väck och käck

Har ju inte svarat på kommentarerna i detta inlägget kom jag på. De krävde lite mer funderande, tyckte jag.

Ni är så kloka allihopa :)

Jag måste jobba på att acceptera båda sidorna. Det är okej att vara Väck ibland. Man behöver inte göra och prestera hela tiden. (När min terapeut pratade om att man ändå ska aktivera sig så tänkte han nog på när man är helt passiv i längre perioder.) Orkar jag inte så orkar jag inte. Vill jag bara sitta och glo så kan jag ju få göra det.

Men jag ska inte heller fördömma Käck. Det är jättebra med positiv energi. Och det är ju verkligen lustfyllt när jag får den där kicken. Impulsen att göra något. Även om det nu råkar bli för mycket ibland. Man måste nog förhålla sig till henne som till barnen. Man älskar dom förbehållslöst men man sätter ändå gränser och regler för dem. Och nu har jag ju satt upp regler att följa.

Nu var jag inne på acceptans igen. Ska bli spännande att läsa vidare i boken...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0