malve

När jag tänkte efter så är bokrean mer en tradition än en rea. Så jag plingade till mor och frågade om hon ville slå följe i eftermiddag. Och tänka sej att hon vill det.

Så nu kommer hon hit om en stund för att sällskapa med mej till dagis och sedan sticker vi in till stan efter middagen.

Det var så länge sedan jag körde in till stan ensam att det känns som ett jättestort hinder som jag ska ta mej över om jag ska köra in själv. Nu kör vi i varsin bil (mamma bor i stan) dit och så får jag sällskap på stan. Sedan räknar jag med att isen är bruten så att det känns lättare att ta en stadstur ensam (fast då får jag nog inte vänta för länge med det).

Överlag är det så att det är tankarna som är det jobbiga nu. Kroppen reagerar "bara" med lite oro, men tankarna är starka. När jag väl trotsar dem så är det ju inte så farligt. Någon panikattack har jag inte haft på väldigt länge så varför lyssnar jag överhuvudtaget på detta ständiga katastrofmalande. Ja, säg det.

Nu ska jag svida om till passande kläder för regnrusket som är.