Jag gick dit (två kvarter bort) utan att först gå på toa. Bara det var en utmaning!
Drack en kopp te och satt och babblade i knappt två timmar. Och sedan gick jag hem. Utan att gå på toa. Trots att jag var kissnödig. Dessutom stannade jag och pratade en stund med grannen innan jag gick in.
Sist jag gick en kort sträcka kissnödig fick jag världens panikattack. Men nu hade jag bara lite ångest och orostankar.
Trallallalla, vad jag är glad! Nu ska jag gå och öppna min present till mej själv. Glömde bort det igår.
ny vecka
Idag känner jag mej faktiskt pigg och sugen på att göra saker. Härligt! Ska röja vidare i källaren och slänga mer. Det blir ett lass till tippen i eftermiddag och ett lass till välgörenhet imorgon. Bäst att få med så mycket som möjligt.
Var ute igårkväll och planterade mina perenner. Det blev bra tycker jag. Vi får väl se om jag får godkänt av AC. Och om dom klarar sej... Jag ska nog leta upp några fina marktäckare att plantera runt omkring också. Och så fick jag gräs över. Kanske ska jag gräva en ny rabatt? Se där, bara jag börjar så kan jag fortsätta. Men det är just det där med att börja som jag har så svårt för.
Det här med att komma ihåg saker tar alldeles för mycket energi just nu känner jag. Och väcker olust. För jag vet inte vad jag har glömt. Eller om jag har glömt något. För jag kommer inte ihåg särskilt mycket.
Möten och telefonsamtal jag ska ringa skriver jag upp i almanackan (gäller bara att komma ihåg att titta där...). Men allt annat. Allt från att laga ett par byxor till att vattna blommorna kan försvinna utan ett spår. Och saker som jag lovat barnen...det är nog det som känns värst att glömma
Borde ha ett system för att skriva ner viktiga saker som jag ska göra. Kanske ska testa med att ha ett block liggande i köket. Fast det gäller ju att jag inte glömmer bort vad det var jag skulle skriva innan jag kommer dit. För så är det hela tiden. En tanke kan försvinna på ett ögonblick. Otäckt. Speciellt för mej som gärna vill ha kontroll.
Idag får jag inte glömma att märka kudden som sonen ska ha med sig till skolan.
Var ute igårkväll och planterade mina perenner. Det blev bra tycker jag. Vi får väl se om jag får godkänt av AC. Och om dom klarar sej... Jag ska nog leta upp några fina marktäckare att plantera runt omkring också. Och så fick jag gräs över. Kanske ska jag gräva en ny rabatt? Se där, bara jag börjar så kan jag fortsätta. Men det är just det där med att börja som jag har så svårt för.
Det här med att komma ihåg saker tar alldeles för mycket energi just nu känner jag. Och väcker olust. För jag vet inte vad jag har glömt. Eller om jag har glömt något. För jag kommer inte ihåg särskilt mycket.
Möten och telefonsamtal jag ska ringa skriver jag upp i almanackan (gäller bara att komma ihåg att titta där...). Men allt annat. Allt från att laga ett par byxor till att vattna blommorna kan försvinna utan ett spår. Och saker som jag lovat barnen...det är nog det som känns värst att glömma
Borde ha ett system för att skriva ner viktiga saker som jag ska göra. Kanske ska testa med att ha ett block liggande i köket. Fast det gäller ju att jag inte glömmer bort vad det var jag skulle skriva innan jag kommer dit. För så är det hela tiden. En tanke kan försvinna på ett ögonblick. Otäckt. Speciellt för mej som gärna vill ha kontroll.
Idag får jag inte glömma att märka kudden som sonen ska ha med sig till skolan.
bra-tack-hjälp
Lovade mej själv att inte fuska med bra-tack-hjälp. Men nu ser jag att klockan snart är halv elva och jag är jättetrött. Orkar inte skriva en rad till. Godnatt
idrotten före allt?
Vad gör idrotten med människorna egentligen?
Vi anlände glada ihågen till våra öländska vänner. Ytterdörren stod på glänt, så vi klev in.
- Ni får komma upp, nu är det bara en halv minut kvar...
Mannen och jag såg frågande på varandra, men tog barnen under armen och travade upp för trappan.
- Nu ska hon springa. Chans på europarekordet.
Aha. Friidrottsvm pågår ju. Det förklarar ju det "trevliga" mottagandet.
Så fick jag då se den första tävlingen i detta VM. Helt ofrivilligt.
Vi anlände glada ihågen till våra öländska vänner. Ytterdörren stod på glänt, så vi klev in.
- Ni får komma upp, nu är det bara en halv minut kvar...
Mannen och jag såg frågande på varandra, men tog barnen under armen och travade upp för trappan.
- Nu ska hon springa. Chans på europarekordet.
Aha. Friidrottsvm pågår ju. Det förklarar ju det "trevliga" mottagandet.
Så fick jag då se den första tävlingen i detta VM. Helt ofrivilligt.
utmanad
Jag har blivit utmanad av Gnällspikar och livsflanörer och Fru Fundersam. Jag ska skriva 8 fakta/vanor hos mig och att sen skicka det vidare till 8 andra.
1) De senaste tio åren har jag inte vågat sova med öppet fönster när jag är ensam hemma. Stroke´s Dracula skrämmer fortfarande vettet ur mej.
2) Jag drar alltid ur sladden till kaffebryggaren och spärrar spisvreden med barnlåset innan jag går hemifrån.
3) Jag är envis som en åsna. Om jag vet att jag har rätt ger jag mej ALDRIG!
4) Jag äger en markplätt på Islay i Skottland som jag hyr ut. Hyran är ett glas Laphroaig som jag kan inkassera när jag besöker ön.
5) Hösten är min absoluta favoritårstid. Det enda tråkiga är att det oftast är för kallt i vattnet för att bada.
6) Jag kan inte ha ett öppnat kexpaket i skafferiet utan att äta upp det inom en dag.
7) Mitt favorittal är tre, men jag har aldrig vunnit på det.
8) Jag tycker inte om att ringa till folk utan att ha ett ärende. Har jag inget så hittar jag på något.
Jag skickar utmaningen vidare till: Nina, Mellanrum, Rosenblom, Trebarnsmorsan, Loppispoppis, Di, Smultronblomman, Micke
1) De senaste tio åren har jag inte vågat sova med öppet fönster när jag är ensam hemma. Stroke´s Dracula skrämmer fortfarande vettet ur mej.
2) Jag drar alltid ur sladden till kaffebryggaren och spärrar spisvreden med barnlåset innan jag går hemifrån.
3) Jag är envis som en åsna. Om jag vet att jag har rätt ger jag mej ALDRIG!
4) Jag äger en markplätt på Islay i Skottland som jag hyr ut. Hyran är ett glas Laphroaig som jag kan inkassera när jag besöker ön.
5) Hösten är min absoluta favoritårstid. Det enda tråkiga är att det oftast är för kallt i vattnet för att bada.
6) Jag kan inte ha ett öppnat kexpaket i skafferiet utan att äta upp det inom en dag.
7) Mitt favorittal är tre, men jag har aldrig vunnit på det.
8) Jag tycker inte om att ringa till folk utan att ha ett ärende. Har jag inget så hittar jag på något.
Jag skickar utmaningen vidare till: Nina, Mellanrum, Rosenblom, Trebarnsmorsan, Loppispoppis, Di, Smultronblomman, Micke
en ljusning
Vi hade precis givit upp "potträningen". Hela sommaren har gått, och hon säger fortfarande inte till. Så vi väntar ett tag. Tänkte vi.
Då.
Började hon springa till toaletten. Inte alltid i tid. Men ändå. Hon säger till.
Vad bra. Så då fortsätter vi väl då.
Då.
Började hon springa till toaletten. Inte alltid i tid. Men ändå. Hon säger till.
Vad bra. Så då fortsätter vi väl då.
ångest
Pust. Jag mår inte alls bra idag. Trist! Har rensat i källaren, och det brukar hjälpa lite mot ångesten, men inte idag. Ska nog lägga mej och vila en stund efter maten.
Nu slänger vi massor. Mannen har fått ett hemmagym av sin mamma och den ska vi ha i förrådet. Så nu måste vi göra plats. Men det är nog mest nostalgiskt skräp som vi har tryckt in där, ingenting som vi kommer att sakna. Hoppas jag! Eftersom jag nog vill flytta så småningom så känner jag att det är bra att få ordning. Det känns som att det blir lättare att bestämma sej för en flytt om det inte är fullt med prylar överallt.
Och enligt Feng Shui är väl en rörig källare lika med ett rörigt inre, har jag för mej. Det är nog lättare att få ordning i källaren än i mej själv...
Nu slänger vi massor. Mannen har fått ett hemmagym av sin mamma och den ska vi ha i förrådet. Så nu måste vi göra plats. Men det är nog mest nostalgiskt skräp som vi har tryckt in där, ingenting som vi kommer att sakna. Hoppas jag! Eftersom jag nog vill flytta så småningom så känner jag att det är bra att få ordning. Det känns som att det blir lättare att bestämma sej för en flytt om det inte är fullt med prylar överallt.
Och enligt Feng Shui är väl en rörig källare lika med ett rörigt inre, har jag för mej. Det är nog lättare att få ordning i källaren än i mej själv...
baksmälla
Kroppen och huvudet känns som dagen efter en bättre fest. (Tror jag iallafall, det var länge sedan en bättre fest inkuderade alkohol mer än i ytterst måttliga mängder.) Huvudet värker och kroppen känns helt orkeslös, men musklerna är stela och värker. Men minnena får mej att le.
Det var mycket igår. Och jag antar att jag spände mej en hel del. Det är väl därför jag är så trött i kroppen.
Ska ta det lugnt idag och bara gå här hemma och dega. Ja, och så ska vi ju till AC. Vilket inkluderar en tur över den förhatliga bron. Men det får gå.
Förresten, så glömde jag bort min belöning igår. När mamma och jag var i stan hittade jag en jättefin ampel som jag köpte till svägerskan. Och så köpte jag en till mej själv (detta var innan jag lagt in räkningarna...) och fick den inslagen. Tänkte spara den tills jag gjort något riktigt bra. Och det har jag ju gjort nu.
det gjorde jag bra
Hemma igen efter en middag på tu man hand.
Min älskade fick ta sig en starköl. Så man kan säga att jag körde hem ensam. Med totalansvar för att ta oss hem.
Och det gick jättebra. Lite småångest, men inga panikkänslor. Inte ens vid rödljusen. Dessutom var det nån cruisingträff ikväll. Fullt med raggarbilar som cirkulerade just där jag parkerat.
Vi stannade inte så länge på stan. Jag hade lite småångest inför hemkörningen och ville ha det avklarat.
Vilken dag. Är jätteglad och nöjd och stolt. I morgon blir det röjande igen. Och till AC på eftermiddagen. Hon har flera växter som ska delas, så jag ska få lite perenner av henne. Så snällt. Och äntligen kommer jag igång med min rabatt.´
Bra
- jag är modig som körde hem
- jag är modig som åkte till jobbet
- jag är värdefull
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för den här härliga eftermiddagen ute
- tack för att jag har ett arbete att gå tillbaka till
Min älskade fick ta sig en starköl. Så man kan säga att jag körde hem ensam. Med totalansvar för att ta oss hem.
Och det gick jättebra. Lite småångest, men inga panikkänslor. Inte ens vid rödljusen. Dessutom var det nån cruisingträff ikväll. Fullt med raggarbilar som cirkulerade just där jag parkerat.
Vi stannade inte så länge på stan. Jag hade lite småångest inför hemkörningen och ville ha det avklarat.
Vilken dag. Är jätteglad och nöjd och stolt. I morgon blir det röjande igen. Och till AC på eftermiddagen. Hon har flera växter som ska delas, så jag ska få lite perenner av henne. Så snällt. Och äntligen kommer jag igång med min rabatt.´
Bra
- jag är modig som körde hem
- jag är modig som åkte till jobbet
- jag är värdefull
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för den här härliga eftermiddagen ute
- tack för att jag har ett arbete att gå tillbaka till
hemma välbehållen
Hemma igen. Det gick ju bra på jobbet. Jättebra. Ingen ångest alls, mer än när guidningen blev lite seg. Men det var nog mer min panikångest som spökade, och hade inget att göra med att jag var på jobbet.
Skönt att ha det avklarat. Första gången är ju den värsta. När man har en massa konstiga föreställningar om hur det ska bli, som nästan aldrig infrias.
Vi kom i slutet av dagen, så det var inte så mycket folk. Och det var ju skönt. Men jag pratade med några. Och alla frågade om jag var mammaledig. Bra att de tror det!!! Och det kändes inte jobbigt att berätta som det var heller.
Och faktiskt så kändes det riktigt bra att vara tillbaka. Om jag inte tänker på min nya tjänst, så känns det positivt.
Vi gick rundturen tillsammans med IT-chefen. Så mannen fick en specialvisning av serverrummet.
Nu ska jag gå och sova en stund. Ikväll ska vi ut och äta. Ska bli kul! Kanske kan jag unna mannen att ta en öl. Om jag vågar köra hem då, vill säga. Det bestämmer jag när vi är där. Jag har ju gjort mer än tillräckligt mycket bra saker idag!
Skönt att ha det avklarat. Första gången är ju den värsta. När man har en massa konstiga föreställningar om hur det ska bli, som nästan aldrig infrias.
Vi kom i slutet av dagen, så det var inte så mycket folk. Och det var ju skönt. Men jag pratade med några. Och alla frågade om jag var mammaledig. Bra att de tror det!!! Och det kändes inte jobbigt att berätta som det var heller.
Och faktiskt så kändes det riktigt bra att vara tillbaka. Om jag inte tänker på min nya tjänst, så känns det positivt.
Vi gick rundturen tillsammans med IT-chefen. Så mannen fick en specialvisning av serverrummet.
Nu ska jag gå och sova en stund. Ikväll ska vi ut och äta. Ska bli kul! Kanske kan jag unna mannen att ta en öl. Om jag vågar köra hem då, vill säga. Det bestämmer jag när vi är där. Jag har ju gjort mer än tillräckligt mycket bra saker idag!
det stora äventyret
Jag har sovit gott, efter omständigheterna.
Idag ska jag besöka mitt jobb. För första gången på elva månader.
Nervöst. Oroligt.
Men kravlöst. Det är öppet hus idag. Ingen som väntar på mej. Jag kan åka hem när jag vill.
Skönt. Det kan nog inte bli en bättre första gång.
Och roligt för barnen. Alla robotarna. Fast inget kontor att visa. För jag har inte längre någon arbetsplats.
Nervöst. Oroligt. Fast spännade. Och lite roligt. Faktiskt.
Fokuserar på hur bra det kommer att kännas när jag gjort det.
Ett steg närmare återgången till jobbet. Ett ganska stort steg. Första gången...
Och motorvägen. Jag har åkt sträckan fyra gånger i sommar. Ända till Malmö. Den förhållandevis korta biten till jobbet är ju ingenting i jämförelse. Kommer att gå jättebra!!!
Idag ska jag besöka mitt jobb. För första gången på elva månader.
Nervöst. Oroligt.
Men kravlöst. Det är öppet hus idag. Ingen som väntar på mej. Jag kan åka hem när jag vill.
Skönt. Det kan nog inte bli en bättre första gång.
Och roligt för barnen. Alla robotarna. Fast inget kontor att visa. För jag har inte längre någon arbetsplats.
Nervöst. Oroligt. Fast spännade. Och lite roligt. Faktiskt.
Fokuserar på hur bra det kommer att kännas när jag gjort det.
Ett steg närmare återgången till jobbet. Ett ganska stort steg. Första gången...
Och motorvägen. Jag har åkt sträckan fyra gånger i sommar. Ända till Malmö. Den förhållandevis korta biten till jobbet är ju ingenting i jämförelse. Kommer att gå jättebra!!!
bra-tack-hjälp
Bra
- jag körde ensam
- jag stod för mina känslor
- jag är kärleksfull
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för den här dagen
Hjälp
- hjälp mej att klara av besöket på jobbet imorgon!!!
- jag körde ensam
- jag stod för mina känslor
- jag är kärleksfull
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för den här dagen
Hjälp
- hjälp mej att klara av besöket på jobbet imorgon!!!
fast å andra sidan...
Nu när jag inte har någonting för mej om dagarna så kanske jag ska ge det en chans.
Man kan ju alltid surfa samtidigt.
Man kan ju alltid surfa samtidigt.
friidrotts-VM
Tur att jag inte brukar titta så mycket på TV. För nu blir det väl olidliga tablåer ett tag framöver.
Fast tidsförskjutningen jobbar ju till min fördel.
Har en ny beställning från Bokus på gång. Bra!
Fast tidsförskjutningen jobbar ju till min fördel.
Har en ny beställning från Bokus på gång. Bra!
lillan har blivit stor
Ikväll drack hon läsk. Hela två glas. Fast bara halva.
oj, vad trött jag är...
Är det terapin och bilkörningen som tar ut sin rätt, kanske?
Jag har lagt in räkningarna. Det tog så lång tid att jag inte hinner vila innan dagishämtningen.
Nytt räkningsrekord blev det. Kanske ska firas med ett glas vin?
Jag har lagt in räkningarna. Det tog så lång tid att jag inte hinner vila innan dagishämtningen.
Nytt räkningsrekord blev det. Kanske ska firas med ett glas vin?
terapi 070824
Jag sa som det var, att det känns stressigt och jobbigt med KBT men att jag ändå vill komma vidare. Terapeuten trodde att jag nog hade tömt alla krafter innan sommaren. Att mina stora ansträngningar och stressen, men väldigt små förbättringar lett till att jag blivit utmattad. Vi är helt överens om att hushålla med energin framöver, göra en sak i taget. Det känns bra!
Vi satte upp mål för vårt fortsatta arbete:
- kunna köra bil ensam dit jag vill
- kunna arbeta
- ha mänskliga krav på mej själv
- kunna säga nej till andra
- kunna säga nej till mej själv
- jag är OK utan att jag behöva göra saker
- stå för den jag är och vad jag vill
Vi pratade även om självkänslan, och min kontrollperson.
Eftersom jag inte klarar av regelrätt KBT-träning just nu har vi lagt upp en "slappare" variant som jag ska styra själv, med stöd av terapeuten. Det känns ju bra för självkänslan att han tror att jag klarar av detta själv!
Det som är viktigt att tänka på är:
- frekvensen. Minst tre gånger i veckan ska jag köra bil. Jag behöver inte bokföra mina träningar (det känns stressande).
- säkerhetsbeteenden. Jag ska tänka på att ta bort mina säkerhetsbeteenden för att få bäst effekt.
- tiden. Ibland kan det bara vara att ta sej över den mentala spärren för en uppgift, och då behöver jag inte tänka på hur lång tid jag ska träna, men om jag får stor reaktion i kroppen ska jag köra i minst 30 minuter.
- belöningar. Mycket viktigt! Och att jag lär mej att se det som var bra, och inte bara det som gått dåligt. Att bara ta sig ut är ju kanonbra och värt att belöna!
Mitt mål för nästa vecka är att köra till Ikea. Jag tänker att jag ska ha roliga saker som mål så känns det mer positivt. Ikea - Coop - coop med rödljus - stan med rödljus - coop på motorväg - brorsan på motorväg...
Men först alltså Ikea. Kan ju belöna mej med något när jag ändå är där :)
Med detta upplägget får vi mer terapitid till att jobba med mitt inre, vilket känns bra.
Terapeuten föreslog några metoder:
-medveten närvaro (för att minska min inre stress)
- avslappning
- "tankeanalys" (bli medveten om vilka tankar som ger negativa känslor och därifrån ta reda på vad som styr mej)
- "livsområden" (att punkt för punkt gå igenom olika områden i livet och vad jag har för krav på mej själv och mina drömmar och förväntningar inom varje område)
- exponeringsexperiment kissnödig (att gå ut och gå när jag är kissnödig)
Rent spontant tycker jag ju att allt verkar jättespännande.Utom det sista då. Det får nog vänta. Dock trodde terapeuten att det skulle lossna inom de andra områdena också om det här gick bra. Men jag vet inte...känns jättejobbigt...
Jag har ju bilkörningen att jobba med, så en av de andra punkterna får nog räcka. Fast jag skulle ju gärna vilja göra allt på en gång. För jag vill ju så gärna bli bra! Nu! Men det går ju inte!
hemma igen
Visst gick det bra! Lite darrigt på ditvägen men jag var väl lite nervös inför terapin också. Jag glömmer lätt bort att det är normalt att känna oro och nervositet ibland. Inför nya saker. Och det här är ju som nytt för mej, eller egentligen värre än nytt eftersom det är laddat med massor av negativa minnen.
Inget konstigt alls ju!
Men oro och nervositet drar lätt igång min ångestspiral, eftersom jag tror att jag redan är i den.
Belönar mej själv med en fredagsfika. Med riktigt kaffe och kanelbulle. Mums! Det är jag värd!
Jag berättar om terapin lite senare, nu ska jag surfa runt och läsa bloggar.
kaos i kroppen
Fingrarna är iskalla.
Hjärtat bultar.
Ångesten kramar om halsen.
Yrsel.
Matt i hela kroppen.
Nu ska jag snart ge mej av.
Ensam.
I bilen.
Med en tid att passa.
Jag kan inte vända på vägen.
