seeeg som sirap
Har han läst läsläxan med sonen? Nej
Har han sett att sonens känga är trasig? Nej
Badade han barnen i rimlig tid? Nej
Kom han på att sonen skulle ha termobyxor till skridskorna? Nej
Får barnen frukt till Bolibompa om inte jag gör iordning det? Nej
Läsläxan ska läsas flera gånger, och imorgon är det läxdag men än har det inte blivit läst. Mannen ska lämna barnen i morgon och då får han allt ta och prata med fröken. Barnen ska ju inte behöva lida för att han är slarvig!
Han är ansvarig för barnens skor. Borde man inte upptäcka en trasig stövel då? (Den är inte funktionsoduglig om det inte är blött ute, så jag avvaktar.)
Han är ansvarig för att barnen får ett par, tre tvagningar i veckan. Jag badade alla på tisdagen, och hade jag inte kommenterat hygienstatusen igår så hade de nog inte varit badade än.
Suck! Nu har vi ju tydligt delat upp ansvaret. Då måste han ju se till att ta det också!
Och allt är så segt. Ska det hända något så känns det som om det är jag som måste ta tag i allting. Ska det bli några utlykter av så måste jag bestämma det.
Och när jag klagar på att jag inte orkar med detta, så säger han att han också är trött. Precis som om inte alla föräldrar har det ansvaret! Och han har det nog ganska väl förspänt ändå. Det är oftast jag som hämtar barnen och vi är hemma båda två vid matlagning och det där vardagsbestyret.
Och för mej är det inte att jag är trött som är problemet. Utan stressklumpen som sitter i magen över allt som ska kommas ihåg, hållas reda på och tas tag i.
Lite allmänt gnäll en måndagmorgon!
Håller med dig i gnället. Det är alltid mamman-frun-kvinnan som får ta det största ansvaret, trots att man delat upp det. Det är min åsikt i alla fall. Åtskilliga gånger har jag bråkat om detta hemma... men allt återgår till det gamla igen... och tjatet starta och stressen startar... ja, du vet.
Någon lösning på eländet har jag inte, tyvärr! Mer än att vara tjatkäring. Och vem vill det?!
Du kanske ska läsa Familjens projektledare säger upp sig, av Gunilla Bergensten. Den handlar just om hur hon tröttnade på att projektleda sin man (även om han gjorde allting, var hon tvungen att påminna) och vad som hände när hon slutade :)
Haha, jag skulle tipsa om just den boken Anna tipsade om, var in och kopierade länken till bokus.. och så ser jag att du redan fått tips om just den! Har inte läst den själv, men när jag såg den första gången tänkte jag att det är en bok jag MÅSTE läsa! :)
http://www.bokus.com/b/9789137132174.html?pt=campaign_24347
Ett alternativ till att vara tjatig och att må dåligt är att släppa det. Dina barn överlever även utan frukt till Bolibompa, och med trasiga skor. Det är lite som att lära en slarvig mellanstadieelev att ta ansvar, glömmer man gympakläderna får man stå sitt kast, har man glömt ta hem läxan får man vackert förklara. Och för en högstadieelev.. att börjar man 9.30 och varken mamma eller pappa är hemma måste man ställa klockan, kliva upp utan tjat OCH hinna till skolan i tid. Det lär man sig bara genom erfarenhet (om inte mamma och pappa curlar förståss), även om det svider i mammahjärtat kan jag
vittna om. ;)
Jag tror att boken innehåller kloka tips om hur man gör för att komma tillrätta med just sånt här!
Tack för boktipset! Det kan nog vara något för mej:)
Jag försöker att släppa det, och det har gått ganska bra med städningen. Men det är värre med de saker som direkt drabbar barnen, tycker jag. SOnen är ju bara 7 år...
Jag tänker nog lite såhär... att man i en familj ser på saker och ting på olika sätt. Min älskade make kan hoppa över att bada barnen (här badas det varje dag) eller att bada en gång extra, bara för att han tycker att det blir bra så. Om det är han som ansvarar och väljer att inte bada så... tja... då är han vuxen nog att fatta det beslutet.
Ger inte han ett extra mål innan kottarna ska sova så går de inte under för det. De kanske åt mer till middag... eller inte :)
Jag tror att det är bra att inte detaljstyra för mycket. Lite... om du inte vill vara hans mamma får du sluta bete dig som en... om du förstår hur jag menar. Det är inte lätt med tvåsamheten alla gånger...
