en kopp te i soffan
Hemma. En kopp te i min egen soffa. Utan en massa folk runt omkring.
Lugnt och skönt. Och samtidigt konstigt tyst och tomt.
Med åtta vuxna och nio barn i samma stuga blev det aldrig riktigt tyst. Fast konstigt nog inte särskilt högljutt heller. Det känns nog konstigt i morgon när jag återigen ska tillbringa en hel dag ensam här hemma.
Skidveckan blev kanonbra. Jag höll på att gå upp i stressnivå men fick ordning på mej själv mycket tack vare att sonen blev sjuk så att jag fick stanna i stugan med honom i ett par dagar.
Jag åkte skidor! Visserligen bara en liten stund sista eftermiddagen (med lånad utrustning), men ändå. Jag vågade! Och det var ju kul, som jag visste. Fast jag ångrar inte att jag valde att inte åka. Dagarna kändes ändå stressiga med skidskoletider att hålla m.m. så det hade blivit alldeles för mycket om jag skulle få in tid för egenåkning också. Nu nöjde jag mej med att se till att jag kom ut varje dag (pulkaåkning och sånt) och att jag fick en stund för mej själv (då jag t.ex. mediterade).
Jag är också stolt över att jag gick ensam till affären med en lång lista i ena näven och en pulka i den andra. Jag visste inte exakt var affären låg och jag hade ingen aning om hur det såg ut inne i affären. Det var verkligen en jobbig promenad dit och jag fick tvinga mej själv att fortsätta gå. När jag har bestämt mej för en sak så måste jag genomföra den, tycker jag.
Panikångestträning (eller agorafobiträning kanske är mer korrekt) blev det mycket av under veckan eftersom jag hängde i pulkabacken ganska mycket. Ett par dagar följde jag med minstingen till skidskolan och stod där och väntade tills den var klar. En timme ute följt av en lång promenad hem med en trött unge.
Och så får jag ju inte glömma att jag körde halva sträckan både dit och hem. Jag valde medvetet sträckorna med 2+1-väg (smala vägsträckor med mitträcke och i värsta fall räcke i vägrenen också). Det är dessa sträckor som framkallat panikångest på väg till jobbet, så jag känner mej jättestolt över att jag vågade! Och det gick jättebra!
I morgon ska mannen skjutsa barnen till skolan. Så då får jag äntligen sova ut! Att ha semester är jobbigt!
Lugnt och skönt. Och samtidigt konstigt tyst och tomt.
Med åtta vuxna och nio barn i samma stuga blev det aldrig riktigt tyst. Fast konstigt nog inte särskilt högljutt heller. Det känns nog konstigt i morgon när jag återigen ska tillbringa en hel dag ensam här hemma.
Skidveckan blev kanonbra. Jag höll på att gå upp i stressnivå men fick ordning på mej själv mycket tack vare att sonen blev sjuk så att jag fick stanna i stugan med honom i ett par dagar.
Jag åkte skidor! Visserligen bara en liten stund sista eftermiddagen (med lånad utrustning), men ändå. Jag vågade! Och det var ju kul, som jag visste. Fast jag ångrar inte att jag valde att inte åka. Dagarna kändes ändå stressiga med skidskoletider att hålla m.m. så det hade blivit alldeles för mycket om jag skulle få in tid för egenåkning också. Nu nöjde jag mej med att se till att jag kom ut varje dag (pulkaåkning och sånt) och att jag fick en stund för mej själv (då jag t.ex. mediterade).
Jag är också stolt över att jag gick ensam till affären med en lång lista i ena näven och en pulka i den andra. Jag visste inte exakt var affären låg och jag hade ingen aning om hur det såg ut inne i affären. Det var verkligen en jobbig promenad dit och jag fick tvinga mej själv att fortsätta gå. När jag har bestämt mej för en sak så måste jag genomföra den, tycker jag.
Panikångestträning (eller agorafobiträning kanske är mer korrekt) blev det mycket av under veckan eftersom jag hängde i pulkabacken ganska mycket. Ett par dagar följde jag med minstingen till skidskolan och stod där och väntade tills den var klar. En timme ute följt av en lång promenad hem med en trött unge.
Och så får jag ju inte glömma att jag körde halva sträckan både dit och hem. Jag valde medvetet sträckorna med 2+1-väg (smala vägsträckor med mitträcke och i värsta fall räcke i vägrenen också). Det är dessa sträckor som framkallat panikångest på väg till jobbet, så jag känner mej jättestolt över att jag vågade! Och det gick jättebra!
I morgon ska mannen skjutsa barnen till skolan. Så då får jag äntligen sova ut! Att ha semester är jobbigt!
Kommentarer
Postat av: Di
Åh vad roligt att du haft det bra! Å vad roligt att läsa dina fina steg framåt! Stor kram och välkommen hem!
Trackback