Ångest.
Mobilen i väskan. Mannen beredd. Om det behövs.
Till terapeuten. Han förstår. Går det inte. Så går det inte. Då får jag en ny tid. Och vi pratar om det som hänt.
Om jag inte försöker så vet jag inte vad jag klarar.
Utan att kasta mej ut, lär jag mej inte att flyga.
Ensam. Men jag är stark. Det kommer att gå.
Ser framför mej hur jag sitter här om ett par timmar. Och skriver om hur bra det gick!
påminnelse inför morgondagen:
Jag är viktigast i mitt liv!
Om inte jag ser till mina intressen, vem ska då göra det?
Om inte jag vet vad jag vill, vem ska då veta det?
Det jag känner är verkligt och viktigt! Bara jag vet hur mycket jag orkar.
Det enda som spelar någon roll är att jag lyssnar på mej själv och vågar stå för det.
Det viktigaste för mej är att jag ska må bra och bli frisk.
Jag vet att jag vill jobba. När jag orkar. Jag ska inte bry mej om vad andra eventuellt kan tolka in i det jag säger.
JAG är viktigast i MITT liv!
Om inte jag ser till mina intressen, vem ska då göra det?
Om inte jag vet vad jag vill, vem ska då veta det?
Det jag känner är verkligt och viktigt! Bara jag vet hur mycket jag orkar.
Det enda som spelar någon roll är att jag lyssnar på mej själv och vågar stå för det.
Det viktigaste för mej är att jag ska må bra och bli frisk.
Jag vet att jag vill jobba. När jag orkar. Jag ska inte bry mej om vad andra eventuellt kan tolka in i det jag säger.
JAG är viktigast i MITT liv!
bra-tack-hjälp
Ska gå och lägga mej jättetidigt ikväll. Är TRÖTT! Har lite ont i halsen och känner mej hängig. Hoppas att jag inte får dotterns sjuka... Ska läsa en stund innan jag stänger locken för dagen.
Bra
- jag ryckte upp mej och körde ensam till mamma
- jag köpte en present till mej själv
- jag tycker att jag är värdefull
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att barnen får gå i skolan
- tack för livet
Hjälp
- hjälp mej att inte förminska det jag tycker imorgon
- hjälp mej att inse att jag är viktigast i mitt liv
- hjälp mej att våga
Bra
- jag ryckte upp mej och körde ensam till mamma
- jag köpte en present till mej själv
- jag tycker att jag är värdefull
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att barnen får gå i skolan
- tack för livet
Hjälp
- hjälp mej att inte förminska det jag tycker imorgon
- hjälp mej att inse att jag är viktigast i mitt liv
- hjälp mej att våga
en bra eftermiddag
Resten av dagen gick bra!
Jag körde ensam halvvägs till stan (ett rödljus). Var orolig och hade lite småångest. Toppenbra!
Sen plockade jag upp mamma och körde vidare. Med henne i bilen hade jag ingen ångest alls.
Köpte presenter till mannen, sonen och svägerskan. Och tre tröjor till mej själv. Plus en present som jag ska ge mej själv när jag vill belöna mej. Gick på stan utan några speciella ångestkänslor. Lite tankar som kom upp mot slutet bara.
Hemvägen gick bra. Tog en annan väg hem så jag slapp rödljuset med vänstersväng. Så nu är det bara positivt inför bilkörningen till terapin imorgon. Och mannens möte var tydligen inställt, så krisar det så kan han rycka ut. Han frågade om han skulle skjutsa mej, men nu har jag ju ställt in mej på att köra själv så då ska jag göra det.
Borde kanske fundera lite mer inför terapin imorgon. Senare...
Jag körde ensam halvvägs till stan (ett rödljus). Var orolig och hade lite småångest. Toppenbra!
Sen plockade jag upp mamma och körde vidare. Med henne i bilen hade jag ingen ångest alls.
Köpte presenter till mannen, sonen och svägerskan. Och tre tröjor till mej själv. Plus en present som jag ska ge mej själv när jag vill belöna mej. Gick på stan utan några speciella ångestkänslor. Lite tankar som kom upp mot slutet bara.
Hemvägen gick bra. Tog en annan väg hem så jag slapp rödljuset med vänstersväng. Så nu är det bara positivt inför bilkörningen till terapin imorgon. Och mannens möte var tydligen inställt, så krisar det så kan han rycka ut. Han frågade om han skulle skjutsa mej, men nu har jag ju ställt in mej på att köra själv så då ska jag göra det.
Borde kanske fundera lite mer inför terapin imorgon. Senare...
första skoldagen
Nu går han i ettan, min stora kille.
Samling i klassrummet med prat och namnlek. Och sedan sång och tårtkalas ute på gården tillsammans med övriga lågstadieklasserna. Himlen var grå, men regnmolnen hade vett att hålla sig undan.
Mamman klarade sig ganska bra i klassrummet. Sonens bänk stod vid dörren. Det tyckte hon kändes skönt!
När det var dags att gå ut smet mamman in på toaletten. Vilket hon tycker känns som ett misslyckande!
Ett stort misslyckande! Hon är besviken på sej själv...varför gav hon efter för ångesten...?
Samling i klassrummet med prat och namnlek. Och sedan sång och tårtkalas ute på gården tillsammans med övriga lågstadieklasserna. Himlen var grå, men regnmolnen hade vett att hålla sig undan.
Mamman klarade sig ganska bra i klassrummet. Sonens bänk stod vid dörren. Det tyckte hon kändes skönt!
När det var dags att gå ut smet mamman in på toaletten. Vilket hon tycker känns som ett misslyckande!
Ett stort misslyckande! Hon är besviken på sej själv...varför gav hon efter för ångesten...?
bra-tack-hjälp
Först något hemskt dåligt... jag fick hämta min son ute i tujjan ikväll.
Så här var det:
När jag höll på med middagen hördes glada skratt från hallen. När jag tittade till barnen såg jag att de hade hämtat madrasser från källaren, lagt i trappen och åkte rutchkana ner. Alla tre. Samtidigt. Såg jättefarligt ut.
Efter lite knot puttade vi ner madrasserna och stände grinden. Ett allvarligt samtal om det som hänt.
Sedan mat, dusch och iväg till farmor och farfar.
När de kom hem gick sonen raka vägen till trappan och skulle dra upp madrasserna. Minstasystern var halvvägs nere mellan madrasserna på något sätt, och mellansyrran på väg. Jag sa nej. stopp. sluta. Inget hände. Jag höjde rösten lite...och lite till...och sedan blev jag jättearg och röt i ordentligt. Då släpper han madrassen och börjar klättra på utsidan av trappräcket...
Mannen kom nerifrån källaren och tog ner honom. Sonen rusade ut och gömde sej i busken.
Helt förtvivlad...måste du bli så arg mamma.... måste du skrika så...jag glömde bort att jag ska lyssna när du säger nej...
Ibland känner man sej verkligen som en urdålig förälder! Men vi skrattade iallafall tillsammans innan han somnade.
Bra
- hade roligt med barnen
- bara tänkte
- har tagit tag i ett par jobbiga samtal
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag har en trädgård
- tack för den här dagen
Hjälp
- hjälp mej att vara den mamma jag vill vara
- hjälp mej att klara av bilkörningen imorgon
- hjälp mej att bara vara
Så här var det:
När jag höll på med middagen hördes glada skratt från hallen. När jag tittade till barnen såg jag att de hade hämtat madrasser från källaren, lagt i trappen och åkte rutchkana ner. Alla tre. Samtidigt. Såg jättefarligt ut.
Efter lite knot puttade vi ner madrasserna och stände grinden. Ett allvarligt samtal om det som hänt.
Sedan mat, dusch och iväg till farmor och farfar.
När de kom hem gick sonen raka vägen till trappan och skulle dra upp madrasserna. Minstasystern var halvvägs nere mellan madrasserna på något sätt, och mellansyrran på väg. Jag sa nej. stopp. sluta. Inget hände. Jag höjde rösten lite...och lite till...och sedan blev jag jättearg och röt i ordentligt. Då släpper han madrassen och börjar klättra på utsidan av trappräcket...
Mannen kom nerifrån källaren och tog ner honom. Sonen rusade ut och gömde sej i busken.
Helt förtvivlad...måste du bli så arg mamma.... måste du skrika så...jag glömde bort att jag ska lyssna när du säger nej...
Ibland känner man sej verkligen som en urdålig förälder! Men vi skrattade iallafall tillsammans innan han somnade.
Bra
- hade roligt med barnen
- bara tänkte
- har tagit tag i ett par jobbiga samtal
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag har en trädgård
- tack för den här dagen
Hjälp
- hjälp mej att vara den mamma jag vill vara
- hjälp mej att klara av bilkörningen imorgon
- hjälp mej att bara vara
nu eller aldrig...
Nu vet jag någonting
som jag aldrig funderat över
och helst sluppit se.
Jag vet hur mördarsniglar parar sej.
Hittade fyra par idag.
Har aldrig sett någon innan.
Till och med i hinken började dom.
Bland tiotals andra.
Ingen blygsel här inte...
Är det sista rycket
inför den stundande kylan
eller är augusti för sniglarna
vad mars är för katterna?
Kärlek eller inte
ingen pardon gavs
från min sida
Uuuurk!
som jag aldrig funderat över
och helst sluppit se.
Jag vet hur mördarsniglar parar sej.
Hittade fyra par idag.
Har aldrig sett någon innan.
Till och med i hinken började dom.
Bland tiotals andra.
Ingen blygsel här inte...
Är det sista rycket
inför den stundande kylan
eller är augusti för sniglarna
vad mars är för katterna?
Kärlek eller inte
ingen pardon gavs
från min sida
Uuuurk!
lite märkligt...?
Så här står det i sonens brev från hans nya fröken:
Jag vill att du målar något från ditt sommarlov...Träna dig att berätta om din bild. Du får också ta med dig något sommarminne om du vill.
Träna dig att berätta om din bild. Han ska börja ettan.Känns inte det lite väl kravfyllt att tvingas redovisa inför klassen redan första dagen? Alltså att rita en bild. Självklart. Och sen prata om den i dialog med fröken. Tycker ju jag. J
ag läste inte igenom brevet innan jag läste det för sonen, så jag tog inte bort den meningen. Han är tydligen inte så förtjust i att prata i klassrummet för han har varit jättenervös. Och först ville han inte göra någon teckning alls.
Men i stugan ritade han en fin bild när vi åker traktor med vagn ner till sjön, och den ska han ta med sej imorgon. Och sin fossilsamling. Vi har pratat om bilden några gånger så att han har något att säga också.
Tänk att han börjar ettan imorgon. Min lille plutt.
snigel- eller tankejakt?
Plockade mördarsniglar.
Lät tankarna vandra som de ville.
Insåg att jag även här
lagt prestationskrav på mej själv.
Velat komma fram till något när jag tänkt.
Någon sanning om mej själv.
Man kan ju inte bara flumma runt...
Men det är ju just det som är meningen.
Att inte tänka på vad man tänker.
Så att nya tankar kan födas.
När jag tappade mitt jag.
Så glömde jag också bort
hur man hittar dit.
Vem är jag?
Hur vet man det?
Var frågar man?
Det lät så svårt.
Inte kunde jag väl ana
att allt man behöver göra
är att gå på snigeljakt
Fokusera på marken
och låta tankarna
få fritt spelrum
För visst är det väl där
i det kravlösa tänkandet
som jaget finns...
Lät tankarna vandra som de ville.
Insåg att jag även här
lagt prestationskrav på mej själv.
Velat komma fram till något när jag tänkt.
Någon sanning om mej själv.
Man kan ju inte bara flumma runt...
Men det är ju just det som är meningen.
Att inte tänka på vad man tänker.
Så att nya tankar kan födas.
När jag tappade mitt jag.
Så glömde jag också bort
hur man hittar dit.
Vem är jag?
Hur vet man det?
Var frågar man?
Det lät så svårt.
Inte kunde jag väl ana
att allt man behöver göra
är att gå på snigeljakt
Fokusera på marken
och låta tankarna
få fritt spelrum
För visst är det väl där
i det kravlösa tänkandet
som jaget finns...
min målbild
Jag har länge tänkt på att jag alltid tänker negativt när jag ska ge mej i kast med något väldigt ångestladdat.
Det är ju inte så bra, eftersom man ofta får det man förväntar sej. Dessutom spär negativa tankar på förväntansångesten och gör situationen än mer ångestfylld.
Vad jag behöver är positiva målbilder. Men jag har inte lyckats skapa någon som inte i sig är förknippad med ångest. (Om jag ska köra in till stan kan inte målbilden vara att jag går i affärer eftersom den synen också ger mej ångest.)
Men i måndags hade jag den självklaraste av målbilder i fokus.
Jag tänkte ut det positiva och glada inlägg jag skulle skriva på bloggen när jag kom hem!
Kan det bli bättre än så?
Jag kan ha samma målbild vad jag än företar mej.
Min målbild innehåller inga värderingar från andra, utan det är något jag gör för mej själv.
Den snuddar inte ens vid duktighetstankarna.
Och själva målbilden består dessutom av något som jag tycker är roligt. Nämligen ord.
Det är ju inte så bra, eftersom man ofta får det man förväntar sej. Dessutom spär negativa tankar på förväntansångesten och gör situationen än mer ångestfylld.
Vad jag behöver är positiva målbilder. Men jag har inte lyckats skapa någon som inte i sig är förknippad med ångest. (Om jag ska köra in till stan kan inte målbilden vara att jag går i affärer eftersom den synen också ger mej ångest.)
Men i måndags hade jag den självklaraste av målbilder i fokus.
Jag tänkte ut det positiva och glada inlägg jag skulle skriva på bloggen när jag kom hem!
Kan det bli bättre än så?
Jag kan ha samma målbild vad jag än företar mej.
Min målbild innehåller inga värderingar från andra, utan det är något jag gör för mej själv.
Den snuddar inte ens vid duktighetstankarna.
Och själva målbilden består dessutom av något som jag tycker är roligt. Nämligen ord.
otakt
Tänkte på det jag skrev tidigare idag om att det är så stor skillnad mellan vad jag vill och vad jag orkar.
Kan det vara på grund av medicinen, kanske?
Kan det vara på grund av medicinen, kanske?
tyst och stilla
Nu har familjen åkt. Det enda som hörs är klockan som tickar. Och knappandet på tangenterna, förståss.
Puuuh! Sonen två dagar utan kompis blir lite mycket... man behöver en paus. Och så är han väl uppspelt och nervös inför skolstarten imorgon.
Nu har jag avbokat tandläkartiden och tackat nej till firmafesten. Skönt!
Och så har jag funderat lite över helgen. Imorgon ska jag åka till stan med mamma. Det blir samma väg som till terapeuten på fredag. Går det bra imorgon (klart det gör!!!) så känns det ju jätteskönt på fredag. Blir det för jobbigt så kan jag redan imorgon bestämma med mamma att hon skjutsar mej.
På lördag skippar jag fotbollsträningen, men vill nog åka till jobbet. När jag än åker dit första gången blir det ju jättejobbigt. Och ett öppet hus med familjen är ju helt kravlöst och på mina villkor. Om jag inte orkar gå på restaurang på kvällen kan vi beställa hämtmat i mammas lägenhet. Så passar hon barnen hos oss. Grejjen är ju att vi ska vara för oss själva en kväll.
På söndag ska jag välja antingen klädparty eller AC. Och avboka om jag inte orkar.
Sådärja, nu känns den närmaste framtiden lite luftigare och bättre. Nu ska jag läsa ut min bok.
Puuuh! Sonen två dagar utan kompis blir lite mycket... man behöver en paus. Och så är han väl uppspelt och nervös inför skolstarten imorgon.
Nu har jag avbokat tandläkartiden och tackat nej till firmafesten. Skönt!
Och så har jag funderat lite över helgen. Imorgon ska jag åka till stan med mamma. Det blir samma väg som till terapeuten på fredag. Går det bra imorgon (klart det gör!!!) så känns det ju jätteskönt på fredag. Blir det för jobbigt så kan jag redan imorgon bestämma med mamma att hon skjutsar mej.
På lördag skippar jag fotbollsträningen, men vill nog åka till jobbet. När jag än åker dit första gången blir det ju jättejobbigt. Och ett öppet hus med familjen är ju helt kravlöst och på mina villkor. Om jag inte orkar gå på restaurang på kvällen kan vi beställa hämtmat i mammas lägenhet. Så passar hon barnen hos oss. Grejjen är ju att vi ska vara för oss själva en kväll.
På söndag ska jag välja antingen klädparty eller AC. Och avboka om jag inte orkar.
Sådärja, nu känns den närmaste framtiden lite luftigare och bättre. Nu ska jag läsa ut min bok.
trööööttt
Gääsp. Var tvungen att dricka en kopp kaffe idag. Ingen vila när barnen är hemma. Nu bygger de. Lovade att delta om en stund.
Mannen ska till sina föräldrar ikväll. Och tar med alla barnen. En hemmakväll för mej alltså. Härligt!
De två stora gick en sväng till granngatan och skulle plocka kastanjer. Tyvärr var de ju inte klara än (men det höll dem sysselsatta en stund iallafall....). De kom tillbaka lite molokna.
Eftersom det inte låg några kastanjer på marken var ju inte sonen sämre än att han klättrade upp i trädet för att plocka. Och då hade tydligen någon sur gubbe kommit ut och skrikit åt dem att man inte fick hänga i grenarna.
Jag minns så väl den där känslan av att bli otrevligt tillrättavisad. Och fortfarande far jag illa när någon är sån mot mej (fast det är ju inte så ofta nu när jag är vuxen).
Sonen var mest arg. Det är bra!
Jag sa att gubben nog var sur för något annat. För så var det säkert.
Klättra i träd gör väl alla barn..
Nu är det byggdax.
Mannen ska till sina föräldrar ikväll. Och tar med alla barnen. En hemmakväll för mej alltså. Härligt!
De två stora gick en sväng till granngatan och skulle plocka kastanjer. Tyvärr var de ju inte klara än (men det höll dem sysselsatta en stund iallafall....). De kom tillbaka lite molokna.
Eftersom det inte låg några kastanjer på marken var ju inte sonen sämre än att han klättrade upp i trädet för att plocka. Och då hade tydligen någon sur gubbe kommit ut och skrikit åt dem att man inte fick hänga i grenarna.
Jag minns så väl den där känslan av att bli otrevligt tillrättavisad. Och fortfarande far jag illa när någon är sån mot mej (fast det är ju inte så ofta nu när jag är vuxen).
Sonen var mest arg. Det är bra!
Jag sa att gubben nog var sur för något annat. För så var det säkert.
Klättra i träd gör väl alla barn..
Nu är det byggdax.
bättre men sämre
Igår när jag skulle somna låg jag och funderade på den fråga som med all säkerhet dyker upp på terapin:
Hur mår jag nu?
Jag mår bättre. Men sämre.
Jag har lust att göra saker. Jag vill. Jag kan slappna av och ha trevligt med mycket folk runt mej. Jag vågar stanna upp och känna efter. Det är bättre.
Men
Jag är mer stresskänslig. Jag orkar mindre. Jag klarar inte av att ha för mycket saker inbokade. När det har blivit för mycket blir jag sämre än tidigare.
Jag känner mej mer positiv till livet. Kan njuta av småsaker. Men jag har inte samma positiva drifkraft längre. Peppar inte mej själv på samma sätt (kom igen, heja på, du klarar det här...). Fast det var väl detta i kombination med mitt duktighetskrav som fick mej på fall.
Nu känner jag efter mer. Försöker iallafall. Och det är väl därför det känns sämre. För när jag inte kände efter alls, så kändes det naturligtvis inte dåligt.
Och jag har inte hittat balansen mellan att å ena sidan ha lust att göra saker, och å andra sidan inte ha så mycket inbokat.
Ta de fyra närmaste dagarna:
Torsdag: följa med på första dagen i ettan, Åka tlll stan med mamma (köra ensam halvvägs där hon möter upp)
Fredag: köra ensam till terapin (mannen har ett viktigt möte men har mobilen på. tar det tvärnit går mor ifrån jobbet)
Lördag: ska vi åka på öppet hus till mitt jobb, och på kvällen ska vi gå ut och äta, min man och jag (vågar jag köra hem även om han tar ett glas vin...?).
Söndag ska jag på Lingon och blåbärsparty till en bekant (känner inte många där och ska köra dit ensam). Dessutom tänkte jag klämma in ett fikabesök hos AC.
Det här är ju helt ohållbart, känner jag. Måste plocka bort antingen klädpartyt eller fikat. Minst.
Men det är ju positivt att det känns kul att göra saker. Och att jag utmanar ångesten.
Ja, och så är ju panikkänslorna väldigt mycket svagare nu. Och det är ju jättebra!
Hur mår jag nu?
Jag mår bättre. Men sämre.
Jag har lust att göra saker. Jag vill. Jag kan slappna av och ha trevligt med mycket folk runt mej. Jag vågar stanna upp och känna efter. Det är bättre.
Men
Jag är mer stresskänslig. Jag orkar mindre. Jag klarar inte av att ha för mycket saker inbokade. När det har blivit för mycket blir jag sämre än tidigare.
Jag känner mej mer positiv till livet. Kan njuta av småsaker. Men jag har inte samma positiva drifkraft längre. Peppar inte mej själv på samma sätt (kom igen, heja på, du klarar det här...). Fast det var väl detta i kombination med mitt duktighetskrav som fick mej på fall.
