hur allt hänger ihop


Nu har jag lyckats koppla ihop min rädlsa för att dö med min rädsla för att leva och panikångesten. Boven i dramat är min låga självkänsla som gör att jag har ett enormt kontrollbehov, både på mej själv och omgivningen.

När jag tänker på mina barn tänker jag "jag måste hålla mej vid liv tills de blir vuxna" före "jag hoppas att jag får se dem växa upp", vilket leder till att livet känns som ett måste.

Denna fixering vid att hålla mej vid liv tror jag ligger till grund för min panikångest avseende att svimma vid bilkörning m.m. Dessutom späs den på av att jag ständigt tänker framåt för att gardera mej för varje tänkbar risk.

Eftersom jag måste hålla mej vid liv är jag rädd för framtiden, och när jag dessutom tvivlar på vad jag kan leder detta till ständig katastrofberedskap (jag har noga garderat mej för varje OM) och att jag väljer trygghet framför vad jag vill göra (eller iallafall alltid väljer det tryggaste alternativet som jag kan tänka mej).

Detta leder till låg livsglädje (inte att blanda ihop med livslust) - livet blir en transportsträcka istället för att vara ett äventyr. Dessutom ställer panikångesten till det här eftersom jag får tvinga mej att göra saker som jag normalt skulle vilja.

Jag tror att det är när jag inte direkt känner glädje och tacksamhet över livet som rädslan för att jag skulle få för mej att hoppa framför ett tåg kommer. Och denna rädslan gör att jag måste kontrollera mej ännu mer.
image102


Kommentarer
Postat av: MaDe

Du är stark, glöm inte det!

2008-04-08 @ 14:07:19
URL: http://jagefrisk.blogg.se
Postat av: Di

Oj vilken bra analys, men säger jag..hur kan du gardera dig mot allt som kan hända i ditt liv? är det inte lite verklighetsfrämmande funderar jag? Jag känner igen det du skriver om, men ja, vi kan ju faktiskt inte mer än bara vara här och nu, även om vi vill..och vill veta framförallt..för att undkomma ångesten över i mitt fall en maktlöshet. Är det något du känner igen?

Du är ju så otroligt bra på att se saker, och göra saker så du undviker det som är jobbigt, och ändå blir det jobbigt? Fick du ihop det? Kräver mycket energi av dig istället för att få energin att vara livsglädje..Kan bara berätta att det är fantastiskt att ha livsglädje, riktig glädje, att få släppa greppet och vara fri att leva..Det är det jag försökt beskriva sista tiden i bloggen..önskar att du också kommer dit..och det tror jag 100% på att du gör, det tar tid, men tid får ta tid. Kram på dig, och minns att du är så klok!

2008-04-08 @ 20:02:58
URL: http://diqueen.blogg.se
Postat av: malve

Di: nej, det går ju inte att helgardera sej men jag har alltid tänkt ut allt som kan hända som jag kan påverka. Nu börjar det bli bättre eftersom jag jobbar aktivt med det - jag vet inte ens när skolan börjar igen efter sommarlovet!!!! Och jag har släppt en del på kontrollen här hemma. Och mer ska det bli :)

När jag regelbundet skrev "bra-tack-hjälp" tycker jag att jag fick mer livsglädje. Det hjälpte mej att uppskatta det lilla i tillvaron. Ska börja med det igen!

Nu när jag ser hur mina tankar hänger ihop ska det förhoppningsvis vara lättare att släppa dem.

Och nu funderar jag på att utmana alla tankarna genom att börja plugga igen, vilket skulle innebära att jag inte har något skyddnät om tre år, mer än socialbidrag - och min egen förmåga förståss.
kram!

2008-04-08 @ 20:26:38
URL: http://malves.blogg.se
Postat av: Miranda

Vill bara säga att jag tycker du är modig som vågar titta på det här så tydligt. Vet inte om du håller med, men när jag läst här senaste tiden så känns det som att du mer och mer släpper på kraven, även om stressen dykt upp också. Jag önskar dig verkligen all lycka i fortsättningen! Kram

2008-04-08 @ 23:40:28
URL: http://mirandasmellanrum.blogspot.com
Postat av: malve

Miranda: Ja, jag tror faktiskt också att jag är på väg åt rätt håll. Min terapeut sa att när man släppt ett krav så kan det kortsiktigt ge mej stress, men att man vinner på det långsiktigt.
kram:)

2008-04-09 @ 12:42:32
URL: http://malves.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0