malve

Vi  började med att prata om den ökade stressen och de signaler från kroppen som jag uppmärksammat. Terapeuten tyckte att det var bra att jag fångade mej själv så pass tidigt, även om jag själv tyckte att det var sent.
 
Han ifrågasatte varför jag inte kunde plocka bort mer från kommande veckan om jag tror att det blir för mycket. Men det är svårt när vi ska vara hos mej, tycker jag. Vi kom fram till att fortsätta jobba på att sänka kraven på att det ska vara fint hemma när jag har gäster, så att det inte blir så betungande. Jag ska även be min man hämta barnen någon dag så att jag får en helledig eftermiddag.

Sedan pratade vi mycket om min syn på mej själv som mamma . Jag har läst mycket och noga tänkt igenom hur jag vill vara som mamma, mot barnen och hur jag vill hantera olika situationer. I perioder när jag mår sämre är det svårt att leva upp till detta, vilket ger mej oerhört dåligt samvete. Speciellt sonen har jag svårt att hantera på ett bra sätt när jag mår dåligt eftersom han kräver mer tålamod. Vi kom fram till att vi inte ska jobba mer med de här punkterna eftersom jag tycker att jag har levt upp till mina krav innan jag fick ångestproblem, utan fokusera på mitt allmäna mående. När jag mår bättre orkar jag också med att vara den mamman jag vill vara. Och då kan jag ta ställning till om jag vill sänka mina krav eller inte.

När vi gick igenom punkterna kom jag fram till att jag faktiskt lever upp till ganska mycket, men att det kräver väldigt mycket energi. Det kanske är en bidragande orsak till att jag är så trött efter helgen.

Vi pratade också om att visa känslor, något som jag tycker är viktigt att göra inför barnen. Förra gången pratade terapeuten om sina kulor och sa att istället för att tappa ansiktet när han blev arg brukade han ta en kula från barnens kulburk. Idag sa jag att jag tycker att det är viktigt att visa att man blir arg och när han höll med så frågade jag hur han menade med det där med kulan (som jag inte tyckte var ett sätt att visa sin ilska på) och han förklarade att han med att tappa ansiktet menade att visa ilskan på ett barnsligt sätt. Hm, jag förmodar att han med det menar att bli arg och höja rösten, men isåfall får jag väl vara barnslig då. Det tycker jag blir en tydlig markering som inte går att misstolka.

Jag tog upp det här med min dåliga självkänsla (det brukar jag göra ibland) och att det är grunden till alla mina måsten och jobbiga krav på mej själv. Jag har inte tyckt att vi jobbat med det (vilket jag inte sa), men nu när vi pratade om självkänsla så sa terapeuten att vi ju börjat jobba med den. Hans angreppssätt på självkänslan är att utmana kraven och höja självkänslan genom praktiska erfarenheter (det var ju trevligt trots att jag inte hade städat).

Till nästa gång fick jag ingen läxa utan ska bara fortsätta som tidigare och försöka hitta lugnet igen.