Nu känner jag efter mer. Försöker iallafall. Och det är väl därför det känns sämre. För när jag inte kände efter alls, så kändes det naturligtvis inte dåligt.
Och jag har inte hittat balansen mellan att å ena sidan ha lust att göra saker, och å andra sidan inte ha så mycket inbokat.
Ta de fyra närmaste dagarna:
Torsdag: följa med på första dagen i ettan, Åka tlll stan med mamma (köra ensam halvvägs där hon möter upp)
Fredag: köra ensam till terapin (mannen har ett viktigt möte men har mobilen på. tar det tvärnit går mor ifrån jobbet)
Lördag: ska vi åka på öppet hus till mitt jobb, och på kvällen ska vi gå ut och äta, min man och jag (vågar jag köra hem även om han tar ett glas vin...?).
Söndag ska jag på Lingon och blåbärsparty till en bekant (känner inte många där och ska köra dit ensam). Dessutom tänkte jag klämma in ett fikabesök hos AC.
Det här är ju helt ohållbart, känner jag. Måste plocka bort antingen klädpartyt eller fikat. Minst.
Men det är ju positivt att det känns kul att göra saker. Och att jag utmanar ångesten.
Ja, och så är ju panikkänslorna väldigt mycket svagare nu. Och det är ju jättebra!
snigelrace
Idag är det feberfritt så vi gick ut allihopa. Nu har barnen anordnat snigelrace med leopardsniglar och snäckor. Jag är inne och fixar lunch.
Kom på en bra sak. Innan har jag alltid haft ångest när jag varit ensam med barnen. Men det har jag inte nu.
Så bra!
Kom på en bra sak. Innan har jag alltid haft ångest när jag varit ensam med barnen. Men det har jag inte nu.
Så bra!
syskonkärlek
Storebror gör frukost till lillasyster. Vatten och rostbröd med smör. Brer mackan, fixar sugrör och håller sällskap. Medan mamman sitter vid datorn.
Ytterligare en dag med alla barnen hemma. Ingen annan har blivit sjuk. På dagis hade det varit stort manfall igår. Hög feber. Så det var nog inte någon magsjuka.
Ytterligare en dag med alla barnen hemma. Ingen annan har blivit sjuk. På dagis hade det varit stort manfall igår. Hög feber. Så det var nog inte någon magsjuka.
bra-tack-hjälp
Var för ovanlighetens skull ursugen på godis. Mannen var snäll och inhandlade choklad. Ljus. Tvåhundragrammare måste det vara. Den rutstorleken är godast. Minns inte sist jag mumsade chokladkaka.
Bra:
-jag är en bra mamma
-jag är en kärleksfull hustru
- jag är en omtänksam vän
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att mina barn tycker om varandra
- tack för att jag får vara tillsammans med mina barn
Hjälp:
- hjälp mej att vara en bra mamma imorgon
- hjälp mej att inte behöva vara så duktig jämt
- hjälp mej att hålla ett lagom tempo
Bra:
-jag är en bra mamma
-jag är en kärleksfull hustru
- jag är en omtänksam vän
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att mina barn tycker om varandra
- tack för att jag får vara tillsammans med mina barn
Hjälp:
- hjälp mej att vara en bra mamma imorgon
- hjälp mej att inte behöva vara så duktig jämt
- hjälp mej att hålla ett lagom tempo
jag sa nej
Igår frågade Fru W om hennes son fick komma och sälja ur sin julkatalog på mitt me&I-party.
Jag sa nej.
Häpp!
Idag kom sonen med katalogen.
Det var absolut ingenting som jag tyckte var intressant.
Så jag sa nej.
Häpp! Häpp!
Lite dåligt samvete för det där sista...men vi köpte ett par saker förra året. Och man kan ju inte sprätta iväg en massa pengar bara för att vara snäll. Inte varje gång iallafall.
Till saken hör att jag och fru W har helt olika syn på uppfostran (och jag har naturligtvis rätt).
Det är hennes idé att sonen ska sälja. Och det är hon som styr och pushar. Sonen är inte fyllda åtta. Och skulle väl aldrig komma på tanken själv. Antar att hon har någon pedagogisk tanke med detta, lärare som hon är.
Fast jag för min del tycker att det viktigaste är att mina barn ska komma med egna ideér, få lust till olika saker. Vilket de ju kommer att få i sinom tid, när de är mogna för det. Barnen verkar bli stora mycket tidigare nuförtiden, så jag tycker att det känns viktigast att de får vara barn så länge som möjligt.
Jag sa nej.
Häpp!
Idag kom sonen med katalogen.
Det var absolut ingenting som jag tyckte var intressant.
Så jag sa nej.
Häpp! Häpp!
Lite dåligt samvete för det där sista...men vi köpte ett par saker förra året. Och man kan ju inte sprätta iväg en massa pengar bara för att vara snäll. Inte varje gång iallafall.
Till saken hör att jag och fru W har helt olika syn på uppfostran (och jag har naturligtvis rätt).
Det är hennes idé att sonen ska sälja. Och det är hon som styr och pushar. Sonen är inte fyllda åtta. Och skulle väl aldrig komma på tanken själv. Antar att hon har någon pedagogisk tanke med detta, lärare som hon är.
Fast jag för min del tycker att det viktigaste är att mina barn ska komma med egna ideér, få lust till olika saker. Vilket de ju kommer att få i sinom tid, när de är mogna för det. Barnen verkar bli stora mycket tidigare nuförtiden, så jag tycker att det känns viktigast att de får vara barn så länge som möjligt.
KBT
Bara jag tänker på KBT-träningen så knyter det sig i magen av stress.
Inte stress inför att jag snart ska tillbaka till jobbet. Utan minnet av den stress jag utsatte mej för i våras.
Pressen jag kände att hela tiden göra framsteg, så att jag inte skulle behöva ta anti.depmedicin. Stressen över att få ihop alla gånger jag behövde för att "få godkänt", eller helst mer än godkänt, varje vecka. Pusslandet när något barn var sjukt, när mannen var ute och reste...det fanns ingen ursäkt för att mej. Inte ens egen sjukdom.
Det här måste jag verkligen ta upp till diskussion på fredag. Hur vi ska göra för att gå vidare utan att jag hamnar i det här igen. Eller jag kanske inte "får" börja med KBT än, man ska ha ätit medicinen i tre månader först, så att man vet att förbättringarna inte beror på medicinen. Och ska jag dessutom öka dosen så kanske jag får vänta längre. Men med samtalsstöd kan jag nog klara det själv, jag vet ju mycket väl hur man gör...
Shit, alltså, att jag kunde göra så med mej själv under övervakning av en psykolog! Att jag kunde gå på så hårt att jag nästan tre månader senare får ont i magen av minnet...
Inte stress inför att jag snart ska tillbaka till jobbet. Utan minnet av den stress jag utsatte mej för i våras.
Pressen jag kände att hela tiden göra framsteg, så att jag inte skulle behöva ta anti.depmedicin. Stressen över att få ihop alla gånger jag behövde för att "få godkänt", eller helst mer än godkänt, varje vecka. Pusslandet när något barn var sjukt, när mannen var ute och reste...det fanns ingen ursäkt för att mej. Inte ens egen sjukdom.
Det här måste jag verkligen ta upp till diskussion på fredag. Hur vi ska göra för att gå vidare utan att jag hamnar i det här igen. Eller jag kanske inte "får" börja med KBT än, man ska ha ätit medicinen i tre månader först, så att man vet att förbättringarna inte beror på medicinen. Och ska jag dessutom öka dosen så kanske jag får vänta längre. Men med samtalsstöd kan jag nog klara det själv, jag vet ju mycket väl hur man gör...
Shit, alltså, att jag kunde göra så med mej själv under övervakning av en psykolog! Att jag kunde gå på så hårt att jag nästan tre månader senare får ont i magen av minnet...
terapitid
Terapeuten har ringt idag. Har fått en tid nu på fredag.
Ska bli skönt att få ventilera lite tankar och komma i ordning.
Nu väntar jag bara på ett samtal från vårdcentralen. Min läkare hade inte lämnat schemat för nästa vecka än.
Sjuklingen har ätit lite och det verkar ha gått bra. Storebror är superengagerad. Springer och fyller på saft, målar teckningar och är allmänt omtänksam. Gulligt! Han kom på att vi ska ha fiskgratäng med potatismos till middag. För det är ju bra för magen. Och det är det ju.
Tur att man har lite hjälp.
Ska bli skönt att få ventilera lite tankar och komma i ordning.
Nu väntar jag bara på ett samtal från vårdcentralen. Min läkare hade inte lämnat schemat för nästa vecka än.
Sjuklingen har ätit lite och det verkar ha gått bra. Storebror är superengagerad. Springer och fyller på saft, målar teckningar och är allmänt omtänksam. Gulligt! Han kom på att vi ska ha fiskgratäng med potatismos till middag. För det är ju bra för magen. Och det är det ju.
Tur att man har lite hjälp.
alla barnen hemma idag
Hon har kräkts hela natten, min stackars flicka. Ligger i soffan och tittar på TV nu.
Hoppas att vi andra klarar oss. På torsdag börjar första klass. Det vore ju tråkigt om sonen skulle missa första skoldagen.
Mulet är det på andra sidan fönstret. Inget bra väder när man har en sjukling och två piggisar.
Får väl blanda till lite såpbubblevatten och skicka ut dem.
Lillasyster vill oxå kräkas. Spott rinner nerför hakan. Men mamma är inte så lättlurad. :)
Hoppas att vi andra klarar oss. På torsdag börjar första klass. Det vore ju tråkigt om sonen skulle missa första skoldagen.
Mulet är det på andra sidan fönstret. Inget bra väder när man har en sjukling och två piggisar.
Får väl blanda till lite såpbubblevatten och skicka ut dem.
Lillasyster vill oxå kräkas. Spott rinner nerför hakan. Men mamma är inte så lättlurad. :)
akvarellkurs
Nu har jag anmält mej till en akvarellkurs som börjar i september. Är väl lite tveksam, men känner jag att jag inte orkar med det när jag väl börjar arbetsträna så får jag väl hoppa av. Fast jag ska ju inte börja arbetsträna förrän bilkörningen känns okej, och det är ju den som är den jobbiga biten med en kurs. Att vara där är ju inte jobbigt.
Jag kommer inte igång med målningen på egen hand, känner jag. Och det är ju någonting som jag vill göra. Och som kan fylla all min tid med mening.
Och mamma har lovat att skjutsa mej om körningen inte funkar. Men det gör den nog. Efter ett par gånger iallafall.
Snart läggdax. Jag är jättetrött, trots tuppluren jag tog i förmiddags.
Midi ligger i sängen och är kokhet. Har nog en sjukling här hemma imorgon. Ska nog lämna Mini på dagis iallafall. Annars blir det ingen vila för storasyster.
Jag kommer inte igång med målningen på egen hand, känner jag. Och det är ju någonting som jag vill göra. Och som kan fylla all min tid med mening.
Och mamma har lovat att skjutsa mej om körningen inte funkar. Men det gör den nog. Efter ett par gånger iallafall.
Snart läggdax. Jag är jättetrött, trots tuppluren jag tog i förmiddags.
Midi ligger i sängen och är kokhet. Har nog en sjukling här hemma imorgon. Ska nog lämna Mini på dagis iallafall. Annars blir det ingen vila för storasyster.
Pubkväll
Välkommen till min bergodalbaneblogg. Från ledsen till jätteglad på en kväll.
Nu har jag varit på pubkväll. Och jag körde. Som passagerare hade jag en något berusad Fru W. Så jag axlade ansvaret för att ta oss hem. Det gick superbra. Ingen ångest alls.
Hade i och för sig binda, och mamma som kunde rycka ut ifall jag inte skulle palla trycket. Men ändå.
Det känns fantastiskt. Speciellt efter de här senaste dagarnas depp...
Nu har jag varit på pubkväll. Och jag körde. Som passagerare hade jag en något berusad Fru W. Så jag axlade ansvaret för att ta oss hem. Det gick superbra. Ingen ångest alls.
Hade i och för sig binda, och mamma som kunde rycka ut ifall jag inte skulle palla trycket. Men ändå.
Det känns fantastiskt. Speciellt efter de här senaste dagarnas depp...
att våga
Instruktion för flygrädda
För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas
För att man skall kunna flyga
måste man högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer
För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda
Margareta Ekström
Jag tycker att den stämmer så bra in på min kamp mot panikångesten. Med tillägget att man måste ha tillit till sin egen förmåga.
Jag är rädd, oftast skräckslagen.
Men tänk, så modig jag är!
Som vågar!
Som gång på gång kastar mej ut.
För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas
För att man skall kunna flyga
måste man högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer
För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda
Margareta Ekström
Jag tycker att den stämmer så bra in på min kamp mot panikångesten. Med tillägget att man måste ha tillit till sin egen förmåga.
Jag är rädd, oftast skräckslagen.
Men tänk, så modig jag är!
Som vågar!
Som gång på gång kastar mej ut.
i min takt
Jag är nog för sträng mot mej själv. Jag kan inte vara positiv och glad jämt. Jag kan inte alltid möta min ångest med positiva hejarop om att det snart går över.
Det är ju inget konstigt med det. Men ändå blir jag besviken på mej själv när jag deppar ihop. Blir rädd för att medicinen kanske inte verkar.
Men man blir ju ingen känslomässig zombie. Man kan vara ledsen och utan lust, även med anti.dep. Väl?
Jag måste tillåta mej att få stanna upp och vila i det jag åstadkommit. Inte ständigt vara på väg mot nästa erövring. Det var det som drev mej för långt i våras. Och nu känner jag att jag börjar tänka så igen. Gör upp planer i huvudet. Kanske inte helt realilstiska. Blir besviken när jag inte håller dem.
Det är ju härligt att jag vill bli bra. Att jag vill göra framsteg. Men jag kan ju inte göra allt på en gång. Måste erövra en sak i taget. I sakta mak.
Jag tror att jag känner mej stressad. Pressad. Min sommar är över. Nästa vecka börjar nog terapin. Inga förväntningar från terapeutens sida. Men nu börjar tankarna. Kanske kan jag köra dit ensam... (Hallå! jag kan lagom köra till affären...en sak i taget va!...)
Varför känner jag att jag ska köra dit ensam? Sanningen är nog att jag vill känna mej duktig. Få beröm.
Mitt gamla tänk.
I sommar har jag verkligen gjort allting för min egen skull. Gjort det jag känt var möjligt. Och belöningen har varit glädjen i att faktiskt klara av! Att jag vågade! Och i denna glädjen har jag faktiskt gjort mer än jag trodde var möjligt. Fantastiska saker!!!
Att jag börjar i terapin igen ska ju inte ändra på detta. Terapeuten ska ju vara ett stöd. Jag gör ju ingenting för hans skull, utan för min egen.
Att dessutom läkaren säkert kommer att fråga mej hur mycket jag kör ska ju inte driva mej att göra mer än jag klarar av för tillfället. Det är mitt liv. Jag gör det jag gör beroende på att jag mår som jag mår. Behöver inte vara duktig!
Återigen hänger det nog ihop med arbetsmoralen (sjukskrivningsmoralen?). Om jag inte gör allt vad jag kan för att komma till jobbet så betyder det att jag inte vill jobba. Att jag är nöjd med att "gå och dra". Varför kan jag inte släppa den tanken? Den leder ju ingen vart. Och inte är det sant heller.
Jag kan inte prestera på max hela tiden som jag gjorde i våras. För det orkar jag inte i längden. Jag har inte krafter som en frisk. Och vanliga saker är mycket jobbigare. Alltså räcker mina krafter till mindre. Inget konstigt med det.
Men varför ska det vara så svårt att acceptera?
Det är ju inget konstigt med det. Men ändå blir jag besviken på mej själv när jag deppar ihop. Blir rädd för att medicinen kanske inte verkar.
Men man blir ju ingen känslomässig zombie. Man kan vara ledsen och utan lust, även med anti.dep. Väl?
Jag måste tillåta mej att få stanna upp och vila i det jag åstadkommit. Inte ständigt vara på väg mot nästa erövring. Det var det som drev mej för långt i våras. Och nu känner jag att jag börjar tänka så igen. Gör upp planer i huvudet. Kanske inte helt realilstiska. Blir besviken när jag inte håller dem.
Det är ju härligt att jag vill bli bra. Att jag vill göra framsteg. Men jag kan ju inte göra allt på en gång. Måste erövra en sak i taget. I sakta mak.
Jag tror att jag känner mej stressad. Pressad. Min sommar är över. Nästa vecka börjar nog terapin. Inga förväntningar från terapeutens sida. Men nu börjar tankarna. Kanske kan jag köra dit ensam... (Hallå! jag kan lagom köra till affären...en sak i taget va!...)
Varför känner jag att jag ska köra dit ensam? Sanningen är nog att jag vill känna mej duktig. Få beröm.
Mitt gamla tänk.
I sommar har jag verkligen gjort allting för min egen skull. Gjort det jag känt var möjligt. Och belöningen har varit glädjen i att faktiskt klara av! Att jag vågade! Och i denna glädjen har jag faktiskt gjort mer än jag trodde var möjligt. Fantastiska saker!!!
Att jag börjar i terapin igen ska ju inte ändra på detta. Terapeuten ska ju vara ett stöd. Jag gör ju ingenting för hans skull, utan för min egen.
Att dessutom läkaren säkert kommer att fråga mej hur mycket jag kör ska ju inte driva mej att göra mer än jag klarar av för tillfället. Det är mitt liv. Jag gör det jag gör beroende på att jag mår som jag mår. Behöver inte vara duktig!
Återigen hänger det nog ihop med arbetsmoralen (sjukskrivningsmoralen?). Om jag inte gör allt vad jag kan för att komma till jobbet så betyder det att jag inte vill jobba. Att jag är nöjd med att "gå och dra". Varför kan jag inte släppa den tanken? Den leder ju ingen vart. Och inte är det sant heller.
Jag kan inte prestera på max hela tiden som jag gjorde i våras. För det orkar jag inte i längden. Jag har inte krafter som en frisk. Och vanliga saker är mycket jobbigare. Alltså räcker mina krafter till mindre. Inget konstigt med det.
Men varför ska det vara så svårt att acceptera?
vill jag verkligen?
Har tänkt lite på min oro inför FK:s nya regler.
Först var jag orolig.
Men sedan blev jag lättad. Kände att det på ett sätt skulle vara bra om jag inte fick någon ersättning. För då skulle jag inte aktivt behöva välja bort mitt jobb. Utan vara tvungen att gå andra vägar.
Och det är ju det jag vill.
Jag vill någonting annat. Så där. Nu har jag sagt det. Jag vill inte börja på min nya tjänst. Jag är rädd för att jag inte ska orka. Jag är rädd för stressen.
Tidigare har jag känt dåligt samvete för dessa tankar, och inte tillåtit mej att tänka dem. Men det är ju inte så att jag är sjukskriven för att jag inte vill ha min tjänst. Inte alls. Länge har jag velat det. Men efter min chefs försök att bli av med mej (först skrämde han upp mej med prat om utlandsresor varje vecka och mycket stress, och i nästa andetag erbjöd han mej att gå ett program för uppsagda) känner jag mej som en belastning. Tanken på jobbet känns inte längre roligt.
Det är väl snarare så att jag under min sjukskrivning har haft tid att tänka, börjat känna efter. Och nu vet jag vad jag inte vill, men inte vad jag vill. Kanske kan det lösa sej inom företaget. Till en början ska jag få jobba med mina gamla arbetsuppgifter. Det känns bra! Den tjänsten har dragits in, men kanske kan den behövas ändå? Kanske behöver miljöchefen mer hjälp?
Jag ska inte tänka längre än så här. Först ska jag jobba med det jag brukade. Försöka ta reda på vad jag vill.
Och när jag klarar av bilkörningen och att vara på jobbet. Då ska jag börja tänka på den praktiska fortsättningen.
Vill jag plugga så ska jag göra det. Kanske jobba halvitd, kanske studera på heltid. Det beror på vad jag vill. Och vad jag orkar.
Men det är okej att känna att jag inte vill tillbaka till min tjänst. Jag behöver inte bevisa för någon att jag skulle klara av det. Jag behöver inte bevisa för mej själv. Vad jag skulle klara av är inte intressant. Det är vad jag vill som spelar roll. Vad jag vill. Och att jag vågar stå för vad jag känner.
Först var jag orolig.
Men sedan blev jag lättad. Kände att det på ett sätt skulle vara bra om jag inte fick någon ersättning. För då skulle jag inte aktivt behöva välja bort mitt jobb. Utan vara tvungen att gå andra vägar.
Och det är ju det jag vill.
Jag vill någonting annat. Så där. Nu har jag sagt det. Jag vill inte börja på min nya tjänst. Jag är rädd för att jag inte ska orka. Jag är rädd för stressen.
Tidigare har jag känt dåligt samvete för dessa tankar, och inte tillåtit mej att tänka dem. Men det är ju inte så att jag är sjukskriven för att jag inte vill ha min tjänst. Inte alls. Länge har jag velat det. Men efter min chefs försök att bli av med mej (först skrämde han upp mej med prat om utlandsresor varje vecka och mycket stress, och i nästa andetag erbjöd han mej att gå ett program för uppsagda) känner jag mej som en belastning. Tanken på jobbet känns inte längre roligt.
