malve

I fredags kändes terapin ganska ytlig och hoppig och jag tänkte att det var för att jag hade så mycket att ta upp. Men nu när jag tänker på det så spelade det också in att jag var uppvarvad (av stressen) och bara gick på ytan.

När jag tänker tillbaka kändes det ungefär som när Nemo och Doris hoppar på maneterna. Studsa på toppen men akta dej för att komma under för då bränns det!

I fredags studsade jag verkligen omkring för att slippa obehaget. Jag ska nog prata om det här på fredag och be terapeuten hålla ögonen öppna. Hans vanliga fråga om jag vill prata mer om ett ämne funkar ju inte så bra när jag inte vill det, men nog skulle behöva det.