prioritering
Idag fick jag sovmorgon och när jag ätit frukost och gjort mej i ordning och kom ut i köket så var mannen i full gång med att montera köksskåpen över kyl o frys. Frukosten var knappt undanplockad och diskbänken var full av glas o skålar från gårdagkvällen (varför har vi finglas som kräver handdisk???).
Vid elva frågade jag om han inte skulle fixa med pelletsen idag och han rusade ut och tog barnen med sej. Själv började jag med lunchen. När vi ätit åkte vi och handlade och när vi kom hem därifrån var det dags för familjeråd med fika (det blev ananaspajrest för sonen ville hellre leka än baka).
Efter familjerådet var det en dryg halvtimme kvar tills mannen och barnen skulle bege sej till stan och kolla när min bror spelar innebandymatch.
Mannen ligger efter.I eftermiddags hade han kvar
- dammsuga o svabba vårt sovrum
- dammsuga o svabba lekrummet
- städa ugnen och spisfläkten
och dessutom skulle barnen badas (hans ansvar) och köket städas.
Och då säger han att han ska gå och städa i sovrummet. När jag påpekar att barnen måste badas (jag skulle ju inte säga nåt men jag känner inte för att lämna ungarna på dagis obadade imorgon) blir han sur och säger att han måste få tid för att göra sina saker färdigt. Jag svarar då att han minsann stod och monterade köksskåp idag. Varför gjorde han det om han inte var klar med sina andra saker?
Så här har det varit de senaste sju åren (sedan vi fick barn). Han har VIKTIGA saker att göra och prioriterar det före det vardagliga, medan jag städar undan innan jag börjar med annat (som är lika viktigt, tycker jag). Resultatet blir att jag går och plockar och donar och aldrig hinner börja med mina saker.
Jag gör saker i den här ordningen, medan min man börjar med nummer tre.
1) vardagssaker (plocka undan efter maten, laga mat, sköta barnen)
2) veckostädning
3) övriga göromål
Visst kan man frångå det här ibland men inte hela helgerna. Då rasar ju köket ihop när man är fem i familjen.
Det här har jag mått dåligt över i flera år och var en av anledningarna till att vi flyttade från vårt gamla hus (för där var ju mycket verkligen på riktigt VIKTIGT att få klart). Där vi bor nu är det egentligen ingen brådska med någonting och vi har varit överens om att göra saker när tiden finns.
Suck. Vi får väl gå igenom uppdelningen av ansvaret en gång till, och vill han byta så gör jag gärna det för jag tycker att jag har mer på min lista än vad han har.
Vid elva frågade jag om han inte skulle fixa med pelletsen idag och han rusade ut och tog barnen med sej. Själv började jag med lunchen. När vi ätit åkte vi och handlade och när vi kom hem därifrån var det dags för familjeråd med fika (det blev ananaspajrest för sonen ville hellre leka än baka).
Efter familjerådet var det en dryg halvtimme kvar tills mannen och barnen skulle bege sej till stan och kolla när min bror spelar innebandymatch.
Mannen ligger efter.I eftermiddags hade han kvar
- dammsuga o svabba vårt sovrum
- dammsuga o svabba lekrummet
- städa ugnen och spisfläkten
och dessutom skulle barnen badas (hans ansvar) och köket städas.
Och då säger han att han ska gå och städa i sovrummet. När jag påpekar att barnen måste badas (jag skulle ju inte säga nåt men jag känner inte för att lämna ungarna på dagis obadade imorgon) blir han sur och säger att han måste få tid för att göra sina saker färdigt. Jag svarar då att han minsann stod och monterade köksskåp idag. Varför gjorde han det om han inte var klar med sina andra saker?
Så här har det varit de senaste sju åren (sedan vi fick barn). Han har VIKTIGA saker att göra och prioriterar det före det vardagliga, medan jag städar undan innan jag börjar med annat (som är lika viktigt, tycker jag). Resultatet blir att jag går och plockar och donar och aldrig hinner börja med mina saker.
Jag gör saker i den här ordningen, medan min man börjar med nummer tre.
1) vardagssaker (plocka undan efter maten, laga mat, sköta barnen)
2) veckostädning
3) övriga göromål
Visst kan man frångå det här ibland men inte hela helgerna. Då rasar ju köket ihop när man är fem i familjen.
Det här har jag mått dåligt över i flera år och var en av anledningarna till att vi flyttade från vårt gamla hus (för där var ju mycket verkligen på riktigt VIKTIGT att få klart). Där vi bor nu är det egentligen ingen brådska med någonting och vi har varit överens om att göra saker när tiden finns.
Suck. Vi får väl gå igenom uppdelningen av ansvaret en gång till, och vill han byta så gör jag gärna det för jag tycker att jag har mer på min lista än vad han har.
Kommentarer
Trackback