Det är väl snarare så att jag under min sjukskrivning har haft tid att tänka, börjat känna efter. Och nu vet jag vad jag inte vill, men inte vad jag vill. Kanske kan det lösa sej inom företaget. Till en början ska jag få jobba med mina gamla arbetsuppgifter. Det känns bra! Den tjänsten har dragits in, men kanske kan den behövas ändå? Kanske behöver miljöchefen mer hjälp?
Jag ska inte tänka längre än så här. Först ska jag jobba med det jag brukade. Försöka ta reda på vad jag vill.
Och när jag klarar av bilkörningen och att vara på jobbet. Då ska jag börja tänka på den praktiska fortsättningen.
Vill jag plugga så ska jag göra det. Kanske jobba halvitd, kanske studera på heltid. Det beror på vad jag vill. Och vad jag orkar.
Men det är okej att känna att jag inte vill tillbaka till min tjänst. Jag behöver inte bevisa för någon att jag skulle klara av det. Jag behöver inte bevisa för mej själv. Vad jag skulle klara av är inte intressant. Det är vad jag vill som spelar roll. Vad jag vill. Och att jag vågar stå för vad jag känner.
minnet...
Vaknade av en gråtande Mini vid fyra och kom yrvaket på vad jag hade glömt. Blöjan! En iskall liten flicka låg bland blöta sängkläder. Stackarn! Hur kunde jag glömma det???
Jag måste skriva upp allting (tur att jag är så organiserad från början) annars glömmer jag. Jag går ofta omkring med en obehaglig aning om att det är någonting som jag har glömt.
Det händer flera gånger om dagen att jag går iväg för att hämta något och sedan kommer jag inte ihåg vad det var. Ibland kommer jag inte ens ihåg att jag hade ett ärende utan börjar göra något helt annat.
Tur att jag skriver det här, för nu kom jag ihåg att jag måste ringa om läkartid idag. Något som jag borde ha gjort senast för en vecka sedan, men det var helt borta.
Jag måste skriva upp allting (tur att jag är så organiserad från början) annars glömmer jag. Jag går ofta omkring med en obehaglig aning om att det är någonting som jag har glömt.
Det händer flera gånger om dagen att jag går iväg för att hämta något och sedan kommer jag inte ihåg vad det var. Ibland kommer jag inte ens ihåg att jag hade ett ärende utan börjar göra något helt annat.
Tur att jag skriver det här, för nu kom jag ihåg att jag måste ringa om läkartid idag. Något som jag borde ha gjort senast för en vecka sedan, men det var helt borta.
mer att fundera över
Sista avsnittet av Life on Mars på ettan. Hur hängde det ihop, egentligen...
Men det slutade iallafall lyckligt.
Men det slutade iallafall lyckligt.
jag ska INTE
Imorgon ska jag och tjejkompisarna gå ut och äta. Som jag berättade tidigare råkade jag ju ringa och boka bord, tvärt emot min nya policy att inte vara den där fixaren.
Nåväl, jag har sedan dess pratat med tre av kompisarna och nämnt detta. Men sedan har jag inte hört något mer. Tänkte ringa runt idag, men hejdade mej i sista stund. Varför ska just jag?
Dessutom gör det mej ingenting om det inte blir något. Känns ganska jobbigt med pubbesök just nu.
Nåväl, jag har sedan dess pratat med tre av kompisarna och nämnt detta. Men sedan har jag inte hört något mer. Tänkte ringa runt idag, men hejdade mej i sista stund. Varför ska just jag?
Dessutom gör det mej ingenting om det inte blir något. Känns ganska jobbigt med pubbesök just nu.
cykeltur
Ikväll cyklade jag runt i samhället tillsammans med sonen och lämnade inbjudningskort till sjuårskalaset. Två av kompisarna bor på "andra sidan", så det blev en rejäl runda. Ångesten höll mej sällskap. Varför det? Kände mej kissnödig hela tiden (men jag har fortfarande inte varit på toa, trots en del drickande när jag kom hem).
Nåväl, det var mysigt att cykla runt med sonen och småprata lite.
Nu när medicinen verkar ordentligt har jag märkt att jag inte reagerar med panikångest som jag brukade känna den - yrsel m.m. men däremot fortfarande med ångest i kroppen. Iallafall i de tuffare situationerna, och när jag är lite ur gängorna (verkar det som).
Det kanske är därför som de situationer där jag var rädd för att svimma (och som jag fortfarande klarar) inte känns så jobbiga, som bilkörningen. Det var ju yrseln jag var så rädd för.
I de situationer där jag är rädd för att bli kissnödig spelar ju inte det faktum att yrseln försvunnit någon större roll när jag fortfarande har ångest. Däremot måste jag lära mej att lita på att medicinen faktiskt gör att jag inte får några panikattacker (vilket brukar innebära att jag blir kissnödig).
Jag är så himla trött på det här. Varför kan jag inte få de här dumma tankarna ur huvudet? Och de senaste två nätterna har jag dessutom vaknat flera gånger och varit inbillat akut kissnödig. Jag vaknar av att jag drömmer att jag håller på att kissa på mej. Lite halvsovande så där så har jag ju naturligtvis gått på toa. Och det är ju det sämsta man kan göra. Då ger man ju efter. Händer det i natt igen ska jag försöka somna om.
Nåväl, det var mysigt att cykla runt med sonen och småprata lite.
Nu när medicinen verkar ordentligt har jag märkt att jag inte reagerar med panikångest som jag brukade känna den - yrsel m.m. men däremot fortfarande med ångest i kroppen. Iallafall i de tuffare situationerna, och när jag är lite ur gängorna (verkar det som).
Det kanske är därför som de situationer där jag var rädd för att svimma (och som jag fortfarande klarar) inte känns så jobbiga, som bilkörningen. Det var ju yrseln jag var så rädd för.
I de situationer där jag är rädd för att bli kissnödig spelar ju inte det faktum att yrseln försvunnit någon större roll när jag fortfarande har ångest. Däremot måste jag lära mej att lita på att medicinen faktiskt gör att jag inte får några panikattacker (vilket brukar innebära att jag blir kissnödig).
Jag är så himla trött på det här. Varför kan jag inte få de här dumma tankarna ur huvudet? Och de senaste två nätterna har jag dessutom vaknat flera gånger och varit inbillat akut kissnödig. Jag vaknar av att jag drömmer att jag håller på att kissa på mej. Lite halvsovande så där så har jag ju naturligtvis gått på toa. Och det är ju det sämsta man kan göra. Då ger man ju efter. Händer det i natt igen ska jag försöka somna om.
coop-besök
Är hemma igen efter en shoppingtur till Coop med hela familjen. Hela turen gick bra - både bilkörningen och affärsbesöket. Så skönt!!!
Barnen fick betalt för sommarens maskrosplockning - varsin My Little Pet (bra lön för Minis femton blommor...). De har länge stått på önskelistan och nu såldes de ut för halva priset. Ångrar nästan köpet. De låter hela tiden.
Igår såg vi på film, The Fountaine. Mycket vacker och jag gillar filmer där man måste tänka lite också. Och det behövdes verkligen här. Jag har inte orkat se sådana filmer på ett par år, så det här var ju ett framsteg.
Barnen fick betalt för sommarens maskrosplockning - varsin My Little Pet (bra lön för Minis femton blommor...). De har länge stått på önskelistan och nu såldes de ut för halva priset. Ångrar nästan köpet. De låter hela tiden.
Igår såg vi på film, The Fountaine. Mycket vacker och jag gillar filmer där man måste tänka lite också. Och det behövdes verkligen här. Jag har inte orkat se sådana filmer på ett par år, så det här var ju ett framsteg.
det är mycké nu...
Nästa vecka är full av jobbiga saker. Kanske inte så konstigt ändå att jag mår lite kasst.
- Måndag ska jag ut och äta med kompisar (vågar jag köra, så att övriga kan ta en öl? Jag ska ändå bara dricka vatten...eller vill de andra åka buss...hjälp!....).
- Tisdag lovade jag ju att jag ska börja träna med H.
- Fredag har jag tandläkartid.
- Måste kontakta jobbet och tacka nej till jobbfesten som är på lördag. Jag anmälde mej till festen innan sommaren.
- Lördag ska jag och mannen gå ut och äta eller gå på bio.
- Jag har glömt bort att ringa om ny läkartid. Måste göras på måndag.
Jag ska skjuta fram tandläkartiden. Bättre att gå dit när jag kan köra ensam.
Tandläkartiden och jobbfesten påminner mej om en förhoppning jag hade om att jag skulle vara så pass bra att jag kunde klara av det nu. Men så är det ju inte. Och det gör mej lite ledsen.
frystömning
Nu har jag snickrat ihop en matlista för resten av månaden baserad på innehållet i frys och skafferi. Behöver bara komplettera med frukt, grönsaker, rotfrukter och mejeriprodukter. Sedan blir det avfrostning. Barnen tyckte att det var så kul förra gången så vi bestämde att vi ska ha myskväll i köket nästa gång och titta på isen som ramlar ner. Vem behöver TV?
Igårkväll gjorde sonen och jag inbjudningskort till hans kalas som blir om två veckor. Vi ska cykla runt och dela ut inbjudningarna i eftermiddag.
Solen skiner än så länge men jag känner ändå lockelsen från källaren. Vill fortsätta göra i ordning Mitt Rum.
Igårkväll gjorde sonen och jag inbjudningskort till hans kalas som blir om två veckor. Vi ska cykla runt och dela ut inbjudningarna i eftermiddag.
Solen skiner än så länge men jag känner ändå lockelsen från källaren. Vill fortsätta göra i ordning Mitt Rum.
att svara eller inte svara...
Igår fick jag Frågan fem gånger. Med åtta vuxna gäster.
Suck!
Jag vet att det är för att visa att de bryr sej. Men det blir så jobbigt.
Tack Ina för att du frågade hur det var, och hur det gick med körningen.
Istället för den förhatliga frågan:
Har du börjat jobba än?
Varje gång förklarar jag att det tar tid att våga köra ända dit. Varje gång! Ändå är det frågan som ställs. Varje gång! Spelar ingen roll om det är två veckor eller två månader sen sist.
I mina sämsta stunder tolkar jag det som Jaha, har du inte börjat jobba än? Din bidragsfuskare. Hur länge ska du gå hemma och slappa, egentligen! Men det är ju inte så de menar. Det vet jag ju.
Bara att frågan hela tiden ställs gör att jag känner mej stressad. Känner förväntningarna. Kraven. Som gör att det snarare går långsammare.
Suck!
Jag vet att det är för att visa att de bryr sej. Men det blir så jobbigt.
Tack Ina för att du frågade hur det var, och hur det gick med körningen.
Istället för den förhatliga frågan:
Har du börjat jobba än?
Varje gång förklarar jag att det tar tid att våga köra ända dit. Varje gång! Ändå är det frågan som ställs. Varje gång! Spelar ingen roll om det är två veckor eller två månader sen sist.
I mina sämsta stunder tolkar jag det som Jaha, har du inte börjat jobba än? Din bidragsfuskare. Hur länge ska du gå hemma och slappa, egentligen! Men det är ju inte så de menar. Det vet jag ju.
Bara att frågan hela tiden ställs gör att jag känner mej stressad. Känner förväntningarna. Kraven. Som gör att det snarare går långsammare.
undrar sa flundran...
...om det inte är mensdax snart.
Vore ju skönt för det skulle ju förklara varför jag har så mycket ångest idag.
Hoppas!!!
Vore ju skönt för det skulle ju förklara varför jag har så mycket ångest idag.
Hoppas!!!
aplort oxå!
Näää. Hela den här dagen har varit full med ångest. Fotbollsträningen var jättejobbig, både innan och under tiden. Och Ikearesan blev inte heller vad jag hade tänkt mej. Det brukar ju gå bra att gå på Ikea. Men inte idag. Ångesten kröp i kroppen och jag ville bara ut. Tvingade mej att gå sakta och titta. Tur att vi bara hade ett barn med oss.
Det känns så surt. Det har ju gått bra nu, ju. Varför kan det inte få fortsätta så???
Positivt:
- jag körde bil dit och hem och det gick iallafall bra.
- jag köpte allt jag skulle
- jag behöll lugnet utåt och blev inte sur och irriterad på familjen
- det var "bara" ångest, ingen panikattack
Jag undrar om ångesten kan hänga ihop med det allmäna trötthetsläget? Inatt har jag vaknat flera gånger och haft jättesvårt att somna om. Och igår eftermiddag stressade jag som attan för att hinna klart allt tills gästerna skulle komma. Och sen tycker jag att det är ganska jobbigt att både vara trevlig och hålla koll på läget.
Usch, vad trist!!! Känner mej jättedeppig.
Det känns så surt. Det har ju gått bra nu, ju. Varför kan det inte få fortsätta så???
Positivt:
- jag körde bil dit och hem och det gick iallafall bra.
- jag köpte allt jag skulle
- jag behöll lugnet utåt och blev inte sur och irriterad på familjen
- det var "bara" ångest, ingen panikattack
Jag undrar om ångesten kan hänga ihop med det allmäna trötthetsläget? Inatt har jag vaknat flera gånger och haft jättesvårt att somna om. Och igår eftermiddag stressade jag som attan för att hinna klart allt tills gästerna skulle komma. Och sen tycker jag att det är ganska jobbigt att både vara trevlig och hålla koll på läget.
Usch, vad trist!!! Känner mej jättedeppig.
källarröj
Dagen har hittills tillbringats i källaren. I mitt blivande Egna Rum. Blir jättebra. Allt som behöver köpas till är en vitrindörr till Billy, lite tavlor/tyger och boxar, lådor, mappsamlare i mängder. Och en skrivbordslampa. Ja, och en myslampa oxå förresten, när jag ändå är igång.
Så nu bär det av till Ikea. De stora barnen är hos kompisar och ska vara kvar där under tiden. Bara en att tampas med alltså. Sedan lär jag väl vara där nere hela kvällen och få ordning på alla pysselgrejjer, tyger och annat småpill. :)
Så nu bär det av till Ikea. De stora barnen är hos kompisar och ska vara kvar där under tiden. Bara en att tampas med alltså. Sedan lär jag väl vara där nere hela kvällen och få ordning på alla pysselgrejjer, tyger och annat småpill. :)
hjälp!
Om en kvart ska jag följa med sonen på en timmes fotbollsträning. En timme på en gräsplätt i ingenmansland. Har knappt kunnat sova inatt.
Tanken på att jag har följt med tidigare i år och flera gånger förra året, hjälper föga. Inte heller tanken på att klassbästisen är där, vilket innebär att jag kan cykla hem om jag måste. För det kan jag ju inte. Det innebär ju att jag har gett efter. Förlorat.
Dessutom spelar terapeutens son i samma lag. Om han är där känns det ju extra tvunget att vara kvar.
Den här tanken måste jag verkligen jobba med.Att jag är dåligl om jag skulle behöva ge efter. Men vem åker inte hem om magen pajar? Att det sedan är på grund av panikkänslor spelar ju ingen roll i sammanhanget. Jag behöver ju inte oroa mej för att det ska hända. För om det händer är det helt okej att åka hem. Helt naturligt, faktiskt. Och om jag inte oroar mej så kommer det ju inte att hända. Ju.
Så nu ger vi oss iväg. För lite rolig fotboll för sonens del. Och lite trevligt prat för mej. Toppen!!!! (hmmm....)
Tanken på att jag har följt med tidigare i år och flera gånger förra året, hjälper föga. Inte heller tanken på att klassbästisen är där, vilket innebär att jag kan cykla hem om jag måste. För det kan jag ju inte. Det innebär ju att jag har gett efter. Förlorat.
Dessutom spelar terapeutens son i samma lag. Om han är där känns det ju extra tvunget att vara kvar.
Den här tanken måste jag verkligen jobba med.Att jag är dåligl om jag skulle behöva ge efter. Men vem åker inte hem om magen pajar? Att det sedan är på grund av panikkänslor spelar ju ingen roll i sammanhanget. Jag behöver ju inte oroa mej för att det ska hända. För om det händer är det helt okej att åka hem. Helt naturligt, faktiskt. Och om jag inte oroar mej så kommer det ju inte att hända. Ju.
Så nu ger vi oss iväg. För lite rolig fotboll för sonens del. Och lite trevligt prat för mej. Toppen!!!! (hmmm....)
som midsommar
Strålande sol hela eftermiddagen. Vi sitter ute ikväll. Lagom till vi skulle börja plocka fram började det ösregna. Bara att stryka duken till matsalsbordet. Kom upp från källaren. Möttes av en skinande sol. Som snabbt torkade upp det blöta. Yes! Vi kan vara ute. Mannen plockade iordning möblerna. Lagom när gästerna började droppa in började det även droppa från skyn. Där gav vi upp och dukade inne.
Var alldeles för länge hos E. Som vanligt. Kom hem och började räkna på hur många vi skulle bli - ojsan, 10 vuxna och 7 barn + 3 bebisar. Jag hade nog glömt någon familj. Nåväl, potatisen och stolarna räckte till alla. Och trevligt var det.
Jag och H ska börja styrketräna tillsammans i nästa vecka. Så bra. Då blir det av.
Hela huset är uppochnedvänt. Barnen har verkligen haft kul och lekt järnet.
Men det får vi ta imorgon.
Var alldeles för länge hos E. Som vanligt. Kom hem och började räkna på hur många vi skulle bli - ojsan, 10 vuxna och 7 barn + 3 bebisar. Jag hade nog glömt någon familj. Nåväl, potatisen och stolarna räckte till alla. Och trevligt var det.
Jag och H ska börja styrketräna tillsammans i nästa vecka. Så bra. Då blir det av.
Hela huset är uppochnedvänt. Barnen har verkligen haft kul och lekt järnet.
Men det får vi ta imorgon.
mol allena
Inte ett enda barn i sikte. Så då passar jag på att plantera blommor, städa, förbereda lunchen, sitta vid datorn.
Tjejerna är inne hos grannen idag igen. Grannflickan är bara ett år, men mamman tar tacksamt emot lite underhållning. Idag var dessutom flickans kusiner där, som är i mina barns ålder.
Grabben har cyklat till kompisen. Skönt att bli av med honom ett tag. Faktiskt. Han är alltid så mycket. Är han glad så är han jätteglad, är han ledsen så finns det ingen hejd på tårarna, är han sprallig så river han halva huset.
Fast när han pysslar med något så kan han vara superkoncentrerad. Länge.
Och när han är gosig, så finns det ingen som kan gosa som han.
Det kanske är därför han har ett stort sömnbehov, för att han gör och är allt till 100%.
Tjejerna är inne hos grannen idag igen. Grannflickan är bara ett år, men mamman tar tacksamt emot lite underhållning. Idag var dessutom flickans kusiner där, som är i mina barns ålder.
Grabben har cyklat till kompisen. Skönt att bli av med honom ett tag. Faktiskt. Han är alltid så mycket. Är han glad så är han jätteglad, är han ledsen så finns det ingen hejd på tårarna, är han sprallig så river han halva huset.
Fast när han pysslar med något så kan han vara superkoncentrerad. Länge.
Och när han är gosig, så finns det ingen som kan gosa som han.
Det kanske är därför han har ett stort sömnbehov, för att han gör och är allt till 100%.
astronautdrömmar
2,5 åringen vill jobba. Hon ska jobba högt upp i luften.
- Jaha, ska du flyga flygplan?
- Nää, åka `ket.
Hon ska bli astronaut när hon blir stor, min lilla flicka.
- Jaha, ska du flyga flygplan?
- Nää, åka `ket.
Hon ska bli astronaut när hon blir stor, min lilla flicka.
sol och lek
Dagen började med mys och sagoläsning i sängen. Och nu kollar "vi" på Bolibompa en stund.
Ska nog ta med alla barnen en sväng till kompis E idag. Våra söner har bestämt att de ska leka och jag är lite sugen på att kolla in nya me&I-kollektionen.
Sedan blir det ogräsrensning och fallfruktsplockning. Jag har tre stycken som har anmält intresse för att hjälpa till. Vi får väl se hur det blir med det, anmälan var inte bindande. Jag måste fixa till rabatten snart. Det är rätt trist att rensa ogräs när det inte finns något annat i rabatten. Tips på lättskötta perenner för österläge emottages tacksamt.
Mannen jobbar kortfredag i dag och skulle försöka vara hemma vid två. Vore bra om han är hemma då, för vi ska ha gäster vid fem.
körde bil idag igen
Tog bilen till affären ensam idag igen (bibblan hade kvällsöppet). Det kändes bra, tills jag kom på att jag glömt mobilen hemma. Fokuserade direkt på andningen, så det blev ingen panikattack. Skönt.
På hemvägen kom jag på att det här är ju superbra. Att köra bil är ju väldigt jobbigt. Men att köra någonstans och gå ur bilen har varit mycket värre. När jag tränade på att köra in till stan och kunde köra i en dryg halvtimme, kunde jag ändå knappt tänka mej att köra till den lokala affären och handla.
Men det gör jag nu. Utan att ens ha oroat mej särskilt mycket för just det momentet.
Det är märkligt egentligen hur man kan snurra till det i tankarna. Jag kan gå en timme på stan men jag kan inte gå en halvtimmes promenad utan att det känns jobbigt innan. Jag kan sitta två timmar i en bil, men det är superjobbigt att åka över ölandsbron, som tar tio minuter.
