kissnödig av ångest
Svimningsrädslan jobbade jag bort i våras, och nu när jag äter medicin så blir jag ju inte yr längre. Så det behöver jag ju inte vara rädd för. Det är bara när jag kör på motorvägen som tankarna kommer. Men det har jag ju börjat jobba med nu.
Rädslan för att kissa på mej har jag slitit med som besatt under hela våren, men inte kommit så långt med den. Det var till och med så att terapeuten gav upp (fast han sa såklart inte riktigt så...). Därför började jag med medicin.
Men medicinen tar ju inte bort tankarna, den gör bara ångesten och oron svagare. Och tankarna har jag kvar...
Min terapeut hade inte hört talas om att man kunde bli kissnödig av ångest... "men om du blir det så är det nog så", sa han. Det fick mej att känna mej lite knäpp...var det bara inbillning....?
Nåväl. Efter att ha läst om att andra också blir kissnödiga vid ångest så la jag ut en fråga om det på ett ångestforum. Gissa om jag blev glad när jag fick flera svar. Det var vanligt att bli kissnödig! Och några stycken hade också ångest inför det.
Så, om det nu är så att man det är av ångesten jag blir kissnödig (som jag alltid har trott) så innebär det ju att eftersom medicinen tar bort mycket av ångesten så borde jag ju inte heller bli kissnödig på samma sätt. Och behöver inte oroa mej för den akuta kissnödigheten eftersom jag inte längre får några panikattacker!
En ny tanke, som jag behöver jobba med för att våga lita på. Men den tanken kan vara en viktig länk i min kamp.
Panikångestkan ta sig nästan vilka uttryck som helst.
Den där terraputten verkar lite hmmmm.. okunnig eller så hade den en dålig dag eller flera..
JAG vet att ångest kan ge en hel massa konstiga symptom och ideer...
Kram
XENA
Fast jag inte har ångest så kan jag bli kissnödig bara av att tänka på det. Det händer ganska ofta, men om det mest är oron som gör det så brukar jag glömma bort det efter en stund. Så jag har nog inte tänkt så mycket på det faktiskt.
Jepp här är en till med "kissångest". Ett bra exempel är när jag går till simhallen. Jag kissar hemma, promenerar 5min till simhallen, byter om, kissar, simmar (och funderarpå om jag inte måste gå upp och kissa), kissar, duschar och byter om, kissar, promenerar hem och kissar direkt... Så du är verkligen inte ensam!!! KRAM
Xena: ja i det fallet så...lite konstigt för han är psykolog i botten...det ingår väl i deras utbildning.
miranda: jag tänker ju på det hela tiden, så det är nog därför också.
maria: exakt så gjorde jag tidigare, innan jag började jobba aktivt med det. nu nöjer jag mej oftast med att kissa innan jag går hemifrån.men det tog en massa terapitimmar och träning för att få bukt med det...
