min värsta ångest
Min värsta ångest grep tag om mitt hjärta, snörde åt min hals.
Fick mina ögon att stirra - av fasa. Tömde min hjärna på tankar.
När den gått sin väg började jag oftast gråta.
Kände mej liten. Och rädd. Livrädd. Rädd för mitt liv.
Min värsta ångest kom när jag skulle älska med min man.
Min värsta ångest var att jag skulle ha cancer.
Att jag skulle dö. Att mina barn skulle mista sin mamma.
Blod.
Undersökning efter undersökning.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
Det är hormonerna.
En tids lättnad. Allt är som det ska.
Sen kom ångesten tassande. Igen.
Blod.
Blod. Dagen efter vi älskat.
DET är ju cancer. Har jag läst.
Undersökning igen.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
Är det cancer, blöder det efter några timmar. Inte dagen efter.
Det är hormonerna.
En tids lättnad. Allt är som det ska.
Tankarna började snurra.
Tänk om
Tänk om dom missat något.
Tänk om jag fattade fel. Provsvaret jag fick. Var det verkligen negativt?
Blod.
Undersökning igen.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
Jag blir gravid. För tredje gången.
Ångesten knackar på.
Tänk om jag har cancer!
Tänk om jag dör
Hur ska min man klara tre barn. Alldeles ensam!
Säger inget. Plågas.
Ammar.
Sex.
Blod.
Det är amningen. Vi kan inte göra några prover nu.
Orkar inte riskera mer blod. Inget mer sex.
Undersökning igen.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
Likväl. Blod.Inte alltid. Men ibland.
Tillräckligt ofta för att jag ska välja. Välja bort.
Orkar inte slåss.
Ibland gör jag det - ändå. För att man ska.
Ångest!
Nä, så här kan man inte ha det!
Pratar med min terapeut.
Hur gör jag för att tro på provsvaren, tro på läkarna?
Ska jag göra en undersökning till. Eller är det lönlöst?
En tids lättnad. Och sen kommer ångesten tillbaka. Ännu starkare?
Så är det nog, sa han.
Du måste hitta tryggheten, vissheten, inom dej.
Du måste trotsa din ångest!
Blir kallad till kvinnokliniken.
Fasa! Har de upptäckt något?
Kommer dit.
Aha, det var rutin, för min överaktiva blåsa. De ska kolla att det inte är någon cysta som spökar.
Undersökning.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
En erfaren läkare.
Jag frågar. Och frågar. Berättar om min ångest.
I lugn och ro svarar han. Erfaren. Trygg!
I fyra år har du haft det så här.
Efter fyra år hade cancerns angrepp varit så svåra. Att du hade märkt det själv. På andra sätt.
Och jag, hade definitivt sett det.
Det är hormonerna.
Lättnad!
Ångesten knackar på.
Men den kommer inte in. Jag släpper inte in den.
Allt är som det ska!
Jag tror på det han sa
Jag tror på att jag är frisk
- av hela mitt hjärta.
Vilken lycka!
Jag jar vunnit!
(och när jag tänkte efter, så kommer blödningen bara om jag hade sex ett visst antal dagar efter mens)
Fick mina ögon att stirra - av fasa. Tömde min hjärna på tankar.
När den gått sin väg började jag oftast gråta.
Kände mej liten. Och rädd. Livrädd. Rädd för mitt liv.
Min värsta ångest kom när jag skulle älska med min man.
Min värsta ångest var att jag skulle ha cancer.
Att jag skulle dö. Att mina barn skulle mista sin mamma.
Blod.
Undersökning efter undersökning.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
Det är hormonerna.
En tids lättnad. Allt är som det ska.
Sen kom ångesten tassande. Igen.
Blod.
Blod. Dagen efter vi älskat.
DET är ju cancer. Har jag läst.
Undersökning igen.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
Är det cancer, blöder det efter några timmar. Inte dagen efter.
Det är hormonerna.
En tids lättnad. Allt är som det ska.
Tankarna började snurra.
Tänk om
Tänk om dom missat något.
Tänk om jag fattade fel. Provsvaret jag fick. Var det verkligen negativt?
Blod.
Undersökning igen.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
Jag blir gravid. För tredje gången.
Ångesten knackar på.
Tänk om jag har cancer!
Tänk om jag dör
Hur ska min man klara tre barn. Alldeles ensam!
Säger inget. Plågas.
Ammar.
Sex.
Blod.
Det är amningen. Vi kan inte göra några prover nu.
Orkar inte riskera mer blod. Inget mer sex.
Undersökning igen.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
Likväl. Blod.Inte alltid. Men ibland.
Tillräckligt ofta för att jag ska välja. Välja bort.
Orkar inte slåss.
Ibland gör jag det - ändå. För att man ska.
Ångest!
Nä, så här kan man inte ha det!
Pratar med min terapeut.
Hur gör jag för att tro på provsvaren, tro på läkarna?
Ska jag göra en undersökning till. Eller är det lönlöst?
En tids lättnad. Och sen kommer ångesten tillbaka. Ännu starkare?
Så är det nog, sa han.
Du måste hitta tryggheten, vissheten, inom dej.
Du måste trotsa din ångest!
Blir kallad till kvinnokliniken.
Fasa! Har de upptäckt något?
Kommer dit.
Aha, det var rutin, för min överaktiva blåsa. De ska kolla att det inte är någon cysta som spökar.
Undersökning.
Ingenting är fel. Allt är som det ska.
En erfaren läkare.
Jag frågar. Och frågar. Berättar om min ångest.
I lugn och ro svarar han. Erfaren. Trygg!
I fyra år har du haft det så här.
Efter fyra år hade cancerns angrepp varit så svåra. Att du hade märkt det själv. På andra sätt.
Och jag, hade definitivt sett det.
Det är hormonerna.
Lättnad!
Ångesten knackar på.
Men den kommer inte in. Jag släpper inte in den.
Allt är som det ska!
Jag tror på det han sa
Jag tror på att jag är frisk
- av hela mitt hjärta.
Vilken lycka!
Jag jar vunnit!
(och när jag tänkte efter, så kommer blödningen bara om jag hade sex ett visst antal dagar efter mens)
Kommentarer
Postat av: Micke
Ojoj, sicken fasa, sicken mara! Tycker din ångest är en fullt normal reaktion på en - i varje fall som man kan uppfatta det - onormal situation. Men vilken skön avslutning det sedan blir i senare delen av ditt inlägg! Jag rycktes verkligen med i texten å blev rejält lättad av slutet, där liksom all ångest och spänning sprack som en sedan länge överfylld ballong Oj, vilken lättnad!
...
Önskar dig åter en trevlig midsommar, hörru!
Postat av: malve
Ja det var tur: Att jag tog upp det med min terapeut så att jag hade satt ord på allt, och sedan fick en undersökning till (utan att ha valt det själv). Och att jag fick en bra läkare. Som verkligen tog sig tid.
Bra liknelse med ballongen.
:)
Trackback