Inte undra på att jag blir trött på mej själv ibland...
På hemvägen kom jag på att det här är ju superbra. Att köra bil är ju väldigt jobbigt. Men att köra någonstans och gå ur bilen har varit mycket värre. När jag tränade på att köra in till stan och kunde köra i en dryg halvtimme, kunde jag ändå knappt tänka mej att köra till den lokala affären och handla.
Men det gör jag nu. Utan att ens ha oroat mej särskilt mycket för just det momentet.
Det är märkligt egentligen hur man kan snurra till det i tankarna. Jag kan gå en timme på stan men jag kan inte gå en halvtimmes promenad utan att det känns jobbigt innan. Jag kan sitta två timmar i en bil, men det är superjobbigt att åka över ölandsbron, som tar tio minuter.
Inte undra på att jag blir trött på mej själv ibland...
tuff prinsessa
Lagom till läggningen leker barnen för fullt. Hela dagen har de gnabbats så där som syskon gör. Men nu känner de nog på sej att dagen snart är slut. Vi låter dem leka en stund till. Vi är lediga i morgon.
De har varit i utklädningslådan, ser jag. Först kommer storebror i en jättelik skjorta. I handen har han ett lasersvärd. Aha, stjärnornas krig. Sen ser jag lillasyster. I full prinsessmundering. Vad leker hon? Rätt som det är sliter hon fram en pistol och låtsasskjuter. Vem är du, frågar jag nyfiket. Leia, svarar storebror snabbt. Och själv är han Luke.
Ja, säger lillasyster, hon är en prinsessa. Som har pistol. Och lasersvärd.
När jag tänker efter så är nog de flesta kvinnor i stjärnornas krig-filmerna väldigt självständiga. Bra filmer för att få bra förebilder när man är tjej, kanske.
På tal om Stjärnornas krig, förresten. Jag vurmar för de svenska namnen. Stålmannen, spindelmannen, läderlappen (fast det känns väl inte helt bra), men barnen envisas med engelskans Star Wars, batman o.s.v.
Snart är jag väl den där pinsamma morsan som pratar så konstigt.
De har varit i utklädningslådan, ser jag. Först kommer storebror i en jättelik skjorta. I handen har han ett lasersvärd. Aha, stjärnornas krig. Sen ser jag lillasyster. I full prinsessmundering. Vad leker hon? Rätt som det är sliter hon fram en pistol och låtsasskjuter. Vem är du, frågar jag nyfiket. Leia, svarar storebror snabbt. Och själv är han Luke.
Ja, säger lillasyster, hon är en prinsessa. Som har pistol. Och lasersvärd.
När jag tänker efter så är nog de flesta kvinnor i stjärnornas krig-filmerna väldigt självständiga. Bra filmer för att få bra förebilder när man är tjej, kanske.
På tal om Stjärnornas krig, förresten. Jag vurmar för de svenska namnen. Stålmannen, spindelmannen, läderlappen (fast det känns väl inte helt bra), men barnen envisas med engelskans Star Wars, batman o.s.v.
Snart är jag väl den där pinsamma morsan som pratar så konstigt.
oj, vad bra det har gått!
Tjejerna gick över till grannflickan, så grabben och jag passade på att rensa bland hans leksaker (han fyller ju år och behöver röja lite). Vi fick ihop en hel papperskorg med grejjer som ska slängas läggas undan + en del skräp som jag myglande undan direkt till sophinken.
Vi kom överens om att han ska försöka med städning varje kväll framöver. Det blir väldigt mycket på en vecka...
Nu har barnen mumsat glass och kollar på tecknat en stund. När mannen kommer hem ska jag överlåta golvstädningen åt honom och börja röja på mellantjejens rum.
Vi kom överens om att han ska försöka med städning varje kväll framöver. Det blir väldigt mycket på en vecka...
Nu har barnen mumsat glass och kollar på tecknat en stund. När mannen kommer hem ska jag överlåta golvstädningen åt honom och börja röja på mellantjejens rum.
hrmmm...inget mys såhär långt
Vi skulle som sagt städa. De stora ska städa sina rum själva. 4-åringen satte glatt igång (men behöver såklart vägledning eftersom hon hela tiden fastnar). Den blivande 7-åringen tillbringade däremot en dryg timme skrikande och gråtande över det faktum att han skulle behöva städa sitt rum själv (vilket han gör varje vecka).
Tillsist förhandlade han fram att han först skulle hjälpa mej med resten av huset för att jag sedan skulle hjälpa honom. Vilket jag tyckte var okej. Så då satte han igång med stor iver att plocka undan.
Nu har vi paus för mat och utelek. Sen blir det ett städryck till. Med glass som belöning när vi är klara (inte för min del då, jag åt ju min ranson i gårkväll).
Tillsist förhandlade han fram att han först skulle hjälpa mej med resten av huset för att jag sedan skulle hjälpa honom. Vilket jag tyckte var okej. Så då satte han igång med stor iver att plocka undan.
Nu har vi paus för mat och utelek. Sen blir det ett städryck till. Med glass som belöning när vi är klara (inte för min del då, jag åt ju min ranson i gårkväll).
regn och mys
Idag regnar det. Barnen är hemma från dagis och fritids. Jag skulle ha hämtat dem redan efter lunch men jag tyckte inte det var värt att kränga på regnkläder för tre timmar hemma, så vi är hemma allihop.
Det passar ju bra att de stora städar sina rum idag. Och jag har också en del städning att göra. Får väl passa på nu när jag får god hjälp av Mini.
Men först är det sommarlovsmorgon. Sista avsnittet av Morden i Midsommar. Spännande!
Det passar ju bra att de stora städar sina rum idag. Och jag har också en del städning att göra. Får väl passa på nu när jag får god hjälp av Mini.
Men först är det sommarlovsmorgon. Sista avsnittet av Morden i Midsommar. Spännande!
nya människor
När jag kom till dagis idag lekte Midi med en ny tjej. De verkade väldigt bundis och berättade glatt att de hade träffats tidigare. På Ikea.
Kompis T har blivit uppragga av en trevlig man i sina bästa år. Nu har de varit ett par i en dryg månad.
Var de träffades? På Ikea.
Och jag som trodde att det var nya möbler man åkte till Ikea för.
Så fel jag verkar ha haft.
Fast Ikea är ju ett smart ställe för kontakt. Ett ypperligt tillfälle att spana in smaken innan man slår till.
Åååhh...har han Billy...och den där fula mattan...ingen man för mej.
Kompis T har blivit uppragga av en trevlig man i sina bästa år. Nu har de varit ett par i en dryg månad.
Var de träffades? På Ikea.
Och jag som trodde att det var nya möbler man åkte till Ikea för.
Så fel jag verkar ha haft.
Fast Ikea är ju ett smart ställe för kontakt. Ett ypperligt tillfälle att spana in smaken innan man slår till.
Åååhh...har han Billy...och den där fula mattan...ingen man för mej.
vardagsordning igen
Alla barnen ligger i sina sängar redan nu vid halv åtta. Mini somnade utan knot strax före sju.
Ordning och reda igen. Alltså.
Är ensam hemma ikväll. Lite tråkigt när jag varit ensam hela dagen.
Men..men... Mannen måste ju få träffa lite annat folk än jobbarkompisar.
Ensam en kväll. Och genast blir jag sugen på glass.
Jag brukar inte äta mer än en frukt på kvällen. Men jag tycker väl synd om mej själv kanske.
Tur att jag inte är ensam mer än en eller ett par kvällar i veckan.
Ordning och reda igen. Alltså.
Är ensam hemma ikväll. Lite tråkigt när jag varit ensam hela dagen.
Men..men... Mannen måste ju få träffa lite annat folk än jobbarkompisar.
Ensam en kväll. Och genast blir jag sugen på glass.
Jag brukar inte äta mer än en frukt på kvällen. Men jag tycker väl synd om mej själv kanske.
Tur att jag inte är ensam mer än en eller ett par kvällar i veckan.
oj, vart har dagen tagit vägen?
Efter några nätters taskig sömn var jag ganska trött. Så strax efter nio gick jag och la mej för att vila. Tyckte att jag bara legat en stund när jag gick upp för att äta frukost del två.
Gick ut i köket för att fixa lite gröt. Gissa om jag blev häpen när siffrorna 11:20 blinkade mot mej. Nästan lunchdax ju! Hoppsan. Jag måste ha somnat och sovit i två timmar.
Hängde tvätt och skulle sedan värma lunchen (köttfärslimpa och klyftpotatis). Men kylskåpet var tomt! Mannen måste ha en gigantisk matlåda med sig till jobbet idag! Så det fick bli gröt iallafall.
Satte mej en stund vid datorn. Och nu är klockan plötsligt halv två. En dryg timme tills det är dax för dagishämtning. Och jag som hade så mycket jag ville göra idag. Nu räcker väl tiden precis till att hänga tvätt, duscha och plocka lite.
Men det var skönt att sova en stund. Nu är jag pigg. Och full av energi inför kvällen.
Gick ut i köket för att fixa lite gröt. Gissa om jag blev häpen när siffrorna 11:20 blinkade mot mej. Nästan lunchdax ju! Hoppsan. Jag måste ha somnat och sovit i två timmar.
Hängde tvätt och skulle sedan värma lunchen (köttfärslimpa och klyftpotatis). Men kylskåpet var tomt! Mannen måste ha en gigantisk matlåda med sig till jobbet idag! Så det fick bli gröt iallafall.
Satte mej en stund vid datorn. Och nu är klockan plötsligt halv två. En dryg timme tills det är dax för dagishämtning. Och jag som hade så mycket jag ville göra idag. Nu räcker väl tiden precis till att hänga tvätt, duscha och plocka lite.
Men det var skönt att sova en stund. Nu är jag pigg. Och full av energi inför kvällen.
det här med lagom
Att bli bättre. Att göra mer. Att tänja gränserna för vad jag klarar av.
I lagom takt.
Lagom.
Det är svårt att i förväg veta vad som är lagom.
Hur stora steg jag kan ta.
Om stegen är för små antar jag att det märks i rastlöshet.
Men när jag vill. Så blir det oftast för mycket.
Och när stegen blir för stora kan det sluta i katastrof. Eller ångestdagar.
Att lära mej att säga stopp. Vänta. Ta det lugnt.
Är svårt. När jag längtar efter att kunna ta mej ut i världen.
Att i förväg lyssna på magkänslan är lurigt. Oftast är det mina katastroftankar som spökar.
Och då kommer jag ju ingen vart.
När det är alldeles för mycket. Då vet jag. Då tar ångesten över hela kroppen.
Det är lättare att veta efteråt. Men då är det så dax.
Fast jag lär mej att se signalerna tidigare och tidigare.
Jag säger stopp innan katastrofen är ett faktum.
Det värsta jag får dras med är ångesten.
Och nästa gång tar jag det lugnare. Kanske.
min förvirrade värld
Jag vet inte längre vad jag ska göra.
På nätterna drömmer jag att jag gör det jag ännu inte har gjort.
Drömmarna blandas med verkligheten.
Drömmarna känns verkliga.
Så verkliga att jag ibland tror att jag har gjort det som ännu är ogjort.
Så förvirrande!
Och så tråkigt! Jag vill drömma om spännande äventyr, men istället står jag hela nätterna och diskar, städar och postar brev.
Nätter fyllda med vardagstråk. Och till råga på allt måste jag göra om det dagen efter.
På nätterna drömmer jag att jag gör det jag ännu inte har gjort.
Drömmarna blandas med verkligheten.
Drömmarna känns verkliga.
Så verkliga att jag ibland tror att jag har gjort det som ännu är ogjort.
Så förvirrande!
Och så tråkigt! Jag vill drömma om spännande äventyr, men istället står jag hela nätterna och diskar, städar och postar brev.
Nätter fyllda med vardagstråk. Och till råga på allt måste jag göra om det dagen efter.
mina ögonbryn
Fina ögonbryn. Helt perfekta. Faktiskt. De andra fick måla och dona. Men icke jag. Vilken tur. För det skulle jag ändå aldrig orka.
Nu ska jag och mina fina ögonbryn gå ner i tvättstugan.
Nu ska jag och mina fina ögonbryn gå ner i tvättstugan.
TV-slut
Vi hade en trevlig kväll på sminkpartyt. Var där med tjejer som jag umgåtts med sedan lekis (mer eller mindre frekvent). Slapp undan känslan av köptvång för jag fick utslag av krämerna.
Nu har jag fastnat hos Barnaby.
Slut för ikväll alltså.
utan logik
Ikväll ska jag på sminkparty.
Så nu sitter jag här med fötterna i ett fotbad.
Känns ju självklart!
Eller?
Så nu sitter jag här med fötterna i ett fotbad.
Känns ju självklart!
Eller?
jag och pengar
Jag är en slösa, som blivit en spara. Eller rättare sagt. Jag är en slösa, som försöker vara en spara. Genom att stänga in mitt slösaktiga jag.
Utan gränser kan jag bränna ganska så mycket pengar.
Men de här gränserna är också en del i min vardagliga stress. För jag har satt ramarna väldigt snävt. Det är ingen match för mej att på ganska kort tid spara ihop en hyfsad slant.
Jag - jag säger jag för det är jag som planerar ekonomin - sätter in en slant på våra matkonton som ska räcka hela månaden. Sedan ska vi helst klara oss på den summan. Vilket betyder att vi ibland får snåla en del. Kan ju vara stressande. Bensinen däremot köper vi på faktura. För bensin måste man ju ha hur eller hur. Gäller inte det mat också?
Sedan bestämmer jag (tillsammans med mannen) hur mycket vi ska ha att röra oss med under månaden. Här blir det nästan alltid för lite, eftersom jag sällan räknar in alla småpryttlar som inhandlas för diverse renoveringsarbeten. Så det slutar oftast med att vi har "för lite pengar kvar" och får sno från sparkontot.
Jag går alltså omkring i en till två veckor och tycker att jag inte har några pengar. Fast vi egentligen har det väldigt bra. Och det är ju stressande. (Fast kul när man kollar på sparkapitalet.)
Och förståss så har jag en ordentlig budget för hela året.
Nu t.ex. har jag 100:- kvar på ica. 500:- kvar på coop. 90:- på visakortet. och 140:- i plånboken. Som ska räcka i tio dagar. Fast egentligen har vi ju pengar.
Mitt slösa då? Jo, i sommar har jag handlat MASSOR! Till mej, till hemmet, till barnen... när jag väl börjar har jag svårt att sluta. Då köper jag allt som jag snålat på tidigare under året.
Jag får nog ta och se över det här. Varför hela tiden hamstra för morgondagen?
Visst ska man spara, men en rimlig summa. Så att jag slipper stressa. Kanske ett mellankonto att kunna ta av när kortet är tomt. (Har jag pengar synligt så gör jag av med dom...).
Får nog diskutera detta med mannen. Tror att han tycker som jag.
Utan gränser kan jag bränna ganska så mycket pengar.
Men de här gränserna är också en del i min vardagliga stress. För jag har satt ramarna väldigt snävt. Det är ingen match för mej att på ganska kort tid spara ihop en hyfsad slant.
Jag - jag säger jag för det är jag som planerar ekonomin - sätter in en slant på våra matkonton som ska räcka hela månaden. Sedan ska vi helst klara oss på den summan. Vilket betyder att vi ibland får snåla en del. Kan ju vara stressande. Bensinen däremot köper vi på faktura. För bensin måste man ju ha hur eller hur. Gäller inte det mat också?
Sedan bestämmer jag (tillsammans med mannen) hur mycket vi ska ha att röra oss med under månaden. Här blir det nästan alltid för lite, eftersom jag sällan räknar in alla småpryttlar som inhandlas för diverse renoveringsarbeten. Så det slutar oftast med att vi har "för lite pengar kvar" och får sno från sparkontot.
Jag går alltså omkring i en till två veckor och tycker att jag inte har några pengar. Fast vi egentligen har det väldigt bra. Och det är ju stressande. (Fast kul när man kollar på sparkapitalet.)
Och förståss så har jag en ordentlig budget för hela året.
Nu t.ex. har jag 100:- kvar på ica. 500:- kvar på coop. 90:- på visakortet. och 140:- i plånboken. Som ska räcka i tio dagar. Fast egentligen har vi ju pengar.
Mitt slösa då? Jo, i sommar har jag handlat MASSOR! Till mej, till hemmet, till barnen... när jag väl börjar har jag svårt att sluta. Då köper jag allt som jag snålat på tidigare under året.
Jag får nog ta och se över det här. Varför hela tiden hamstra för morgondagen?
Visst ska man spara, men en rimlig summa. Så att jag slipper stressa. Kanske ett mellankonto att kunna ta av när kortet är tomt. (Har jag pengar synligt så gör jag av med dom...).
Får nog diskutera detta med mannen. Tror att han tycker som jag.
min opersonliga bankman
Har fått en ny. Och han var nog väldigt ny. Han vågade inte säga eller föreslå någonting. Man får veta mer om man läser bankens broschyrer. Bortkastad tid alltså.
Men vi fick iallafall med oss en nyckelring hem till sonen. Han har tappat sin och är så ledsen.
Vi passade på att gå en sväng på stan också, min man och jag. Köpte födelsedagspresenter till den blivande 7-åringen.
Bilkörningen gick jättebra. Många rödljus, men ingen panik alls. Hurra!!
Men vi fick iallafall med oss en nyckelring hem till sonen. Han har tappat sin och är så ledsen.
Vi passade på att gå en sväng på stan också, min man och jag. Köpte födelsedagspresenter till den blivande 7-åringen.
Bilkörningen gick jättebra. Många rödljus, men ingen panik alls. Hurra!!
sådär ja
Nu har jag börjat oroa mej för de nya sjukskrivningsreglerna. Bestämde mej för att inte göra det. Det ordnar sej alltid! Det höll några dagar, men inatt väcktes jag av ett gråtande barn som jag sedan satt med i famnen. Och då kom tankarna. Och oron.
Och när jag oroar mej så börjar jag planera. Så nu har jag en plan för hur jag ska göra om jag inte skulle bli sjukskriven (min diagnos är paniksyndrom med agorafobi, och jag tror att jag läste någonstans att för psyksika "sjukdomar" skulle sjukskrivningstiden bli max 3 månader).
Nu tråkar jag ut er med mina planeringstankar:
Till den 1/10 tror jag att jag fortfarande jobbar med bilkörningen till jobbet. Läkaren vill att jag ska köra i fyra veckor innan jag börjar arbetsträna.
Får jag ingen ersättning så får jag väl strunta i att försöka komma tillbaka till mitt nuvarande jobb. Jag kan ju inte med noll ersättning lägga ett par tusen i månaden på bensin. Istället tar jag ut min semester som räcker året ut. Och sedan säger jag upp mej och stämplar (fast klarar jag av stressen man verkar utsättas för som arbetssökande idag?), eller tar tjänstledigt och börjar plugga.
Det jobbiga blir väl att tjejerna ju inte får gå på dagis om jag har semester. Fast jag gör nog en fuling och kör på med det vanliga schemat tills någon frågar. Fast 5-årsverksamheten måste väl den stora få delta i iallafall.
Så här håller jag alltid på när jag inte har framtiden klar för mej. Gör upp planer, räknar och står i. Men tack vare semestern så löser det sej ju. Nu behöver jag ju inte oroa mej mer. Det fixar sej ju!!!
Och förresten läste jag på socialstyrelsens hemsida ett förtydligande av pressmeddelandet där man säger att förslaget ska vara klart i oktober, inte att det ska börja gälla i oktober.
Nu slutar jag oroa mej! Basta!
bra-tack-hjälp
I morgon ska jag och mannen till banken. Efter dagens bravader funderade jag på om jag kanske skulle köra ensam till mannens jobb och plocka upp honom där. Det skulle nog gå. Men nu har det hänt något med däcket på cykeln, så han måste ta bilen imorgon. Lite synd nu när jag var laddad. Men det blir kanske bäst så. Ska inte ta i för mycket nu.
Är supertrött ikväll. Sov inget vidare i natt heller. Försökte sova en stund efter lunch, men lyckades inte somna.
Så jag går nog och lägger mej redan nu.
Bra
- körde ensam!!!!!
- har varit aktiv hela dagen (utom när jag vilade)
- är en bra mamma
Tack
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att det finns mat att köpa
- tack för att jag har pengar att köpa mat för
Hjälp
- hjälp mej klara av bankmötet imorgon
- hjälp mej att leva i nuet
- hjälp mej att inte stressa upp mej för småsaker
svårt att somna
Mina största älsklingar ligger fortfarande vakna. Det är varmt. Och inte blir det bättre av att den ena vägrar ta av sej pyjamasen och den andra absolut ska ha täcke i påslakanet.
Hoppas att de inte blir alltför svårväckta imorgon.
jag gjorde det!!!
Nu har jag varit och handlat. Ensam. Med bil.
Jag körde alltså ensam! För första gången på länge. Visserligen bara till den lokala ica-butiken. Men ändå.
Och det var inte så farligt.
Unnade mej ett säkerhetsbeteende. Jag körde när bibblan var öppen. Ifall jag inte hade vågat köra hem igen så hade jag gått på toa där och sen gått hem. (Det finns ju toa i affären, men huuu...den kan man ju inte använda!!! Tycker jag. Precis som om någon skulle lägga märke till det. Eller ens bry sej.)
