malve

Jag börjar med läxan till nästa gång:
Försöka få en regel när det gäller att passa tider som är snällare mot mej själv. (Nu är regeln: kommer du försent så är du en oansvarig och dålig människa.)

I övrigt kändes det som att jag bara ifrågasatte hans tankar hela terapitiden. Precis som jag planerat :)
Måste säga att det är ett stort framsteg. Att jag vågar framföra och diskutera utifrån mina egna åsikter,erfarenheter och känslor. Och det med en som har lång utbildning och erfarenhet i ämnet (fast inte när det gäller mej som person förstås. Där har jag ju längst erfarenhet).

Att inte låta känslorna styra utan följa min tanke om hur jag vill att mitt liv ska vara
Vi diskuterade hur jag ska förhålla mej till det här eftersom jag har för höga krav på hur mitt liv ska vara. Vi jobbar ju på att sänka kraven och tills jag vet hur jag vill leva mitt liv forstsättningsvis kanske jag ska sänka kraven på vad jag ska göra, så att det blir en rimlig nivå som jag orkar med.

Att inte undvika stressande situationer
Här stod terapeuten fast vid sin ståndpunkt: att det inte är bra att backa från kraven, eftersom jag lever i en värld med krav. Tids nog kommer jag att behöva utsätta mej igen och då slår stressystemet till med full kraft. Istället ska jag lära mej att hantera stressen. Och sänka kraven på mej själv så att det inte blir så stressigt.
Problemet är ju att jag har så höga krav på så mycket.

Vi pratade också om vardagsstressen. Att jag inte kan koppla av under dagen när jag har en tid att passa på eftermiddagen eftersom jag schemalägger hela dagen och det som blir kvar är små snuttar av tid. Han tyckte inte att min lösning att låta min man hämta barnen var någon bra idé. För så ser ju inte verkligheten ut. Däremot pratade vi om hur jag ska kunna koppla av under dagen och vi kom fram till att jag kan sätta en klocka som ringer klockan tre. Innan dess är det fri tid som jag kan styra hur jag vill. (Kanske att jag t.o.m. ska täcka över klockorna hemma så att jag inte kan kolla tiden).  Och när jag kommer på mej själv med att planera ska jag tänka "nu planerar jag igen" och styra tillbaka tankarna på det jag håller på med.

Jag tog upp att jag blivit stressad av det något flummiga sättet att säga hur vi ska gå vidare med olika punkter och att jag gärna gömmer mej bakom tänkandet när jag är hemma och därför inte vill ha för mycket att tänka på.
Vi kom fram till att vi ska ha ett tydligt avslut varje gång där vi går igenom vad jag vill fundera vidare på. Och allt annat är bonus. Dessutom ska jag avsätta tid hemma där jag ska tänka på läxan, och styra bort tankarna därifrån resten av tiden. Och för att det inte ska bli ett stressigt måste så ska jag göra det när jag har lämnat barnen.

Det blev en ganska svår terapigång idag. Som dessutom inte blev 45 minuter utan 70. (Först när vi skulle avsluta kom han på att det var utvärderingsgång.) Terapeuten fick flera gånger tänka efter riktigt ordentligt och jag fick förklara och förklara innan han förstod. Det var flera vinklingar som jag hade som han aldrig hade tänkt på.