malve

Den lokala, mycket framgångsrike företagsledaren berättar i sin reklamblaska om hur han prioriterar sin tid:

1) kvalitetstid med barnen ( 2 eller kanske 3 stycken ungefär som mina barn i ålder)
2) företaget
3) ingenting
4) ingenting
5) egentid

Detta var någonting han var stolt över. Men jag kan inte låta bli att fundera:

1) Han prioriterar kvalitetstid med barnen (på sina villkor får man förmoda), inte barnen i sig.
    För mej är kvalitetstiden samma sak som kvantitetstid, det vill säga att bara finnas till när de behöver en förälder.
    (Det är ju inte för barnens skull som jag har mina höga mammakrav, utan för min egen....). Men det kan ju vara   
     olika kanske.

2) Vad menar han med ingenting? Är inte det den bästa egentiden?

3) Och frun då?????