Go och gla ska jag bege mej ut en stund i trädgårdens ogräsgrönska.
Jag körde alltså ensam! För första gången på länge. Visserligen bara till den lokala ica-butiken. Men ändå.
Och det var inte så farligt.
Unnade mej ett säkerhetsbeteende. Jag körde när bibblan var öppen. Ifall jag inte hade vågat köra hem igen så hade jag gått på toa där och sen gått hem. (Det finns ju toa i affären, men huuu...den kan man ju inte använda!!! Tycker jag. Precis som om någon skulle lägga märke till det. Eller ens bry sej.)
Go och gla ska jag bege mej ut en stund i trädgårdens ogräsgrönska.
mitt jag
Jag har en mittpunkt.
Mitt jag.
Precis ovanför magsäcken.
Samma punkt som min ångest utgår ifrån.
Så när mitt jag har blivit starkare får ångesten kanske inte plats?
Jag känner mej mer bräcklig nu.
Men på något sätt ändå starkare.
Jag värnar om mitt jag.
Försöker att lyssna.
Lära känna.
Det ger mej en kraft
som jag inte haft förrut.
Det ger mej mod.
Men det gör mej också mer medveten om
hur sårbar jag är.
Får inte svika.
Igen.
Måste stå för
den jag är.
Mitt jag.
Precis ovanför magsäcken.
Samma punkt som min ångest utgår ifrån.
Så när mitt jag har blivit starkare får ångesten kanske inte plats?
Jag känner mej mer bräcklig nu.
Men på något sätt ändå starkare.
Jag värnar om mitt jag.
Försöker att lyssna.
Lära känna.
Det ger mej en kraft
som jag inte haft förrut.
Det ger mej mod.
Men det gör mej också mer medveten om
hur sårbar jag är.
Får inte svika.
Igen.
Måste stå för
den jag är.
min sommarplan
Dags att följa upp min sommarplanering.
- promenader (så ofta det går)
Det har jag ju börjat med nu. Förra veckan blev det dock inte så mycket eftersom jag inte var hemma.
- egentid: rita, teckna, måla. (1 timme 2 ggr/vecka)
Oj, det har jag bara gjort en gång (!)
- bloggen: "Jakten på mej själv" - ska starta! Kommer att jaga min kontrollperson med blåslampa - vad finns bakom? vad tycker jag egentligen? vad vill jag? vem är jag? (varje dag)
Det här har jag faktiskt glömt bort. Fast jag har bloggat om andra viktiga tankar.
- läsa böcker (när tillfälle ges)
Klart godkänt. Jag har läst flera böcker.
Tja, det har väl gått sådär. Fast jag har gjort mycket annat som jag knappt vågat hoppas på tidigare.
Och jag har inte blivit sämre med bilkörning och annat.
Plan för augusti
Promenader: Istort sett varje dag.
Egentid: Känns inte så viktigt att planera in. Nu har jag ju hela dagarna för mej själv.
Bloggen: Jag ska ändra kategorierna och läsa igenom allt som förberedelse inför terapin som börjar om ett par veckor.
Läsa böcker: ska jag fortsätta med
Träning: Ska försöka ta mej till träningslokalen den här veckan eller nästa. Borde börja styrketräna. Och de ska tydligen börja med Yoga också. Det ska jag nog testa.
Funderar på om jag ska anmäla mej till en målarkurs i höst. Problemet är ju bara att jag inte vet när jag kan köra själv. Fast mamma ställer säkert upp och skjutsar mej ett par gånger om det krisar. Det vore ju bra träning att göra något på egen hand med en tid att passa.
- promenader (så ofta det går)
Det har jag ju börjat med nu. Förra veckan blev det dock inte så mycket eftersom jag inte var hemma.
- egentid: rita, teckna, måla. (1 timme 2 ggr/vecka)
Oj, det har jag bara gjort en gång (!)
- bloggen: "Jakten på mej själv" - ska starta! Kommer att jaga min kontrollperson med blåslampa - vad finns bakom? vad tycker jag egentligen? vad vill jag? vem är jag? (varje dag)
Det här har jag faktiskt glömt bort. Fast jag har bloggat om andra viktiga tankar.
- läsa böcker (när tillfälle ges)
Klart godkänt. Jag har läst flera böcker.
Tja, det har väl gått sådär. Fast jag har gjort mycket annat som jag knappt vågat hoppas på tidigare.
Och jag har inte blivit sämre med bilkörning och annat.
Plan för augusti
Promenader: Istort sett varje dag.
Egentid: Känns inte så viktigt att planera in. Nu har jag ju hela dagarna för mej själv.
Bloggen: Jag ska ändra kategorierna och läsa igenom allt som förberedelse inför terapin som börjar om ett par veckor.
Läsa böcker: ska jag fortsätta med
Träning: Ska försöka ta mej till träningslokalen den här veckan eller nästa. Borde börja styrketräna. Och de ska tydligen börja med Yoga också. Det ska jag nog testa.
Funderar på om jag ska anmäla mej till en målarkurs i höst. Problemet är ju bara att jag inte vet när jag kan köra själv. Fast mamma ställer säkert upp och skjutsar mej ett par gånger om det krisar. Det vore ju bra träning att göra något på egen hand med en tid att passa.
dagislämning avklarad
Hade en del ångest när jag cyklade till dagis med tjejerna. Konstigt. Det är ju mycket lättare än att cykla till affären. Men det var ju förståss första gången på sex veckor. Och det blev lite stressigt på morgonen. Midi är lite lätt flummig sådär. Fastnar gärna i något småpill som måste göras. När jag är stressad kommer ångesten direkt.
Fast varför måste jag alltid vara på dagis absoult senast klockan åtta? Det är ju inte så att de inte får någon frukost om de skulle råka komma fem över någon gång.
Tjejerna sprang glatt in och satte sej. Annat är det med Maxi. Han har i över en vecka gnällt om att han inte vill börja på fritids. Fast han tycker att det är hur kul som helst när han väl är där. Han har alltid haft svårt för förändringar.
Mannen lämnade honom idag innan han cyklade till jobbet. Jag kände att det skulle bli lite för mycket om han skulle sätta sej på tvären innan vi åkte.
bra-tack-hjälp
Med en värdecheck på femitio kronor som morot har jag uträttat stora saker idag. Vi veckohandlade på ett stort ICA som jag aldrig varit på tidigare. Det har öppnat det senaste året och jag har aldrig tidigare varit där. Håller mej till välkänd mark. Det brukar vara tillräckligt jobbigt ändå.
Inte nog med att jag handlade där. Jag körde dit (flera rödljus) och gick runt i gallerian en bra stund innan vi äntrade ICA. Utan toalettbesök, så klart. Och sedan körde jag hem. Det var nära att jag svängde ut på motorvägen, men jag bestämde mej för att det varit nog med utmaningar för idag och tog en säker väg.
Och hela utflykten gick kanonbra! Utan någon panikattack. "Bara" lätt ångest. Men utan att jag tappade humöret. Av den förväntansångest jag byggt upp inför den här affären under det senaste halvåret märktes intet. Jag gick helt enkelt in och började handla.
Så fantastiskt underbart!!!! :) Och jag fyndade dessutom en stickad tröja för 75 spänn.
Imorgon är det dagisdags igen. Och jag känner mej inte särskilt nervös inför lämningen. Skönt!
Bra
Jag är glad
Jag har framtidstro
Jag är optimistisk
Tack
Tack för att jag finns
Tack för att jag är jag
Tack för att mitt kämpande ger utdelning
Tack för min underbara familj
Hjälp
Hjälp mej att klara av dagarna utan att förlora viljan
Hjälp mej att våga
Hjälp mej att hitta mej själv
Inte nog med att jag handlade där. Jag körde dit (flera rödljus) och gick runt i gallerian en bra stund innan vi äntrade ICA. Utan toalettbesök, så klart. Och sedan körde jag hem. Det var nära att jag svängde ut på motorvägen, men jag bestämde mej för att det varit nog med utmaningar för idag och tog en säker väg.
Och hela utflykten gick kanonbra! Utan någon panikattack. "Bara" lätt ångest. Men utan att jag tappade humöret. Av den förväntansångest jag byggt upp inför den här affären under det senaste halvåret märktes intet. Jag gick helt enkelt in och började handla.
Så fantastiskt underbart!!!! :) Och jag fyndade dessutom en stickad tröja för 75 spänn.
Imorgon är det dagisdags igen. Och jag känner mej inte särskilt nervös inför lämningen. Skönt!
Bra
Jag är glad
Jag har framtidstro
Jag är optimistisk
Tack
Tack för att jag finns
Tack för att jag är jag
Tack för att mitt kämpande ger utdelning
Tack för min underbara familj
Hjälp
Hjälp mej att klara av dagarna utan att förlora viljan
Hjälp mej att våga
Hjälp mej att hitta mej själv
mina drivkrafter
Viljan att vara duktig. Få beröm. Göra andra nöjda. Inte svika.
Men också lusten att tänja gränser, att möta utmaningar.
Glädjen när jag klarar det jag inte trodde var möjligt.
Drivkrafter som kan driva mej långt, långt bort från mej sjäv. Hårdare än jag egentligen orkar.
Drivkrafter som baseras på att göra.
Måste ersätta dem med drivkrafter som utgår från att vara.
Viljan att må bra. Lusten att upptäcka nya saker. Glädjen i att leva mitt liv. Som jag vill ha det.
Jag måste våga känna efter. Våga stå för den jag är. Våga stå för det jag känner är rätt.
Inför andra. Men också inför mej själv.
Jag undrar om inte det senare är den svåraste utmaningen. Att bekämpa det dåliga samvetet.
Att tysta min kritiska röst. Som sällan är nöjd. Som gör att jag ofta inte ens försöker.
Jag är bra precis som jag är!
Men också lusten att tänja gränser, att möta utmaningar.
Glädjen när jag klarar det jag inte trodde var möjligt.
Drivkrafter som kan driva mej långt, långt bort från mej sjäv. Hårdare än jag egentligen orkar.
Drivkrafter som baseras på att göra.
Måste ersätta dem med drivkrafter som utgår från att vara.
Viljan att må bra. Lusten att upptäcka nya saker. Glädjen i att leva mitt liv. Som jag vill ha det.
Jag måste våga känna efter. Våga stå för den jag är. Våga stå för det jag känner är rätt.
Inför andra. Men också inför mej själv.
Jag undrar om inte det senare är den svåraste utmaningen. Att bekämpa det dåliga samvetet.
Att tysta min kritiska röst. Som sällan är nöjd. Som gör att jag ofta inte ens försöker.
Jag är bra precis som jag är!
blåbärsplockning
Äntligen!
Jag slåss mot ångesten igen!
Uppkäftig som en tonåring.
Gör det JAG vill.
Blåbärsplockning med svägerskan.
Långt in i skogen. Hennes skog. På hennes villkor.
Svägerskan, den mest oberäknerligt egensinniga människa jag känner.
NEEEJ! Skrek min ångest.
Nej tack, sa jag.
.....men vänta.....
Jo. Förresten. Jag följer med!
FUCK IT!
(Det blev aldrig någon blåbärsplockning. Det blir sällan som svägerskan planerar. Men det är inte så viktigt.
Det viktiga är att jag bestämt mej för att följa med. Jag vet ju att jag hade klarat det. Så klart)
Jag slåss mot ångesten igen!
Uppkäftig som en tonåring.
Gör det JAG vill.
Blåbärsplockning med svägerskan.
Långt in i skogen. Hennes skog. På hennes villkor.
Svägerskan, den mest oberäknerligt egensinniga människa jag känner.
NEEEJ! Skrek min ångest.
Nej tack, sa jag.
.....men vänta.....
Jo. Förresten. Jag följer med!
FUCK IT!
(Det blev aldrig någon blåbärsplockning. Det blir sällan som svägerskan planerar. Men det är inte så viktigt.
Det viktiga är att jag bestämt mej för att följa med. Jag vet ju att jag hade klarat det. Så klart)
mitt fängelse
I morgon är det måndag.
Åter dags.
För min begränsade tillvaro.
Jag har längtat.
Etter oceaner av ensamhet.
Tid att tänka
för mej själv
Glömde bort.
Oceanerna av ensamhet.
Tid som måste tas
från någon annan.
Jag sitter där jag sitter
tills någon har tid
att följa med.
Sex veckor av vi.
Ersätts av dagar med jag.
JAG VILL INTE ha det så här!!!!!!!!!
Åter dags.
För min begränsade tillvaro.
Jag har längtat.
Etter oceaner av ensamhet.
Tid att tänka
för mej själv
Glömde bort.
Oceanerna av ensamhet.
Tid som måste tas
från någon annan.
Jag sitter där jag sitter
tills någon har tid
att följa med.
Sex veckor av vi.
Ersätts av dagar med jag.
JAG VILL INTE ha det så här!!!!!!!!!
min natt
Natten har innehållit mycket, men inte lugn sömn.
Tankar som surrat i huvudet.
Barn som ropat.
Konstiga drömmar som väckt mej när jag väl lyckats somna.
Och blogginlägg. Motstod frestelsen att sätta mej vid datorn. Men skrev på det gamla hederliga sättet.
Så idag blir det många inlägg. Om jag hinner.
Tänk vad några dagars ofrivillig internetfrånvaro kan göra.
Tankar som surrat i huvudet.
Barn som ropat.
Konstiga drömmar som väckt mej när jag väl lyckats somna.
Och blogginlägg. Motstod frestelsen att sätta mej vid datorn. Men skrev på det gamla hederliga sättet.
Så idag blir det många inlägg. Om jag hinner.
Tänk vad några dagars ofrivillig internetfrånvaro kan göra.
körde hela vägen hem
Mannen var trött så jag sa att jag kunde köra. När vi närmade oss Ölandsbron så tänkte jag att det är väl lika bra att köra vidare. Testa om medicinen funkar. Och det gick bra! Jag fick bara småångest. Mest för att jag glömde att andas, tror jag. Ingen panikattack. Så efter bron svängde jag ner på motorvägen. Brukar få en massiv ångest när jag kör ner, men det fick jag inte idag.
Har haft en härlig semester. Jag har kört mycket bil, vilket inte alls har varit jobbigt. Och så har vi åkt på lite utflykter, vilket också har gått bra.
Brorsan med familj har också varit i stugan. I onsdags trotsade vi regnmolnen och tog traktorn med vagn ner till sjön och grillade. För en stund skingrades molnen och vi fick se en vacker solnedgång. När vi kom hem började det regna.
Nu på hemvägen passade vi på att fira min svärmors födelsedag. Det var riktigt trevligt som omväxling. Kanske för att mannen och barnen har varit där en hel del på sistone.
Så nu har vi det gjort. Passade på att ha gäster i stugan oxå. Skönt att ha det där, det blir lite mer okonstlat i stugan.
Imorgon blir det tvätt och städ och på måndag börjar jobb, dagis och fritids.
Har haft en härlig semester. Jag har kört mycket bil, vilket inte alls har varit jobbigt. Och så har vi åkt på lite utflykter, vilket också har gått bra.
Brorsan med familj har också varit i stugan. I onsdags trotsade vi regnmolnen och tog traktorn med vagn ner till sjön och grillade. För en stund skingrades molnen och vi fick se en vacker solnedgång. När vi kom hem började det regna.
Nu på hemvägen passade vi på att fira min svärmors födelsedag. Det var riktigt trevligt som omväxling. Kanske för att mannen och barnen har varit där en hel del på sistone.
Så nu har vi det gjort. Passade på att ha gäster i stugan oxå. Skönt att ha det där, det blir lite mer okonstlat i stugan.
Imorgon blir det tvätt och städ och på måndag börjar jobb, dagis och fritids.
öland igen
Nu åker vi snart.
Tar med datorn.
Hoppas på sol.
Och bad.
Tar med datorn.
Hoppas på sol.
Och bad.
när det blir för mycket
Innan jag började med medicinen var jag helt förstörd av ångest om jag hade för mycket jobbigt som väntade. Nu har jag inte så mycket problem med förväntansångesten. Men däremot drabbas jag av ångest när det har varit för mycket ett tag.
Som nu. Först Astrid Lindgrens värld, tätt följt av tre jobbiga Malmödagar. Idag har ångesten tagit mej i besittning. Det har blivit för mycket. Helt enkelt. Och snart kommer familjen och hämtar mej för några dagar i stugan. Jag älskar att vara i stugan. Men att ta sej dit? och dessutom ska vi åka traktor till sjön och grilla ikväll. Underbart! Men jobbigt. Jag kan inte åka hem när jag vill. Det är för långt att gå. För mej i alla fall. Kanske kan jag ta med cykeln. För jag vill. Men jag vet inte om jag orkar.
Är det så att jag har blivit svagare? Jag körde ju faktiskt slut på mej i maj. Var helt tömd på energi.
Eller har jag bara blivit bättre på att lyssna?
Oups!
Jahapp. Fixarjag har varit I farten. Igen!
Innan sommaren bestämde vi Kick-off datum för Syjuntan. (Vi börjar och avslutar varje ?termin? på puben.) Fick ett mail från en kompis där hon undrade hur det blev. Jag ringde upp men det var ingen hemma, så då bokade jag bord till oss på en trevlig pub. Och har nu ringt runt och meddelat detta.
Suck! Jag skulle ju inte!!!! Men nu är det gjort. Och det ska bli trevligt.
Jag tror att det är så att jag försöker bli omtyckt genom mina handlingar.
Måste banka in i skallen att jag blir omtyckt för den jag ÄR. Inte för vad jag gör eller inte inte gör.
Det är ju så jag är mot mej själv också. Jag tycker om mej själv för det jag gör. Inte för den jag är. Alla mina mentala listor med bra saker som man ska göra för att vara duktig. Som jag måste följa för att vara nöjd med att vara jag.
Vill inte vara sån!!!!
pigg som en tupp
Hade tänkt pyssla lite med mina inköp ikväll. Men jag fastnade visst vid datorn. Som så ofta.
Imorgon kan jag sova hur länge jag vill. Men det brukar inte bli så sent iallafall. Halv åtta kanske. Kroppen är inte van vid sovmornar längre. Morgonpigga barn har ställt om min inre klocka så att jag vaknar med tuppen.
Kanske ska grejja en stund nu. Jag är inte särskilt trött. Sov i över en timme i bilen hem. Älskar att sova när jag åker bil. Sitter helst till vänster i baksätet. Min nacke är mer tänjd åt det hållet efter tretti års bilsovande med huvudet mot den vänstra rutan.
Ser fram emot en lugn, ensam dag imorgon. Innan det blir stugan på öland i några dagar (om inte vädret väntas bli alldeles för dåligt - då kommer mina älsklingar hem imorgon) .
Bra:
- jag har varit i Malmö!
- jag har inte lyssnat på min ångest
- jag har trotsat min rädsla för att misslyckas
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att vi syskon har en sådan gemenskap
- tack för att jag har några att sakna
Hjälp:
- hjälp mej att VÅGA
- hjälp mej att VILJA
- hjälp mej att VARA
Imorgon kan jag sova hur länge jag vill. Men det brukar inte bli så sent iallafall. Halv åtta kanske. Kroppen är inte van vid sovmornar längre. Morgonpigga barn har ställt om min inre klocka så att jag vaknar med tuppen.
Kanske ska grejja en stund nu. Jag är inte särskilt trött. Sov i över en timme i bilen hem. Älskar att sova när jag åker bil. Sitter helst till vänster i baksätet. Min nacke är mer tänjd åt det hållet efter tretti års bilsovande med huvudet mot den vänstra rutan.
Ser fram emot en lugn, ensam dag imorgon. Innan det blir stugan på öland i några dagar (om inte vädret väntas bli alldeles för dåligt - då kommer mina älsklingar hem imorgon) .
Bra:
- jag har varit i Malmö!
- jag har inte lyssnat på min ångest
- jag har trotsat min rädsla för att misslyckas
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att vi syskon har en sådan gemenskap
- tack för att jag har några att sakna
Hjälp:
- hjälp mej att VÅGA
- hjälp mej att VILJA
- hjälp mej att VARA
källarmonstret
Kompis E tittade förbi och pratade lite (hrmmm...mycket) så jag hann inte hänga tvätten innan det blev mörkt.
Jag tycker inte om källare, var jätterädd för källaren när jag var liten. Och ändå har vi ett källarhus. Vår källare är dock ganska trevlig. Jag har väl vant mej - eller blivit vuxen.
Men jag tycker inte om att vara i källaren när det är mörkt ute. Då blir jag mörkrädd!
Var ju tvungen att gå ner och fixa tvätten. Fantasin började jobba. Kroppen började reagera.
Ja, det kändes lite som det gör när jag får en panikattack, faktiskt.
Lyckades dock sansa mej och föra in mina tankar på trevligare saker. Men jag mindes plötsligt min mörkrädsla som barn (och även som nästan vuxen). Hjärnan snurrar, hjärtat bankar, yrseln kommer. Och jag känner att jag vill bort.
Är det en fly/fäkta-reaktion jag får vid mörkrädsla? Precis som det ju är vid en panikattack.
Vi har fått ett monster i vår källare
finns ingen snällare än
vårat lilla monster.
Svart och lite luddig
han är ganska ful
men han är jättekul
vårat lilla monster.
