otäck post
Trots att jag VET att jag har sagt att jag fått förhinder de två senaste gångerna och att det handlar om 80 kronor som ju inte är någon stor summa så fick jag världens stress- och ångestreaktion på brevet.
Helt i onödan ju eftersom det säkert kommer att redas ut i morgon i kassan, och annars vet ju min terapeut hur det ligger till.
Det är nästan som om jag vill plåga mej själv...
intressant tanke, hur tänkte du nu? Att plåga dej själv?vad var det för känsla som kom upp där?
Jag förstod inte alls.Du har ju berättat att du inte skulle komma. Hoppas det löste sig och att du kan njuta när du är hemma och tända ett ljus i all enkelhet. Du kan ju sätta mobilen på ringning så är det enkelt att komma ihåg att släcka sen. Kram
Jag menar att jag "går igång på brevet" och sedan fortsätter att älta det och tänka ut värsta-scenarion, trots att det egentligen inte finns någon orsak till det. Som om jag på något sätt gottar mej i ångestkänslan och spär på den istället för att bromsa mej själv med förnuftiga argument.
Jag har tänt värmeljus i lykta - ett lagom första steg. kram:)
aha,då förstår jag vad du menar, det kände jag också igen från mig själv. Bra förstasteg! Kram :)
