vad vill jag?
Men det är kanske någonting som man inte kan tänka fram? Om man bara är uppmärksam och lyssnar på sej själv utan att värdera det man tänker så verkar det komma när man minst anar det.
Det som jag har känt att jag vill göra är:
- läsa böcker
- fotografera
- måla och teckna
Nästa steg är väl att se till att ge mej själv möjlighet att göra det också.
Den andra delen av vad jag vill är hur jag vill leva mitt liv.
Jag har nog bara tagit mitt liv för givet, att det är det jag vill. Tappat den inre känslan för vad jag vill.
Två saker som jag känt att jag vill den senaste tiden:
- verkligen vara med min familj. Umgås, spela spel och vara närvarande.
- verkligen vara med min man. Vara närvarande.
Jag menar inte att jag inte velat dettta tidigare, men livet har bara löpt på, och jag har ofta varit frånvarande i tanken.
Det är så lätt att bara sitta och tänka på vad jag vill. Rabbla en massa saker. Men då är det ju den jag tror att jag vill vara som bestämmer. Inte den jag verkligen är, innerst inne.
Låter som härliga tankar hos dig, jag kände en gång i världen mej väldigt frånvarande från min familj, det berodde nog mycket på att jag inte orkade med mig själv, men när jag började må bättre så var det lättare att också vara tillsammans med dem. Nu är ju allt lite sent eftersom jag bara har sonen vv. Flickorna är ute ur hemmet..det jag saknar är just..fikat på kvällen då jag precis flyttat ifrån x mannen då vi samlades och tände ljus tillsammans och umgicks...Tiden går allt för fort...och jag kan sakna just det..myset.:) kram på dej och ha en skön morgondag!
Det är sånt som jag också funderar en massa på. Förr ville jag bestämma mig för saker, har gjort så också. Provat olika vägar. Men jag har varit dålig på att lyssna inåt ändå. Nu märker jag när jag börjar göra det att jag nog ändå varit på någorlunda rätt spår. Som du skrev hos mig, det jag längtade efter och ville när jag var yngre, det är det som kommer tillbaka. Det är fint tycker jag... :)