/Spökligan
Efter att ha lyssnat på den här sången har barnen fantiserat ihop ett källarmonster. Midi är helt på det klara med att det bara är på låtsas. Maxi är nog inte lika säker...
Så nu bor källarmonstret i pannrummet.
Vårt källarmonster är lite busigt. När vi inte är hemma händer det att det går upp och stökar till på barnens rum.
Men det är väldigt snällt och håller sig i pannrummet när vi är hemma.
Jag tycker inte om källare, var jätterädd för källaren när jag var liten. Och ändå har vi ett källarhus. Vår källare är dock ganska trevlig. Jag har väl vant mej - eller blivit vuxen.
Men jag tycker inte om att vara i källaren när det är mörkt ute. Då blir jag mörkrädd!
Var ju tvungen att gå ner och fixa tvätten. Fantasin började jobba. Kroppen började reagera.
Ja, det kändes lite som det gör när jag får en panikattack, faktiskt.
Lyckades dock sansa mej och föra in mina tankar på trevligare saker. Men jag mindes plötsligt min mörkrädsla som barn (och även som nästan vuxen). Hjärnan snurrar, hjärtat bankar, yrseln kommer. Och jag känner att jag vill bort.
Är det en fly/fäkta-reaktion jag får vid mörkrädsla? Precis som det ju är vid en panikattack.
Vi har fått ett monster i vår källare
finns ingen snällare än
vårat lilla monster.
Svart och lite luddig
han är ganska ful
men han är jättekul
vårat lilla monster.
/Spökligan
Efter att ha lyssnat på den här sången har barnen fantiserat ihop ett källarmonster. Midi är helt på det klara med att det bara är på låtsas. Maxi är nog inte lika säker...
Så nu bor källarmonstret i pannrummet.
Vårt källarmonster är lite busigt. När vi inte är hemma händer det att det går upp och stökar till på barnens rum.
Men det är väldigt snällt och håller sig i pannrummet när vi är hemma.
ensam
Har landat hemma i soffan. Mätt efter en tallrik gröt (orkade inte laga till något). Tvättmaskinen är igång.
Och resten av familjen är i sommarstugan. Kommer och hämtar mej imorgon. Jag hoppas på iallafall hyfsat väder så att vi kan bada.
Sitter och begrundar Malmödagarna. Det gick ju bra! Det kändes jobbigt. Men jag har gjort tuffare saker än jag brukar. Och med tanke på det så är jag förvånad över att jag inte hade mer ångest. Glatt överraskad. Och tacksam.
En resa helt på andras villkor. Vi kunde inte vända om. Jag kunde inte åka hem om någon affär kändes för jobbig. Det var bara att bita ihop och hänga på. Sådana situationer är de värsta för mej, när jag inte kan styra omgivningen. Och jag klarade det! Jag vågade!
Jag bestämde mej ju för att sluta tramsa med att jag inte är händig. Vilket jag ju egentligen är (eller var iallafall).
Så idag målade jag i systers kök. I mina vanliga kläder och utan täckpapp. Det blev jättebra. Och jag kladdade ingenting.
Saknar mina tre små pluttar nu när jag kom hem. Har inte hunnit tänka så mycket på dem där hemma, men nu känns det väldigt tomt. Och jag får ju träffa dem imorgon.
dammnäsor
Syster och jag nyser ikapp. Byggdamm och sågspån har invaderat våra luftvägar.
Men nu ska vi på'at igen! Allt ska göras klart under förmiddagen, sedan bär det av hemåt igen.
Igår jobbade vi till klockan elva. Vi låtsades att vi var Bygglov. Jag åtog mej att vara Willy. Bror trodde nog att han var Matte.
Idag blir det slipning och målning. Fler hyllor ska sättas upp. Tavlor ska hängas. Soffan ska slutmonteras.
Och efter lunch drar vi. Lämnar syster med det sista pysslet.
Nu ska vi ta bussen till nya lägenheten. Huuuu.
Sist lurade hon mej, min lilla syster. Sa att det var tjugo minuters promenad. "Men vi tar bussen så slipper vi kånka på väskorna." Igår erkände hon att det nog snarare tar fyrtio minuter att gå. "Men om jag hade sagt det hade jag väl inte fått ut dej ur lägenheten".
Hon är klok, min lilla syster.
Men nu vet jag. Och nu känns det jobbigt. Men det klarar väl jag!!!
Men nu ska vi på'at igen! Allt ska göras klart under förmiddagen, sedan bär det av hemåt igen.
Igår jobbade vi till klockan elva. Vi låtsades att vi var Bygglov. Jag åtog mej att vara Willy. Bror trodde nog att han var Matte.
Idag blir det slipning och målning. Fler hyllor ska sättas upp. Tavlor ska hängas. Soffan ska slutmonteras.
Och efter lunch drar vi. Lämnar syster med det sista pysslet.
Nu ska vi ta bussen till nya lägenheten. Huuuu.
Sist lurade hon mej, min lilla syster. Sa att det var tjugo minuters promenad. "Men vi tar bussen så slipper vi kånka på väskorna." Igår erkände hon att det nog snarare tar fyrtio minuter att gå. "Men om jag hade sagt det hade jag väl inte fått ut dej ur lägenheten".
Hon är klok, min lilla syster.
Men nu vet jag. Och nu känns det jobbigt. Men det klarar väl jag!!!
min svägerska
Det är när svägerskan inte är med som stämningen blir så där naturlig och go. Rå men hjärligt. Min man smälter in i familjen. Syster var bara 12 år när vi blev tillsammans.
Brorsans tjej har väldigt svårt för att acceptera att andra kanske inte tycker precis som hon. Och intar en fördömmande attityd till olikheter. Ingenting att bry sej om egentligen. Men det har drivit mej till vansinne!
I början när de var tillsammans krockade det rejält.
Hennes sätt att tänka på sej själv i första hand (eller inte tänka alls?) kombinerat med mitt sätt att tänka på andra först, gjorde att jag mer och mer har känt mej utnyttjad.
Men hon har efter hand blivit mer "som oss" och har nu kommit i fatt i livssituationen. Och jag tycker bra om henne. Och dessutom har jag lärt mej att tänka mer som hon - när det gäller henne. Borde överföra det till resten av livet också.
Hennes principer gäller bara så länge hon inte befinner sig i samma situation:
När de blev tillsammans förfasade hon sej över att vi hade bil. Trots att vi bara använde den till jobbet - 5 mil bort.
När hon flyttade hit körde hon brorsans bil mest hela tiden. Inom stan!
När vi flyttade ut på landet var det hemskt av oss att ha två bilar!
Nu när de bor lite avsides kan hon inte tänka sej mindre än just två bilar.
Och så vidare...
Roligt (?) är att hennes 3-åriga dotter ofta säger "Men så tycker inte min mamma!" när vi pratar.
Nähä, dax att åka.
Brorsans tjej har väldigt svårt för att acceptera att andra kanske inte tycker precis som hon. Och intar en fördömmande attityd till olikheter. Ingenting att bry sej om egentligen. Men det har drivit mej till vansinne!
I början när de var tillsammans krockade det rejält.
Hennes sätt att tänka på sej själv i första hand (eller inte tänka alls?) kombinerat med mitt sätt att tänka på andra först, gjorde att jag mer och mer har känt mej utnyttjad.
Men hon har efter hand blivit mer "som oss" och har nu kommit i fatt i livssituationen. Och jag tycker bra om henne. Och dessutom har jag lärt mej att tänka mer som hon - när det gäller henne. Borde överföra det till resten av livet också.
Hennes principer gäller bara så länge hon inte befinner sig i samma situation:
När de blev tillsammans förfasade hon sej över att vi hade bil. Trots att vi bara använde den till jobbet - 5 mil bort.
När hon flyttade hit körde hon brorsans bil mest hela tiden. Inom stan!
När vi flyttade ut på landet var det hemskt av oss att ha två bilar!
Nu när de bor lite avsides kan hon inte tänka sej mindre än just två bilar.
Och så vidare...
Roligt (?) är att hennes 3-åriga dotter ofta säger "Men så tycker inte min mamma!" när vi pratar.
Nähä, dax att åka.
skrynklig
Syster har inget strykjärn här. Hoppsan. Jag räknade kallt med det och strök inte innan jag åkte.
Kom på att det är ett måste som jag lagt till nu när jag är sjukskriven. Innan strök jag inte mycket. Men sen började jag stryka lite t-shirts och så. Tycker det är rogivande. Och nu har jag ju haft massor med tid.
Och när jag väl började så blev det mer och mer. Och nu tycker jag att det mesta är skrynkligt om jag inte varit där med järnet.
Jag skulle väl ta bort måsten. Inte skaffa nya!
Kom på att det är ett måste som jag lagt till nu när jag är sjukskriven. Innan strök jag inte mycket. Men sen började jag stryka lite t-shirts och så. Tycker det är rogivande. Och nu har jag ju haft massor med tid.
Och när jag väl började så blev det mer och mer. Och nu tycker jag att det mesta är skrynkligt om jag inte varit där med järnet.
Jag skulle väl ta bort måsten. Inte skaffa nya!
förresten
Idag är det ju måndag.
Sista veckan på mannens semester.
Hjälp! Fem veckor har försvunnit i ett huj.
Nästa vecka börjar jobb, dagis och fritids.
Jag har ett par veckor kvar av min "ledighet".
Ska bli skönt med rutiner igen.
Ska bli skönt med dagar för mej själv.
Jag behöver det.
Huvudet är fullt med tankar som måste redas ut.
Men nu är det måndag och en hel vecka kvar.
Att njuta!
Sista veckan på mannens semester.
Hjälp! Fem veckor har försvunnit i ett huj.
Nästa vecka börjar jobb, dagis och fritids.
Jag har ett par veckor kvar av min "ledighet".
Ska bli skönt med rutiner igen.
Ska bli skönt med dagar för mej själv.
Jag behöver det.
Huvudet är fullt med tankar som måste redas ut.
Men nu är det måndag och en hel vecka kvar.
Att njuta!
en egen förmiddag
Min kära syster har planerat dagen så att jag får förmiddagen för mej själv. Så härligt.
Sitter och surfar lite (vad annars?) och har faktiskt druckit en kopp kaffe. Mmmm....så gott.
Som tack ska jag diska och göra i ordning i köket. Fick tydligen inte nog av handdisk igår.
Och sedan ska jag läsa.
Eftermiddagen blir tuff. Syster passar på att utnyttja det faktum att hon har besök med släpkärra. Så det blir Ikea och diverse andra möbelaffärer. Kanske ett par nöjesaffärer också. Jag såg ett par fina grejjer förra gången jag var här som jag gärna köper idag. Vi ligger före schemat. Fyra samordnade effektiva människor fixade massor igår.
Är vi släkt, eller?
Jag förmodar att brorsan är i full gång med Hiltin. Hyllor, tavlor och diverse annat ska upp på väggarna.
Jag har planerat och inhandlat Ikeaskåp att bygga säng av. Syster var lite skeptiskt och brorsan tveksam.
Men vi monterade skåpen igår och det blir kanonbra. Puh! Och i går kväll kläcktes idén om en sänggavel med hylla. Det svänger bror ihop i ett huj. Så det blir besök i byggaffär oxå.
Tufft för min panikångest att åka runt till en massa obekanta ställen. Och vi ska ända till Lund och hämta en soffa.
Helst skulle jag vilja gömma mej här i lägenheten hela dagen.
Eller, JAG vill ju inte det. JAG tycker ju att sånt här är roligt.
Det är den där dumma ångesten.
Men idag bestämmer JAG.
Så det så!
Sitter och surfar lite (vad annars?) och har faktiskt druckit en kopp kaffe. Mmmm....så gott.
Som tack ska jag diska och göra i ordning i köket. Fick tydligen inte nog av handdisk igår.
Och sedan ska jag läsa.
Eftermiddagen blir tuff. Syster passar på att utnyttja det faktum att hon har besök med släpkärra. Så det blir Ikea och diverse andra möbelaffärer. Kanske ett par nöjesaffärer också. Jag såg ett par fina grejjer förra gången jag var här som jag gärna köper idag. Vi ligger före schemat. Fyra samordnade effektiva människor fixade massor igår.
Är vi släkt, eller?
Jag förmodar att brorsan är i full gång med Hiltin. Hyllor, tavlor och diverse annat ska upp på väggarna.
Jag har planerat och inhandlat Ikeaskåp att bygga säng av. Syster var lite skeptiskt och brorsan tveksam.
Men vi monterade skåpen igår och det blir kanonbra. Puh! Och i går kväll kläcktes idén om en sänggavel med hylla. Det svänger bror ihop i ett huj. Så det blir besök i byggaffär oxå.
Tufft för min panikångest att åka runt till en massa obekanta ställen. Och vi ska ända till Lund och hämta en soffa.
Helst skulle jag vilja gömma mej här i lägenheten hela dagen.
Eller, JAG vill ju inte det. JAG tycker ju att sånt här är roligt.
Det är den där dumma ångesten.
Men idag bestämmer JAG.
Så det så!
jag har åkt buss :)
Har gjort en massa jobbigt idag. Som har gått jättebra.
Bilresan flöt på bra. Jag satt och underhöll brorsdottern med diverse sånger och trams. När vi burit in alla grejjer i syrrans lägenhet gick vi och åt glass. Och sedan gick vi till affären och handlade frukost.
Jag och syster sover i hennes gamla lägenhet. Och vi åkte buss hit!!!! Jag har inte åkt buss på snart ett år. Visserligen åkte vi inte så långt, men ändå.
Vi har haft jättekul. Kommer inte ihåg när vi var bara vi syskon och mamma senast. Brorsan är mycket roligare när inte sambon är med. Lite tråkigt att han inte är riktigt sej själv med henne.
Imorgon väntar massor med utmaningar. Men det ska nog gå bra.
ett orosmoment mindre
Mannen tar med sej barnen och sover över hos sin bror i Borgholm. Så då blir det sol och bad iallafall. Med två vuxna. Puh!
Och min bror är inställd på att ta paus under resan. För dotterns och min skuld. Han har alltså tänk på att jag inte mår bra redan innan resan. Så då kanske jag slipper ogenomtänkta kommentarer.
Mamma hämtar mej om en timme. Sen blir det lunch hos henne innan vi åker. Är packad och klar. Men inte glad. Mer orolig.
Längtar tills jag kan göra vanliga saker utan att känna den här oron och ångesten. Men jag gör iallafall sakerna.
Ett steg i rätt riktning.
Och min bror är inställd på att ta paus under resan. För dotterns och min skuld. Han har alltså tänk på att jag inte mår bra redan innan resan. Så då kanske jag slipper ogenomtänkta kommentarer.
Mamma hämtar mej om en timme. Sen blir det lunch hos henne innan vi åker. Är packad och klar. Men inte glad. Mer orolig.
Längtar tills jag kan göra vanliga saker utan att känna den här oron och ångesten. Men jag gör iallafall sakerna.
Ett steg i rätt riktning.
mot Malmö
Har sovit riktigt gott i natt. Alla fem i familjen var helt slut efter en heldag hos Pippi.
Idag bär det av till Malmö. Med mamma, brorsan och hans 3-åring. Vi ska köra ner systers grejjer och hjälpa henne flytta till ny lägenhet. Ska bli skoj, men det känns väldigt jobbigt.
Syster har planerat att hon och jag ska sova i hennes gamla lägenhet. Mamma var väl lite sur för det. Men jag känner att det är perfekt. Då får jag lite tid för mej själv. Och tid att prata med syrran. Det är inte för ofta det händer. Det är ju alltid en massa barn runt oss när vi träffas. Eller runt henne rättare sagt. Favoritmoster som hon är. (Fast konurrensen om titeln är inte stenhård, hon är min enda syster.)
Mannen funderar på att åka upp till sommarstugan ensam med alla barnen. Och åka och bada själv. Jag är inte överförtjust i tanken. Men jag ska inte låta min ångest styra över hans beslut. Tycker han att han kan hantera alla tre barnen ensam på stranden så får han väl göra det.
Idag bär det av till Malmö. Med mamma, brorsan och hans 3-åring. Vi ska köra ner systers grejjer och hjälpa henne flytta till ny lägenhet. Ska bli skoj, men det känns väldigt jobbigt.
Syster har planerat att hon och jag ska sova i hennes gamla lägenhet. Mamma var väl lite sur för det. Men jag känner att det är perfekt. Då får jag lite tid för mej själv. Och tid att prata med syrran. Det är inte för ofta det händer. Det är ju alltid en massa barn runt oss när vi träffas. Eller runt henne rättare sagt. Favoritmoster som hon är. (Fast konurrensen om titeln är inte stenhård, hon är min enda syster.)
Mannen funderar på att åka upp till sommarstugan ensam med alla barnen. Och åka och bada själv. Jag är inte överförtjust i tanken. Men jag ska inte låta min ångest styra över hans beslut. Tycker han att han kan hantera alla tre barnen ensam på stranden så får han väl göra det.
hos Pippi i Villavillekulla
Naturligtvis var de försenade, brorsan och hans familj. Tur. För jag hade räknat med det trots allt och skulle fått snabbduscha annars.
Dagen gick väl sådär. Kaos inuti redan under bilfärden. Suck. Och så min svägerska på Astrid Lindgrens Värld. Hon är verkligen inte som jag. Flummar runt i sin egen lilla värld. Utan att samplanera med oss andra. Jag styrde upp det hela lite. Så att barnen både fick se Pippi och en föreställning. Jobbigt för min ångest också att bara lulla omkring. Vill ha raka rör.
Det är de första timmarna som är värst, så att vi var hela dagen spelade ingen större roll. Tvärtom ganska bra eftersom man ska stanna kvar i situationerna tills allt känns normalt. Fast jag utsatte mej inte för något extra. Gick inte in i hus fullproppade med folk. Och så. Hade panikkänningar ett par gånger. När vi satt och tittade på Ronja Rövardotter. Men det kom av sej nästan innan det börjat. Medicinen?
Är trött trött trött!
Ska duscha och sen gå och lägga mej.
Imorgon stundar nya äventyr. Resan till Malmö. Vi åker inte så tidigt. Så jag packar imorgon. Blir inte så mycket när man reser utan familjen.
Dagen gick väl sådär. Kaos inuti redan under bilfärden. Suck. Och så min svägerska på Astrid Lindgrens Värld. Hon är verkligen inte som jag. Flummar runt i sin egen lilla värld. Utan att samplanera med oss andra. Jag styrde upp det hela lite. Så att barnen både fick se Pippi och en föreställning. Jobbigt för min ångest också att bara lulla omkring. Vill ha raka rör.
Det är de första timmarna som är värst, så att vi var hela dagen spelade ingen större roll. Tvärtom ganska bra eftersom man ska stanna kvar i situationerna tills allt känns normalt. Fast jag utsatte mej inte för något extra. Gick inte in i hus fullproppade med folk. Och så. Hade panikkänningar ett par gånger. När vi satt och tittade på Ronja Rövardotter. Men det kom av sej nästan innan det börjat. Medicinen?
Är trött trött trött!
Ska duscha och sen gå och lägga mej.
Imorgon stundar nya äventyr. Resan till Malmö. Vi åker inte så tidigt. Så jag packar imorgon. Blir inte så mycket när man reser utan familjen.
skivspisning i huvudet
Nähäpp. Det blev ingen skivspisning igår heller. Skivspelaren funkade inte. Men reservdel är beställd, så jag hoppas på att det snart blir tredje gången gillt.
Började dock min egen afton i huvudet vid matlagningen.
Thåströms "I sitt perfekta hem, i sin perfekta värld..."
Lundells Hon gör mej galen
Kul, för de låtarna har jag inte tänkt på på länge.
Igår åkte vi till Blomsterlandet och tokköpte blommor. På grund av den äldstes vilda framfart och kreativa läggning har barnen inte haft några blommor på sina rum. Nu har dock Midi framfört önskemål om att få ha blommor i sitt fönster, så de fick välja några blommor var. Sonen valde kaktusar och en palm. Döttrarna valde varsin palm och diverse rosa och lila blommor. Dessutom köpte vi en del blommor till det övriga hemmet. Samt lite krukor.
Hela kalaset gick på nästan nio hundra spänn. Hoppsan!
På vägen dit (jag körde) kom jag att tänka på att jag inte varit där på över ett år, eftersom det är en affär utan toalett. Hjälp! Ångesten kom direkt. Hade lite panikkänslor i affären, men inte så starka. Tog det lugnt och koncentrerade mej på blommorna. På hemvägen stannade vi och köpte spackel. Vi satt kvar i bilen och väntade. Vilket också blev jättejobbigt.
Idag bär det av till Astrid Lindgrens Värld. Jag har sovit urdåligt i natt och har jätteont i magen. Och nu känner jag mej jättestressad så därför sitter jag vid datorn en stund. Sonen håller på med matlådorna. Han har lite svårt att hantera förväntningar, så då funkar det bäst att sätta honom i arbete så att han får ur sej energin.
Vi ska åka med min bror och hans familj. De hämtar upp oss på vägen. Frågan är om de kommer i tid. Det gör de nästan aldrig, och nu har de ju en liten bebis också. Men vi "måste" ju ändå vara klara.
Två timmars bilresa är ju inte så farligt. Mest på landsväg så man kan stanna vid behov. Och i parken finns det ju toaletter. Så det ska nog gå finfint. (Försöker intala mej det iallafalll....).
