det gick ju så bra
Under jullovet beslutade jag mej för att börja om från noll och lägga på en sak i taget. Bara vara i nuet och låta lusten styra.
Först fokuserade jag på hämtning och lämning av barn.
Avslappning innan jag somnar.
Och terapin förstås.
Sedan la jag till daglig meditation.
Planen var att sedan lägga till promenader och yoga i den ordning som kändes bäst.
Dagarna kändes lugna och harmoniska.
Och där någonstans tappade jag fokus och började rusa iväg igen. Konstkurs. Inplanerade fikor. Tankar om att jag nog borde åka in till stan, till Ikea eller veckohandla på stormarknaden. Kanske hämta barnen tidigare några dagar...
Nu har jag inte alls kvar den där känslan av ro och närvaro.
Den här veckan har jag inte mediterat en enda gång. Jag har knappt läst någonting eller varit kreativ. Jag är trött, mer orolig och har börjat vakna på nätterna igen. Känner stressen i magen. Kanske har det inget samband, eller så har det det.
Det är bara att börja om igen. Fokusera på meditationen. Hitta mitt tempo.
För det kändes så nära. Jag hade något inom räckhåll. Som hastigt försvann.
Var det mitt jag?
Vi får hoppas att det inte var ditt jag... för då har du ju tapapt det igen.
Hur ska du kunna göra för att bli snäll mot dig själv? Du gör ju allt till krav och prestationer.
Jag tror säkert att det har samband, men inte att du har tappat bort dig för du är fortfarande du. Jag har ju precis börjat meditera "på riktigt" med övningar varje dag och jag är såå mycket lugnare nu. Jag börjar hitta till mitt lugnare jag i och med det.
Jag är helt övertygad om att du kommer att hitta tillbaka dit, du har kunskapen och viljan. Du vet var jag finns om du behöver hjälp på vägen:) KRAM
Jag menar den där magkänslan. Vad jag vill egentligen.
Det där med att bara vara och lita till att det blir bra är svårt. Jag vill GÖRA!
