malve

Jag har under veckan i fjällen försökt att verkligen leva efter mottot att jag är bra precis som jag är.

(Läxan i terapin till nästa gång var att uppmärksamma när jag bryter mitt tidigare beteende och försöka se hur omgivningen reagerar)

Jag älskar mej själv för att jag är den jag är.

Mitt tvång att vara social
- Flera kvällar var jag den som gick och la mej först.
- Jag satt i soffan med M utan att säga någonting. Jag känner ofta ett tvång att prata, tar på mej ansvaret för att det inte ska vara tyst. Med M brukar det bli jobbigt eftersom han är av den tysta typen. Den här gången väntade jag ut honom.
- När de andra ville glo på serier på TV (!!!!!!) satte jag mej i soffan med en bok. Närvarande men ändå frånvarande. Skönt!

Andras reaktion på mitt beteende: Ingen reaktion.
Mina känslor: Befrielse!


Mitt behov av att vara duktig
Jag räknade ut vad varje vuxen skulle behöva bidra med i insatser och försökte hålla mej till det. Ungefär tre gånger skulle jag behöva plocka ur diskmaskinen, torka av bordet och laga mat. Dessutom tvingade jag mej att sitta i soffan och slappa när andra gjorde dessa uppgifter (lyckades sådär). Och jag läste min bok istället för att gå omkring och plocka när de andra var tråkmånsar framför teven.

Andras reaktion på mitt beteende: Ingen reaktion, tror jag. Eller lättnad. Den som gör för mycket blir ju faktiskt jobbig för de andra eftersom de då känner att de gör för lite.
Mina känslor: Lite dåligt samvete eftersom jag inte var en av dem som gjorde mest. Men eftersom jag räknat ut hur mycket jag skulle behöva bidra med så kunde jag i stort sett rättfärdiga det för mej själv.


Att ta mej själv på allvar
- När jag kände att jag började stressa upp mej själv gick jag och frågade lunchkockarna när maten skulle vara klar och gick sedan och gjorde avslappning i enskildhet. En annan dag smög jag iväg och mediterade under tillagningen av middagen.

- På onsdagen när stressen var ett faktum sa jag att jag behövde en egen förmiddag. Kompisparet tog med sej de stora barnen på sin utflykt så att maken kunde ägna sej åt minstingen.

- Jag försökte ta dagen som den kom, men när dagarna gick utan att vi fått laga till våra ansvarsmåltider blev det oerhört stressande, så då sa jag till att jag behövde bestämma när vi skulle laga våra rätter.

Andras reaktion på mitt beteende: Jag vet inte riktigt. Men det var ingen som sa något negativt iallafall.
Mina känslor: Eftersom jag av erfarenhet vet att det kan gå illa om jag inte tar signalerna på allvar så kände jag inget dåligt samvete.


Att stå emot andras åsikter
Jag brukar känna ett tvång att förklara mej när andra (oftast indirekt) kommer med kommentarer om något jag gör. Men den här gången lyckades jag faktiskt till stor del strunta i dem. Kanske för att det alltid är samma person som tycker att hennes sätt är det bästa.

- Eftersom jag kände att den här veckan hemma kommer att bli stressig så valde jag att tvätta en del kläder i stugan. Jag var ju ändå inne en hel del med sjuka sonen.

- C tycker att McDonalds är skit och hade synpunkter på att vi skulle stanna och äta där på hemvägen. Hon kan ju skita i var vi äter. Och om hon tror att vi mumsar snabbmat var och varannan dag så kan hon väl få tro det då.

- Jag valde att inte åka skidor. (Fast tillsist gjorde jag det ändå.)

Andras reaktion på mitt beteende: Inga synliga reaktioner (som min terapeut brukar säga: du kan ju bara gå på vad de verkligen säger, inte på hur du tror att de reagerar)
Mina känslor: Jag blev fortfarande lika upprörd över att någon ansåg sej ha åsikter om mej som inte stämmer och det var ganska jobbigt att stå emot det. Men jag vet ju hur verkligheten är.


Min olust att prata om mej själv
Jag har ingenting emot att prata känslor, så länge det inte är mina känslor det handlar om (några personer undantagna). Men under den här resan så pratade jag faktiskt allvarligt om mej själv vid flera tillfällen.

Andras reaktion på mitt beteende: Vet inte. Förmodligen blev de glada över att få förtroendet.
Mina känslor: Jag står gärna i centrum men inte när det handlar om mej, så det var lite läskigt. Men samtidigt skönt att få prata om hur jag mår.


Mitt utseende
Jag hade som föresats att magandas under hela resan. Vilket jag också gjorde. Till och med i bastun.
Dessutom knatade jag omkring i underställ trots att jag var tjockast av alla tjejerna.
Och jag bad dessutom M att han skulle köpa en chokladkaka till mej när han var och handlade!

Andras reaktion på mitt beteende: Ingen reaktion.
Mina känslor: Det kändes ganska befriande. Jag ser ut som jag gör. Och det är så bra så!