Började dock min egen afton i huvudet vid matlagningen.
Thåströms "I sitt perfekta hem, i sin perfekta värld..."
Lundells Hon gör mej galen
Kul, för de låtarna har jag inte tänkt på på länge.
Igår åkte vi till Blomsterlandet och tokköpte blommor. På grund av den äldstes vilda framfart och kreativa läggning har barnen inte haft några blommor på sina rum. Nu har dock Midi framfört önskemål om att få ha blommor i sitt fönster, så de fick välja några blommor var. Sonen valde kaktusar och en palm. Döttrarna valde varsin palm och diverse rosa och lila blommor. Dessutom köpte vi en del blommor till det övriga hemmet. Samt lite krukor.
Hela kalaset gick på nästan nio hundra spänn. Hoppsan!
På vägen dit (jag körde) kom jag att tänka på att jag inte varit där på över ett år, eftersom det är en affär utan toalett. Hjälp! Ångesten kom direkt. Hade lite panikkänslor i affären, men inte så starka. Tog det lugnt och koncentrerade mej på blommorna. På hemvägen stannade vi och köpte spackel. Vi satt kvar i bilen och väntade. Vilket också blev jättejobbigt.
Idag bär det av till Astrid Lindgrens Värld. Jag har sovit urdåligt i natt och har jätteont i magen. Och nu känner jag mej jättestressad så därför sitter jag vid datorn en stund. Sonen håller på med matlådorna. Han har lite svårt att hantera förväntningar, så då funkar det bäst att sätta honom i arbete så att han får ur sej energin.
Vi ska åka med min bror och hans familj. De hämtar upp oss på vägen. Frågan är om de kommer i tid. Det gör de nästan aldrig, och nu har de ju en liten bebis också. Men vi "måste" ju ändå vara klara.
Två timmars bilresa är ju inte så farligt. Mest på landsväg så man kan stanna vid behov. Och i parken finns det ju toaletter. Så det ska nog gå finfint. (Försöker intala mej det iallafalll....).
angående förändringar
som jag skrev om för en stund sedan.
Det är kanske så att jag varje dag utgår från att jag ska må bra. Och märker bara det som avviker från det jag förväntar mej.
Det innebär ju isåfall att jag inte gett upp hoppet.
Fast lite trist är det ju ändå.
svart kaffe
Efter elva idag hade jag den där molande ångesten som jag ofta dragits med på förmiddagarna (från klockan nio, ungefär. Bäst att precisera tiden...). Kom på att den här veckan har jag sluppit den. Tills nu då.
Sen slog det mej att det naturligtvis hänger ihop med kaffet. Inget kaffe - ingen ångest (inte den ångesten iallafall).
Kaffe ger ångest. Ännu en anledning till att jag ska sluta. Har slutat menar jag.
Ja, jag vet att det står i alla böcker att man ska slopa kaffe, choklad och annat gott. Men jag har liksom inte tyckt att det var något problem. Förrän nu när jag varit fri några dagar. När det kom tillbaka märker jag hur skönt det har varit.
Varför är det så. En negativ förändring märker jag genast, medan den positiva förändringen ofta passerar obemärkt.
Åh, kommer osökt att tänka på Svart Kaffe, en av mina Hylander-favoriter. Det kanske är dax för den där vinylaftonen som jag pratat om så länge. Vi kan ju starta på barntid med gamla barnskivor.
Mutar jag ungarna med lite snacks så sitter de nog snällt och lyssnar på mammas skivor från barndomen.
svart blogg
En bra sak med rss-läsare. Bloggar i svart är så jobbiga att läsa så dem brukar jag oftast skippa, men med läsaren blir det ju i vitt.
(Uppdatering: Svart bakgrund alltså.)
Och svart kaffe. Eller med mjölk. Shit, nu har jag druckit en kopp kaffe iallafall. I uppiggande syfte.
Är trött (trots att jag la mej strax efter tio) och tung i huvudet. En förkylning på gång? Hoppas inte!
Men en kopp då och då är ju ingen fara. Mmmm...så gott!
Alla barnen har kompisar här och jag borde städa. Medan man röjer kommer man efter men den vanliga städningen har jag märkt. (Mannen kaklar fortfarande, så det känns som att det faller på min lott att städa idag.)
Jag ska bara...
datorstädning
Nu har min städiver nått datorn. Och min favoritlista.
Har äntligen fått ändan ur och lagt in Feeds. Jag har några bloggar som jag gärna läser men som inte uppdateras så ofta. Nu besparar jag mej en massa onödiga klick.
Har också lagt in en lista på nyligen.se, och pingat min blogg där.
Oh, vad mycket tid jag kommer att spara nu...vad jag nu ska ha den till?
Naturligtvis regnar det idag, när vi planerat en stadstur. Inte kul att gå på stan då. Vi kanske åker till något köpcenter istället. Senare. Nu är mannen nere ock kaklar toaletten. Bäst att låta honom hållas ett tag så att det blir klart.
Har äntligen fått ändan ur och lagt in Feeds. Jag har några bloggar som jag gärna läser men som inte uppdateras så ofta. Nu besparar jag mej en massa onödiga klick.
Har också lagt in en lista på nyligen.se, och pingat min blogg där.
Oh, vad mycket tid jag kommer att spara nu...vad jag nu ska ha den till?
Naturligtvis regnar det idag, när vi planerat en stadstur. Inte kul att gå på stan då. Vi kanske åker till något köpcenter istället. Senare. Nu är mannen nere ock kaklar toaletten. Bäst att låta honom hållas ett tag så att det blir klart.
irriterande
Mannen sitter och kollar på film i datorn.
Med hörlurar på.
Hela tiden glömmer jag bort mej.
Och försöker prata.
Vet inte om han inte hör.
Eller om han bara ignorerar mej.
Några svar får jag iallafall inte.
På sin höjd en irriterad blick.
Hela kvällen. Vid varsin skärm.
Så mysigt. Hmmm.....
Med hörlurar på.
Hela tiden glömmer jag bort mej.
Och försöker prata.
Vet inte om han inte hör.
Eller om han bara ignorerar mej.
Några svar får jag iallafall inte.
På sin höjd en irriterad blick.
Hela kvällen. Vid varsin skärm.
Så mysigt. Hmmm.....
min egodag
Har på aktuellt samtidigt som jag skriver.
Har haft en härlig dag för mej själv. Familjen kom hem efter fem, så det blev verkligen en heldag.
Pysslade med krukväxterna, läste, fortsatte röja, skrev ner citat från böcker som jag läst, bloggade lite och framåt eftermiddagen plockade jag till och med fram blyertspennor och skissblock.
Röjandet är som ett gift. Och jag slänger massor. Är det något vi saknar kan vi ju faktiskt köpa nytt. Lite synd bara att jag häromdan slängde en träpinne som legat och drällt rätt länge och idag hittade den fina sprattelgubben vars ben det var.
Passade på att gå igenom leksakerna. Det svämmar över! Men det var inte så mycket som jag vill ta bort. Vi har mycket lego, mycket järnväg, många klossar, djur o.s.v. Inte så mycket onödiga småprylar som dräller omkring.
Imorgon ska vi ta en tur till stan och äta lunch. Om det inte regnar. Och sedan är det bara en vecka kvar på semestern. En vecka kvar tills jag får vara ensam hemma. Det ska bli skönt.
Bra:
- jag har tecknat
- jag har varit lugn
- jag gjorde saker för mej idag
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag har mat i kylen
- tack för den här dagen
Hjälp:
- hjälp mej att mota förväntansångesten
- hjälp mej att vara positiv i morgon
- hjälp mej att se det lilla i tillvaron
Har haft en härlig dag för mej själv. Familjen kom hem efter fem, så det blev verkligen en heldag.
Pysslade med krukväxterna, läste, fortsatte röja, skrev ner citat från böcker som jag läst, bloggade lite och framåt eftermiddagen plockade jag till och med fram blyertspennor och skissblock.
Röjandet är som ett gift. Och jag slänger massor. Är det något vi saknar kan vi ju faktiskt köpa nytt. Lite synd bara att jag häromdan slängde en träpinne som legat och drällt rätt länge och idag hittade den fina sprattelgubben vars ben det var.
Passade på att gå igenom leksakerna. Det svämmar över! Men det var inte så mycket som jag vill ta bort. Vi har mycket lego, mycket järnväg, många klossar, djur o.s.v. Inte så mycket onödiga småprylar som dräller omkring.
Imorgon ska vi ta en tur till stan och äta lunch. Om det inte regnar. Och sedan är det bara en vecka kvar på semestern. En vecka kvar tills jag får vara ensam hemma. Det ska bli skönt.
Bra:
- jag har tecknat
- jag har varit lugn
- jag gjorde saker för mej idag
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att jag har mat i kylen
- tack för den här dagen
Hjälp:
- hjälp mej att mota förväntansångesten
- hjälp mej att vara positiv i morgon
- hjälp mej att se det lilla i tillvaron
nyhetstorka
Hoppsan! Jag har inte kollat på några nyhetsprogram på evigheter.
Mitt enda nyhetsintag är via lokalblaskan. Inrikes- och utrikes på ett uppslag.
Iallafall rubrikerna. För det mesta.
Hörde någon psykolog uttala sej om att inte är bra att börja dagen med nyheter. En portion krig och elände till frukost påverkar en negataivt hela dagen. Ligger ju någonting i det. Så jag slutade med morgontv.
För ett tag sedan läste jag i någon bok att om man avslutar dagen med nyheter tar man med sig dessa negativa intryck in i drömmarnas värld. Låter ju inget vidare. Så aktuellt går bort.
Kvar är då rapport vid halv åtta. Men så här på sommaren sover inte barnen vid den tiden. Så det går inte heller. Jag ser absolut inte på nyheter när barnen är vakna.
Och tv4:s nyheter tycker jag inte om.
Därav denna uppenbara allmänbildningsbrist.
Fast nu har jag ju i och för sig också sommartid och är uppe längre. Ofta ända till elva. Tänka sej. Så aktuellt skulle väl kunna gå för sig igen.
Mitt enda nyhetsintag är via lokalblaskan. Inrikes- och utrikes på ett uppslag.
Iallafall rubrikerna. För det mesta.
Hörde någon psykolog uttala sej om att inte är bra att börja dagen med nyheter. En portion krig och elände till frukost påverkar en negataivt hela dagen. Ligger ju någonting i det. Så jag slutade med morgontv.
För ett tag sedan läste jag i någon bok att om man avslutar dagen med nyheter tar man med sig dessa negativa intryck in i drömmarnas värld. Låter ju inget vidare. Så aktuellt går bort.
Kvar är då rapport vid halv åtta. Men så här på sommaren sover inte barnen vid den tiden. Så det går inte heller. Jag ser absolut inte på nyheter när barnen är vakna.
Och tv4:s nyheter tycker jag inte om.
Därav denna uppenbara allmänbildningsbrist.
Fast nu har jag ju i och för sig också sommartid och är uppe längre. Ofta ända till elva. Tänka sej. Så aktuellt skulle väl kunna gå för sig igen.
bra att ha?
Mitt röjande har avslöjat en del sanningar om mej själv.
Det här sparar jag på:
Innerkrukor till blommor
Tar jag så mycket sticklingar att det är befogat med en hel hylla full? Absolut inte!
Brukar jag ta sticklingar över huvudtaget? Njäääee...men jag kanske kommer att göra...nångång...
Burkar
Med lock i bra storlekar. Trängs på en hylla över kylskåpet i väntan på att bli omklädda och förvandlade till pennställ, suddgummiburkar... Mitt pulverkaffedrickande genererar superbra burkar.. Hurra!
Skokartonger
Perfekta för barnens pysselgrejjer. Ju. Ska bara kläs om först...
Ljusstumpar
Så skoj att smälta ner och göra nya ljus. Frågan är bara när...
Yoghurtburkar
Kanon att frysa in bär i. Fast de mängder burkar jag sparat fyller nog en frysbox. Minst.
Barnens teckningar. Så klart. :)
Tygbitar
Som ska användas till omklädning av ovan nämnda burkar och kartonger. Och annat smått och gott om jag skulle komma på något. Man vet ju aldrig...
Pinnar
Som är bra att ha när man ska tända en brasa på vintern.
Håller den nogrannt separerad från min sons samling. Han känner igen varenda liten pinne och märker direkt om man försöker smussla in någon dyrgrip i elden.
Diverse pysselsaker
Fyndade grejjer, glasburkar, papper, klistermärken....allt som kan tänkas förvandlas till något fint. Av mej eller barnen. Vi skulle nog kunna hålla oss sysselsatta dagligen fram till jul.
Recept
Klipper ur och lägger i en låda / i receptpärmen. Bara det att jag aldrig kollar där. Nuförtiden använder jag internet för att hitta nya recept. Men ändå samlar jag.
Saker som jag har slutat att spara på:
- Gamla tidningar
- Fotografier som är för dåliga för att platsa i nåt album
- Halvvissna blommor (Det går faktiskt att slänga inte helt döda blommor. Tänka sej!)
- Barnens teckningar som inte har namn och datum.
- Böcker som jag aldrig kommer att läsa om och som inte säger mej någonting
- Fina omslagspapper och snören. Men jag ska nog börja igen. Bra till pyssel.
- Saker som jag inte använder och som jag inte tycker är fina.
- Äggkartonger. Perfekt barnpyssel. Ju. Men tar rätt stor plats.
- och snart ett par saker från den första listan. Hoppas jag...
blommor
Nu känns det lite bättre. Njuter av ensamheten och tystnaden.
Cyklade iväg till blomsteraffären och köpte lite nya blommor. Men hade tyvärr ingen blomjord hemma så mitt stenarrangemang får vänta.
Det är kanske inte så konstigt om jag känner mej orolig just nu. När jag tänker efter. På lördag ska vi till AstridLindgrensVärld. Lång bilresa och gå omkring där hela dagen. Jobbigt!
Och på söndag morgon åker jag till Malmö. Som sällskap bara, så jag kan inte åka hem tidigare om jag skulle vilja. Vilket känns jättejobbigt. Men jag SKA följa med. I värsta fall får jag väl sitta och uggla i syrrans lägenhet.
Och så är det ju redan augusti. Min sommarledighet börjar närma sej sitt slut. Snart väntar KBT-träning med bilkörning igen. På motorväg. Till jobbet.
Men än är det några veckor kvar. Vet inte exakt när jag ska börja i terapin igen. Min terapeut hade nämligen inte bestämt sej för hur länge han ska vara ledig. Hade ju varit skönt att veta...
Cyklade iväg till blomsteraffären och köpte lite nya blommor. Men hade tyvärr ingen blomjord hemma så mitt stenarrangemang får vänta.
Det är kanske inte så konstigt om jag känner mej orolig just nu. När jag tänker efter. På lördag ska vi till AstridLindgrensVärld. Lång bilresa och gå omkring där hela dagen. Jobbigt!
Och på söndag morgon åker jag till Malmö. Som sällskap bara, så jag kan inte åka hem tidigare om jag skulle vilja. Vilket känns jättejobbigt. Men jag SKA följa med. I värsta fall får jag väl sitta och uggla i syrrans lägenhet.
Och så är det ju redan augusti. Min sommarledighet börjar närma sej sitt slut. Snart väntar KBT-träning med bilkörning igen. På motorväg. Till jobbet.
Men än är det några veckor kvar. Vet inte exakt när jag ska börja i terapin igen. Min terapeut hade nämligen inte bestämt sej för hur länge han ska vara ledig. Hade ju varit skönt att veta...
deppig
Känner mej lite nere idag. Vaknade vid sex och kunde inte somna om. Tankarna började snurra.
Hur blev det så här?
Varför är det så svårt att ändra på tankarna?
Det är ju helt ologiskt. Jag VET ju det. Och ändå...
Faans, jävla, skit!
Jag vill inte ha det så här!
Jag vill kunna göra saker utan att behöva planera. Åka iväg ensam.
Inte hela tiden vara beroende av andra.
Mannen tar med sej barnen och åker till sina föräldrar idag.
Så jag får vara ensam.
Skönt!
Hur blev det så här?
Varför är det så svårt att ändra på tankarna?
Det är ju helt ologiskt. Jag VET ju det. Och ändå...
Faans, jävla, skit!
Jag vill inte ha det så här!
Jag vill kunna göra saker utan att behöva planera. Åka iväg ensam.
Inte hela tiden vara beroende av andra.
Mannen tar med sej barnen och åker till sina föräldrar idag.
Så jag får vara ensam.
Skönt!
bra-tack-hjälp
Utökade min runda idag. Bra. Men jag är fruktansvärt irriterad på mitt tänk. Jag gick på toa vid halv sju precis innan jag gick ut. Fick en del ångest mot slutet av rundan och kände mej kissnödig. Fine. Men jag har fortfarande inte varit på toa och det är tre timmar sedan jag kom hem. Det finns ju absolut ingen logik i mina tankar. Jag hade överaktiv blåsa vilket innebar att jag kunde bli akut kissnödig fem minuter efter att jag gick hemifrån. Men jag har varit "botad" sedan i januari. Nu är det inget problem, men jag har fortfarande kvar rädslan. Vill kunna ta mej snabbt till en toalett utifall att.
Jag vill ju inte tänka så här. Jag vet ju att det inte är något problem. Egentligen. Varför kan jag inte lita på det? Varför kan jag inte lita på mej själv?
Bra:
- mina "uteblommor" är fortfarande fantastiskt fina!
- jag har varit på utflykt med barnen
- jag har utökat min promenadrunda
Tack:
- tack för att jag finns
- tack för att jag är jag
- tack för att det är sommar
- tack för att jag kan cykla till affären
Hjälp:
- hjälp mej att inte ta på mej för mycket saker
- hjälp mej att trotsa min ångest
- hjälp mej att inse hur jag vill leva mitt liv
bäst i världen
Fyraåringen får en låda att lägga sina teckningar i. Rosa såklart. Hon är nämligen fruktansvärt produktiv. Rummet svämmar över av hennes alster.
Mamman instruerar: I lådan ska du lägga dina finaste teckningar. De som du vill spara.
Dottern nickar allvarligt och springer genast och hämtar en papperskasse. Fyra år och tänker redan på miljön.
Hon griper sig an uppgiften full av entusiasm. Med stängd dörr. Efter någon timme kommer hon stolt ut. Hon är klar!
Mamman inspekterar och berömmer.
Lådan är nästan full. Och i papperskassen ligger det - en teckning. En teckning, som av någon anledning aldrig blivit färdigritad.
En enda teckning som inte var så fin att den var värd att spara.
Mamman funderar. Om hon skulle rensa på samma sätt. Då skulle det vara papperskassen som nästan var full. Och i lådan skulle det ligga en ensam teckning. Hon som knappt ens tycker att det är lönt att försöka för att hon inte kan.
Klart att det man gör är fint! Klart att man är bäst i världen! Så självklart för en fyraåring.
Mamman ler. Med ett stråk av sorg. När slutade hon tro på sig själv? När slutade hon vara bäst i världen?
Mamman instruerar: I lådan ska du lägga dina finaste teckningar. De som du vill spara.
Dottern nickar allvarligt och springer genast och hämtar en papperskasse. Fyra år och tänker redan på miljön.
Hon griper sig an uppgiften full av entusiasm. Med stängd dörr. Efter någon timme kommer hon stolt ut. Hon är klar!
Mamman inspekterar och berömmer.
Lådan är nästan full. Och i papperskassen ligger det - en teckning. En teckning, som av någon anledning aldrig blivit färdigritad.
En enda teckning som inte var så fin att den var värd att spara.
Mamman funderar. Om hon skulle rensa på samma sätt. Då skulle det vara papperskassen som nästan var full. Och i lådan skulle det ligga en ensam teckning. Hon som knappt ens tycker att det är lönt att försöka för att hon inte kan.
Klart att det man gör är fint! Klart att man är bäst i världen! Så självklart för en fyraåring.
Mamman ler. Med ett stråk av sorg. När slutade hon tro på sig själv? När slutade hon vara bäst i världen?
picknick
Nyss ringde en kompis och frågade om vi ska ta med barnen till en lekplats och ha picknick.
Trevligt, trevligt!
Hon föreslog en lekplats lite längre bort. Jag sa att det blir väl bra. Trots att mitt inre skrek neeeej!
Lekplatser över huvudtaget är väldigt jobbigt för mej. Jag känner mej fastlåst när jag har alla barnen med mej. Jag kan inte komma därifrån snabbt om jag behöver det.
Varför kan jag inte säga vad jag tycker?
Och i det här fallet var det ju dessutom ganska enkelt att bara föreslå den närmaste lekplatsen.
Fem minuter efter vi hade lagt på ringde jag upp igen.
Och ändrade till den närmaste lekplatsen.
Trevligt, trevligt!
Hon föreslog en lekplats lite längre bort. Jag sa att det blir väl bra. Trots att mitt inre skrek neeeej!
Lekplatser över huvudtaget är väldigt jobbigt för mej. Jag känner mej fastlåst när jag har alla barnen med mej. Jag kan inte komma därifrån snabbt om jag behöver det.
Varför kan jag inte säga vad jag tycker?
Och i det här fallet var det ju dessutom ganska enkelt att bara föreslå den närmaste lekplatsen.
Fem minuter efter vi hade lagt på ringde jag upp igen.
Och ändrade till den närmaste lekplatsen.
